Motionera mera…..

Av Jan-Anders Ekelund den 30 July 2012 om: Frimodig Kyrka, Kyrkomötet, ÖKA, POSK, Struktur

Svensk kyrkans hemsida presenterar all motionerna till årets Kyrkomöte här. Mats Rimborg för statistik på Posk:s blogg. Ännu en gång visar det sig att Frimodig kyrka motionerar flitigast. Våra representanter på Kyrkomötet tar sitt uppdrag på allvar. Till årets Kyrkomöte är det färre motioner än vanligt. Höstens stora fråga är strukturutredningen. Frimodig kyrka är starkt kritisk till denna utredning som bestått av representanter ifrån de borgerliga regeringspartierna, (s) plus Posk. Många av våra motioner handlar just om utredningen. Det råder en stor samstämmighet mellan de nomineringsgrupper som ingått i utredningen kring dess innehåll. Detta innebär att de mycket sparsamt motionerat kring utredningen.

Den allra märkligaste motionen är en ifrån Bo Hanssons ÖKA. ÖKA framställer sig som partipolitiskt obundet men Hansson argumenterar för de politiska partiernas självklara existensberättigande på Kyrkomötet. Liknande tankar har Hansson framfört tidigare i andra sammanhang. Finns det mer än två partipolitiskt obundna alternativ på Kyrkomötet, Frimodig kyrka och Posk?

Den andra iranska revolutionen

Av Anna Sophia Bonde den 30 July 2012 om: Efterföljelse, Islam, Jesus, Mission, Religionsdialog, Systerkyrkor i världen

Med tanke på det jag skrev härom veckan, om seminariet i Almedalen, där en domprost och en imam kom fram till att det inte behöver vara så stora skillnader mellan kristendom och islam, och att vi ju hur som helst tror på samma gud, var det intressant att läsa en artikel i senaste numret av amerikanska tidskriften Christianity Today om situationen just nu i forna Östtyskland, där mängder av muslimer, främst perser, kommer till tro på Jesus och låter döpa sig i kristna kyrkor. En undersökning nämner siffran 500 per år, antagligen är det betydligt fler än så. En präst säger: dessa flyktingar tar otroliga risker för att leva sin kristna tro. Artikeln fortsätter:

Hans församling har växt från 200 till 900 på 20 år. Han ser det ökande antalet konversioner av iranier i Tyskland som bevis på Guds ironi: Tänk er! Av alla platser väljer Gud östra Tyskland, ett av världens mest gudlösa områden, som scenen för ett andligt uppvaknande bland perser.

Enligt samme präst föregår ofta konversionen av att personen ifråga får se en ”ljusfigur”:

vilken ibland liknar Kristus, ibland inte. Men de förstår genast vem han är. Han gör alltid klart att han är Bibelns Jesus, inte Koranens Isa, och han hänvisar dem till särskilda pastorer, präster, församlingar eller husförsamlingar, där de senare hör evangeliet.

Det verkar ofta vara mindre församlingar som tar emot konvertiterna. Ledarskapet i de stora protestantiska kyrkorna är snarare inriktat på religionsdialog och är rädd att den här typen av verksamhet ska sätta käppar i hjulet för samtalen över konfessionsgränserna.

Den här händelseutvecklingen sätter verkligen frågan om harmonisering på sin spets. Det verkar finnas ett vägval att göra. Antingen så fortsätter vi på den inslagna vägen och betonar vikten av religionsdialog (med följd att det verkar allt mindre angeläget att vara en missionerande kyrka). Eller så välkomnar vi nyheterna om väckelsen bland muslimer i Tyskland (och kanske även på andra platser?) och gläds med dem åt att de funnit Jesus. Om vi inte gläds med dem – vad säger det då om intensiteten, värmen, passionen i vår egen tro?

Pridefestivalen

Av Jan-Anders Ekelund den 27 July 2012 om: Svenska kyrkans identitet

Anna Sophia Bonde och Gunvor Vennberg båda aktiva i Frimodig kyrka har en debattartikel på Newsmill om den förestående Pridefestivalen. Läs och begrunda! Artikeln finns här.

Svek

Av Jan-Anders Ekelund den 27 July 2012 om: .kr Kristdemokrater i Sv Kyrkan, Kyrkomötet

Livet består ibland av svek. Ett ohyggligt stort svek har kyrkomötesledamoten Alexander Radler (kristdemokraterna) stått för. Han har under en täckmantel av bekännelsetrogen präst agerat som spion för den östtyska underrättelsetjänsten Stasi. Han har fullständigt förstört ett antal människors liv. Han har under lång tid också ljugit om sitt dubbelliv vilket i och för sig inte är så överraskande om man är spion.

På hemsidan Tankar om IB kan man ta del av ett antal länkar till olika tidningar som skrivit om affären. Det finns ingen anledning att slå på den som redan ligger eller att gotta sig i andras misslyckande men hela affären ger ändock en inblick i hur komplicerad den mänskliga naturen kan te sig. Flera frågor infinner sig. Hur långt kan en människa gå för att tillskansa sig egna fördelar? Är han ensam i Svenska kyrkan om att ha arbetat för Stasi? Hur klarar en människa av att under 25 år arbeta som präst och samtidigt arbeta för Stasi? Hur skall Svenska kyrkan och Luleå stift agera nu? Vilket ansvar har man för en ämbetsbärare som förbrutit sig så grovt?

Tacka trädet?

Av Anna Sophia Bonde den 25 July 2012 om: Okategoriserade

Svenska Dagbladet har under någon vecka haft Meditation som tema på sin Idag-sida. Det har handlat om Mindfulness i skolan, om hur hjärnan påverkas när man mediterar, om forskare som mediterar, osv. Varje dag har jag undrat: när kommer en artikel om bönen? Idag handlar det om två miljöaktivister som använder meditation för att bli mer miljömedvetna. De menar att miljörörelsen kört fast, om det faktum att fastän människor idag har så stor kännedom om att deras livsstil påverkar klimatet globalt så gör de (vi) inga större anstalter för att ändra sin livsföring. Det är Sokrates gamla påstående ställt på ända: den som vet det rätta gör det rätta. Hade de istället läst Paulus (det goda som jag vill…) hade de inte behövt bli så desillusionerade. Nu ställer de sig frågan:

Kan vi genom att leva nära naturen, meditera i skog och mark och reflektera djupt, återerövra vår förlorade förståelse och känsla? Och i så fall motiveras till att ändra våra destruktiva vanor?

Vi får också några meditationstips:

1. Bege dig ensam ut i skogen. Vandra tills du börjar slappna av och kan släppa alla tankar som surrar i ditt huvud.

2. Sök upp ett träd som du känner dig dragen till.

3. Sätt dig på en sten eller stock och betrakta trädet, lägg märke till bladens eller barrens utformning, till stam och grenar. Föreställ dig dess rotsystem och hur det har vuxit från att ha varit ett litet skott och blivit till vad det är i dag.

4. Fördjupa din koncentration och känn hur du och trädet hör samman. Vila i den känslan en stund.

5. Tacka sedan trädet och fortsätt promenaden.

Det är intressant att notera att det blivit så populärt med just meditation. Det verkar mer spännande att säga att man mediterar än att man ber. Kanske har det att göra med vårt intresse för (somliga delar av) Österlandets filosofi, på samma sätt som Domkyrkan i Lund fylls när Dalai Lama kommer på besök. Det verkar fredligt och stillsamt, inte alls så hektiskt och jäktigt som vårt vanliga, västerländska liv. Visst är det värdefullt om människan kommer på att hon hör ihop med den övriga skapelsen. Men ponera att vi alla, träd som människor, har en upphovsman, ett ursprung. Förefaller det då inte mycket mer logiskt och meningsfullt att vända sig till honom och tacka, snarare än till trädet?

oväntad klarsyn

Av Anna Sophia Bonde den 24 July 2012 om: Religionsdialog

En kommunikatör hos Humanisterna, Emma Ericson, skrev igår på Newsmill en intressant artikel under rubriken Verklighetsfrånvänd dialog kan vara farlig. Ericson hade varit på Almedalsveckan och där besökt ett seminarium, anordnat av Fryshuset, där en imam och domprosten i Visby tydligen i största sämja (“Kumbaya-stämning” enligt artikelförfattaren) diskuterat mångfald och religion och kommit fram till att de trodde på samma gud. Det Ericson ställde sig undrande inför var huruvida det kan sägas vara klokt och omdömesgillt att bagatellisera de skillnader som trots allt finns mellan islam och kristendom, och som bland annat får till följd att det i många länder i världen är svårt att, som född muslim, ha konverterat till kristendomen. Ericson skriver:

Det kvittar liksom hur många gånger skönhetsmissarna säger att de vill ha ”world peace”, bara verklighetsinsikt följt av konstruktiva förslag kan minska det mänskliga lidandet på sikt. Vi kan inte nöja oss med att bara lista vad vi är överens om. Prästens och imamens kompromissande håller tyvärr inte bortom Almedalens dialogskimmer.

Alldeles bortsett från att Ericson därefter får anledning att utlägga Humanisternas märkliga evangelium så har hon en poäng. Även om det i en pluralistisk tid är önskvärt med samtal över konfessionsgränserna så händer det då och då att de där gränserna pratas bort, som om de inte funnes. I den svenskkyrkliga vokabulären har “gränslös” länge (åtminstone sedan Guds kärlek är som stranden skrevs) varit ett honnörsord. Det har fått en rad problematiska konsekvenser. Tittar man till exempel på Lunds domkyrkas reklamfilm så är det betydligt mer Dalai Lama där, än Jesus. World-peace, liksom. Men det är en sak att samtala, utifrån vars och ens unika utgångspunkter. Det är en helt annan sak att fira gudstjänst tillsammans, eller – som i Visby – förbigå att det finns avgörande, dogmatiska skillnader mellan trosåskådningarna ifråga. Det är att varken respektera den andres tro eller sin egen.

Övergripande syften

Av Anna Sophia Bonde den 21 July 2012 om: Partipolitisering, Socialdemokraterna

Socialdemokraternas oförmåga eller ovilja (vilket det nu är) att lämna kyrkopolitiken är något som diskuteras i veckan av Annika Borg på bloggen kristen opinion. Hon skriver:

Kan det vara så att S i kyrkan ser Sveriges största ”folkrörelse” och att denna kan användas för att föra ut det egna politiska budskapet? Rikstäckande och resursstark (än så länge) är kyrkan ju också.

När man följer positioneringar och ageranden från makteliten inom Svenska kyrkan kan man ju faktiskt konstatera att socialdemokratisk partibok verkar vara en av de avgörande kriterierna för inflytande.

Och det klart, lyckas man sammansmälta det kristna budskapet med S-politik blir ju kyrkan ett mycket användbart redskap. kristen opinion är på intet sätt först med att se detta, men frågan blir mer och mer aktuell eftersom S inte verkar vilja ta konsekvenserna av den reform man själv varit med om att driva igenom.

Nej, det kan vara svårt att vara konsekvent, särskilt när man, som S, skulle förlora så mycket på att lämna kyrkopolitiken. Man kommer osökt att tänka på ett citat från den s-märkte riksdagsmannen från Grönköping: sanningen har i oss alltid haft en varm förespråkare, dock ej så att det motverkar våra mer övergripande syften.

Det borde vara något Svenska kyrkan lärt sig efter vid det här laget: att när politikerna vill blanda sig i tron så kommer resultatet ofelbart, oundvikligen att bli färgat av politikernas övergripande syften, vilken partifärg de än råkar ha. Kyrkan kommer aldrig att kunna bli fri, så länge som politikerna räds en sådan domänförlust.

tillväxt

Av Anna Sophia Bonde den 9 July 2012 om: Efterföljelse, Levande församlingar

Tidningen Dagen har just nu en spännande serie om växande församlingar. Senast berättas det om livet hos Frälsningsarmén i Halmstad, där församlingen på tolv år har gått från 15 till 141 medlemmar. Församlingen fick ett nytt pastorspar som började med att öppna kyrkans lokaler för de människor som bodde runt omkring samt förnya gudstjänsten. Efter tre år hade det inte hänt särskilt mycket, verkade det som. Kårledarparet Markus och Ewa-Marie Kihlagård berättar

Då var vi nära att ge upp. Trots att vi hade skrivit ned tydliga mål och testat nya grepp hade vi sett väldigt lite hända. Det var ganska frustrerande, medger Markus.

Men så kom det sig att en person i deras omgivning bestämde sig för att ta emot Jesus. Sedan kom fler människor till tro och valde att gå med i församlingen. År 2004 kunde man räkna till 42 medlemmar.

– När man tycker att det är motigt och frågar sig om det verkligen är värt det, står man ofta nära nästa genombrott, säger Ewa-Marie.

Sannerligen uppmuntrande ord i juliregnet!

rena grekiskan

Av Anna Sophia Bonde den 6 July 2012 om: Bibeln

Läsare av Kyrkans tidning har i de senaste numren kunnat följa en intressant debatt om grundspråkens (hebreiska och grekiska) vara eller icke vara i prästutbildningen. Forskningschefen, Ann-Louise Eriksson, menade i en replik till några exegeter att en termins språkstudier är det enda som ryms inom de flesta studenters examen och kom till slutsatsen: För en predikande präst kan bristen i språkkunskaper åtgärdas med hjälp av kommentarverk och skickliga översättningar. Hon erkände att Svenska kyrkan har en jämförelsevis kort prästutbildning, varpå en kommentar resolut föreslog: Då är väl valet busenkelt – förläng utbildningen!

Några läsvärda inlägg har kommit från Yngve Stolpe, Lars Rydbeck och Jonas Fredholm.

Det har länge framstått som att det är en motsättning mellan den gamla tidens sätt att vara präst och den nya. Förr, tänker man sig, satt prästerna i sina välfyllda arbetsrum och studerade. Nu vill vi vara utåtriktade; många prästkandidater har, förutom prästeriet, också funderat på att bli socionomer eller psykologer. Med påföljd att noggranna språkstudier kanske inte känns som det allra mest nödvändiga.

Men vilken sorts präster vill vi ha? De bibliska språken utgör ju en nyckel till förståelsen av den judisk-kristna traditionen och – i förlängningen – vad vi har med den att göra. Om inte mer än en termins studier ryms i en normal prästexamen så måste det ju vara något fel någonstans. Alla är inte språkmänniskor men ju sämre förtrogenhet vi har med grundtexten, desto sämre kommer vi också att förstå och uppskatta kraften i bibelordet. Tänk en läkare som inte bryr sig om latinet! Hon skulle anses vara en klåpare och inte få någon examen.

buddhismen lockar unga

Av Anna Sophia Bonde den 3 July 2012 om: Barn och ungdomar, Efterföljelse, Religionsdialog

Enligt en artikel i Dagen häromdagen kommenterar några ledare för svenska, kristna ungdomsorganisationer en undersökning som visar att unga människor i Sverige blir alltmer intresserade av buddhismen. De gissar att det är icke-våldsfilosofin och miljömedvetenheten som lockar och får ge sin syn på vad som behöver göras för att få kristendomen att verka attraktiv. Enligt Hannah Kroksson, Svenska kyrkan, är det viktigt att vi nu alltmer lyfter fram miljöfrågorna, ansvaret för skapelsen och möjligheten att äta vegetariskt.  Edward Sköllerfalk, Pingst Ung, är självkritisk: Vi har pratat mycket frälsning i Sverige, det har inte varit miljötänkande i första hand.

Visst är det en utmaning för kyrkan och hennes olika familjer att inte betona somliga trosartiklar på bekostnad av de andra. I bästa fall kan vi hjälpa varandra att låta bli att trilla ner i de diken som ligger närmast just vår sida av vägen.

En annan aspekt av samma dilemma – hur fostrar vi ungdomen in i kyrkan – återfinns i juninumret av Christianity Today som har temat When Are We Going to Grow Up? – The Juvenalization of the American Church (När ska vi bli vuxna? Förbarnsligandet av den amerikanska kyrkan). Tanken är att den omgivande kulturens ungdomskult, under hela efterkrigstiden, så har impregnerat också kyrkan att alltför mycket av strategierna har kommit att präglas av en räddhåga inför att evangeliet inte ska framstå som tillräckligt underhållande för de unga.

Vid en första anblick kanske dessa tankar inte har så mycket att göra med en svenskkyrklig verklighet men visst kan man känna igen den där rädslan inför att (gudstjänsten, konfirmationsundervisningen, dopsamtalet…) ska verka tråkigt och att man, just därför, ska tappa dem man talar med. Men det är stor skillnad mellan den underhållningssträvan som kommer sig av att man glömt sitt uppdrag och därför famlar liksom i blindo och en sund självkritik: varför framstår inte högmässan/bönegruppen/bibelsamtalet som något angeläget? Vad är det i vår pedagogik som fallerat?

Det är sant att det numera finns så många aktörer på marknaden att kyrkan riskerar att framstå som bara en i mängden, och i de allra flesta fall inte den mest välproducerade. Men man behöver bara göra en hastig utblick över världen för att se att varhelst kyrkan är tydlig och modig i att proklamera Jesus och också rent konkret följer i Hans fotspår: helar sjukar, upprättar människor osv osv – där har kyrkan också en osviklig lyskraft.