när vi är svaga är vi starka

Av Anna Sophia Bonde den 17 November 2010 om: Okategoriserade

I sin krönika i Dagen idag skriver Anders Piltz om våndorna med att bli gammal. Hur jobbigt det kan vara att märka att ens manöverutrymme krymper och att valmöjligheterna blir färre. Men, påpekar han, detta med svaghet är ju inte bara något negativt. Det kan få en människa att på nytt inse sitt beroende av Gud och att förstå vad som är verkligt viktigt i livet. Paulus iakttagelse (se t ex 2 Kor 12) om hur när han själv är svag kan Kristus bli stark, är vi ju bekanta med. Men hur svårt kan det inte vara för en cerebral insikt att nå ner till hjärtat!
Kanske skulle detta kunna vara till hjälp för oss som bekymrar sig över att Svenska kyrkan så dåligt tar tillvara sitt arv och sitt uppdrag. Skulle man inte kunna säga att Svenska kyrkan är just – svag? Förvisso ska man inte stoltsera med sina synder men om vi sätter lit till Paulus omdöme så innebär det ju faktiskt att Svenska kyrkan just nu har ett särskilt bra tillfälle att låta Kristus bli synlig och stark. Hon har tvingats inse att de gamla framgångarna är förbi och att hon är – fattig. Och den kyrka som vågar vara fattig, vågar erkänna sin svaghet och sitt misslyckande – henne kan den Helige Ande fylla med alla sina goda gåvor. Vilken underbar tanke, och vilken anledning att glädjas!

Krönika i Dagen

Vad kan Svenska kyrkan lära av Sahlin?

Av Anna Sophia Bonde den 15 November 2010 om: Okategoriserade

Att domsöndagen kom tidigt i år för Mona Sahlin kommer det nog att skämtas en hel del om bland de ledarskribenter som är bekanta med kyrkoåret. Man kan ställa sig frågan: vad kan Svenska kyrkan lära sig av Socialdemokraternas valnederlag? De har en del gemensamt. Bl a är de ju båda monoliter med ett gediget historiskt förflutet. Ett förflutet som ibland fått tjäna som det främsta argumentet för deras fortsatta betydelse och potentiella legitimitet.
Men Sahlin verkar på fullt allvar mena att det inte längre är tillräckligt att skylla på bristande kommunikation utan att det är själva politiken som måste förändras, i grunden. Genom att avgå aviserar hon att denna nya politik också kräver nytt ledarskap. Precis som många socialdemokrater nu instämmer i Sahlins såväl dystra som realistiska analys så finns det på sina håll inom Svenska kyrkan ett krismedvetande. Frimodig kyrka är med i denna process och ställer de viktiga frågor som måste ställas, även om det är jobbigt: vilken är egentligen Svenska kyrkans affärsidé? Hur ska vi kunna stävja de många fromma människornas avhopp, avhopp som är en protest mot kyrkans nuvarande inriktning? Vilken sorts ledarskap behöver vi för att Jesus Kristus ska bli “känd, trodd, lydd och älskad” i vårt land?
Jag vet inte vilken metod det socialdemokratiska partiet tänker använda sig av för att staka ut den nya kursen men för Svenska kyrkans vidkommande torde det mest angelägna vara att istället för att ständigt ifrågasätta våra urkunders relevans återvända till källorna. Ad fontes! Och våga lita på att den Helige Ande vill leda oss i den processen.

Svenska Dagbladet