Lämna synpunkter på förslaget till ny kyrkohandbok!

Av Gabriel Fjellander den 11 December 2013 om: Arbetsmiljö, Dopet, Ekumenik, Gudstjänst, Jesus, Konfirmation, Kyrkohandboken, Levande församlingar

Frimodig kyrkas Kjell Petersson bidrar med följande text:

Fram till den 1 februari 2014 kan man skicka in synpunkter på förslaget till ny kyrkohandbok. Adress: Svenska kyrkan, 751 70 Uppsala. Om en enskild person eller grupp skickar in synpunkter, kallas det spontanremiss. Det är bra om många kommer med sina invändningar, förslag och synpunkter.

Förslaget till kyrkohandbok finns på Svenska kyrkans hemsida: http://www.svenskakyrkan.se/kyrkohandboken

På hemsidan för Svensk Pastoraltidskrift finns ett antal artiklar om handboksförslaget: http://www.pastoraltidskrift.nu/ Gå till fliken dokumentation och där hittar du ett antal artiklar om förslaget, om dopordningen och om konfirmationen.

I all korthet vill jag peka på några punkter. Det första handlar om högmässans fasta moment: Kyrie, Gloria, Credo, Sanctus och Agnus Dei (Herre förbarma dig, Lovsången, Trosbekännelsen, Helig och O Guds Lamm). Det är viktigt att man håller fast vid de traditionella texterna till dessa moment. I förslaget finns i en del alternativ nya texter, som oftast är pratiga och inte lika substansfulla som de vi är vana vid. Dessutom är det ett stort värde att formuleringarna är desamma från olika handböcker, och inte minst, att man känner igen sig när man firar gudstjänst utomlands. Och omvänt, att när besökare från andra kyrkor kommer till oss, att de känner igen sig i de fasta momenten.

Det andra gäller nattvardsbönerna. Det finns ett mönster att följa när det gäller hur nattvardsbönen är uppbyggd. I det viktiga ekumeniska dokumentet från Faith and Order: Dop, nattvard, ämbete formuleras det på följande sätt:

27. Nattvardsliturgin är till sitt väsen en obruten helhet, vilken historiskt sett består av följande element i varierande inbördes ordning och av varierande betydelse:

  • lovsånger
  • en akt av ånger och bot
  • tillsägelse av syndernas förlåtelse
  • förkunnelse av Guds ord i olika former
  • trosbekännelse
  • förbön för hela kyrkan och för världen
  • iordningställande av bröd och vin
  • tacksägelse till Fadern för skapelsens under, för frälsning och helgelse (med rötter i den judiska berakah-traditionen)
  • Kristi instiftelseord enligt nytestamentlig tradition
  • anamnesis eller åminnelse av de stora frälsningsgärningar, lidande, död, uppståndelse, himmelsfärd och pingst, som skapat kyrkan

  • nedkallande av Den helige Ande (epiklesis) över församlingen och elementen bröd och vin, antingen före instiftelseorden eller efter åminnelsen eller bådadera, eller också någon annan form för hänvisning till Den helige Ande som på tillbörligt sätt uttrycker nattvardens epikles-karaktär)
  • överantvardande av de troende till Gud
  • hänvisning till de heligas gemenskap
  • bön om Herrens åtkomst och Gudsrikets slutliga framträdande
  • hela församlingens Amen
  • Herrens bön
  • försonings- och fridstecknet
  • brytande av brödet
  • ätande och drickande i gemenskap (kommunion) med Kristus och med varje medlem av kyrkan
  • avslutande tacksägelse
  • välsignelse och sändning

Det tredje handlar om högmässans inledning. Där ska finnas en syndabekännelse, och en tillsägelse om syndernas förlåtelse. I förslaget finns en del mellanformer mellan syndabekännelse och det man kallar överlåtelseböner. Dessa mellanformer bör undvikas, eftersom de skapar osäkerhet om det som sker är en bekännelse eller något annat.

När det gäller dopet är det viktigt att rikedomen i dopet uttrycks. Dopet är både en rening från synden, en nyfödelse i den helige Ande och ett upptagande i Kristi kyrka.

Både i dopordningen och ordningen för konfirmation bör det finnas möjlighet att smörja med olja som ett tecken på att den helige Ande ges.

Hässelby den 10 december 2013

Kjell Petersson

Herre, till vem skulle vi gå?

Av Anna Sophia Bonde den 14 October 2013 om: Ärkebiskopen, Kyrkans tidning, Läronämnden, Medlemskap i Svenska kyrkan, Svenska kyrkans lära

Detta har hänt: professor Eva Hamberg har utträtt ur kyrkan och därmed lämnat såväl sitt ämbete som sin plats i Läronämnden. En avgörande faktor, enligt intervju i Dagen, kom att bli ärkebiskopshearingen med kandidaternas många inlindande och otydliga svar till exempel kring vem Jesus är, hans börd och (vilket såklart har med börden att göra) huruvida han är mer gudomlig än Muhammed. Inte bara tidningen Dagen utan även Kyrkans tidning höjer på ögonbrynen kring (merparten av) ärkebiskopskandidaternas ovilja att bekänna Jesus som Herre i sina liv och i kyrkans liv. På ledarplats i Dagen undrar Elisabeth Sandlund om nu inte tiden börjar bli mogen för en ny, luthersk frikyrka i Sverige.

Det är tråkigt att Svenska kyrkans ledarskap inte bryr sig särskilt om att lyssna till de röster – och det är ju inte bara Eva Hamberg, Elisabeth Sandlund och Kyrkans tidnings Barbro Matzols – som påtalar att Svenska kyrkan alltmer verkar fjärma sig från en klassisk kristen bekännelse. Antingen bemöts sådana röster med tystnad eller så talas det (misstänksamt) om “konspiration” eller (föraktfullt) om “trospoliser”. Som om ögat inte behövde örat, handen inte foten, hjärnan inte hjärtat.

Nej, vi är många som längtar efter en annan Anda i kyrkan. Såhär svarar Frimodig kyrkas Gunvor Vennberg (i FK:s valbilaga) på frågan hur hennes vision för Svenska kyrkan ser ut:

Min vision är att Svenska kyrkan ska nå en fördjupad enhet i Kristus. En enhet i mångfald där all tillbedjan, oavsett vilken tradition den ger uttryck för, får sin givna plats i helheten. En enhet över nationsgränser och samfundsgränser. Min vision är att Svenska kyrkan ska stå fri från partipolitik och allt annat som binder henne och hindrar henne att vara en Kyrka efter Herrens vilja. Att hon får nåden att bli Herrens redskap för att återevangelisera Sverige genom omfattande Bibelundervisning och trovärdigt liv. Att de gudstjänstfirande församlingarna lokalt växer i tro och i antal människor som lever trons liv i gudstjänst och praktisk handling i vardagen.

I samma intervju uttrycker Gunvor en förhoppning om att Frimodig kyrka ska få vara…

– en mötesplats där kristna från olika inomkyrkliga rörelser träffas och lär känna varandra, där gränser överbryggas för att nå ett gemensamt större mål som är överordnat tidigare konflikter, och så vara ett hoppets och enhetens tecken i en kyrka där den enda lösningen ofta sägs vara att några försvinner.

Frimodig kyrka har i en liten grön folder formulerat några tankar kring den fråga som den senaste veckans händelser aktualiserat: Är det rätt att stanna kvar i Svenska kyrkan? Där skriver vi bland annat:

Nya testamentet visar oss att det aldrig har funnits någon “perfekt” kyrka. Jesus överlämnade nycklarna till samma lärjungar som svikit honom, lämnat honom, förnekat honom. Kyrkans möjlighet att uträtta något har aldrig hängt på hennes företrädares förträfflighet, utan på deras närhet till sin – och hennes – Mästare. Gud ville människans samarbete, med full vetskap om hur bräcklig hennes goda vilja är. Gud ville kyrkans samarbete, med full vetskap om vilket läckande såll hon var, redan från början. /…/

Sveriges identitet som världens lugna vrå blir alltmer porös. I denna svåra tid behövs människor som själva bärs av Hoppet. Som vågar tro att Ljuset övervinner mörkret, också det mörker som förekommer inuti kyrkan själv. För kyrkan hör till världen. Ingenstans i Nya testamentet finns det något löfte om att kyrkan ska kunna vara opåverkad av synd och ondska. Däremot har Jesus lovat att vara med oss till tidens slut. Och att där vi, om så bara två eller tre, samlas i Hans namn så är Han mitt ibland oss.

Så länge människor kommer till tro och därmed visar att den Helige Ande är verksam i Svenska kyrkan torde det vara möjligt att “vara kvar”. Så länge syndernas förlåtelse utdelas, mässa firas och dop förrättas är det möjligt att “vara kvar”. En sak är säker: Herren är kvar. För är det inte han som lämnar de nittionio rättfärdiga för att leta upp det bortsprungna fåret? Det är inte otänkbart att Svenska kyrkan är just ett sådant bortsprunget får.

 

Den domesticerade svanen

Av Anna Sophia Bonde den 17 September 2013 om: Kyrkovalet 2013, Svenska kyrkans identitet

Den fula ankungen känner vi till. Han som vankade runt i hönsgården och längtade efter friheten. Han som, till sist, försakade allt, valde friheten och som när sagan slutar i friheten fann sitt hem.Det är många läsare som genom åren identifierat sig med honom och som nickat åt berättelsens slutord: för vad gör det om man är född i en hönsgård – om man legat i ett svanägg!

Resultatet i årets kyrkoval framstår som en berättelsens spegelbild. Här har vi svanen som är bestämd åt friheten men som inte vill ha den där friheten utan föredrar den trygga förutsägbarheten och de goda köttgrytorna i Egyptens land.

Att då, som Frimodig kyrka, ha talat om vikten av kyrkans frihet och integritet verkar lite otacksamt. Frihet – nej tack! Integritet – nej tack! Vi har det så bra här i hönsgården – kom inte här och måla upp några naiva drömbilder av hur det ”skulle kunna vara”. Det är det här som är verkligheten – face it!

Ändå säger jag, frimodigt, som Cicero: Errare, me Hercule, malo cum Platone, quam cum istis vera sentire.  (Jag vill hellre fara vilse med Platon än tänka rätt i sällskap med den stora hopen.) Om Herren dröjer är det val igen om fyra år.

Lästips 1: Per Gudmundssons ledare i dagens SvD om behovet av den “rätta” fienden

Lästips 2: Guvor Vennberg: Vilka är mest kon(s)ervativa?

Dagens Frimodiga: Evelina Johansson

Av Gabriel Fjellander den 14 September 2013 om: Dagens Frimodiga, Jesus, Kyrkovalet 2013

Vi har lyft fram några Frimodig kandidater ute i landet, så du får en bild av vilka som ställer upp för Frimodig kyrka. Eftersom det är olika listor för alla stift så kan du inte rösta på alla överallt. Om du vill se vilka som ställer upp i just ditt stift, gå in och kolla på valsedlarna.

Dagens Frimodiga kandidat är Evelina Johansson som ställer upp till kyrkomötes- och stiftsfullmäktigevalet i Västerås stift.

Evelina Johansson

Präst i Kungälv-Ytterby församling, strax norr om Göteborg (men förtroendevald för Västerås stift där jag bodde vid mandatperiodens början).

Vårt samhälle blir alltmer specialiserat och jag tror att också Svenska kyrkan då behöver vara tydlig med vad som är hennes specialitet, vad man kan söka hos oss:
Kristen tro och gemenskapen runt Jesus Kristus. Svenska kyrkan bör vara stolt över sig själv som kristen kyrka och tala frimodigt om frälsningen genom Jesus – vi har en skatt att glädjas åt och ge vidare.

Frågan om lokala församlingars självständighet är viktig för mig.
För att det ska kännas meningsfullt att engagera sig i sin församling behöver man också få bestämma över sin församling och bestämma över de viktiga sakerna, inte bara få tycka till om smått och gott som elevrådet i en skola medan de betydande besluten fattas högre upp. Kyrkan är inget företag som man kan effektivisera genom att lägga ned små enheter och flytta produktionen.
Vi måste söka andra vägar än ökad centralisering.

E-postadress: evelina.m.j@gmail.com

En levande kyrka utan partipolitik

Av Jan-Anders Ekelund den 13 September 2013 om: Frimodig Kyrka, Nomineringsgrupper i Kyrkan, Partipolitisering, Struktur

I dagens Hallands Nyheter hade jag inne en debattartikel med rubriken “Vi vill se en levande kyrka utan partipolitik”.  Det kan knappats ha undgått någon som följer kyrkovalet att Frimodig kyrka tar avstånd ifrån partipolitiseringen av kyrkan.  Någon tycker kanske att vi trots allt är på rätt väg,  nu är det ju enbart socialdemokraterna, sverigedemokraterna och centern som officiellt ställer upp i kyrkovalet. De andra partierna har tonat ned sitt engagemang och låter “fristående” grupper sköta kyrkovalet men partiets namn är ändå med i namnet på nomineringsgruppen. Typ Vänstern i Svenska kyrkan, Miljöpartister i Svk, Krisdemokrater i Svk, Fria liberaler i Svk o.s.v.

Det finns en grupp som kallar sig för Borgerligt alternativ. Lite konstigt namn kan tyckas, borgerligt,  för en kyrklig grupp.  Denna grupp är de Nya moderaternas gruppering i kyrkan. Representanter för gruppen har sagt till mig att man inte har någon koppling till partiet längre. Men  moderaternas partisekreterares Kent Persson skriver i senaste nyhetsbrevet till alla moderatmedlemmar:   På söndag den 15 september är det kyrkoval. Om du som är medlem i Svenska kyrkan avser att rösta i kyrkovalet så kan Borgerligt alternativ vara något för dig!  

Inte nog med detta. Ifall en väljare skriver moderaterna på en valsedel då tillfaller den Borgerligt alternativ. På posks blogg kan man läsa:

“När moderaterna beslutade sig för att som parti inte ställa upp i kyrkovalet så bildade man inte en ny grupp. Man ändrade bara namnet på den redan existerande gruppen. Alltså är det bara moderaterna som har bytt namn och inte en ny obunden grupp.

Därför har valkanslierna beslutat att när man gör sammanräkningen och någon har skrivit Moderaterna (för hand, det kommer ju inte att finnas några tryckta valsedlar med detta namn) så ska dessa tillfalla Borgerligt alternativ. Eftersom det rent tekniskt är samma grupp.

På samma sätt som man valt att tilldela en handskriven röst på Folkpartiet till FiSK (Fria liberaler i Svenska kyrkan), en handskriven röst på Vänsterpartiet till ViSK (Vänstern i Svenska kyrkan) och så vidare.”

Där försvann alla illusioner om partipolitisk obundenhet. När kan vi få en kyrka utan partipolitik? Vi är många som längtar. Våra ekumeniska partners undrar också. Alla goda idéer har dock tiden för sig. I framtiden kommer den period under vilken Svenska kyrkan styrdes av politiska partier att anses vara en kort parentes. Det enda som kan hindra det är att Jesus kommer tillbaka innan.

Läs gärna Elisabeth Sandlund i tidningen Dagen. Elisabeth är aktiv i St Clara kyrka i Stockholm. I Dagen finns också en artikel av vårt folk i Linköpings stift, Kjell O Lejon och Marie Johansson.

Här följer min artikel i Hallands Nyheter.
(more…)

Svenska kyrkan behöver ny inriktning – debattartikel i Världen idag

Av Anna Sophia Bonde den 12 September 2013 om: Efterföljelse, Kyrkovalet 2013, Levande församlingar, Svenska kyrkans identitet

Här är sex punkter att observera när det gäller Svenska kyrkans väg framåt, från Frimodig kyrka-perspektiv.

Debattartikel i Världen idag 20130912

En kyrka nära dig

Av Berit Simonsson den 11 September 2013 om: Byggnader, Folkkyrka, Ideellt arbete, Jesus, Ledarskap, Levande församlingar, Svenska kyrkans identitet, Väckelse

Närproducerat – det många letar efter i butikshyllorna

Närproducerat står för personligt ansvarstagande, för värnandet om det lilla sammanhanget, för delaktighet och kreativitet, insyn och inflytande. Med avstånd avtar det personliga engagemanget och ansvaret.

Frimodig kyrka vill verka för en kyrka nära dig – för människor som längtar!

Jag hörde om en liten församling någonstans i Sverige där varje ny medlem fick en egen nyckel till församlingens lokaler, för att markera delaktighet och samhörighet. Vilken fin gest! Riktigt så kanske vi inte kan göra i Svenska kyrkan, men vi förstår att det är viktigt med ”närproducerat” också vad gäller församlingens liv och angelägenheter.

Så här säger vi i vårt valprogram:

Frimodig kyrka vill stoppa omotiverad stordrift av församlingsverksamheten. Avståndet till den enskilda människan har ökat och det lokala engagemanget har blivit lidande. Församlingen måste återfå sin självständighet. Det innebör att församlingsmedlemmarna själva ska kunna utse sina förtroendevalda och kunna fira gudstjänst varje söndag.

Kyrkan mitt i byn – är tyvärr stängd!

Sådant som det tagit år att bygga upp av gott arbete, av goda kyrkvanor och förtroende för församlingen, kan brytas ner på kort tid. Att bygga tar lång tid, att riva går fort. Vi i Frimodig kyrka tror att omotiverade sammanslagningar av församlingar och pastorat till större enheter faktiskt också blir ett aktivt led i att påskynda avkristningen i landet. Kyrkan mitt i byn, som tyvärr erbjuder gudstjänst endast var tredje vecka, eller inte alls, är ett av de trista resultaten av omotiverade sammanslagningar. Gudstjänstlivets regelbundenhet förstörs, man blir osäker på om det firas gudstjänst eller inte, ”det är ingen idé att gå till kyrkan i dag heller, det var ju ingen gudstjänst där förra söndagen och vem vet när det blir härnäst.” Och den personliga kontakten med de som arbetar i församlingen minskar, man känner inte längre igen ”sin” kantor, präst eller kyrkvaktmästare.

En levande församling är som en familj

Känslan uppstår lätt, att om jag inte känner igen dem som arbetar i den stora sammanslagna enheten, så är det heller ingen därifrån som känner igen mig och bryr sig om mitt liv. Frimodig kyrka vill arbeta för att du ska känna delaktighet och närhet till församlingen på din ort, och att de som fattar viktiga beslut som rör din lokala församling inte ska väljas av något distanserat organ utan av församlingsmedlemmarna. Glädje, tro, engagemang och samhörighet växer bäst i det nära sammanhanget!

FK3

Är Frimodig kyrka en del av den kristna högern?

Av Gabriel Fjellander den 10 September 2013 om: Äktenskapet, Ämbetsfrågan, Jesus, Kulturdebatt, Nomineringsgrupper i Kyrkan, Partipolitisering

Är Frimodig kyrka en del av den kristna högern? Frågan dyker upp då och då på sociala medier och jag hoppas kunna reda ut den lite i det här blogginlägget.

Så sent som idag menade twitter-aliaset @jessicaschedvin att så var fallet och skrev att vi i Frimodig kyrka ”indirekt stödjer deras [den kristna högerns] åsikter” och skrev: ”Men berätta då vad du tycker: Är ni konservativa? Vad tycker ni om homosexuellas rättigheter? Abort? Kyrkans roll?”

Jag lånar in Wikipedias definition på vad Kristen höger är för något:

Den kristna högern är en beteckning på den kristet värdekonservativa politiska strömning som förekommer i USA, som ofta har allmänkonservativa inslag utan kristen grund, exempelvis av patriotism. Begreppet används ofta i förolämpande eller kritisk mening, och har i överförd bemärkelse – och i nedsättande syfte – också kommit att användas om europeiska kristdemokratiska partier.

Jag uppfattar, liksom Wikipedia-artikeln, att epitetet Kristen höger är ett nedsättande epitet, en kategori som man försöker placera in meningsmotståndare i. Den kännetecknas av både värdekonservatism och en politisk konservatism i hur staten ska styras och organiseras. I värdekonservatismen ingår ofta ett motstånd mot homosexuell familjebildning och aborter; i den politiska konservatismen ingår ofta en kritik mot välfärdsstaten, en önskan om att staten ska vara så liten som möjligt. Jag uppfattar att Kristen höger (i alla fall i USA) också ofta förknippas med en skepsis mot klimatförändringar och att få företrädare för den kristna högern menar att klassamhället bör bekämpas eller att könsmaktsordningen existerar.

Om man då gör en jämförelse mellan Frimodig kyrka och denna beskrivning av den kristna högern så uppstår vissa likheter, men som jag ser det flest skillnader. Vi i Frimodig kyrka är inom vissa frågor teologiskt konservativa, och det är något annat än att vara allmänkonservativ eller värdekonservativ. Vi delar vissa åsikter med värdekonservatismen, t.ex. frågan om homosexuella äktenskap där vi menar att det kristna äktenskapet är till för heterosexuella par, enligt Jesus undervisning. Dock har vi ingen åsikt om det juridiska äktenskapet, eller om huruvida homosexuella par, eller för den delen polyamorösa, ska särbehandlas i äktenskapsbalken i Sveriges lag, vi har bara åsikter om det kyrkliga äktenskapet och de är olika saker.

Vidare har Frimodig kyrka ingen åsikt om välfärdsstaten och vi är inte s.k. klimatskeptiker, såhär står det i vår valplattform:

I Svenska kyrkans uppdrag ingår att visa på den kristna förvaltarskapstanken gentemot skapelsen. Därför vill Frimodig kyrka att Svenska kyrkans arbete – lokalt, nationellt och internationellt – ska präglas av hänsyn till klimat och hållbar utveckling.

Vi har ingen samlad hållning om aborter och vi är inte patrioter. Flera av våra ledande företrädare har aktivt deltagit i aktioner för att gömma flyktingar och blockera flyktingdeportationer, sådana aktioner förknippas inte vanligen med Kristen höger. Vi förnekar inte vare sig klasskillnader eller könsmaktsordningen, det menar vi är allmänpolitiska frågor som våra medlemmar och sympatisörer får dra egna slutsatser om och rösta därefter i de allmänna valen.

Det starkaste argumentet mot att vi skulle vara en del av den Kristna högern är att vi inte är en allmänpolitisk rörelse, som den kristna högern är. Frimodig kyrka håller sig enbart inom kyrkopolitiken och går, till skillnad från Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna, inte över linjen mellan det kyrkopolitiska och det allmänpolitiska. Det tycker vi är viktigt. I Frimodig kyrka samlas medlemmar från alla riksdagspartier, den partipolitiska tillhörigheten är oviktigt för oss. Vi har en kyrkopolitisk valplattform som alla våra kandidater ställer upp på, det är det viktiga.

Det är sant att det i Frimodig kyrka finns de som omfattar alla de åsikter som redovisas ovan, men det är lika sant att det finns många som har rakt motsatt hållning. Att försöka placera in oss på en allmänpolitisk skala, och kalla oss t.ex. Kristen höger, låter sig inte göras.

Är du av en annan åsikt? Håller du inte med om min definition av Kristen höger eller tycker du jag angriper frågan från fel håll? Kommentera gärna!

Mellanöstern rensas på kristna

Av Anna Sophia Bonde den 10 September 2013 om: Systerkyrkor i världen

I en initierad men dyster artikel beskriver Lisa Abramowicz idag i Dagen situationen i Mellanöstern, hur land efter land töms på sin kristna befolkning. Som ofta vid val (inte bara) i Sverige är frånvaron av utrikesfrågor i det närmaste total. Men medan vi sysselsätter oss med strukturutredningens följder (i och för sig nog så viktiga) sker detta paradigmskifte, följden av stort, mänskligt lidande. Abramowicz avslutar sin artikel:

Sammantaget är situationen i Mellanöstern djupt oroande. Förföljelserna av kristna ser ut att tömma regionen på två­tusenåriga församlingar. Intresset i medierna och i samhällsdebatten har hittills varit förstrött

Journalistisk klarsynthet

Av Anna Sophia Bonde den 9 September 2013 om: Partipolitisering

Läsvärd artikel i Världen idag! Svenska Dagbladets ledarskribent Maria Ludvigsson resonerar kring Svenska kyrkan och det politiska inflytandet. Det känns onekligen som att Frimodig kyrkas övertygelse om det absurda i det kvarvarande partipolitiska inflytandet över Svenska kyrkan delas av vida kretsar – roligt att dessa kretsar också inkluderar ledarskribenter. Vi minns ju att Dagens Nyheters Susanna Birgersson i förra veckan var inne på samma tema. Uppfriskande med all denna journalistiska klarsynthet.