Är Jesus enda vägen?

Av Jan-Anders Ekelund den 31 December 2010 om: Frimodig Kyrka, Religionsdialog

Vilken är nästa stora fråga i Svenska kyrkan som kommer att skapa starka motsättningar? Jag tror tyvärr att det gäller frågan om synen på andra religioner och en framväxande synkretism. Gäller Jesus egna ord i Joh 14:6 även år 2011: Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. För de allra flesta kristna över hela världen är det en självklarhet att det är så. Men i Svenska kyrkan är det inte självklart längre. Under senaste tiden finns det flera tecken på detta.

Prästen och professorn Kajsa Ahlstrand intervjuas i Kyrkans Tidning nr 48, 2010 på Uppsalas stiftssida angående det dokument som Kyrkomötet beställt om religionsdialog. Hon pekar på olika förhållningssätt som har präglat och som präglar mötet med andra religiösa gemenskaper och menar att vi har lämnat ett strängt inklusivt tänkande där vi hävdar att dop och kristen tro är nödvändigt för människans frälsning. I stället
har vi rört oss mot tanken att Gud finns i fler sammanhang. Och kanske vi till och med är beredda att tänka att alla religioner – bortom vars och ens språkbruk – har samma mål. Så långt Ahlstrand

Ett konkret exempel är att Dalai lama skall medverka i en gudstjänst i Lunds domkyrka inbjuden av domprost Håkan Wihlemsson.

Jag är övertygad om att religionsdialog är nödvändigt av två orsaker:

1. För att kunna uppfylla missionsbefallningen måste vi möta våra medmänniskor av annan tro i dialog och samtal.
2. För att vi skall kunna leva i ett mångreligiöst samhälle i en global värld, måste vi ha kunskap om och visa respekt för människor med en annan trosbekännelse.

Men innebär det att vi skall fira gudstjänst tillsammans med människor som inte bekänner att Jesus Kristus är världens frälsare? Var går gränsen mellan synkretism (religionsblandning) och religionsdialog? Här tror jag att vi måste vara väldigt observanta.

För min, Frimodig kyrkas och en överväldigande majoritet av den världsvida Kyrkan så är gemensamma gudstjänster religionsblandning. I gudstjänsten bekänner vi tron på en treenig Gud, vi ber till honom, läser hans ord, tar emot hans heliga nattvard och förväntar oss ett evigt liv tillsammans honom. Kyrka kommer av det grekiska ordet kyriakon vilket betyder “det som hör Herren till”. Buddistisk religion tillhör inte Herren. Den buddistiska tron leder inte heller till Herren enligt Kyrkans bekännelse.

Det finns en stor blåögdhet i dessa frågor. Domprost Wilhemsson menar att alla ser upp till Dalai lama och att han har ett stort symbolvärde. Men det är väl inget skäl för att en religiös icke kristen ledare skall medverka i en kristen gudstjänst? Vilken signal sänder detta och vilket symbolvärde ger det? Svaret jag kan se är att detta signalerar utåt att Svenska kyrkan håller på att ge upp tanken på att Jesus är enda vägen till Gud.

Frimodig kyrka skriver följande om religionsdialog i sin valplattform:

FRIMODIG KYRKA önskar se Svenska kyrkan bekänna att Jesus är Vägen, inte en väg bland många, och att Jesus är Sanningen, inte en sanning bland andra. Som en konsekvens av detta skall inte s.k. mångreligiösa “gudstjänster” firas i Svenska kyrkans lokaler eller med hennes personal inblandade. Alla människor, oavsett religionstillhörighet, är lika mycket värda. Religionsdialog kan vara ett värdefullt verktyg i arbetet för att främja fred och försoning

K-G Bergström och Gud

Av Anna Sophia Bonde den 28 December 2010 om: Okategoriserade

Lyssnade igår i bilen på K-G Bergströms vinterprogram i P1.  Det var välformulerat och intressant, inte minst vad gäller hans musikval. Han varnade inledningsvis “känsliga lyssnare” för att det inte skulle bli någon “finmusik”, utan folkliga låtar. Och det blev det, schlagers och dansbandsmusik, Dolly Parton och, om jag minns rätt, minst 20% läsarsånger, från Lapp-Lisa till trubaduren Mats Paulsson som sjöng Gyllne morgon. Mina medresenärer och jag spekulerade om huruvida KGB med detta musikval ville säga något nytt om sig själv till publiken, t ex att han skulle vara “varmt troende” eller något liknande.

Efter att ha avhandlat sin fattiga norrländska barndom, sina uppsalastudier och åren vid Rapport ägnade han programmets sista minuter åt att svara på sådana spekulationer som ovanstående. Han ville betona att de kristna låtarna INTE betydde att han har kvar sin barnatro, tvärtom: om han haft en gnutta av den kvar så blåste den bort, sa han, vid Gudrunstormen, då de fattiga och fromma smålandsbönderna ju blev hårt drabbade. De fattiga och fromma smålandsbönder som KGB tyckte att Gud borde skydda på ett särskilt sätt, eftersom de ju i historien ofta visat sig vara lojala mot Honom.

Dessa sista minuter på ett i övrigt lysande radioprogram bekräftade vad jag ofta noterat angående kända och “lyckade” svenskar. De kan vara hur framgångsrika som helst inom sina respektive områden, allmänbildade, verserade, humoristiska, you name it – men när det kommer till teologiska spörsmål så befinner de sig ofta på något slags förskolenivå (detta inte sagt för att förolämpa troende dagisbarn).  Och de anser sig behöva rättfärdiga eller tydligt ta avstånd från sådana tecken som SKULLE KUNNA tyda på att de vore troende. Som om en sådan ingrediens skulle få deras framgång i övrigt att framstå som lite solkig, eller mindre framgångsrik.

Detta bekräftar också Jesu ord om “de visas vishet”: när de, efter mycken tankemöda, kommit fram till att bilden av Gud som en gubbe på ett moln, måste vara felaktig (naiv, vulgär…) så drar de ofta den slutsatsen att de därför inte längre tror på Gud. Men vad finns det för följdenlighet i det?

Sveriges radio

St Clara – en förbild för hela Svenska kyrkan

Av Jan-Anders Ekelund den 21 December 2010 om: Diakoni, EFS, Frimodig Kyrka, Jesus, Levande församlingar, Organisation

Vår församling (Örby-Skene) hade förmånen för några veckor sedan att besöka St Clara kyrka i domkyrkoförsamlingen i Stockholm. Det blev en mycket stark upplevelse för oss besökare. Vi fick bl.a. höra en tidigare narkoman berätta om sin omvändelse. Hon betonade starkt Ordets kraft för att skapa liv och förnyelse både i församlingens och i hennes eget liv. Vi fick se hur en stark diakonal insats bland de allra mest utsatta i samhället kombinerades med stark tilltro till Bibeln och en mycket tydlig Jesuscentrering. Vi fick vara med om en fullsatt kyrka där det firades högmässa med människor ifrån alla samhällsskikt. Vi fick höra talas om hur man söndag efter söndag samlade in kollektor på mellan 15 000 – 30 000 kronor. St Claras vänner (EFS-förening) driver verksamheten. De avlönar själva flertal präster och diakoner. Jag har skrivit om St Clara tidigare i bloggen bl.a. här och här.

Inga Pagreus, diakon i St Clara intervjuas i dagens DN. Läs intervjun med Inga. Inga och St Clara är en förebild för hela Svenska kyrkan i många stycken. Både andligt, diakonalt och organisatoriskt. Vi behöver deras nytänkande i mycket. Hon förtjänar all uppmuntran hon kan få.

Samtidigt så är Inga mycket tydlig att hon vill stå för klassisk kristen tro. Så här uttryckte hon sig innan kyrkovalet förra hösten:

Volontäråret – hänger de andra på?

Av Jan-Anders Ekelund den 18 December 2010 om: Centern, Frimodig Kyrka, Levande församlingar, Moderaterna, Organisation, POSK, Socialdemokraterna, Struktur

Kommer de andra nomineringsgrupperna att följa Frimodig kyrkas exempel att ta Kyrkans ungas vädjan på allvar och skänka en del av det rikligt tilltagna mandatstödet för att rädda volontäråret? Självklart så har de mindre grupperna svårare för att göra detta jmf med de större. De stora grupperna s, m, c och posk har naturligtvis ett extra stort ansvar.

Nomineringsgruppernas församlingssyn, synen på frivillighet och synen på rekrytering av kyrkliga medarbetare etc kommer att vara avgörande för hur man kommer att hamna i denna fråga. Vi borde ha lämnat hela det kommunalkyrkliga tänkandet bakom oss och istället tänka på hur vi på bästa sätt kan bygga levande församlingar. Volontäråret eller som det tidigare hette diakonalaåret ligger väl i linje med ett positivt församlingsbyggande.

Frimodig kyrka skriver följande i sin valplattform om församlingen:

Församlingen – trons hem FRIMODIG KYRKA vill att det avspeglas i alla beslut att församlingen är basen i Svenska kyrkan. En huvuduppgift blir därför att bygga levande församlingar där människor kan komma till tro på Jesus och växa som kristna. Församlingarna skall ta människors andliga sökande på djupaste allvar och visa dem på den kristna tron. Detta är en förutsättning för att kunna fylla de tomma kyrkorna igen. Församlingarna måste få präglas mycket mer av andligt liv och mindre av byråkratiskt krångel. Församlingen är också viktig för att skapa gemenskap människor mellan. Detta sker alltifrån den stora gemenskapen i gudstjänsten till den lilla gemenskapen i smågrupper. En ökad delaktighet, med stora inslag av ideellt arbete, ökar också gemenskapen i församlingarna. Lösningen på problemet med övertaliga kyrkor är inte i första hand utförsäljning, utan att se till att de fylls av liv och gudstjänst. FRIMODIG KYRKA önskar se en frimodig tro i Svenska kyrkan, så att tomma kyrkor kan fyllas på nytt!

Följande tidningar har skrivit om Frimodig kyrkas initiativ:

Dagen
Världen idag
Kyrkans tidning
Beakta speciellt vad (S)-ledaren Olle Burell säger i Världen idag. Spännande att se var (S) hamnar.

Volontäråret kan räddas!

Av Gabriel Fjellander den 15 December 2010 om: Ideellt arbete, Organisation, Struktur

Följande pressmeddelande skickade Frimodig kyrka ut igår:

Från Svenska kyrkans unga kommer ett nödrop till nomineringsgrupperna i kyrkomötet. Rädda Volontäråret! Volontäråret har under lång tid varit en möjlighet för kristna ungdomar i Svenska kyrkan att under ett år växa i tro och ansvar i en lokal församling. Utan troende och ansvarstagande ungdomar förtvinar Svenska kyrkan. Beslutet från Svenska kyrkan, nationell nivå, är nu att inte göra någon nyintagning inför hösten 2011 – våren 2012, utan lägga hela satsningen i malpåse. Det torde vara dödsstöten för Volontäråret.

FRIMODIG KYRKA svarar direkt. Vi betalar! Vi ställer oss inte bakom det kortsiktiga beslutet. Beslutet skickar ut helt fel signaler. 450 000 kr saknas för att genomföra Volontäråret. Vi är beredda att ta av det gruppstöd som våra 13 ledamöter (av 251 valda) får för arbetet i kyrkomötet. Vår andel blir då 13/251 = drygt 23 000 kr. Vi vädjar till övriga nomineringsgrupper att göra detsamma. Då får Volontäråret fortsätta ett år till samtidigt som finansieringen på längre sikt löses. Nu är det handling och inte storord som räknas.

För FRIMODIG KYRKA

Bertil Murray, gruppledare kyrkomötet Tfn 0708-248457

Jan-Anders Ekelund, ordförande Tfn 070-626 55 52

Man döljer inte partipolitiseringen

Av Jan-Anders Ekelund den 7 December 2010 om: Biskopsmötet, Organisation

Idag har jag varit elektor vid nomineringsvalet till biskop i Göteborgs stift. Mer än 1200 röstberättigade samlades i Svenska mässans stora aula. Efter en utmärkt inledning av tidigare domprosten Han-Olof Hansson där han pekade på att främsta kriteriet för en biskop är att var lyhörd mot Gud. Därefter vidtog pläderingar för de olika kandidaterna. Man fick enbart tre minuter på sig att presentera sin kandidat. Tidschemat räckte inte för att få tala längre. Det pläderades för tretton olika kandidater.
Många talade om att deras kandidat var en god administratör och hade många olika uppdrag på olika nivåer inom kyrkan. Med några undantag så talade man inte om att man önskade en andlig ledare. Alla vet vi om att Svenska kyrkan blir allt mer marginaliserad i samhället och i den världsvida Kyrkan. Jag kan då tycka att det är tveksamt att framhålla de många uppdragen inom denna kyrka som en merit. Det borde väl istället tala för en person som inte är insyltad i det svenskkyrkliga etablissemanget. Sällan nämndes heller att personen skulle vara väl förankrad i Kyrkans bekännelse. Kyrkans viktigaste uppdrag att missionera/evangelisera fanns glädjande nog med vid ett par kandidatpläderingar. Men var fullständigt bortglömt i merparten av pläderingarna.

Efter pläderingarna vidtog en rejäl kaffepaus på minst 1½ timma. Då inträffade något alldeles nytt för mig som varit med på biskopsval tidigare. De olika nomineringsgrupperna, alltså de politiska partierna plus posk och öka, hade tilldelas olika platser för att ha ”partimöten”. Visst har vi vetat under lång tid att biskopsvalen varit politiska, men nu har man till och med gruppmöten mellan pläderingarna och själva valet. En nomineringsgrupp vägrade detta spektakel som inte är värdigt ett biskopsval, nämligen Frimodig kyrka. Vi vill att de röstande skall rösta fritt utan att vara uppbundna kring olika mänskliga lojaliteter, allra minst partipolitiska. Ifall man skall samlas i grupper och tala om kandidaterna skall man självklart göra det kontraktsvis, den naturliga gruppindelningen i ett stift. Ett alternativ kan vara att man samlas kring de personer som pläderat för en kandidat, för att ställa frågor och därmed få mer information kring de man har möjlighet att rösta på. Detta ordnades också av de som nominerat Staffan Grenstedt och Kerstin Hesslefors-Persson. Om inte ”partimötena” funnits så hade pläderingarna kunnat få ta längre tid vilket valet hade tjänat på.

Därefter vidtog valet. Hela resultatet finns redovisat här.

Följande tidningar har skrivit om valet:
Kyrkans tidning
Dagen
GP
GT/Expressen

Resultatet av biskopsvalet i Göteborgs stift

Av Jan-Anders Ekelund den 7 December 2010 om: Biskopsmötet

Resultatet av nomineringsvalet till biskop Göteborg stift. Dessa kandidater går vidare till det riktiga valet eftersom det fått minst 5 % av rösterna

Staffan Grenstedt 283
Christina Ericsson 151
Per Eckerdal 147
Lars Hjort 119
Kerstin Hesslefors-Persson 112
Michael Persson 86
Jesper Svartvik 85
Ingvar Humlen 60

Det är tydligen värre att tycka fel än göra fel …

Av Jan-Anders Ekelund den 5 December 2010 om: Äktenskapet, ÖKA

Domkapitlet i Göteborg har som bekant avhandlat ett ärende där tre präster avsagt sig sig vigselrätten pga att Svenska kyrkan ändrat äktenskapsuppfattning. Tord Nordblom är präst i Kungälv och ordförande för FK i Göteborgs stift. Inom FK finns olika syn kring om man skall avsäga sig vigselrätten eller inte. Tord argumenterar väl för sin syn i den länkade artikeln till Kyrkans Tidning.

Yngve Kalin skriver på sin hemsida om ett annat ärende i samma domkapitel. En känd kyrkomötesledamot (ifrån en nomineringsgrupp som oftast tycker tvärt emot FK och gärna vill framstå som en garant för att alla skall vigas) och präst har blivit fråntagen sitt vigseluppdrag pga att han misskött det. Läs Yngves mycket tänkvärda artikel.

Här kan ni också läsa Yngves artikel:

Göteborgs domkapitel har fått syssla mycket med vigseluppdraget på sista tiden. Tre präster hade som bekant ansökt hos den ansvariga statliga myndigheten Kammarkollegiet att bli befriade från uppdraget som vigselförrättare i juridisk mening, som Svenska kyrkan ansökt om också för deras del helt i enlighet med Kyrkomötets beslut. Svenska kyrkan sökte i princip för alla präster – och alla fick ett personligt förordnande med namn och allt.
Men vad som är mindre bekant är att Domkapitlet också haft att hantera frågan om en kyrkoherde med viktiga uppdrag både i stiftet och på nationell nivå, som förrättat en olaglig vigsel genom att hinderprövningen inte längre var giltig. När man läser handlingarna är det ingen tvekan vem det är som äger frågan om vigseluppdraget. Det är staten genom Kammarkollegiet som “anmodar Svenska kyrkan att inkomma med yttranden” ibland med en så kort tidsfrist som 14 dar. Trossamfundet sänder ärendena till sin tillsynsnivå d.v.s. domkapitlen, för om Svenska kyrkan inte sköter sitt uppdrag tillfredställande kan hela uppdraget äventyras enligt § 3 Lagen om rätt att förrätta vigsel inom trossamfund. Den ogiltiga vigseln gör att Svenska kyrkan anmodas redogöra för hur vigselverksamheten är organiserad, hur utbildning och fortbildning och löpande kontroll etc. går till.
Staten frågar, kyrkan svarar och staten beslutar till slut. Så är ordningen.
Domkapitlet svarar den 10 okt 2010 hur vigselverksamheten i stiftet är organiserad och skriver att det “ser allvarligt på att NN förrättat en vigsel trots att giltighetsdatum passerats för hindersprövningsintyget och har förståelse för att kammarkollegiet för en viss tid återkallar NN:s förordnande som vigselförrättare.”
Kammarkollegiets beslut kommer den 5 november. Den felande prästen skiljs från uppdraget att vara vigselförrättare och i motiveringen konstateras: “Rätten att förrätta vigsel innefattar myndighetsutövning av stor vikt eftersom vigseln har ingripande och vidsträckta rättsverkningar för enskilda människor.” … “Mot bakgrund av detta får NN anses ha misskött sitt uppdrag. Enligt Kammarkollegiets praxis leder misskötsamhet av detta slag till att förordnandet att vara vigselförrättare återkallas.” Som en liten upplysning läggs det till att återkallandet inte gäller “för en viss tid.” – men trossamfundet kan söka igen och då kommer Kammarkollegiet att pröva om personen har tillräckliga kunskaper.
Domkapitlets övriga svar faller Kammarkollegiet på läppen och det deklareras sonika “att Kammarkollegiet avstår från ytterligare åtgärder gentemot samfundet i anledning av händelsen.”
Domkapitlet släpper därmed frågan om den enskilde prästen. Det är väl rimligt, alla kan ju p.g.a. försummelser göra fel – men när de gäller de tre som ansökte om befrielse av uppdraget motsätter sig Domkapitlet en befrielse med motiveringen “att det inte är möjligt att ge dispenser” efter Kyrkomötets beslut i frågan, vilket också stärks av det “enligt regelverket inte är fråga om vigselplikt i Svenska kyrkan.”
Kammarkollegiets beslut är känt. Det är visst möjligt eftersom det inte finns “någon laglig skyldighet för en … befattningshavare att vara vigselförrättare inom samfundet.
Domkapitlet låter sig inte nöjas. Man utreder vidare och vid sammanträdet den 4 nov 2010 riktas kritik mot de tre prästerna (Som i tidningarna kallades allvarlig kritik) för att de använde sig av andra vägar än opinionsbildning “för att försöka åstadkomma en förändring”. Det anser inte Domkapitlet vara lojalt med Svenska kyrkan.
Med sådana skrivningar kan all opposition mot rådande ordningar avfärdas. Sanningen är väl tyvärr den, att det i dagens svenska kyrka är värre att tycka fel och verka för en förändring än att göra fel.
Hur ska man annars förstå Göteborgs domkapitel?

spes unica

Av Anna Sophia Bonde den 4 December 2010 om: Okategoriserade

Svenska Dagbladet rapporterar i veckan om ytterligare neddragningar inom SKUT och att fler kyrkor utomlands kommer att behöva avyttras. SKUT måste spara sammanlagt 17 miljoner kronor under 2011 och 2012. En hastig överblick visar att Europa blir allt mindre intressant, medan ex. Thailand och Hong Kong är föremål för ökat intresse.
Kyrkans tidning har samtidigt räknat ut att prislappen för tre höga chefers avgång från sina tjänster vid Kyrkokansliet kommer att stanna på anmärkningsvärda 9 miljoner. I ett läge då Svenska kyrkan fått ett sparbeting om 60 miljoner kronor.
Nu bör man ju inte blanda ihop äpplen och päron hursomhelst, ens om båda är av svenskkyrklig art, men det är svårt att inte dra slutsatsen att någon någonstans saknar prioriteringsförmåga.
Svenska Dagbladet

    Kyrkans tidning