Bloggposter på ämnet Kyrkovalet 2013:

Den domesticerade svanen

Av Anna Sophia Bonde den 17 September 2013 om: Kyrkovalet 2013, Svenska kyrkans identitet

Den fula ankungen känner vi till. Han som vankade runt i hönsgården och längtade efter friheten. Han som, till sist, försakade allt, valde friheten och som när sagan slutar i friheten fann sitt hem.Det är många läsare som genom åren identifierat sig med honom och som nickat åt berättelsens slutord: för vad gör det om man är född i en hönsgård – om man legat i ett svanägg!

Resultatet i årets kyrkoval framstår som en berättelsens spegelbild. Här har vi svanen som är bestämd åt friheten men som inte vill ha den där friheten utan föredrar den trygga förutsägbarheten och de goda köttgrytorna i Egyptens land.

Att då, som Frimodig kyrka, ha talat om vikten av kyrkans frihet och integritet verkar lite otacksamt. Frihet – nej tack! Integritet – nej tack! Vi har det så bra här i hönsgården – kom inte här och måla upp några naiva drömbilder av hur det ”skulle kunna vara”. Det är det här som är verkligheten – face it!

Ändå säger jag, frimodigt, som Cicero: Errare, me Hercule, malo cum Platone, quam cum istis vera sentire.  (Jag vill hellre fara vilse med Platon än tänka rätt i sällskap med den stora hopen.) Om Herren dröjer är det val igen om fyra år.

Lästips 1: Per Gudmundssons ledare i dagens SvD om behovet av den “rätta” fienden

Lästips 2: Guvor Vennberg: Vilka är mest kon(s)ervativa?

Dagens Frimodiga: Evelina Johansson

Av Gabriel Fjellander den 14 September 2013 om: Dagens Frimodiga, Jesus, Kyrkovalet 2013

Vi har lyft fram några Frimodig kandidater ute i landet, så du får en bild av vilka som ställer upp för Frimodig kyrka. Eftersom det är olika listor för alla stift så kan du inte rösta på alla överallt. Om du vill se vilka som ställer upp i just ditt stift, gå in och kolla på valsedlarna.

Dagens Frimodiga kandidat är Evelina Johansson som ställer upp till kyrkomötes- och stiftsfullmäktigevalet i Västerås stift.

Evelina Johansson

Präst i Kungälv-Ytterby församling, strax norr om Göteborg (men förtroendevald för Västerås stift där jag bodde vid mandatperiodens början).

Vårt samhälle blir alltmer specialiserat och jag tror att också Svenska kyrkan då behöver vara tydlig med vad som är hennes specialitet, vad man kan söka hos oss:
Kristen tro och gemenskapen runt Jesus Kristus. Svenska kyrkan bör vara stolt över sig själv som kristen kyrka och tala frimodigt om frälsningen genom Jesus – vi har en skatt att glädjas åt och ge vidare.

Frågan om lokala församlingars självständighet är viktig för mig.
För att det ska kännas meningsfullt att engagera sig i sin församling behöver man också få bestämma över sin församling och bestämma över de viktiga sakerna, inte bara få tycka till om smått och gott som elevrådet i en skola medan de betydande besluten fattas högre upp. Kyrkan är inget företag som man kan effektivisera genom att lägga ned små enheter och flytta produktionen.
Vi måste söka andra vägar än ökad centralisering.

E-postadress: evelina.m.j@gmail.com

Svenska kyrkan behöver ny inriktning – debattartikel i Världen idag

Av Anna Sophia Bonde den 12 September 2013 om: Efterföljelse, Kyrkovalet 2013, Levande församlingar, Svenska kyrkans identitet

Här är sex punkter att observera när det gäller Svenska kyrkans väg framåt, från Frimodig kyrka-perspektiv.

Debattartikel i Världen idag 20130912

Dagens Frimodiga: Lisa Holmblad

Av Gabriel Fjellander den 6 September 2013 om: Dagens Frimodiga, Jesus, Kyrkovalet 2013

Varje dag fram till valet kommer vi lyfta fram någon Frimodig kandidat ute i landet, så du får en bild av vilka som ställer upp för Frimodig kyrka. Eftersom det är olika listor för alla stift så kan du inte rösta på alla överallt. Om du vill se vilka som ställer upp i just ditt stift, gå in och kolla på valsedlarna.

Dagens Frimodiga kandidat är Elisabeth “Lisa” Holmblad som ställer upp till kyrkomötes- och stiftsfullmäktigevalet i Västerås stift.

Kyrka utan Gud?

Av Anna Sophia Bonde den 4 September 2013 om: Efterföljelse, Gud, Kyrkovalet 2013, Mission

Tidningen Dagens nye ledarskribent Carl-Henric Jaktlund uppmärksammar ett nytt fenomen som dykt upp i till exempel London, New York och Melbourne. Människor samlas för att lyssna till en inspirerande talare och få tillfälle att diskutera livsfrågor tillsammans, ett slags – som det heter i London – Atheist Church. Ja, varför inte? Det finns borgerliga namngivningsceremonier och sekulär “konfirmation”, varför skulle inte också vuxna agnostiker vilja samlas och dryfta existensen? Ändå kan man ju som kristen inte låta bli att känna ett visst utmanande pirr när man läser om sådant här: undrar vad Jesus har åtanke för dem? Och, inte minst: vilka strukturer i kyrkan främjar möten med skeptiker och vilka stänger dem, lite fromt självupptaget sådär, ute? Det blir också en utmaning till mig som enskild kristen: är Kristus verklig i mitt liv, så att de jag möter i mina ögon har en chans att få en glimt av den Gud som skapat dem, dött för dem, älskar dem och vill gemenskap med dem?

Hursomhelst måste man konstatera, såhär i kyrkovalskampanjens intensiva skede, att det är sunt att vi inte längre har tvångsanslutning till kyrkan. För att kunna säga ja, med hjärta och hjärna, måste det finnas en reell möjlighet att säga nej. Jag undrar om inte Simone Weil skulle kunna vara en lämplig filosof att sätta i händerna på de nya, unga agnostikerna. Simone Weil som skrev:

Om någon upplever sig ha ett val mellan sanningen och Kristus så ska han alltid välja sanningen för det kommer att visa sig att det är Kristus som kommer honom till mötes.

Dagens Frimodiga kandidat

Av Gabriel Fjellander den 4 September 2013 om: Dagens Frimodiga, Jesus, Kyrkovalet 2013

Varje dag fram till valet kommer vi lyfta fram någon Frimodig kandidat ute i landet, så du får en bild av vilka som ställer upp för Frimodig kyrka. Eftersom det är olika listor för alla stift så kan du inte rösta på alla överallt. Om du vill se vilka som ställer upp i just ditt stift, gå in och kolla på valsedlarna.

Dagens Frimodiga kandidat är Jennifer Nyström som ställer upp till kyrkomötesvalet i Lunds stift.

Jennifer Nyström

25-årig Lundabo som skriver masteruppsats (ht13) i Nya Testamentets exegetik. Finns med i OAS-rörelsens styrelse och ledarskap, innan dess i Credos styrelse. Reser en del i kyrkor och samfund och undervisar – något jag vill göra resten av mitt liv!

Att Jesus Kristus skall få bli känd, trodd, lydd och älskad är min drivkraft! Svenska kyrkan måste satsa på mission för att överleva. Likaväl behövs kraftansträngningar, med Guds Andes hjälp såklart!, att motverka kyrkans inre sekularisering. Ledarskap (t ex församlingsanställda) och deras relation med Jesus ligger mig varmt om hjärtat, likaväl som att arbeta med den enskilde individen – gräsrotskristendom, likaså ekumenik. Sverige och svensk kristenhet måste väckas på nytt till en förnyad kärlek till Herrars herre och Kungars kung och till Bibeln som Guds Ord. Detta är saker i stora drag jag vill driva till en verklighet. Jag tror att detta är möjligt!

E-postadress: jennifer_1575@hotmail.com

Hänt i världen

Av Anna Sophia Bonde den 26 June 2013 om: Efterföljelse, Kyrkovalet 2013

I tidningen Dagens tisdagsnummer kommenterar Erik Johansson – missionssekreterare för EFS och medlem i Frimodig kyrkas riksstyrelse – det uttalande den amerikanska gruppen Exodus gjort, Exodus som länge bedrivit själavård utifrån övertygelsen att homosexuell livsstil kan ändras genom förbön. Exodus företrädare, Alan Chambers, ber nu om förlåtelse för den skada föreningens verksamhet kan ha åsamkat homosexuella.

Erik Johansson är en klok röst i debatten och alltid noga med distinktionerna. Även han välkomnar avbönen och säger, utifrån sitt mångåriga engagemang i föreningen Medvandrarna, som med andra förtecken än Exodus velat ge själavård till dem som kämpar med sin sexualitet:

Det är väldigt bra om de fått insikt om att den enkelspåriga retoriken om att det går att förändra sin sexualitet leder fel./…/Vi menade att det viktigaste är att vi är älskade och förlåtna i Jesus Kristus och att vi blir förvandlade i mötet med Gud. Men att det per automatik innebär en förändrad sexuell inriktning ställde vi oss väldigt skeptiska till, säger han.

Däremot ställer sig Erik Johansson frågande till de slutsatser som Exodus företrädare dragit när de nu lägger ner sin organisation och istället renodlat vill arbeta mot homofobi i kyrkan.

Det är jättebra att man vill hjälpa kyrkorna att bli mer välkomnande. Så resonerade även Medvandrarna, men det är inte samma sak som att välsigna livsstilen eller relationerna.

I förlängningen tror han att Alan Chambers uttalanden kommer att göra att många evangelikala kristna omprövar sin syn på homosexualitet.

– Många kommer att säga: ’vi hade nog fel ändå’ och ändra sin åsikt. Men jag undrar om det är rätt slutsats. Det kanske snarare är ett tecken på att man har en ganska grund teologi kring sexualiteten och äktenskapet, säger han.

På söndag är det Apostladagen. I evangelietexten bekänner Petrus att Jesus är Messias, den levande gudens son. Jesus ger Petrus, som ledare för kyrkan, ett stort ansvar genom binde- och lösenycklarna. Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden skall vara löst i himlen. (Mt 16:19) Händelserna kring Exodus visar på det stora ansvar kyrkan har och hur svårt det är att undvika de två dikena: laissez faire och lagiskhet utan hjärta. Men att det är svårt innebär inte att det inte är viktigt att, som Erik Johansson, söka upprätthålla distinktionerna, istället för att resignera inför det synbart oundvikliga. Kyrkan har ju egentligen ingenting annat att hålla sig till, där ute på sjön, i mörkret och stormen, än Jesu röst.

För att vår tjänst, som kyrka och enskilda, är det helt avgörande om vi har goda förebilder, som kan förmedla Jesu exempel till oss. I gårdagens Kyrkans tidning läser vi om hur en katolsk präst, tillhörande franciskanerorden, i helgen dödats i Syrien av rebeller då han, Francois  Mourad, försökte försvara ett kloster och dem som befann sig där. Klostret hade tidigare varit den enda säkra platsen i trakten, varför några nunnor och andra kristna tagit sin tillflykt dit.

Det är ett sådant “heligt prästerskap” (enligt söndagens episteltext från 2 Petrusbrevet 2) som inspirerar och förpliktigar. Francois Mourad – requiescat in pace. Vi befinner oss inte i Syrien, utanför fönstret pågår antagligen inga strider, inga synbara i alla fall. Ändå är det kyrkans uppgift, också här, att “försvara klostret” och dem som tagit sin tillflykt dit. Hur vi gör det på bästa sätt är en fråga som borde genomsyra den här valrörelsen.

 

 

Tro och politik

Av Anna Sophia Bonde den 20 June 2013 om: Folkkyrka, Kyrkovalet 2013

Ledaren i Norrbottenskuriren tar idag upp det märkliga förhållandet som verkar ha blivit kroniskt i vår kyrka: formellt skild från staten är hon ändå, genom det politiska inflytandet, dess gisslan. Ledarskribenten, Johan Eriksson, skriver:

Sammanblandningen av tro och politik hämmar Svenska kyrkans möjligheter att agera obundet och fritt i samhället. /…/

Ett efter ett lämnar de politiska partierna kyrkopolitiken. Moderaterna har till exempel blivit Borgerligt alternativ, Folkpartister i Svenska kyrkan har blivit Fria liberaler i Svenska kyrkan och Kristdemokrater i Svenska kyrkan har förvandlats till Kristdemokrater för en levande kyrka.

Man kunde önska att partierna snabbare kunde upphöra med engagemanget helt och hållet, men utvecklingen går i alla fall åt rätt håll. Liksom POSK (Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan) och Frimodig kyrka motsätter sig nämnda nomineringsgrupper det partipolitiska inflytande som finns kvar.

Ja, det gäller att ha ett eskatologiskt perspektiv på utvecklingen!

I veckans nummer av Kyrkans tidning tar några POSK:are situationen i Södertälje som utgångspunkt för en debattartikel. Där är, enligt uppgift, Moderaterna, Socialdemokraterna och POSK jämnstora, vilket artikelförfattarna naturligtvis uppfattar som hoppfullt inför framtiden.  Deras slutkläm lyder:

Även om det direkta kyrkliga intresset i allmänheten skiftar i tiden, bör vi gemensamt se till att Sverige har en modernt utformad kyrka som erbjuder gemenskap, förmedlar livsmod och möter oss individer med respekt i livets både lyckliga och tunga situationer.

Gemenskap, livsmod och respekt – vem kan ha något att invända mot det? Ändå är det något i visionen som ger ett lite avslaget intryck, som att man ändå inte riktigt har fattat vad kyrkan går ut på – som opolitisk, i jämförelse med de traditionella partierna. Jämför gärna med vad Frimodig kyrka skriver i sin valplattform:

Självklart skall vår kyrka, precis som andra trossamfund, styras utan
inblandning av politiska partier. Frimodig kyrka önskar att Svenska kyrkan åter
skall bli frimodig med en ökad kärlek till och förtroende för Ordet. Detta visar
sig i omsorg om och öppenhet mot människor, ansvarstagande för skapelsen och
iver att föra allt fler till en levande relation med Jesus Kristus.

Jag är inte troende men jag skall in i “kyrkopolitiken”

Av Jan-Anders Ekelund den 15 June 2013 om: Frimodig Kyrka, Kyrkovalet 2013, Partipolitisering, Socialdemokraterna

Det tidigare statsrådet Margareta Winberg (S) skall enligt en intervju i Östersunds Posten göra comeback i politiken denna gång som “kyrkopolitiker”.  Comebacken skall ske i kyrkofullmäktigevalet i Östersunds församling.

Winberg säger: – Det är ett steg in i politiken, det ska bli spännande. Jag är inte troende, men de värderingar som kyrkan står för är bra och de vill jag gärna arbeta med. Hon utesluter inte att den politiska comebacken kan sträcka även till andra uppdrag, förutom kyrkofullmäktige.

Det hedrar henne att hon är ärlig men var går gränsen för socialdemokraternas övertagande av det evangeliskt-lutherska trossamfundet Svenska kyrkan?  Många med mig har använt ordet ockupation och fått kritik ifrån (s)  men jag har svårt att se att det är missvisande. Kyrkan står inte i första hand för värderingar, utan i första hand för en bekännelse, tron på Jesus Kristus som världens Frälsare.

Diakonen Inger Lindeskog Frimodig kyrka i Skara stift hade inne en bra artikel i senaste numret av Kyrkans tidning. Tyvärr så är rubriksättningen ifrån Kyrkans tidning missvisande, Kyrkan och politikerna behöver varandra. Det hon skriver är precis tvärtom. Fundera över denna formuleringen:  Jag skulle vilja påstå att det är lättare att tillägna sig parlamentarisk skicklighet som nybliven förtroendevald än det är att som rutinerad politiker tillägna sig förtrogenhet med Svenska kyrkans tro och liv. Och – handen på hjärtat – vilket är viktigast? 

Partipolitikerna vill ha bort EFS?

Av Jan-Anders Ekelund den 11 May 2013 om: EFS, Frimodig Kyrka, Kyrkovalet 2013, Moderaterna, Partipolitisering, POSK, Socialdemokraterna, Struktur, Svenska kyrkans identitet, Väckelse

Vi ser det återigen, det spelar inte så stor roll vilket politiskt parti man tillhör inom Svenska kyrkan – man tycker oftast lika ändå. Jag har tidigare skrivit om att Skarpnäcks församling sagt upp samarbetsavtalet med EFS kring Hammarbykyrkan. I veckans Kyrkans Tidning försvar de ansvariga politikerna ifrån  socialdemokraterna och moderaterna beslutet.  De hävdar t.o.m. att POSK stödde beslutet med undantag av en person. Det låter besynnerligt.

Artikeln andas upprördhet över att EFS -föreningen kritiserat uppsägningen av avtalet.  Dag Sandahl kommenterar kyrkopolitikerna i Skarpnäcks artikel på sin blogg:

Och så kyrkofullmäktiges (S) och kyrkorådets (M) ordföranden i Skarpnäcks församling, som kommenterar schismen med EFS-föreningen. Bilden är rätt klar. EFS hamnar bortom övervägandena när Skarpnäck reducerar. Kyrkopolitikerrna uppfattar att få av EFS-arna bor i församlingen och så är saken klar. Men så kommer det bästa:

“EFS-föreningens höga tonläge bidrar tyvärr inte till att skapa förutsättningar för framtida samarbete.” Klara besked till EFS-arna – bråkar ni med oss, får det konsekvenser.

“Vad som bekymrar oss särskilt är föreningens angrepp på två kvinnliga företrädare inom Svenska kyrkan, biskopen och kyrkoherden. Angreppen är av ett slag som inte hör hemma i Svenska kyrkan.” Där fick EFS-arna igen! Hör inte hemma i Svenska kyrkan!!

Etablissemanget inom Svenska kyrkan talar oftast om mångfald i Svenska kyrkan men när det kommer till praktisk handling så är mångfalden som bortblåst. EFS och den lågkyrkliga väckelsen (precis som exempelvis den högkyrkliga förnyelsen) är en oumbärlig del av Svenska kyrkan. Samarbetsavtalen skall inte sägas upp utan fler skall istället skapas. När alltfler församlingar inom Svenska kyrkan knappt går på styrfart och tappar terräng behövs den andliga vitalisering som de inomkyrkliga rörelserna kan ge.  Tyvärr så är många politiker helt främmande för denna realitet eftersom man inte själv har någon erfarenhet av dessa rörelser.  Jag har skrivit det tidigare, samarbetsavtalen ger bara vinnare. EFS har en stor potential att driva församlingsarbetet vilket kommer alla som bor kring samarbetskyrkan till godo. Det mest kända exemplet är St Clara kyrka i Stockholms domkyrkoförsamling  som drivs av EFS-föreningen St Claras vänner.

Det tål att på nytt upprepa vad Frimodig kyrka skriver i sin valplattform:

Frimodig kyrka är emot den stordrift av församlingsverksamheten som vi nu ser tydliga tendenser till. I stället bör Svenska kyrkan utnyttja sina olika idéburna rörelser för att församlingarna skall kunna fortsätta att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. Modellen med samverkans- och samarbetsavtal mellan den lokala församlingen och EFS bör ligga till grund för liknande avtal med andra inomkyrkliga rörelser. På så sätt skulle det folkliga inflytandet stärkas och Svenska kyrkan finna vägar att fördjupa sin identitet som verklig folkkyrka.