Strukturutredningen på nytt

Av Jan-Anders Ekelund den 31 May 2011 om: Levande församlingar, Medlemskap i Svenska kyrkan, Organisation, Partipolitisering, Struktur, Svenska kyrkans identitet

Diskussionen börjar nu att komma igång kring strukturutredningen. Jag har skrivit om den tidigare. Är strukturutredningen lösningen på Svenska kyrkans problem? Tyvärr så tror jag inte det, det hjälper inte att det är en enig utredning. Församlingsbegreppet måste bli tydligare, partipolitiseringen måste upphöra och det måste ges möjlighet att få välja församling. I nästa nummer av Svensk Pastoraltidskrift (SPT) har teol. dr och kyrkomötesledamoten för Frimodig kyrka Kjell Petersson skrivit en bra sammanfattning av utredningen. Redan idag publicerar vi Kjells sammanfattning.

På uppdrag av 2007 års kyrkomöte tillsatte kyrkostyrelsen i maj 2008 en utredning
med syfte att skapa organisatoriska förutsättningar för församlingarna att fullgöra sin grundläggande uppgift – undervisning, gudstjänst, mission och diakoni. Utredningen, som bestått av representanter för de olika nomineringsgrupperna i kyrkostyrelsen, är enig i sina förslag. Det färdiga förslaget har fått namnet Närhet och samverkan, och det finns tillgängligt på Svenska kyrkans hemsida. Det finns även en tryckt upplaga. Förslaget ska nu gå ut på en bred remiss fram till början av december 2011. Kyrkostyrelsen förväntas sedan lägga fram en skrivelse till Kyrkomötet 2012 som har att besluta om kyrkostyrelsens förslag. Om allt går som det är tänkt kommer den nya organisationen att gälla från den 1 januari 2014.

(more…)

Varför skall vi stanna kvar i Svenska kyrkan? Var går gränsen?

Av Jan-Anders Ekelund den 21 May 2011 om: Medlemskap i Svenska kyrkan, Svenska kyrkans identitet

Frimodig kyrka har gett utt en liten broschyr Är det rätt att stanna kvar i Svenska kyrkan?

Det har varit en hel del blogginlägg och kommentarer kring broschyren. Precis så var det tänkt, vi ville få igång ett samtal kring denna fråga. Vi vill också ge argument för varför vi skall vara kvar.

I senaste OAS-bladet (nr 2 2011) skriver den kände prästen Staffan Ljungman i samma ämne. Här följer Staffans tankar:

1.De historiska rösterna är viktiga. Vi menar oss till höra den historiska kyrkan i Sverige, den som fördes hit av missionärer på 1000-talet och sedan reformerades på 1500-talet. Hur förfallen hon än kan tyckas vara i vår tid, så är ljusstaken ännu inte flyttad från sin plats (Upp 2:5). Ännu kan Ordet förkunnas och sakramenten förvaltas rätt.

2.Att ”öppna eget” är inte tänkbart – då skulle man bidra till Kyrkans splittring. C.O. Rosenius mötte också för 150 år sedan fromma människor som undrade var gränsen gick. Han skriver: Det fodras särskilda tecken, om ett utgående från kyrkan bör ske. Att det icke predikas fullkomligt, att en otrogen lärare utdelar sakramenten, att många ogudaktiga anamma det, sådant utgör icke tillräckliga skäl för utgåendet. Kyrkan är dock på djupet en Guds inrättning, som har Guds ord och sakramenten av Jesus Kristus samt den helige Andes verk i några levande själar.

3.Prästerna har det inte lätt: bibeltroende ungdomar har svårt att bli prästvigda och bibeltroende präster får ingen befodran. Men lekmännen har det värre, eftersom de är utlämnade åt prästerna. De kan ibland få färdas en bit för att kunna fira mässa och höra en god förkunnelse. Men så var det även under väckelsetiden: medan den egna prästen predikade om bättre lantruksmetoder gick man miltals till fots för att höra en renlärig präst.

4.Var går då gränsen? När det blir förbjudet att förkunna att Jesus är vår Herre och Frälsare. När mässan inte längre får firas. När man slutar läsa Skriftens ord i kyrkorna. Då är Guds församling satt på svältkost som inte kan uthärdas. Men där är vi som sagt inte ännu.

5.OM vi skulle nå gränsen bör vi i varje fall inte öka splittringen genom egna samfund, utan söka oss till något som redan finns. Vi bör påminna oss att den fullkomliga Kyrkan inte finns förrän i himlen.

6.Mina kära, bli inte överraskade av det eldprov ni måste gå igenom, som om det vore något oväntat som händer er. Gläd er istället över att ni delar lidandena med Kristus, ty då får ni jubla av glädje också när hans härlighet uppenbaras. Saliga är ni om ni skymfas för Jesus Kristi skull, ty härlighetens Ande, Guds Ande, vilar över er. (1 Pet 5:12 -14).

Jesusmanifestationen

Av Jan-Anders Ekelund den 19 May 2011 om: Frimodig Kyrka, Jesus

På lördag är det åter dags för en ny Jesusmanifestation. Ordförande Lennart Möller är inte nervös enligt Dagen. Varför skulle han vara det? Jesus är ju med! Frimodig kyrka är också med genom ett utställningsbord! Besök oss gärna där!

Syns döden i strukturutredningen?

Av Jan-Anders Ekelund den 15 May 2011 om: Frimodig Kyrka, Organisation, Partipolitisering, POSK, Struktur, Svenska kyrkans identitet

Jag har tillbringat en del tid på flygplatser senaste tiden. Jag har där funnit tidskriften Fokus. I nr 4 2011 finns en artikel som heter Sökarna. Den är synnerligen aktuell för Svenska kyrkan. Den behandlar nämligen strukturutredningen. Strukturutredningen är en inomkyrklig politisk utredning tillsatt av kyrkomötet med representanter för riksdagspartierna och POSK.

Det som bekymrar mest i den enhälliga utredningen är de jättepastorat som kommer att skapas med en kyrkoherde. Förvisso kommer det att finnas många församlingar inom pastoratet men dessa församlingar skall ledas av ett församlingsråd på fyra personer som är utsett, inte av medlemmarna i församlingen, utan av kyrkofullmäktige i pastoratet. Mångfalden av olika traditioner och kulturer mellan församlingarna riskerar att suddas ut på detta viset. Personer med de korrekta kyrkopolitiska åsikterna kan placeras ut av pastoratets kyrkofullmäktige i församlingarna. Kravet på att fira gudstjänst varje söndag och helgdag för att få kalla sig för församling försvinner också. Det minsta jag tycker att man borde kunna kräva är att församlingarna själva får välja sina församlingsråd genom exempelvis en kyrkostämma.

Men vad står det då i Fokus? Läs artikeln! Här kommer några citat ifrån denna helt profana tidning:

Svenska kyrkan som vi känner den kommer att dö.
Den kristna tron handlar om att det i döden föds liv. Påsken är berättelsen om livet som spirar efter den långa natten. Han som dog på korset kallade det för »vetekornets lag«. Det ensamma kornet måste dö i jordens mylla för att kunna bära ny frukt.
Vilken väg kyrkan än väljer att slå in på så har den ett strukturellt krav på medlemmarnas tro och dop att ta hänsyn till. Den folkliga vägen med husdjursmässor och rockgudstjänster bär på risken att tron vattnas ur. Den politiska vägen kan leda till splittring och att kyrkan gör sig till en intresseorganisation där det metafysiska förminskas. Leder någon av de vägarna verkligen fram till att fler kryssar i rutan på blanketten och döper sig? Den inre vägen har, å andra sidan, svag potential för att skapa en kyrka där folkflertalet känner sig hemma.
Framtidens kyrka är helt enkelt en betydligt mindre kyrka.

Frimodig kyrkas kyrkomötesgrupp besökte Berlin för 14 dagar sedan. Vi hade då möjlighet att träffa Harald Grün-Rat som har en motsvarande kontraktsprosttjänst i Berlin. Han berättade mycket uttömmande om den evangeliska kyrkans utveckling i Berlin. Bl.a. så sade han: The real Christians are always in minority. Jesus har makten, men ger uppdraget till oss. Jesus sände en liten grupp på 12 med evangeliet. Skulle det då vara ett problem för oss att vara få? Harald Grün-Rat har säkert rätt. Vi stirrar oss blinda på att Svenska kyrkan tappar medlemmar och därmed förlorar pengar. Vi försöker krampaktigt hitta gudstjänstformer som kan locka folk. Men först måste kanske Svenska kyrkan bli tillräckligt svag för att kunna bli livskraftig på nytt?

profet i vår tid

Av Anna Sophia Bonde den 4 May 2011 om: Efterföljelse

När den nyligen bortgångne amerikanske pastorn David Wilkerson under våren 2004 var på besök i Stockholm blev han förvånad över det budskap som Gud lade på hans hjärta. Gud ville gå tillrätta med de evangelikala kristna i Sverige som, enligt Honom, gripits av “apati och håglöshet”. Något som nog, tyvärr, inte bara gäller de evangelikala. Jag citerar några rader från tidningen Dagen idag, från det tal som Wilkerson hade att förmedla till Sverige.

Precis såhär var det i Israel under profeten Nehemjas tid: trots massor av varningar från profeterna föll Jerusalem i ruiner. Folket satsade på sitt personliga välstånd istället för att se till nationens bästa. Välstånd är ett problem för oss. Elden försvinner så lätt när vi får det bra materiellt. Receptet mot apati heter nöd för människors räddning.

Kanske tycker vi att en sådan formulering som “nöd för människors räddning” känns obekväm och melodramatisk, men tänk om Wilkerson har rätt? Tänk om receptet för förändring och väckelse i vårt land faktiskt stavas det gamla vanliga “bön och fasta”. Det ska nog inte uteslutas.

några ord om pamfletten

Av Anna Sophia Bonde den 3 May 2011 om: Medlemskap i Svenska kyrkan, Svenska kyrkans identitet

Vi har fått några synpunkter av “djävulens advokat” på pamfletten “Är det rätt att stanna kvar i Svenska kyrkan?” och tackar för dem. Det var just ett av syftena med nämnda text: att uppmuntra till diskussioner vad gäller denna, i vårt tycke, mycket viktiga frågeställning. Här kommer feed-back på några av de tankar som Jonk uttrycker.

1. iakttagelsen att den Helige Ande är verksam i SvK och därför torde möjliggöra för dem att stanna kvar som vill det är inte  pamflettens bästa argument – det är dess enda argument.

2. det är naturligtvis vanskligt att “recensera” deras motiv som väljer att konvertera, men vi torde kunna enas om att det inte är så enkelt, vilka bibelord man än väljer att luta sig mot, att kristna människor har ett tydligt uppdrag att undvika de otrogna. Jesus själv undvek inte de otrogna. Tvärtom var han så full av hälsa att han smittade de sjuka människor han mötte (sjuka till kropp, själ och ande) med sin hälsa. Och om nu, på grund av den “orättfärdiga  inomorganisatoriska överheten”( som signaturen Jonk väljer att formulera det), hälsan i SvK är så påver – borde en kristen människa lika gärna som att vilja undvika de otrogna kunna komma till slutsatsen att hon, i Jesu efterföljd, istället vill stanna och tjänstgöra i det sjukhus, där tillståndet är så allvarligt att också många av underläkarna insjuknat.

ny helgdag?

Av Anna Sophia Bonde den 2 May 2011 om: Religionsdialog

Efter att ha läst i SvD och i Dagen om partisekreterare Carin Jämtins (S) förslag att den muslimska högtiden eid ska bli ny svensk helgdag fick jag anledning att läsa en artikel i senaste numret av den amerikanska tidskriften Christianity Today Proselytizing in a Multi-Faith World – why mutual respect and tolerance require us to witness for Christ. Artikeln diskuterar den viktiga frågan hur vi som kristna ska förhålla oss till människor av annan trosuppfattning. Artikelförfattaren gör en distinktion mellan de två termerna “inter-faith” och “multi-faith”. “Inter-Faith” sysslar med religionsdialog utifrån tanken att alla religioner har en gemensam kärna och nog, egentligen, bortom all kultur och alla dogmer, strävar mot samma mål. “Multi-Faith”, däremot, vill betona att vi INTE tillber samma gud/gudar ELLER strävar mot samma mål. Vi behöver därför inte bli förorättade av varandras ömsesidiga önskan att “proselytisera” den andre. Ett sådant förhållningssätt, menar artikelförfattaren Ed Stetzer, undviker den sortens synkretism som kan verka så sympatisk men som egentligen, om man skärskådar den, är både intellektuellt  och dogmatiskt ohederlig.  Stetzer avslutar:

 In faithfulness to our respective founder´s teachings, let us avoid the kind of tolerance that keeps us silent when we believe we have a valuable message to share. At the same time, may we discover a new kind of tolerance – a tolerance that allows and even encourages others to explore and respond to the Truth.

Att tillåta andra trosbekännare frihet möjliggör för mig att bejaka och fördjupa min identitet som kristen. Ja, kanske kommer jag att drabbas av ny iver när jag läser Missionsbefallningen: Jesu ord är riktade till kyrkan idag och till mig personligen! Detta är mitt uppdrag: att berätta om Honom som förvandlat mitt hjärta! Ed Stetzer ger dock tyvärr inget råd hur svenska lagstiftare ska förhålla sig till förslag som Jämtins men jag gissar att det är en fråga som vi måste börja fundera på, oavsett om vi vill det eller ej.