Motion 50: Försoningskommission och kriskommission

Av Jan Erik Amilén 15 August 2017 om: Okategoriserade

Den 50:e motionen (den sista i år) från Frimodig kyrka till årets Kyrkomöte presenteras här. Motionen är djupt allvarlig och har undertecknats av hela Frimodig kyrkas grupp genom Bertil Murray, Leif Nordlander, Evelina Johansson, Dag Sandahl, Dan Sarkar, Berth Löndahl, Berit Simonsson, Hans Weichbrodt, Fredrik Sidenvall, John-Erik Sturesson, Stefan Aro och Kjell Petersson.

Du kan läsa hela motionen (nr 151) genom att klicka här.

Ur texten:

En viss resurs torde fortfarande finnas i de inomkyrkliga väckelserörelserna. Så samlar t.ex. OAS-rörelsen årligen ett stort antal människor. Ingen väckelserörelse går dock i ett nordiskt perspektiv att jämföra med den gammal-laestadianska, där sommarfesten är Nordens största med ca 75.000 besökare. (!)

Just laestadianerna tydliggör samtidigt den smärta som ligger i en fortsatt och i vissa stycken fördjupad splittring kristna emellan.

Det är ingen hemlighet att denna splittring är av djup och svårläkt karaktär. Under femtio år kom den s.k. ämbetsfrågan (om förståelsen av prästuppdragets innebörd och kvinnors möjlighet att prästvigas) att utgöra det tydligaste exemplet på ett antal väckelserörelsers självvalda eller tilldömda marginalisering. De senaste åren har till denna lagts vigselfrågan (om förståelsen av äktenskapets innebörd). Dessa båda frågor har tillsammans kommit att försvåra eller omöjliggöra ett gemensamt, nära, förtroligt och pastoralt strategiskt arbete i Svenska kyrkan där såväl majoritet som minoritet dras in och tas tillvara.

Historien har många gånger visat att en gemensam  fiende har kunnat få grupper som annars bekämpar varandra att sluta sig samman. Den gemensamma “fienden” är för Svenska kyrkan idag den kraftfulla process som hotar att fullständigt marginalisera kyrkan. Svenska kyrkan behöver idag en kraftsamling.

En sådan kraftsamling behöver, för att nå verklig framgång, samla medlemmar som annars har en tendens att betrakta varandra som motståndare. Den tillit som då förutsätts är svår men inte omöjlig.

Uppdraget för kriskommissionen skulle vara att söka en bred genomlysning av vad som påverkat skeendet samt om, och i så fall hur, den negativa trenden kan vändas. Kommissionen skulle ges mandat att se till såväl organisatoriska och kommunikativa som andliga och teologiska frågor. Detta inrymmer såväl de splittrande frågorna inom kyrkan som de frågor som orsakat massmedial kritik utifrån.

Parallellt med nämnda kriskommission bör också en försoningskommission tillsättas. Det är vår djupa övertygelse att en ljusare framtid för Svenska kyrkan är förbunden med en försoningsprocess där bredden av kyrkliga rörelser dras in.

Det vore av stort värde, kanske nödvändigt, att några personer med skilda synsätt är desamma i de båda kommissionerna. Dessas mandat är av åtskild karaktär men de har ändå beröringspunkter.