Allt pekar nedåt

Av Jan-Anders Ekelund den 30 May 2010 om: Gudstjänst, Mission, Organisation, Struktur

I Kyrkans tidning och Dagen presesenteras kyrkostatistiken för 2009. Kyrkans tidning konstaterar att siffrorna är dystra. Visst är de dystra, nästan allt pekar utför. Medlemsantalet och gudstjänstdeltagandet fortsätter att dala, liksom antalet dop, konfirmander, kyrkliga vigslar och kyrkliga begravningar.
Talet om folkkyrka blir allt svårare att upprätthålla när kyrkan håller på att bli en minoritetskyrka för folket. Vi var många som under förra årets kyrkomöte önskade att Svenska kyrkan inte skulle ansöka om vigselrätt. Varför behålla vigselrätten när det inte är mer än 40 % av vigslarna som sker i Svenska kyrkans regi?
Medlemsraset kommer att fortsätta pga att allt färre barn blir medlemmar via dopet. Vi vet också att de som inte konfirmeras, inte heller låter sina framtida barn döpas i samma utsträckning som de som är konfirmerade.
Ärkebiskopens uttalande i Kyrkans tidning gör inte det hela mindre dystert. Han säger angående att det firas färre gudstjänster med enstaka besökare (hur man nu vet det?): – Man kan också säga att här försvann ett antal deprimerande gudstjänster…..
Ärkebiskopen verkar inte ha läst Matt 18:20 “Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.”
Visst vill vi gärna fira gudstjänst då vi är många, men det blir fullständigt fel om ärkebiskopen förringar gudstjänster med få deltagare. Frimodigheten försvinner hos alla dem som försöker att upprätthålla gudstjänstlivet på många platser i landet.

Nu måste istället Svenska kyrkan och ärkebiskopen lära av alla de kyrkor runt om i världen som inte har dalande siffror. En sak som förenar dessa kyrkor är de inte har anammat den liberala teologin. Är det inte dags att börja tala om det nu? Den liberala teologin verkar inte generera väckelse. För visst är lösningen på problemet folkevangelisation eller folkmission istället för att alltid tala om folkkyrka? För ett tag sedan hörde jag en av de fjorton biskoparna säga att han slutat att använda ordet folkkyrka. Det funkar inte längre menade han. Han har kanske rätt……..?

Nedan ser ni statistik för fyra av de uppmätta parametrarna:

lila linje=kyrkliga begravningar
blå linje=dop
grön linje=kyrkliga vigslar
röd linje=konfirmander

Även Aftonbladet skriver på samma tema.

Strukturutredningen på nytt

Av Jan-Anders Ekelund den 30 May 2010 om: Frimodig Kyrka, Struktur, Svenska kyrkans identitet

Under det senaste dygnet har Frimodig kyrkas kyrkomötesgrupp träffats. Bl.a. så hade vi en enkel dragning om strukturutredningen. Ni har tidigare kunnat läsa en presentation här på bloggen och i Kyrkans tidning av utredningen.

På bloggen Stillsam ges en mycket god analys av utredningen, under rubriken Kortspel om kyrkans framtid.

Utredningen berättar om vad den tycker organsiationen skall åstadkomma. Man skriver att: den organisatoriska utformningen av kyrkans lokala nivå utifrån skiftande
förhållanden ska
• ge förutsättningar för bred delaktighet, ansvarstagande och gemenskap
• bidra till tydlig ansvarsfördelning
• bidra till långsiktig ekonomisk bärkraft
• ge förutsättningar för en god arbetsmiljö

Annars levde jag i övertygelsen om att kyrkans organsiation skulle möjliggöra för kyrkan att fira gudstjänst, undervisa och bedriva diakoni och mission. Enligt kyrkoordningen är uppgiften att människor ska komma till tro…

Jesusmanifestationen

Av Jan-Anders Ekelund den 21 May 2010 om: Ekumenik, Frimodig Kyrka, Jesus

Lennart Möller, ordförande i ledningsgruppen för Jesusmanifestationen uttalar sig i Kyrkans tidning och Dagen. Han framför frimodigt att Jesus är enda vägen till Gud och inte en väg bland många. Visst är det härligt med denna tydliga bekännelse och att tiotusentals människor kommer och ställer sig bakom denna bekännelse! Var finns Svenska kyrkans högsta ledning?

Vackra ord räcker inte!

Av Jan-Anders Ekelund den 21 May 2010 om: Ekumenik, Medlemskap i Svenska kyrkan, Svenska kyrkans identitet

Torbjörn Lindahl, kyrkomötesledamot för Frimodig kyrka, har skrivit en insändare i Kyrkans tidning, kring hur Svenska kyrkan behandlar de inomkyrkliga väckelserörelserna. Mycket av det mest trogna kyrkfolket i flera områden av landet härstammar ur de inomkyrkliga väckelserna. Inte minst laestadianerna har satt en stark prägel på Svenska kyrkan i Luleå stift. Biskop Stiglund har själv haft starka band inom väckelsen. Många laestadianer känner sig idag husvilla i sin egen kyrka pga av olika beslut inom Svenska kyrkan.
Svenska kyrkan vill framstå som en öppen folkkyrka, men har hamnat i en situation där det mest trogna kyrkfolket ifrån folkväckelserna inte platsar längre. Hur har det kunnat bli så i en kyrka som berömmer sig av mångfald? Tyvärr så har enfalden alltmer tagit över. Vem tjänar på det? Väckelserörelserna har i olika skepnader mycket att tillföra en öppen folkkyrka i form av andligt liv, missionsiver, mm. Det framstår alltmer obegripligt när antalet gudstjänstfirare minskar, att inte Svenska kyrkan tar vara på de grupper som verkligen vill fira gudstjänst. Hans Stiglund har ett stort ansvar som stiftschef att se till att inte splittring sker i hans stift. En av biskopens viktigaste uppgifter är att värna enheten.

Som jag skrivit tidigare så anser jag absolut inte att vi skall lämna Svenska kyrkan för en ny kyrka. Vi har ansvar för att vi inte tar irreversibla beslut som splittrar kyrkan.
Torbjörn Lindahl har tidigare på sin blogg argumenterat för att vi skall stanna kvar inom Svenska kyrkan. Det finns många argument varför vi skall vara kvar. Torbjörn ger tre argument:

Min åsikt om att gå ur svenska kyrkan är att man inte bör göra det.

1. att lämna kyrkan för att man inte vill vara beblandad med dess fömenta ogudaktighet är, menar jag, ett lagiskt sinne. Det innebär att man anammar (eller återvänder till) en väckt människas lagiska sinne vilket innebär att man ser det onda främst hos andra och i andra sammanhang. Kampen mot ondskan innebär då inte att man bekämpar synden i sitt eget liv utan att man undviker de människor och de sammanhang som man menar är “av världen”: vanlig världslig gemenskap med grannar och vänner, personalfester, “världsliga nöjen”, i extrema fall även egna familjemedlemmar och t o m make/maka som inte bekänner tron. Jag menar att den mogna, pånyttfödda tron huvudsakligen inriktar sig på att undvika och döda den synd som bor i ens egna lemmar (för att citera aposteln).

2. att lämna kyrkan innebär att man förlorar sin möjlighet att påverka genom kyrkovalen. Just nu kanske vi tycker att det inte gör så stor skillnad. Men det finns alternativ till den politiska makten i kyrkan. Det alternativet bör stödjas.**** Den politiska dominansen över kyrkan kommer inte att förbli.

3. att lämna kyrkan innebär att de ekonomiska konsekvenserna drabbar den lokala församlingen trots att det oftast är händelser på kyrkans riksnivå (kyrkomötesbeslut) som provocerar till utträde. Utträdesprotesten blir alltså oftast en spark åt helt fel håll.

Missionsprovinsen och delar av den laestadianska rörelsen för nu samtal om samarbete. Mpr:s nye biskop Roland Gustafsson uttalar sig här, kanske för många på ett överraskande sätt, om den så kallade nya ekumeniken och ekumenik i största allmänhet. Detta sades när de olika små lutherska frikyrkorna i Norden samlades för samtal.

Mission

Av Jan-Anders Ekelund den 21 May 2010 om: Frimodig Kyrka, Mission

Jag har i ett tidigare inlägg presenterat Kyrklig Samlings “missionsappell”. I Dagen skriver två av upphovsmännen Kjell Petersson och Yngve Kalin en debattartikel om missionens nödvändighet i Sverige. Artikeln avslutas med:

Sverige är ett missionsland eftersom väldigt många människor lever utanför den kristna tron. Vi som är kristna kan inte slå oss till ro med detta. Vår kallelse är att göra vårt eget land till ett land av lärjungar. Denna medvetenhet behöver påverka livet och formerna i församlingarna. Därför är det vår förhoppning att samtal om mission ska påbörjas i medarbetarsamlingar och kyrkoråd, bland präster och lekfolk, i bön om att Gud ska låta tron och frimodigheten växa sig starka i Svenska kyrkans församlingar.

Frikyrkor eller fria kyrkor?!

Av Jan-Anders Ekelund den 13 May 2010 om: Frimodig Kyrka, Svenska kyrkans identitet

NOD nr 1, 2010 har rubriken: När allianserna faller – staten, kyrkan och det föränderliga samhället. NOD är en vidareutveckling av de nyhetsbrev som Örebro Missionsskola gett ut sedan 1990.

Det är alltid spännande att läsa hur frikyrkan ser på Svenska kyrkan. Örebro Missionsskola som ägs av EFK, utbildar också präster för Svenska kyrkan. I detta nummer har ett antal kända kyrkliga företrädare både ifrån Svenska kyrkan och frikyrkan fått ge sin bild av partipolitiseringen av Svenska kyrkan. Jag tycker absolut att ni skall försöka att rekvirera detta nummer ifall ni är intresserade av dessa frågor. Här kommer några smakprov.

Först är det en intervju med Maciej Zaremba, han som blev känd i slutet av 1999 i sin kritik av Svenska kyrkan i en rad artiklar i Dagens Nyheter. Artiklarna kom också ut i bokform med titeln Kyrkan & friheten.
Ett av de mest kända citaten för 10 år sedan var: “Den nya Svenska kyrkan blir ett unikt bidrag till religionshistorien: världens första fria samfund där biskopar saknar rösträtt i trosfrågor, och där kristendomens mening faställs av politiska partier.”

Zaremba uppger att han trodde att för tio år sedan att politikerna skulle inse hur illegitimt det är med politiska val till kyrkoförsamlingar, men han inser nu att han fick fel. Han tycker att konsekvenserna syns ganska tydligt. “Av arbetsgivareverkets statistik framgår att kyrkan är den mest konfliktdrabbade arbetsplatsen, i alla fall den som producerar mest psykisk ohälsa.” Han säger vidare: “Om man bjuder in människor att styra en verksamhet vars mål de inte behöver dela, eller rentav önskar att motarbeta, så får man konflikter av alla möjliga slag. De kan vara teologiska, sociologiska eller bara handla om maktlystnad.”

Anna Sophia Bonde intervjuas också, präst och frilandsskribent. Anna Sophia är också ersättare i Frimodig kyrkas riksstyrelse. Hon säger bl.a. följande: “Men det torde ändå vara viktigt att kyrkan har en sådan auktoritet, för att inte tala om integritet, att hon inte ängsligt behöver snegla på vilka trender Caeser råkar bejaka utan håller sig nära sin egen Herre att hon kan höra Hans röst. Hon behöver då inte heller hamna i den belägenheten att hon så fort Caesar tycker något, måste anmäla en avvvikande uppfattning.”

För det frikyrkliga inslaget står bl.a. Stefan Svärd, EFK:s avgående ordförande och Ulf Ekman. Svärd skriver : Det är horribelt att partipolitiker skall bestämma över kyrkan. Det är väl bara i det gamla Sovjet man haft ett liknande system.
Svärd är dock självransakande kring de staliga bidrag de traditionella frikyrkorna tar emot: “Huvudproblemet har med penagr att göra. Bidragen är inte bara fria åtebetalningar av skattemedel. Pengar har en styrande effekt. Den stora utmaningen är att öka vårt eget givande, att öka det ekonomiska engagemanget i församlingarna. Kristus behöver vara herre över våra plånböcker. Då skulle vi inte behöva några staliga pengar.”

Angående kyrkan som kulturbärare skriver Ekman: “Från frikyrkligt håll har man inte uppfatta den enorma kulturbärande funktion som en kyrka kan ha. Frikyrkan har nog haft ett slags förakt för kulturkristendom.”

Minst kritisk till politiseringen av Svenska kyrkan är inte oväntat Tuulikki Koivunen-Bylund och KG Hammar. De hävdar att Svenska kyrkans ändrade äktenskapssyn inte är kopplat till partipolitiseringen av Svenska kyrkan. KG Hammar säger: Relationen till staten är på ett sätt ganska ointressant, och det har den varit ganska länge.

Elisabeth Sandlund, Dagens chefredaktör skriver: “Att några av riksdagspartierna har gett sina kyrkopolitiska grupper namn som “folkpartister i Svenska kyrkan” innebär i sak inte någon större förändring men är ett tecken på att även vissa politiker inser att situationen i längden är ohållbar.”

Magnus Malm, känd författare och retreatledare medverkar också: “Partierna har förankring i det allmänna politiska systemet. Med de bindningarna blir det väldigt svårt för kyrkan att utveckla värderingar på något som helst område som avviker från status quo.” Eller smaka på detta: “Ett av de stora problemen är att kyrkan fått för mycket pengar, vilket betyder att saker inte får dö. De hålls vid liv av alla dessa pengar. Och när saker inte tillåts dö kan inte heller uppstå någonting.”

Kontraktsprosten och tidigare chefsredaktören på Kyrkans tidning Lars B Stenström avslutar sin artikel med: “Partiernas kyrka har gjort sitt. I ett modernt samhälle där myndigheter, stat och kommun är sekulära ska inte politiska partier fortsätta att ha makten i en kyrka inom en av religionerna. Partierna måste välja: kyrkan eller staten! Och fullfölja kyrka – stat-reformen på ett sätt som är värdigt ett modernt mångkulturellt samhälle: sklij kyrkan från partipolitiken.”

Jag uppmanar er att läsa och begrunda detta nummer av NOD.

Anders Sjöberg ny ordförande i SEA

Av Jan-Anders Ekelund den 11 May 2010 om: Ekumenik, Frimodig Kyrka

Anders Sjöberg, ersättare i Kyrkomötet för Frimodig kyrka i Uppsala stift har valts till ordförande i Svenska Evangeliska Alliansen (SEA) enligt Dagen. Många av er väntar på det utlovade föredraget av Anders ifrån Frimodig kyrkas riksårsmöte. Tyvärr så kommer vi inte att kunna lägga ut det på hemsidan pga tekniska problem med inspelningen.

Årsmöte och ny styrelse!

Av Jan-Anders Ekelund den 2 May 2010 om: Äktenskapet, Frimodig Kyrka

Igår hade Frimodig kyrka på riks årsmöte i Lötenkyrkan Uppsala. Lokalen var välfylld med människor och stämningen var god. Dagen inledes med två ypperliga föredrag av Anders Sjöberg och Erik Johansson. Anders föredrag om äktenskapet i Bibeln finns inspelat och kommer att läggas ut på hemsidan. Ni har något att se fram emot kan jag lova!

Eriks föredrag, Är det kärlekslöst att säga nej?, har vi inte inspelat pga av tekniska problem, men det finns tillgängligt att köpa via OAS-rörelsens hemsida eftersom Erik talat över samma ämne tidigare. Jag uppmanar er att beställa föredraget.

Hans Lindholm ledde årsmötesförhandlingarna och Gabriel Fjellander argumenterade väl för sin motion att Frimodig kyrka skall skrivas med gemener i löpande text. Årsmötet gick på Gabriels linje!!! Både smått och stort skall vara på ett årsmöte!

Här kan ni finna den nya styrelsen. Den kommer att konstituera sig efter sommaren.