Kyrkomötet drar igång!

Av Gabriel Fjellander den 25 September 2012 om: Folkkyrka, Jesus, Kyrkomötet, Nomineringsgrupper i Kyrkan

Om en timme har kyrkomötet sin inledningsgudstjänst i domkyrkan då årets första kyrkomötesvecka högtidligen invigs. Jag träffade vår kyrkomötesgrupp igår och de är taggade inför den kommande veckan. Nu i veckan är det bara korta formaliteter i helgrupp, sen börjar utskottsarbetet när man ska diskutera alla frågor i mindre grupper. Sen kommer det i november att bli dags för de stora förhandlingarna och för alla beslut.

Jag kommer att blogga, twittra och nog även att sända lite live-TV via Bambuser härifrån kyrkomötet i Uppsala för att hålla er uppdaterade. Om det är något ni undrar så skriv i kommentarsfältet, på vår facebook-sida, på twitter eller på något annat sätt.

Kyrkan stöps om i tysthet

Av Jan-Anders Ekelund den 24 September 2012 om: Frimodig Kyrka, Struktur, Svenska kyrkans identitet

Årets Kyrkomöte invigs imorgon med kungaparet och med den glans över mötet som de ger. Den stora frågan som skall behandlas är den sk strukturutredningen. Utredningen föreslår enorma strukturella förändringar för Svenska kyrkan. Det är alldeles tyst i pressen. Journalisternas intresse för Svenska kyrkan är inte på topp – det verkar krävas en skandal av något slag för att pressen skall vakna.

Fyra väl förankarade personer i Svenska kyrkan har skrivit en debattartikel i dagens Svenska Dagblad som väldigt väl beskriver Frimodig kyrkas linje.

En av mina minsta

Av Anna Sophia Bonde den 24 September 2012 om: Barn och ungdomar, Diakoni, Efterföljelse, Islam

Hela Broby med kyrkoherde (tillika ersättare i stiftsstyrelsen för FK) Anders O Johansson i spetsen har ställt upp för den tvååriga flickan Haddile som hamnat mellan två byråkratiska stolar. Haddile har i två år bott hos en fosterfamilj i Broby men utvisades nyligen till Frankrike eftersom Migrationsverket ansåg att möjligheten till kontakt med den biologiska mamman, som är fransk medborgare, därmed skulle underlättas. Mamman har dock inte gjort några anstalter för att få kontakt med sin dotter, varför fosterfamiljen – och många med dem – anser att Haddile har det bäst hos dem. Enligt en artikel i Kristianstadbladet igår ändrar nu Migrationsverket sitt beslut och låter Haddile stanna i Broby, åtminstone så länge utredningen pågår om var hennes biologiska föräldrar finns. På inbjudan av Anders O Johansson skulle Migrationsverkets rättschef Mikael Ribbenvik idag, måndag, komma till Broby kyrka för att diskutera “Juridik och medmänsklighet hos Migrationsverket”.

Samtidigt berättar den utmärkta nättidningen Liv&rätt om de två iranska konvertiter, Amireh och Zainab, vars utvisning nu tillfälligt stoppats, genom stort engagemang från deras västmanländska församling (med pastorn Ingemar Olsson), riksdagsledamöter och EU-parlamentariker och många andra, samt på grund av flygbolaget Lufthansas policy, att inte ta med passagerare som reser mot sin vilja.

Ingemar Olsson berättar för Liv&rätt:

Som Amirehs och Zeinabs pastor har jag lyssnat till deras berättelser och tvivlar inte ett ögonblick på att vad de fruktar i hemlandet är en realitet. Jag känner dem mycket väl, och när Migrationsverket då ifrågasätter ärligheten i deras tro, så förstår jag verkligen inte hur man kan göra det.– De har varit aktiva i kyrkan och upptäckt tron på Jesus. Kontrasten mellan en levande tro och en förtryckande religion är total, och det är rena idiotin att man i Sverige försöker jämställa kristendom och islam som två likartade religioner – för det är de inte.

Avgörande för kvinnornas omvändelse var bemötandet i kyrkan, har de själva berättat. Den vänlighet, omsorg och respekt som de mötte i församlingen hade de tidigare inte upplevt i den andra religionen. Till slut tog de steget, tog emot Jesus och lät sig döpas. När Migrationsverket ifrågasatte deras trossteg, såg Ingemar Olsson det som ett misstag som självklart skulle rättas till om kvinnorna bara fick en schysst prövning.

– Därför blev chocken så mycket större när polisen helt enkelt förde bort Amireh och Zeinab, vid ett tillfälle då vi bara skulle träffas för ”samtal”. Men ett bibelord har jag upprepat under den här processen, och det är ”Sanningen ska göra er fria”. Därför var det roligt att Zeinab nämnde just det i en teveintervju efter frisläppandet.

Amerikanska tidskriften Christianity Today har, som jag tidigare skrivit om, rapporterat om de många konversioner som äger rum just nu bland tyska iranier. Ett intryck som är gemensamt för pastorerna i många församlingar som tagit emot iranierna är att majoritetskyrkorna sällan vill ta i “problemet”. Och varför inte? Jo, därför att de investerat mycket tid och kraft i sin officiella linje som är tolerans och religionsdialog, särskilt med islam. Hade det inte varit på riktigt, med riktiga människor som riskerar riktiga dödsstraff hade man kunnat kalla detta ett intressant filosofiskt problem.

Frimodig kyrka tar ton

Av Jan-Anders Ekelund den 21 September 2012 om: Frimodig Kyrka

Frimodig kyrkas gruppledare på Kyrkomötet Bertil Murray vinner sångtävlingar. Läs här i Kyrkans tidning.

mellan Scylla och Charybdis

Av Anna Sophia Bonde den 20 September 2012 om: Moderaterna, POSK, Struktur, Svenska kyrkans identitet

Enligt den grekiska mytologin finner vi i ett smalt sund de båda havsmonstren Scylla och Charybdis, vilka Odyssevs var tvungen att navigera mellan, fastän det egentligen var omöjligt, eftersom de låg så nära varandra. Försökte man undvika den ena var risken stor att man åkte rakt i gapet på den andra. Kanske är det något liknande vi står inför, när det gäller Svenska kyrkans framtida organisation.

I nya numret av Kyrkans tidning argumenterar Frimodig kyrkas Tord Nordblom, tillsammans med Mats Rimborg (POSK) och Jonas Ransgård (M), för ett enda pastorat i det som nu är Göteborgs kyrkliga samfällighet. Det kan verka förvånande, eftersom Frimodig kyrka engagerat sig starkt mot den kyrkliga stordrift som kommer att bli verklighet om Strukturutredningens, Närhet och samverkan, förslag klubbas igenom. Tord Nordblom förklarar sin position:

Alternativet till ett pastorat är i själva verket 6-8 pastorat av de nuvarande 28 församlingarna.
Många i Göteborg tror fortfarande på möjligheten att samfälligheten i Göteborg skall få vara kvar permanent.
Det tror inte vi – och utifrån detta är alternativen antingen ett megapastorat med 290.000 tillhöriga eller 6-8 storpastorat där vart och ett av dem då måste bygga upp en egen förvaltning och komma överens om hur de skall göra med gemensamma funktioner som t. ex sjukhuskyrka, skolkyrka, begravningsväsende, m.m. m.m.  Med ett megapastorat, där nuvarande pastorat, som S:t Pauli, Vasa, Johanneberg, Haga, Domkyrko, Örgryte, Angered m. fl får bli församlingar finns det betydligt större möjligheter att församlingarnas nuvarande kyrkoherdar blir en slags församlingsherdar och att likriktningen i Göteborg inte blir lika stor som om det blir 6-8 stora pastorat med onaturliga sammanslagningar.
Min bedömning är att flertalet församlingar, inte minst de som leds av “vårt folk”, vill ha det så och jag gör samma bedömning. De ser 6-8 storpastorat som en sämre lösning än ett enda megapastorat. Kh i megapastoratet blir domprosten och då kan mellancheferna i större utsträckning vara församlingsherdar. Det som nu är Göteborgs kyrkliga samfällighet blir i så fall Göteborgs pastorat.
Givetvis inte alls idealiskt, men i nuvarande situation det minst dåliga alternativet.

(more…)

En predikan värd att sprida

Av Anna Sophia Bonde den 19 September 2012 om: Efterföljelse, Jesus

Igår fick, för första gången, en pingstpastor  förtroendet att predika vid gudstjänsten i Storkyrkan i samband med riksdagens högtidliga öppnande. Niklas Piensohos predikan är värd att sprida, jag hittade den på tidningen Världen idags hemsida (http://www.varldenidag.se/nyhet/2012/09/18/Har-ar-Niklas-Piensohos-predikan-ord-for-ord/), och behandlar den viktiga  och tidlösa frågan om vad som är ett gott ledarskap, utifrån Jesu exempel.

Jesus är utan jämförelse den mest inflytelserika personen i vår västerländska kultur. Vi räknar vår tid från hans födelse. Veckan har sin rytm efter hans liv. Helgens höjdpunkt är söndagen, den dag i veckan då Jesus uppstod från de döda. De flesta helger och högtiderna under ett år hänger samman med händelser i Jesu liv.
Än i dag hämtar miljontals människor inspiration och kraft ur hans ord. Man försöker omsätta hans kärleksbudskap i familj, samhälle och omvärld och man gör det i tron på att Han fortfarande är levande och kan hjälpa.
Ändå reste han aldrig mer än 20 mil från platsen där han föddes, vi vet inte hur han såg ut, och han skrev ingen bok. När han dog var han ensam och utfattig det enda han ägde var kläderna på kroppen. Han begravdes i en lånad grav.
Trots det kan man med rätta säga att ingen armé som har marscherat ingen politiker eller kung som har regerat, inga grevar, baroner eller fackföreningsrörelser har påverkat vår historia så mycket som detta enda, enkla människoöde.
Därför vill jag läsa några Jesusord till ledare om ledare:

Då sade Jesus till dem: ”Kungarna uppträder som herrar över sina folk, och de som har makten låter kalla sig folkets välgörare. Men med er är det annorlunda: den störste bland er skall vara som den yngste, och den som är ledare skall vara som tjänaren. Vem är störst, den som ligger till bords eller den som betjänar honom? Är det inte den som ligger till bords? Men jag är mitt ibland er som er tjänare.”

För några år sedan skulle jag tapetsera om i min dotter Hannas rum. Det var sent på kvällen och jag orkade inte dra fram extrabelysning utan bestämde mig för att låta säkringen sitta kvar och vara försiktig kring eluttagen. Det gick jättebra hela vägen, tills jag kom till den sista kontakten. Klockan var en bra bit efter midnatt och jag tänkte mig inte för. Jag tog tapetkniven och skar runt eluttaget utan plastkåpa och så stack jag in fingrarna bakom den blöta tapeten för att pilla bort den överblivna biten. Det var då jag fick 220 volt genom armen så det kändes hela vägen upp i axeln.
Det som hände var att jag kom åt den tråd som kallas ”LEDAREN” Den tråd som överför kraft, eller energi.

En elektrisk ledare kan chocka, bränna, skada och i värsta fall döda. Men med samma ledare kan du skapa ljus, värme, hemtrevnad och trygghet.

Jag tänker att det är precis det här Jesus talar om. Vilken sorts ledare är du? För mänskligt ledarskap kan nämligen bränna, skada och i värsta fall döda. Men en ledare kan också vara själva den kraft som skapar ljus, värme, trygghet och hemkänsla.

Under de senaste åren har jag gjort en eller ett par resor varje år till centrala Afrika, till Burundi, Rwanda och Östra Kongo. Idag finns det mer än 2 miljoner människor i den här regionen som tillhör kyrkor som en gång grundades av svenska pingstmissionärer. Det borde göra den här delen av världen till ett svenskt intresseområde.

Jag har gått genom operationssalarna på Panzisjukhuset i Bukavu i Östra Kongo där man varje månad opererar runt 300 kvinnor, för att om möjligt reparera ett söndertrasat underliv efter brutala gruppvåldtäkter. Själen, familjen och självkänslan kan vi inte operera. Jag har gått genom sjukhussalarna där de yngsta flickorna inte hade fyllt nio år. Jag har sett alla de barn som fötts efter en våldtäkt och som somliga kallar djävulens barn. Jag har sett ögonen på deras förtvivlade mammor utan framtid och utan hopp.
Jag har varit på dispensärer i Burundi och sett förlossningssalar som trotsar allt man kan beskriva. Det är rostiga sängar täckta av svarta plastsäckar. Jag har sett de ändlösa begravningstågen i ett land där de svagaste dukar under.

Jag har insett att en av de stora skillnaderna handlar om ledarskap. Kungarna uppträder som herrar över sina folk, och de som har makten låter kalla sig folkets välgörare, sa Jesus. Jag har sett vad som händer när ledare blir mer upptagna med bilden av sig själv än av de människor man egentligen är satt att leda. Man reser statyer av sig själv, man ägnar all kraft åt att regisera bilden, uppfattningen av sig själv, istället för att faktiskt se de verkliga människor och de verkliga utmaningar man har till uppgift att möta! Det är en frestelse som lurar på alla ledare, också er!

”Men med er är det annorlunda.”.
Jag tror att Jesus är genuint intresserad av er som nu har ansvaret för vårt land. Att hjälpa er, ge er kraft och vägleda er. Jag tror att ni alla finns nära Guds hjärta och Guds tanke.
Jag ber för er att ni ska kunna vara ljus för dem som sitter i mörker.
Jag ber att ni ska vara ledare som ger trygghet och hemkänsla åt dem som är vilsna, på flykt eller utanför.
Jag ber att ni ska skapa värme, medmänsklighet och generositet i ett alltmer komplicerat samhälle.

Lyssna nu du som är ledare:
Gud står på din sida – han är inte din motståndare!
Gud vill ge dig kraft när du är svag – inte öka din börda!
Han vill upprätta dig när du faller – inte peka finger åt dina misslyckanden!
Leda dig när du är vilse – inte ifrågasätta ditt omdöme!

Av Jesus har jag lärt mig två saker som jag alltid försöker ha i åtanke särskilt när det gäller ledare:
Alla människor har syndat och gått miste om härligheten från Gud. Det gäller i regeringskansliet, kungahuset, präster och biskopar, svetsare, taxichaufförer, civilingenjörer.  Vår tendens till felaktiga beslut, att välja enkla lösningar på svåra frågor och våra karaktärssammanbrott verkar i alla fall någorlunda demokratiskt fördelat över befolkningsunderlaget.

Det andra jag har lärt mig. Och det är viktigare än det första, är detta ”Den som är utan synd kan kasta första stenen.”

Jag tror på en Jesus som är både sanning och nåd. För Sveriges Riksdag och regering, för kungahus och för alla som bor i vårt land. Men också för Afrikas folk, och en hel värld som behöver uppleva ljus, värme och trygghet.

Gud välsigna er alla i ert viktiga ledaruppdrag!

Svenska kyrkans ansvar för sina systerkyrkor

Av Anna Sophia Bonde den 17 September 2012 om: Efterföljelse, Mission, Systerkyrkor i världen

Vi publicerar här en av höstens viktiga motioner, med bakgrund och motivering, undertecknad av Frimodig kyrkas Leif Nordlander (Skara), Bertil Murray (Uppsala) och Elisabeth Svensson (Västerås).

Bakgrund

Genom ett mångårigt och långsiktigt engagemang i framför allt Tanzania och den evangelisk-lutherska kyrkan där men också i Sydafrika och det sydöstra stiftet som jag var delaktig i att upprätta vänstiftsförbindelse med tillsammans med dåvarande biskopen, överhovpredikant Lars-Göran Lönnermark, har jag sett hur prästers och evangelisters levnadsförhållanden ofta är direkt ovärdiga i dessa två länder som Svenska kyrkan av tradition haft en djup relation till. De utlämnas åt tiggeri och förödmjukande relationer istället för att ha en ordentlig lön som de kan hjälpa sina barn till en dräglig framtid. De har inte det sociala skyddsnät som vi åtnjuter. I dessa dagar klagar många i Sverige som ska gå i pension om några år och undrar hur de ska klara sig. De gör de säkert med all rätt. Dessa kyrkor har också ett pensionssystem men det är så illa utformat att pengarna inte räcker till mer än en allmosa i bästa fall. De i aktiv tjänst får ägna allt för mycket åt att försöka få ihop vardagen istället för att hinna med sin församling. Det är mot denna bakgrund som jag ser det som en akt av djup solidaritet att stödja våra systerkyrkor och i synnerhet dem vi varit med att bygga upp genom svensk mission.

Leif Nordlander

Fond för systerkyrkor

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar ge kyrkostyrelsen i uppdrag

att inrätta ett konto för ändamålsbestämda medel varur våra systerkyrkor som har en svår ekonomisk situation kan söka bidrag för präst-, diakon- och evangelistlöner samt

att medel från detta konto även kan ges som stipendium för universitets- och högskoleutbildning av systerkyrkornas medlemmar i Sverige.

Kyrkomötet beslutar vidare

att medel tillförs kontot genom att en av kyrkostyrelsen beslutad andel av upplupna överskott i bokslut avsätts för ändamålet varje år där överskott redovisas. Riktlinje kan vara det bibliska tiondegivandet.

Motivering

Svenska kyrkan är ekonomiskt sett en av världens rikaste kyrkor med en budgetomslutning som får de flesta systerkyrkor att blekna. Detta har upparbetats genom klok förvaltning under många år. Det ger Svenska kyrkan ett stort ansvar visavi fattiga systerkyrkor i syd och öst där man inte har råd att betala sina medarbetare en skälig lön. Erfarenheter från kollegor i Sydafrika och Tanzania visar att de inte får sina löner utan får kämpa för sitt dagliga bröd på annat sätt för att inte tala om att inte kunna betala sina barns gymnasiala utbildningar. En tanzanisk präst tjänar c:a 500 kronor i månaden om han/hon får ut sin lön. En evangelist tjänar ungefär hälften av det. Ofta får de ut delar av lönen eller inget. I Sydafrika är förhållandena likartade. Låt oss i solidaritetens namn upprätta detta konto som ändamålsbestämda medel till välsignelse för våra systerkyrkor.

Utländska studenter får numer betala avgift för att gå på svenska universitet. Stipendier delas ut ur det föreslagna kontot och används för studenter från våra systerkyrkor som vill studera medicin, teologi, agronomi eller andra för sitt land viktiga utbildningar i Sverige.

Världens fest

Av Jan-Anders Ekelund den 15 September 2012 om: Efterföljelse, Ideellt arbete

En av mina vänner på facebook skrev följande mycket tänkvärda inlägg om “Världens fest” i Malmö förra helgen:

På världens fest i Malmö blev kollekten 66000:- på 3000 deltagare. Det är 22 kr per person.

Detta med bakgrunden att hjälpverksamhet och att ge pengar var det enda som betonades under festen. Inget sades om relationen till Gud och behovet av att människan försonas med honom.

När jag lämnade en gudstjänst där kollekt togs upp såg jag ner i korgen – bara silvermynt. Det var inga änkans skärv där inte, alla var rika som var i kyrkan.

Det får mig att dra slutsatsen att lagiskhet aldrig producerar goda gärningar utan bara hyckleri (man har iaf lagt något i kollekten, men inget avgörande). Vi är syndare som behöver försonas med Gud och bli förvandlade av den Helige Ande för att kunna göra goda gärningar.

De blir helt sjukt att tänka på 22 kr per person när alla var där på betald arbetstid med representation.

Kyrkan behöver omvändelse, inte fler “världens fest”

Inför Kyrkomötet

Av Jan-Anders Ekelund den 15 September 2012 om: Frimodig Kyrka, Kyrkomötet

Ann-Ida Fehn, ersättare i Kyrkomötet ifrån Göteborgs stift delar med sig av sina tankar inför höstens Kyrkomöte. Ann-Ida som nu bor i Rättvik skall tjänstgöra under Kyrkomötes första session. Här följer Ann-Idas mycket tänkvärda bidrag:

Ännu en gång sitter jag och läser pappershögarna inför kyrkomötets första session i Uppsala i september. Motioner, skrivelser, reciter, årsredovisningar…

Förra årets vecka i Uppsala var en för mig helt ny och mycket ovanlig erfarenhet. Att i praktiken se den politiska styrningen av den kyrka som jag är döpt i och som jag för fyra år sedan gav mitt liv för att tjäna i var både förvirrande och beklämmande. Hur kunde det bli såhär? Men jag vet samtidigt, Kyrkan (läs historiska, världsvida) har haft flera, och värre, perioder av förfall och förvirring. Och det har alltid kommit sanningssägare, bedjare, profeter, som fört henne tillbaka på spåret – mot Kristus, evangeliet, efterföljelse. Det tröstar mig, och ger mig hopp. Jag tänker på den Heliga Birgitta, på Katarina av Siena, och alla som trott, hoppats, bett, tjänat och fullgjort sin uppgift i omöjliga, röriga och förfärliga situationer.

Okunskap och förvirring, ibland maktbegär i mindre skala, och framförallt ett tokigt system är något av det som utmärker läget. En episkopal kyrka med biskopar som inte har något formellt mandat, en stor men krympande kyrka som ännu inte slagit sig fri från staten, med alldeles för mycket pengar och anställda, en byråkratisk kollos som glömt att det enda som i slutändan är utmärkande för en kyrka är att fira mässa på söndag… ja, listan kan bli lång. (Obs! Gott om fina och vänliga människor, men ett rejält systemfel).

Vi är 13 personer som representerar Frimodig kyrka i kyrkomötet (som består av 251 ledamöter), vi har inga ordinarie platser i utskotten. När vi samlades till gruppmöten förra septemberveckan i ett litet rum i Universitetsaulan, bad morgonbön tillsammans och talade om det som låg framför, så minns jag att jag slogs av vilken tro som vibrerade i det rummet. Här sitter ett gäng som tror att det kan vända, som tror att för Gud är ingenting omöjligt. Jag önskar du hade fått vara med. Jag blev styrkt i min tro just där.
Men allteftersom dagarna gick så var det inte alltid så hoppfullt vid morgonsamlingen. Varje dag var någon nedslagen efter svåra utskottsmöten. Vi fick bära varandra. Framförallt var vi burna av mångas förböner. Tack!

Nu är det dags igen. Framtiden för Svenska kyrkan vet vi inget om.
Ett vet vi; för Gud är ingenting omöjligt, inte ens ett kyrkomöte.

Tack för era förböner, för Frimodig kyrka, för kyrkomötet och för Svenska kyrkan.
Herre, förbarma dig! Låt din vilja ske, låt ditt Rike komma.

Överraskning i Örebro

Av Anna Sophia Bonde den 12 September 2012 om: Organisation, POSK, Socialdemokraterna, Struktur

Här är en hälsning från Frimodig kyrkas Simon Wämmerfors:

I Örebro finns en samfällighet av 8 församlingar som under flera år arbetat lokalt med en eventuell omorganisation eftersom man ansett att samfällighetens totala kontroll över ekonomin inte varit så lyckad vad gäller pastoralt tänk och ledning. Efter diverse utredningar blev kontentan två förslag, antingen ett pastorat eller att behålla församlingarna som de är.
I ljuset av att Närhet och samverkan förmodligen kommer att klubbas igenom i kyrkomötet begärde då tre av de stora församlingarna (med cirka hälften av det sammanlagda medlemsantalet), Olaus Petri, Almby och Längbro utträde ur samfälligheten för att få behålla sin självständighet. Stiftet gjorde sedan en utredning som i juni meddelade att man föreslår ett enda storpastorat. Beslutet togs med minsta möjliga marginal 5 mot 5, där biskopen fällde avgörandet till sammanslagningens fördel.
Tisdag kväll, 11 september, hade kyrkofullmäktige sammanträde med ärendet att fastställa sitt remissvar. Kyrkonämnden hade författat ett svar som i allt väsentligt tillstyrkte stiftsstyrelsens förslag. Efter kort debatt följde omröstning vilket ledde till att ett yrkande från POSK om att avslå nämndens förslag vann med sifforna 23-22. Vi två frimodiga gjorde alltså möjligtvis en skillnad när nu remissvaret istället kommer bli ett avisande av stiftstyrelsens förslag även från samfälligheten. Några S:are som stod emot partipiskan är också en bidragande orsak.