Saknas glöden i Svenska kyrkan?

Av Jan-Anders Ekelund den 14 February 2013 om: Efterföljelse, Frimodig Kyrka, Gudstjänst, Kyrkans tidning, Levande församlingar, Struktur

I dagens nummer av Kyrkans tidning skriver Frimodig kyrkas inspiratör Anna Sophia Bonde på ledarsidan. Artikeln är rannsakande. Är det  personliga mötet nödvändigt  för att evangeliet ska bli trovärdigt? Vad hjälper det en kyrka om hon är aldrig så öppen och rikstäckande – men saknar själ, glöd, värme? Läs artikeln!

Fokuserad på Jesus i Broby

Av Jan-Anders Ekelund den 10 February 2013 om: Barn och ungdomar, Frimodig Kyrka, Jesus, Levande församlingar, Svenska kyrkans identitet

I senaste numret av Kyrkans tidning kunde vi läsa om att många församlingar ser sig bättre rustade inför framtiden idag än för 10 år sedan. En av dessa församlingar är Östra Broby församling i Lunds stift. Jag har skrivit om församlingen tidigare. Båda prästerna har förtroendeuppdrag för Frimodig kyrka i Kyrkomötet respektive stiftsstyrelsen. 125 personer firar gudstjänst varje söndag.

Titta gärna på bilderna i bildspelet och läs bildtexterna. Kyrkoherden Anders O Johansson säger det som gör att man rättmätigt  kan se ljust på framtiden: Att vara fokuserade på Jesus och att tillsammans göra honom känd och trodd på, efterföljd och älskad. Det gör vi genom mission, diakoni, undervisning och gudstjänst. Det är vår affärsidé. 

Svar till Kristdemokrater för en levande kyrka (KR)

Av Jan-Anders Ekelund den 10 February 2013 om: .kr Kristdemokrater i Sv Kyrkan, Kyrkomötet, Partipolitisering, Struktur, Svenska kyrkans identitet

 

Kristdemokraterna i Svenska kyrkan (.kr) som bytt namn till Kristdemokrater för en levande kyrka (KR) bloggar på sin hemsida med rubriken, Fula frispel från Frimodig kyrka. Artikeln är skriven av förbundsordförande Thérèse Engdahl. Jag skrev en kommentar för cirka en vecka sedan men kommentarsfunktionen togs då bort. Jag skriver därför istället en kommentar på vår blogg. Först vill jag uttrycka min tacksamhet över att KR och FK ganska ofta röstar på samma sätt i Kyrkomötet och att det finns en god gemenskap mellan ledamöterna.  Denna gemenskap vill jag absolut värna om. Jag kan dock inte låta Engdahls uttalande stå oemotsagt för det.

Engdahl syftar på ett blogginlägg av Gabriel Fjellander där han skriver att det är hyckleri att hävda att partipolitiken skall ut ur Svenska kyrkan när man samtidigt utnyttjar Kristdemokraternas namn och även tagit emot partistöd av Kristdemokraterna.

Jag tror att KR får vara beredda på att folk tycker det är ett hyckleri att utnyttja det borgerliga varumärket Kristdemokraterna i ett kyrkligt val när man säger sig vara emot partipolitik i kyrkan. Jag har till och med hört flera högt uppsatta kristdemokrater uttrycka sig så.

Vad skriver Engdahl mer? Jo att det enbart är KR som står upp för rena personval till Kyrkomötet. Detta är inte sant. Frimodig kyrka önskar rena personval till alla kyrkans val. I motsatts till KR hävdar vi att vi skall ha indirekta val till Stiftsfullmäktige och Kyrkomötet. Vi vill däremot ha direkta val till församlingarna som är kyrkans bas. Församlingarna väljer i sin tur representanter uppåt i systemet. Grupperingarna i Kyrkomötet skall inte vara partierna utan stiften. Så har andra episkopala kyrkor det.

Direktvalssystemet (infördes år 2000) till Kyrkomötet, som är fullständigt unikt för Svenska kyrkan, har ökat partipolitiseringen. Alla de partipolitiskt obundna ledamöterna var emot detta vid Kyrkomötet 1999 plus biskoparna men Kristdemokraterna argumenterade och röstade för.

Däremot skall vi självklart ha direktval till församlingarna, men det har vi inte längre i flerförsamlingspastoraten. Varför det? En enig strukturutredning (Närhet och samverkan) föreslog detta, där KR var representerat. Nu sitter Svenska kyrkan med ett omvänt valsystem med indirekta val till församlingarna och direktval till Kyrkomötet.

Sen tror jag att vi måste problematisera mer kring ett rent personvalssystem utan grupper. Det finns risker även med ett sådant system. Risken för att en överrepresentation av kyrkliga och okyrkliga ”kändisar” väljs in är uppenbar. Det gäller också att säkra ett minoritetsskydd så att hela Svenska kyrkans bredd finns representerad i de beslutande organen.

Det är bra att Engdahl nu tar avstånd ifrån Strukturutredningen. Synd bara att det är Frimodig kyrka som mer eller mindre ensamt behövt leda motståndet. Vi var inte representerade i utredningen men det var KR. Alla våra representanter röstade emot i Kyrkomötet men hur röstade de krisdemokratiska ledamöterna?

Vid Kyrkomötet 2010 så hade FK och KR en historisk chans att få en god representation i utskott, styrelser och nämnder. Kristdemokraterna i Svenska kyrkan valde istället att gå i valtekniskt samverkan med de borgerliga alliansbröderna. Just det senare ordet användes av en ledande kristdemokrat i Kyrkomötet vid förhandlingarna om valtekniskt samverkan. Jag har tidigare ingående beskrivit Kristdemokraternas agerande vid detta tillfälle. Hur skall Kristdemokrater för en levande kyrka ha det? Vill man samarbeta med dem som enligt Engdahl ligger ideologiskt nära eller vill man samarbeta med samma grupper som man samarbetar med under innevarande mandatperiod? Jag tror att väljarna vill ha besked innan valet denna gång. På diverse bloggar uttrycktes det inför förra valet att det spelade mindre roll ifall man röstade på Kristdemokraterna eller på Frimodig kyrka. Men det visade sig spela roll.

Här följer ett exempel ifrån en ledande Kristdemokratisk kyrkopolitiker inför förra valet:

Om man inte vill rösta på Frimodig kyrka så tycker jag att nomineringsgruppen ”Kristdemokrater i Svenska Kyrkan (Kr) är ett bra alternativ. Förkortningen Kr stå för Kristus och det är om honom Kyrkan skall predika. Kr har brutit sig loss från ett politiskt parti och bedriver sina tankar frimodigt själva med bl.a. personval och bevarande av nuvarande äktenskapslagstiftning.
Frimodig kyrka och Kristdemokrater i Svenska kyrkan står för samma värderingar. Hoppas att kyrkfolket förstår det och att det har gått fram.
Hälsning Karin Johansson teol.dr.

För Frimodig kyrka gäller det att öka ifrån 13 till 18 mandat i kyrkomötesvalet, då kan vi inte ställas utanför, vare sig av dem som säger sig ligga ideologiskt nära oss eller av några andra.

 

 

Svenska kyrkan och ekumeniken

Av Jan-Anders Ekelund den 9 February 2013 om: Äktenskapet, Ärkebiskopen, EFS, Ekumenik, Frimodig Kyrka, Jesus, Partipolitisering, Svenska kyrkans identitet, Systerkyrkor i världen

Världens snabbaste växande lutherska kyrka Mekane Yesus i Etiopien bryter nu sina förbindelser med Svenska kyrkan beroende på Svenska kyrkans nya äktenskapssyn. Mekane Yesus kyrkan har tidigare varnat Svenska kyrkan, i ett brev till ärkebiskop Anders Wejryd , att detta drastiska besked kan komma ifall inte Svenska kyrkan ändrar sitt beslut. Wejryd antyder nu i tidningen Dagen att han mer eller mindre inte vetat om denna varning ifrån Mekane Yesus kyrkan.

Frimodig kyrka varnade för denna utveckling när beslutet togs på Kyrkomötet 2009. Svenska kyrkan har som en av sina identitetsmarkörer använt ordet brobyggarkyrka. Ända sedan biskop Natan Söderbloms dagar har ekumeniken varit ett prioriterat fält inom Svenska kyrkan. Varför har det varit det? Jo, därför att Jesus själv manar oss till enhet. Splittring är synd. Svenska kyrkan och andra västerländska kyrkor kan inte självsvåldigt ändra Kyrkans lära utan att det får konsekvenser i form av splittring.

Konsekvenserna kan bli enorma. Inte bara rent praktiskt för Svenska kyrkans och EFS folk just nu nere i Etiopien, utan frågan är framförallt vilka framtida följder detta kan få? När världens näst största lutherska kyrka vågar trotsa Svenska kyrkan, trots allt ekonomiskt stöd, så kan även mindre lutherska kyrkor gå samma väg. Svenska kyrkan har redan genom beslutet 2009 distanserat sig än mer ifrån de stora historiska kyrkorna.

Svenska kyrkan har skjutit ekumeniken i sank genom sitt beslut 2009. Hur har Svenska kyrkan och dess ledning tänkt reda upp detta? Kan det vara så att man egentligen inte bryr sig så mycket om kristen enhet innerst inne? Det viktigaste är att man får framstå som en progressiv kraft i det svenska sekulära samhället. De politiska partierna som styr på Kyrkomötet bryr sig inte. I min församling uteblir de partipolitiska företrädarna ofta ifrån ekumeniska samlingar. Kristen enhet är inget för dem.

Vi får se vad som händer. Erik Johansson styrelseledamot i Frimodig kyrka befinner sig just nu Etiopien för EFS räkning. Spännande att höra vad han har att säga när han kommer hem.

Likriktning och Centern

Av Jan-Anders Ekelund den 2 February 2013 om: Äktenskapet, Ärkebiskopen, Centern, EFS, Kyrkomötet, Partipolitisering

Veckans Kyrkans tidning (verkar enbart finnas i papperstidningen)  skriver om att Johannelunds teologiska högskola inte skall ges möjlighet att fullt ut, som det är nu,  utbilda präster som skall tjänstgöra i Svenska kyrkan. Det sista praktiska året måste man göra på Svenska kyrkans nya utbildningsinstitut.

Johannelund har varit föregångare med en integrering mellan teori och praktik tidigt på prästutbildningen istället för att den pastorala utbildningen (det praktiska hantverket) enbart ligger under sista året. Det är samma utveckling vi ser i många andra akademiska utbildningar. En tandläkarstudent får träffa på en riktig patient tidigt i studierna.

En klar fördel med Johannelunds utbildning är att den gett bredd och mångfald i Svenska kyrkan samtidigt som den varit trogen Svenska kyrkans bekännelse.  Den teologiska likriktningen riskerar att öka om utbildningsinstitutet skall sköta all pastoral utbildning. Risken finns naturligtvis också, precis som Johannelunds rektor Thomas Nygren säger, att EFS utvecklas till en egen evangelisk-luthersk kyrka. Ärkebiskop em Gunnar Weman är inne på samma linje. Återigen ser vi att avgörande beslut i Svenska kyrkan leder till likriktning och riskerar splittring.

Kyrkans tidning skriver också om Centerns nya idéprogram. Centern är tredje största gruppen i Kyrkomötet. Idéprogrammet är därför inte ointressant för Svenska kyrkan. Karin Perers, gruppledare för Centern på Kyrkomötet, tar avstånd ifrån både månggifte och platt skatt. Det tackar vi för men likväl så förs det en diskussion om månggifte i en av Kyrkomötes största grupper. Karin Perers är noga med att påpeka att hon är vald till ordförande i den kyrkopolitiska sektionen av partistyrelsen. Man skulle kanske tro att den senaste tidens händelser i partiet skulle ge Perers en insikt om att det är dags för Centern att lämna kyrkopolitiken. Nej, nej Perers vill att partiet skall utveckla begreppet ekohumanism vilket är förenligt med den kristna etiken och därmed legitimerar att ett sekulärt politiskt parti skall vara med i Kyrkomötet.

Centern ligger snubblande nära 4 % spärren i riksdagsvalet efter diskussionerna om idéprogrammet. Tänk om Europas rikaste politiska parti, enbart på riksnivå skall ha representation på Kyrkomötet. Det gäller att hålla sig kvar i kyrkan! Kyrkan har ingen spärr!