Recension

Av Erik Johansson den 27 March 2009 om: Frimodig Kyrka

Fick i min hand ”Mission – Förvandling-Försoning-Upprättelse”, det första häftet i en serie om fem med namnet ”Samtal om mission”, som kyrkokansliet i Uppsala och Västerås stift ger ut tillsammans. Häftet är ett försök till sammanfattning av ”Mission i kontext”, ett dokument utgivet av Lutherska världsförbundet (LVF) från 2004, till hjälp och inspiration i diskussionen om mission.

När jag läser LVF:s originaldokument ”Mission i kontext” fascineras jag över den evangeliska radikalitet som där kommer till uttryck. Gång på gång påminns jag om hur viktig missionen är och hur viktigt det är att vara en missionell församling, som förkunnar Kristus just som titeln vill antyda till förvandling, försoning och upprättelse i en värld präglad av synd och ondska. Men i kyrkokansliets sammanfattning finns inte mycket av detta kvar. Genomgående är de avsnitt som tydligast talar om synden, ondskans verklighet, försoningen i Jesus Kristus, den Helige Andes gåvor, bönens kraft och evighetshoppet förenklade intill oigenkännlighet eller helt enkelt överhoppade i sammanfattningen.

Pelle Söderbäck skriver dock redan i inledningstexten att detta är en sammanfattning och därmed också en tolkning av ”Mission i kontext”. Och visst är det så. Att det är en tolkning är rätt uppenbart, men en märklig sådan, eftersom det mesta av teologi är borta och det som blir kvar är en blodfattig text som försöker uppmuntra till goda gärningar, men utan någon mer bestämd grund, vare sig i Skriften eller annorstädes. På sina ställen är det t o m svårt att tro att detta skulle vara oavsiktligt, t ex när originaltextens: ”Evangeliet är först och främst det glada budskapet om Guds nåderika rättfärdiggörelse av syndaren genom tron på Jesus Kristus” sammanfattas med: ”Evangeliet är ett glatt budskap till människan och världen”.

Dessutom har man i sammanfattningen helt hoppat över originalets avsnitt om Ordet och sakramenten och nödvändigheten av den Helige Andens gåvor. Att plocka bort detta ur ett samtalsdokument för mission är för mig helt obegripligt.

Att LVF:s ”Mission i kontext” bitvis är en rätt komplicerad text håller jag helt med Söderbäck om. Det märks också på sina ställen att den är en produkt av många olika bidragsgivare med olika betoningar och hjärtefrågor både kulturellt och teologiskt. Men just därför är den också så spännande! För en svenskkyrklig läsekrets behövs rimligen något slags hjälp för att kunna tillgodogöra sig den. Men om man får något som påstås vara en sammanfattning i sin hand, inte kommer man då att bemöda sig att läsa den något längre, mer svårtillgängliga originaltexten? Åndå är inte det 30-sidiga originalet mer komplicerat än att de flesta församlingsaktiva skulle kunna ta sig igenom det.

Hur spännande hade det inte varit om man istället för en sk sammanfattning hade gjort en studiehandledning till LVF:s text! På så vis hade man ju tvingat oss läsare att konfronteras med innehållet utan att gå miste om all den teologi som finns där, samtidigt som vi skulle kunnat få förklarat och utrett de krångligare avsnitten. Istället får jag i min hand ett litet häfte med namnet ”Mission – Förvandling – Försoning – Upprättelse” med en intetsägande teologi som knappast sporrar någon till att samtala eller tänka själv. Som tur är finns originalet att ladda ner i pdf-format på www.svenskakyrkan.se  Och trots att det är lite svårtillgängligt är det mödan värt. LVF:s ”Mission i kontext” är nämligen något att samtala om och låta sig utmanas av till reflektion och självständigt tänkande. Problemet är inte kyrkokansliets text i sig. Problemet att det är så mycket viktigt och nödvändigt som inte fick plats där.

 

I Frimodig kyrkas valplattform står följande om Mission:
Mission är Jesus eget uppdrag till sin Kyrka i alla tider. Uppdraget, som aldrig kan väljas bort, gäller både i Sverige och utomlands. Fortfarande är det många människor över hela världen som inte hört evangeliet. Tyvärr har Svenska kyrkan kraftigt tonat ned sitt internationella missionsarbete. FRIMODIG KYRKA vill att Svenska kyrkan på nytt sänder ut missionärer för att evangelisera. Sanningsanspråket i kristen tro får inte sättas på undantag, samtidigt som det personliga mötet kräver att man möter andra människor med respekt. All mission bygger på att man ser hela människans behov. FRIMODIG KYRKA tror att en kyrka utan verklig mission är en tynande kyrka.

På lekfolkets villkor

Av Erik Johansson den 21 March 2009 om: Frimodig Kyrka

Igår var jag på återinvigningsfest. Det var den kyrkliga kursgården som det senaste året genomgått en rejäl ansiktslyftning och utbyggnad. Det blev jättefint! Förstås var kontraktets alla anställda och förtroendevalda inbjudna till öppet hus mellan 10 och 16 med plocklunch och rundvandring. Anställda kunde delta på arbetstid och förtroendevalda hade möjlighet att få sedvanligt arvode för att närvara (jag såg listan, där de kunde kryssa i om de önskade arvode eller inte). Och visst finns det anledning att uppmärksamma detta.

Men hur tänker man sig att kyrkfolket ska få möjlighet att se på härligheten? Hur har man tänkt att de ska kunna ta sig ifrån jobb och studier en vanlig fredag mellan 10 och 16?

Frimodig kyrka vill verka för att det aktiva kyrkfolket ska kunna ta det församlingsansvar det har. I framtidens kyrka måste det därför få konsekvenser för aktiviteter liknande den ovan beskrivna. Öppet hus borde förstås vara förlagt till idag, lördag istället, (eller åtminstone varit öppet till kl 19 igår) så att vanliga förvärvarbetande församlingsaktiva hade kunnat vara med på samma villkor som anställda och förtroendevalda. Då hade inte heller frågan om arvode för de förtroendevalda behövt ställas, eftersom de flesta inte arbetar på lördagar och därmed inte har någon förlorad arbetsinkomst att kompenseras för. Anställd personal bör också kunna gå på en invigningsfest på sin fritid, om de nu är någotsånär engagerade i sitt arbete.

Att kursgårdens egen personal måste vara i tjänst är en självklarhet och det ska de naturligtvis ha betalt för, och gärna OB-ersättning om det är på sådana tider. Men vi andra som bara strosade omkring och lät oss tjusas av allt det vackra, vi kan gott göra det på fritiden. Vi gläds ju över att den kyrka vi tjänar har så fina anläggningar och vi är nyfikna på hur det blev efter ombyggnationen. Och genast går fantasin igång på hur vi nu kan göra största möjliga nytta av dessa härliga lokaler för läger och kurser av olika slag.

Nu är detta bara ett exempel, men själva poängen är att om vi vill att lekmannaengagemanget ska ha en verklig plats i vår kyrka, så måste vi också ge rimliga förutsättningar för detta. Att förlägga sammanträden eller evenemang på vardagar dagtid är bara acceptabelt om samtliga berörda har möjlighet att delta på de villkoren. Och de anställda och förtroendevalda som inte vill ställa upp på de församlingsaktivas villkor kanske skulle se sig om efter något annat, för de har isåfall helt missuppfattat vad det är att tjäna en kyrka.

Frimodig kyrka vill avskaffa omotiverad arvodering för förtroendevalda och verkar för att kyrkans verksamhet anpassas efter de människor som är kyrkan – inte efter dess personal och förtroendvaldas bekvämlighet.

Ett halvår kvar!

Av Erik Johansson den 20 March 2009 om: Kyrkovalet 2009, POSK

Idag är det exakt ett halvår till kyrkovalsdags! Den 20 september händer det! Men innan dess är det mycket som ska göras.

Noterar, inte utan viss glädje, att de politiska partierna har allt svårare att rekrytera personer som är beredda att stå på listor inför valet. Det finns tydligen en ökande medvetenhet också bland de partipolitiskt aktiva om att det inte är de politiska partierna som ska styra kyrkan. Eller är det möjligen så att många av de som varit bara måttligt kyrkliga och tidigare ställt upp för sitt politiska parti har tappat intresset för att engagera sig i en internreligiös kvasidebatt?

Hur det än är med den saken ser vi också exempel på fler och fler som väljer att engagera sig för icke-partipolitiska listor. Frimodig kyrka kan dessutom glädja sig över att allt fler också från POSK väljer att istället ställa upp för oss. Kanske inte så konstigt med tanke på Frimodig kyrkas valplattform, som faktiskt innehåller en hel del teologi, till skillnad från POSK:s som förutom några ganska självklara allmänna organisationsfrågor framför allt poängterar att POSK:are inte behöver följan någon partilinje. Frågan blir väl snarast bland dem som röstar: Vad är det jag egentligen lägger min röst för? En röst på Frimodig kyrka däremot är en klar röst för en kyrka som har Jesus Kristus och bibelordet i centrum.

Tro och pengar

Av Maja Bengtsson den 16 March 2009 om: Partipolitisering, Svenska kyrkans identitet, Svenska kyrkans lära

I slutet av förra veckan rörde Patrik Lindenfors runt lite i den kyrkliga röran. Får man tro hur lite som helst och ändå vara medlem? Ungefär samtidigt läste jag i en liten artikel på ledarsidan i min lokala dagstidning om hur viktig partipolitiken är för svenska kyrkan – utan den skulle kyrkan nämligen bli en elitkyrka där bara de mest troende får vara med och bestämma.

Efter Lindenfors artikel har kommentarerna varit många, och en kommentar som återkommer är “kyrkan är inte intresserad av din tro, bara av dina pengar”. Ja, om partipolitiken får fortsätta att råda är jag benägen att hålla med! Med den får vi bestämmande som mest är intresserade av kyrkan som politisk arena, kyrkan som makthavare och inte minst, kyrkan som en ännu så länge ganska rik institution. Vad är det om inte elitkyrka?

Frimodig kyrka vill inte mäta tro hos kyrkans medlemmar. Däremot vill vi frimodigt föra ut kyrkans budskap, så att alla medlemmar och alla andra människor får en chans att möta Jesus. Det sker inte genom att partipolitiker med sammanträden som sin vanligaste kyrkliga mötesplats bestämmer, utan när kyrkans gräsrötter, alla kristna, arbetar tillsammans. När Frimodig kyrka får bestämma är människors tro viktigare än deras pengar.

Ur valplattformen:

FRIMODIG KYRKA vill att Svenska kyrkan frimodigt skall dela med sig av evangeliet och inte skämmas för den kristna tron.

FRIMODIG KYRKA önskar se en frimodig tro i Svenska kyrkan, så att tomma kyrkor kan fyllas på nytt!

FRIMODIG KYRKA anser att Svenska kyrkan måste kunna fatta oberoende beslut, utifrån sin bekännelse, utan inblandning ifrån de politiska partier som styr i samhället.

FRIMODIG KYRKA önskar också införa obligatoriska församlingsmöten där den gudstjänstfirande församlingen och de ideellt arbetande kan få göra sina röster hörda.

Nytänkande

Av Jan-Anders Ekelund den 5 March 2009 om: Frimodig Kyrka, Kyrkovalet 2009

Jag hade möjlighet att fira hömässa med församlingen i St Clara i Stockholm i söndags. Kyrkan var full av biblisk förankrad förkunnelse och av människor. Människor som vill ta ansvar för Svenska kyrkan och sina medmänniskor, men rent organisatoriskt tänker man i nya banor.

Tankegångarna i St Clara stämmer väl med Frimodig kyrkas valplattform. Här är ett smakprov ifrån valplattformen:

Församlingssammanslagningar

Under de senaste åren har allt fler församlingssammanslagningar gjorts. Efter valet kommer vi att ha 900 färre församlingar jämfört med år 2000. Tyvärr innebär detta att avståndet till den enskilda människan ökar. FRIMODIG KYRKA är emot den ”stordrift” av församlingsverksamheten som skett. I stället bör kyrkan utnyttja de olika idéburna rörelserna inom Svenska kyrkan för att församlingarna skall kunna fortsätta att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. Modellen med samverkans- och samarbetsavtal mellan den lokala församlingen och EFS bör ligga till grund för liknande avtal med andra inomkyrkliga rörelser. På så sätt skulle det folkliga inflytandet stärkas och Svenska kyrkan finna vägar att fördjupa sin identitet som verklig folkkyrka.

Vi måste våga tänka i nya banor inom Svenska kyrkan när det gäller organisationen.

Tyvärr handlar nytänkandet inom Svenska kyrkan istället om att förvandla teologin. Men den vägen har visat sig inte fungera.

Byter nomineringsgrupp II

Av Kerstin Odeberg den 5 March 2009 om: Okategoriserade

Markus Larsson, förtroendevald för Moderaterna i stiftsfullmäktige i Göteborg har meddelat att han inte ställer upp för omval för Moderaterna i kyrkovalet. Häromdagen blev Markus medlem i Frimodig kyrka. “Befria kyrkan från politiken”, säger Markus och vi håller med.

Välkommen!

Om bara folk visste

Av Erik Johansson den 3 March 2009 om: Frimodig Kyrka, Kyrkovalet 2009, Nomineringsgrupper i Kyrkan

Gång på gång slås jag av vilka goda förutsättningar Frimodig kyrka har att lyckas väl i höstens val. Ändå frustrerar det mig att det skulle gå ännu mycket bättre som vi lyckades få alla som älskar Svenska kyrkan att verkligen gå och rösta. Och om de visste om att vi finns.

De allra flesta svenskar har vid det här laget ändå börjat begripa att de politiska partierna egentligen inte har något att göra i kyrkopolitiken. De hör inte dit helt enkelt. Men sen är det alltför få som tycks veta om att det faktiskt finns goda alternativ.

Jag är rätt övertygad om att många skulle inse att Frimodig kyrka verkligen är det enda vettiga alternativet i kyrkovalet, eftersom FK faktiskt vågar stå för att vi behöver Bibelns vägledning också i hur kyrkan leds och de beslut som fattas. För de flesta tänkande människor är det helt logiskt: en kristen kyrkas rättesnöre måste ju rimligen vara Bibeln.

Det cyniska i det hela är att de politiska partierna förlorar röster på att folk får reda på hur det hela ligger till. Och därför tiger de. “Bättre att inget säga och de tror att vi är dumma än att öppna munnen och de får det bevisat” är en gammal beprövad taktik. Gäller den månne också bland de politiska partierna i kyrkovalet?