Nu är det klart med S:ta Clara

Av Jan-Anders Ekelund den 25 June 2009 om: Frimodig Kyrka, Ideellt arbete

Jag har redan skrivit om det innnan, www.frimodigkyrka.se/blogg/2009/03/05/nytankande/ S:ta Clara blir självständigt.
Den gudstänstfirande församlingen skall driva verksamheten i och kring en av kyrkorna i Stockholms domkyrkoförsamling. Detta är ett lovvärt och mycket kreativt beslut. Mer av sådant nytänkande måste till inom Svenska kyrkan! Låt de ideella krafterna blomma ut. Många människor vill engagera sig inom Svenska kyrkan ifall de känner att arbetet är meningsfullt. Många människor längtar efter levande församlingar där man får höra evangeliet om Jesus Kristus utifrån en bibelförankrad undervisning. Många längtar efter sammanhang där deras gåvor tas till vara, för att få tjäna sina medmänniskor.

Följande står i Frimodig kyrkas valplattform under rubriken, Församlingen – trons hem:

FRIMODIG KYRKA vill att det avspeglas i alla beslut att församlingen är basen i Svenska kyrkan. En huvuduppgift blir därför att bygga levande församlingar där människor kan komma till tro på Jesus och växa som kristna. Församlingarna skall ta människors andliga sökande på djupaste allvar och visa dem på den kristna tron. Detta är en förutsättning för att kunna fylla de tomma kyrkorna igen. Församlingarna måste få präglas mycket mer av andligt liv och mindre av byråkratiskt krångel. Församlingen är också viktig för att skapa gemenskap människor mellan. Detta sker alltifrån den ”stora” gemenskapen i gudstjänsten till den ”lilla” gemenskapen i smågrupper. En ökad delaktighet, med stora inslag av ideellt arbete, ökar också gemenskapen i församlingarna. Lösningen på problemet med övertaliga kyrkor är inte i första hand utförsäljning, utan att se till att de fylls av liv och gudstjänst. FRIMODIG KYRKA önskar se en frimodig tro i Svenska kyrkan, så att tomma kyrkor kan fyllas på nytt!

Erik Johansson ny missionssekreterare i EFS

Av Jan-Anders Ekelund den 21 June 2009 om: EFS, Frimodig Kyrka

Styrelseledamoten i och kyrkomöteskandidaten för Frimodig kyrka, Erik Johansson har blivit ny missionssekreterare i EFS. Det är bara att gratulera EFS till ett bra val. Utnämningen visar att det finns många kompetenta personer inom Frimodig kyrkas led. Det är bara för vår kyrka och närliggande kyrkliga organisationer att utnyttja dem. Erik jobbar idag som präst i Örebro.

Följande skriver Frimodig kyrka om mission sin valplattform under rubriken Mission – trons multiplicering:

Mission är Jesus eget uppdrag till sin Kyrka i alla tider. Uppdraget, som aldrig kan väljas bort, gäller både i Sverige och utomlands. Fortfarande är det många människor över hela världen som inte hört evangeliet. Tyvärr har Svenska kyrkan kraftigt tonat ned sitt internationella missionsarbete. FRIMODIG KYRKA vill att Svenska kyrkan på nytt sänder ut missionärer för att evangelisera. Sanningsanspråket i kristen tro får inte sättas på undantag, samtidigt som det personliga mötet kräver att man möter andra människor med respekt. All mission bygger på att man ser hela människans behov. FRIMODIG KYRKA tror att en kyrka utan verklig mission är en tynande kyrka.

Att viga eller inte viga?

Av Erik Johansson den 12 June 2009 om: .kr Kristdemokrater i Sv Kyrkan, Äktenskapet, Frimodig Kyrka, Kyrkovalet 2009

Idag kom förslaget som vi väl alla vetat skulle komma: Kyrkostyrelsen föreslår Kyrkomötet att göra det möjligt också för enkönade par att ingå äktenskap i Svenska kyrkan. Några reserverade sig mot beslutet, men som det ser ut idag finns det redan en majoritet för det hela i Kyrkomötet. De enda grupper i Kyrkomötet som i dagsläget helt och hållet står för en annan hållning är .kr och Frimodig kyrka.

Men att det finns en majoritet för förslaget i Kyrkomötet innebär inte per automatik att det är ett gott förslag. I själva verket är det ett ytterligt bekymmersamt förslag. De nio biskoparnas gemensamma debattinlägg i DN tidigare i år är bara ett exempel på det problematiska i förslaget. De ekumeniska relationerna både inom och utom landet är ett annat. Störst är förstås problemet med att förslaget innebär en förändring av kyrkans lära. Handboken är ett lärodokument och nu vill kyrkostyrelsen alltså göra en viktig förändring av Svenska kyrkans lära, utan att motivera förändringen i teologiska termer.

Frimodig kyrka har liksom de nio biskoparna föreslagit att nu är tiden inne för Svenska kyrkan att lämna ifrån sig vigselrätten. Men kyrkostyrelsen klamrar sig fast vid nostalgin och argumenterar utifrån att det finns ett stort stöd för att kyrkan också i fortsättningen ska ha vigselrätt. Samtidigt säger man att utifrån luthersk tro är äktenskapet en sekulär civilrättslig historia. Märkligt då att man så hett vill fortsätta förrätta vigslar.

Med nuvarande majoritet i Kyrkomötet kommer alltså förslaget med största sannolikhet att gå igenom i höst. Både Kyrkostyrelsen och Kyrkomötet är alltså beredda att ytterligare fördjupa sprickorna och såren i den redan nu hårt prövade enheten inom Svenska kyrkan. Med en bibehållen vigselrätt kommer kyrkan att trasas sönder än mer och frågan blir väl om den går att hålla ihop över huvud taget. Men Kyrkostyrelsen verkar inte ha ägnat det faktumet ens en tanke, utan kör obekymrat på i samma hjulspår som tidigare.

Det enda som möjligen skulle kunna ändra på detta är väl om alla de socialdemokrater, centerpartister, moderater osv som faktiskt är emot det lagda förslaget, i höstens kyrkoval inte skulle lägga sina röster på sina politiska partier, utan på den enda nomineringsgrupp som vill bevara äktenskapet mellan man och kvinna. En röst på Frimodig kyrka är, förutom ett direkt gudomligt ingripande det enda som skulle kunna hejda Kyrkostyrelsen och Kyrkomötet från att fatta detta direkt kyrkofientliga beslut. Höstens kyrkoval påverkar i och för sig inte det nuvarande Kyrkomötets sammansättning, men det kan ge en tydlig signal till beslutsfattarna om vad kyrkans medlemmar tycker.

Som vanligt glöms de "frivilliga" bort

Av Jan-Anders Ekelund den 12 June 2009 om: Frimodig Kyrka, Ideellt arbete, Kyrkovalet 2009

I veckans nummer av Kyrkans tidning kunde man läsa att det går två förtroendevalda på varje anställd i Svenska kyrkan. I Sveriges kommuner går det 20 anställda på en förtroendevald.

Den relevanta jämförelsen för mig är inte enbart mellan anställda och förtroendevalda utan mellan anställda, ideellt arbetande och förtroendevalda. I Svenska kyrkan glömmer vi så lätt bort alla de som lägger ned en stor del av sin fritid på kyrkligt arbete. Kyrkoordningen har hundratals paragrafer om de anställda och de förtroendevalda men inte en enda om de ideellt arbetande eller ”de frivilliga” som vi ofta kallar dem. Det måste finnas betydligt fler frivilliga i själva församlingsverksamheten än förtroendevalda. I alla levande församlingar inom Svenska kyrkan är söndagsskolelärare, alfaledare, barngruppsledare, frivilliga inom diakonin m fl en förutsättning för att arbetet skall fungera. De förtroendevalda arvoderas oftast medan de ”frivilliga” gör det gratis. Det senare visar att vi värdera olika funktioner och gåvor i församlingen olika, vilket är högst olyckligt och obibliskt.

I en kyrka med krympande resurser måste antalet arvoderade förtroendevalda minska medan de ideellt arbetande i församlingsverksamheten måste bli fler.

Per Westberg utvecklingschef i Församlingsförbundet jämför med idrottsrörelsen, men det blir så fel i hans jämförelse: Det framförs ofta att det är fel att många är förtroendevalda i kyrkan, men jag ser det som en naturlig del i engagemanget. Ingen skulle kritisera idrottsrörelsen för att det är många som ställer upp ideellt som ledare, säger han. De förtroendevalda i Svenska kyrkan gör det oftast inte ideellt, de är arvoderade. Tänk om vi som är förtroendevalda inom Svenska kyrkan kunde lära av idrottsrörelsen och ställa upp ideellt. Framtiden kommer att bli tvingande.

Tro/hyckleri

Av Maja Bengtsson den 11 June 2009 om: Jesus, Mission, Svenska kyrkans lära

Humanisternas pågående reklamkampanj togs upp i Höglund i P1 igår. Det man diskuterade var huruvida det är hyckleri att använda sig av kyrkan vid ceremonier av olika slag, samtidigt som man själv inte alls är troende. Representanten för humanisterna menade att det var en oerhört liten del av svenskarna som faktiskt trodde på något, medan kyrkans representant i programmet, Lennart Koskinen, trodde att de flesta människor bär på en tro av något slag, och att de därför inte alls hycklar när de väljer kyrkliga ceremonier.

På ett sätt tycker jag att humanisterna har rätt – människor som inte alls tror, och deklarerar det öppet, borde kanske inte vara medlemmar i kyrkan, inte utnyttja kyrkans traditioner och göra dem innehållslösa. Samtidigt tror jag att Lennart Koskinen har en poäng i att många av de som söker sig till kyrkan gör det för att de har en tro, eller kanske önskar att de hade en tro.

Svenska kyrkan har en enorm kontaktyta att förvalta i och med att så många människor fortfarande är medlemmar och kommer till kyrkan vid ex. vigslar och begravningar. Frågan är vad vi erbjuder dem. Vågar vi visa vad vi tror och föra ett samtal, eller säger vi bara “Du kan tro som du vill.”? Bjuder vi bara på tjusiga akter i vackra rum, eller har vi något mer att komma med?

I FRIMODIG KYRKA vågar vi tro att den kristna tron håller, att den är värd att föra vidare och att dess budskap fortfarande kan attrahera. Vi välkomnar ALLA till kyrkan! I valplattformen skriver vi om att fylla kyrkorna på nytt – inte genom att marknadsföra våra vackra ceremonier, utan genom ökad gemenskap mellan medlemmar, och genom att frimodigt förkunna Jesus som kyrkans Herre. En röst på FRIMODIG KYRKA i kyrkovalet är en röst för en öppen kyrka med ett tydligt budskap, en kyrka som inte kräver tro av sina medlemmar, men tydligt vill visa dem att det finns en verklig Gud att tro på.

Humanisterna ett skämt, eller?

Av Jan-Anders Ekelund den 10 June 2009 om: Okategoriserade

Humanisterna försöker vinna publicitet. Det senaste är ett test som jag lockades till att göra. Frågorna i testet var otroligt vinklade. Dag Sandahl, kyrkomöteskandidat för Frimodig kyrka, beskrev det hela mycket träffsäkert på sin blogg: Humanisterna erbjuder ett religionstest. Jag började svara. Det var något av det mest intellektuellt ohederliga jag skådat även om jag känner igen det principiella upplägget från Dawkins. Religioner blandas samman till en gröt och så ska man smaka på anrättningen och säga vad man tycker. Själva ansatspunkten är så totalt falsk. Svarsalternativen är så grovt tillyxade att en kristen, van vid intellektuella miljöer, skäms på humanisternas vägnar. Jag blir alltmer klar över varför de kristna grundar universitet och inte ateisterna! Jag saknar faktiskt redliga ateister när jag ser vad humanisterna nu åstadkommer.

Kristen tro historiskt förankrad

Av Jan-Anders Ekelund den 10 June 2009 om: Frimodig Kyrka, Kyrkomötet, Kyrkovalet 2009, Svenska kyrkans lära

Kyrkomöteskandidaten för Frimodig kyrka och nyss avgångne missionsföreståndaren för EFS Anders Sjöberg har åter en mycket klargörande artikel i tidningen Dagen. Artikeln handlar om att den kristna tron är historiskt förankrad. Idag ifrågasätts ofta, även ifrån kyrkans ledning, exempelvis Jesu kroppsliga uppståndelse. Många menar att det räcker med att Jesus är ”andligt uppstånden” i mitt eget hjärta. Jonas Gardell driver också samma tes.

Anders Sjöberg skriver: Själv ställer jag mig frågan om det inte egentligen är en helt annan form av tro än den som är uppenbarad i Bibeln som håller på att växa fram. Varför? Därför att i Bibeln hålls hela tiden den historiska händelsen fram som grunden för budskapets sanning. Betydelsen i den judiska påsken har exempelvis hela sin grund i den historiskt förankrade befrielsen av Israels barn ur Egypten. På samma sätt får påsken för den kristna församlingen förnyad innebörd genom Jesu historiska död och historiska kroppsliga uppståndelse.