Prideparad i Göteborg, biskopen och Frimodig kyrka

Av Anna Sophia Bonde den 31 May 2013 om: Okategoriserade

Frimodig kyrkas Tord Nordblom och Berit Simonsson har i stiftsfullmäktige, Göteborg, respektive i en ledartext i tidningen Världen idag (31 maj) diskuterat och ifrågasatt lämpligheten i att biskop Per Eckerdal deltar i den parad som äger rum under en hbtq-festival i Göteborg i helgen. Biskopen själv vill avdramatisera det hela:

Han säger att han har svårt att förstå argument om att han med sin medverkan legitimerar allt som pågår under festivalen.
– Det är tydligt vad jag ställer mig bakom, och vad stiftet och Svenska kyrkan ställer sig bakom i den delen där vi medverkar. I många sammanhang finns sådant som man stödjer, och annat som man är mer tveksam till eller till och med förkastar.

Problematiken ger anledning att fundera över vad Paulus ord om att de kristna ska leva “i, men inte av världen” innebär idag. Är det möjligt för en biskop att gå med i en prideparad utan att samtidigt legitimera den? Är det ett uttryck för att “älska syndaren”? Debatten lär fortsätta. En sak är säker: världen, och därmed också den del av världen som är engagerade i Göteborgs West Pride, behöver kyrkans förbön.

Frimodig kyrka i Göteborg valkampanjar

Av Anna Sophia Bonde den 31 May 2013 om: Okategoriserade

På många platser pågår nu kampanjarbetet inför höstens kyrkoval. Kyrkans tidning uppmärksammar denna vecka Tord Nordblom, ordförande för Frimodig kyrka i Göteborgs stift. På frågan om varifrån Tords engagemang kommer svarar han såhär:

Svenska kyrkan är min andliga mor och har alltid varit det. Jag känner nöd för henne och för alla hennes medlemmar. Jag känner att Svenska kyrkan många gånger svikit sitt uppdrag. Man har varit mer angelägen att behålla medlemmar än att presentera det genuint kristna budskapet. Jag möter många människor som har en andlig längtan och de måste få gensvar från kyrkan.

Sökes: tulipanaros

Av Anna Sophia Bonde den 23 May 2013 om: Ärkebiskopen, Folkkyrka

I veckans ledartext resonerar Kyrkans tidnings Barbro Matzols om kvalifikationerna hos och förväntningarna på den nye ärkebiskopen. Matzols räknar upp de många olika utmaningarna: den nedåtgående statistiken, den myckna byråkratin, den hotande kyrkosplittringen och avslutar:

 

Men kanske blir ändå den viktigaste uppgiften för Svenska kyrkans kommande ärkebiskop att vara den som inom och utom kyrkans väggar för vidare det kristna budskapet i en tid som hela tiden förändras. Professor Henry Cöster föreslår i senaste numret av Svensk Kyrkotidning att biskoparna bör utrustas med varsin teologisk kommitté som hjälper dem att fokusera på teologin och på vad som är en biskops uppgift. Det kanske är framtidens och episkopatets väg.  Den som har något att säga och bottnar i det blir ju också intressant för medierna.

Det ligger förstås mycket i det. Ändå tror jag vi skulle behöva en ärkebiskop som genomskådat det där pratet om att tiden “hela tiden förändras” och vågar ta mediejakten med ro. Med psalmens ord: Minns att var sekund är en liten stund/av evigheten hos Gud. (SvPs 752) Eller med orden från den något äldre psalmboken: om Herren inte bygger huset är arbetarnas möda förgäves. (Ps 127:1)

 

Jesusmanifestationen

Av Jan-Anders Ekelund den 17 May 2013 om: Frimodig Kyrka, Jesus

Imorgon är det dags för en ny Jesusmanifestation  i Stockholm. Frimodig kyrka är utställare, besök oss gärna. Manifestationens ordförande Lennart Möller, som tillika är kandidat i kyrkovalet för Frimodig kyrka i Strängnäs stift är intervjuad i tidningen Dagen. Han räknar med ca 10 000 deltagare.

Frimodig kyrkas vice ordförande Berit Simonsson har skrivit en utmanande artikel i dagens Världen idag med titeln “Manifestationer för Jesus då och nu”.  Artikeln är mycket läsvärd.

Partipolitikerna vill ha bort EFS?

Av Jan-Anders Ekelund den 11 May 2013 om: EFS, Frimodig Kyrka, Kyrkovalet 2013, Moderaterna, Partipolitisering, POSK, Socialdemokraterna, Struktur, Svenska kyrkans identitet, Väckelse

Vi ser det återigen, det spelar inte så stor roll vilket politiskt parti man tillhör inom Svenska kyrkan – man tycker oftast lika ändå. Jag har tidigare skrivit om att Skarpnäcks församling sagt upp samarbetsavtalet med EFS kring Hammarbykyrkan. I veckans Kyrkans Tidning försvar de ansvariga politikerna ifrån  socialdemokraterna och moderaterna beslutet.  De hävdar t.o.m. att POSK stödde beslutet med undantag av en person. Det låter besynnerligt.

Artikeln andas upprördhet över att EFS -föreningen kritiserat uppsägningen av avtalet.  Dag Sandahl kommenterar kyrkopolitikerna i Skarpnäcks artikel på sin blogg:

Och så kyrkofullmäktiges (S) och kyrkorådets (M) ordföranden i Skarpnäcks församling, som kommenterar schismen med EFS-föreningen. Bilden är rätt klar. EFS hamnar bortom övervägandena när Skarpnäck reducerar. Kyrkopolitikerrna uppfattar att få av EFS-arna bor i församlingen och så är saken klar. Men så kommer det bästa:

“EFS-föreningens höga tonläge bidrar tyvärr inte till att skapa förutsättningar för framtida samarbete.” Klara besked till EFS-arna – bråkar ni med oss, får det konsekvenser.

“Vad som bekymrar oss särskilt är föreningens angrepp på två kvinnliga företrädare inom Svenska kyrkan, biskopen och kyrkoherden. Angreppen är av ett slag som inte hör hemma i Svenska kyrkan.” Där fick EFS-arna igen! Hör inte hemma i Svenska kyrkan!!

Etablissemanget inom Svenska kyrkan talar oftast om mångfald i Svenska kyrkan men när det kommer till praktisk handling så är mångfalden som bortblåst. EFS och den lågkyrkliga väckelsen (precis som exempelvis den högkyrkliga förnyelsen) är en oumbärlig del av Svenska kyrkan. Samarbetsavtalen skall inte sägas upp utan fler skall istället skapas. När alltfler församlingar inom Svenska kyrkan knappt går på styrfart och tappar terräng behövs den andliga vitalisering som de inomkyrkliga rörelserna kan ge.  Tyvärr så är många politiker helt främmande för denna realitet eftersom man inte själv har någon erfarenhet av dessa rörelser.  Jag har skrivit det tidigare, samarbetsavtalen ger bara vinnare. EFS har en stor potential att driva församlingsarbetet vilket kommer alla som bor kring samarbetskyrkan till godo. Det mest kända exemplet är St Clara kyrka i Stockholms domkyrkoförsamling  som drivs av EFS-föreningen St Claras vänner.

Det tål att på nytt upprepa vad Frimodig kyrka skriver i sin valplattform:

Frimodig kyrka är emot den stordrift av församlingsverksamheten som vi nu ser tydliga tendenser till. I stället bör Svenska kyrkan utnyttja sina olika idéburna rörelser för att församlingarna skall kunna fortsätta att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. Modellen med samverkans- och samarbetsavtal mellan den lokala församlingen och EFS bör ligga till grund för liknande avtal med andra inomkyrkliga rörelser. På så sätt skulle det folkliga inflytandet stärkas och Svenska kyrkan finna vägar att fördjupa sin identitet som verklig folkkyrka.

Musikens roll i kyrkan

Av Jan-Anders Ekelund den 6 May 2013 om: Frimodig Kyrka, Kyrkovalet 2013, Musik

Frimodig kyrkas gruppledare på Kyrkomötet Bertil Murray har skrivit en artikel i senaste numret av Kyrkomusikernas Tidning. Texten talar för sig själv. Frimodig kyrka ser sången och musiken som en ovärderlig av gudstjänsten.

Här följer Bertils text

 

I C. S. Lewis’ bok om landet Narnias skapelse går Aslan sjungande runt och blåser liv i världen. Med djupa, långa toner formas en rad mörka furor. Till ljusa, lätta toner skjuter gullvivor upp ur marken. Med utgångspunkt i Lewis vackra skapelsetext vill jag påstå fyra saker om musikens givna plats i kyrkans liv:

 

Musiken är gudomlig…

Människan formades att spegla Gud. Det sköna, det sanna och det goda är sådana återspeglingar. Musiken är en gudomlig gåva som getts åt oss. Sången och musiken kan förmedla det skapande liv som förvandlar. Så långt tillbaka vi kan spåra har människan låtit sina röster formas också till sång. I alla kulturer har sjungandet varit ett inslag i gudsmötet. När mässan instiftas sjunger Jesus lovsången. Ända in i Uppenbarelsebokens nya himlar klingar sången.

 

… och djupt mänsklig.

Vi sjunger vid fester, vid idrottsevenemang, vid barnets säng och (åtminstone i andra kulturer) under arbete och sorg. Naturligtvis sjunger vi också under mässan. Liksom orden som utsägs påverkar oss så präglas vi av vårt kroppsspråk och av melodierna vi lyssnar till och stämmer in i.

Ord kan vara kristet uppbyggliga, intetsägande eller nedbrytande. Men kan musik vara det? Viss musik är så nära förbunden med texter eller sociala sammanhang att den uppfattas på ena eller andra sättet. Samtidigt har kyrkan en lång tradition av att fånga upp musik som människor älskar och till den skapa nya, Kristustillvända texter. Givetvis finns musik som har bestående kvalitéer och annan som snabbt kan glömmas. Men det finns knappast andliga tonslingor till skillnad från världsliga.

 

Kyrkomusiken får inte trivialiseras…

Liksom hela den mänskliga tillvaron har musiken enligt kristen övertygelse som yttersta mål att Gud ska bli förhärligad. Vårt uppdrag är inte att underhålla. Vad hjälper det en människa om hon trivs med att lyssna till kyrkokonserter men inte möter Gud? Även ett långt liv som kyrkokörsångare är torftigt för den som aldrig fått hjälp att nå fram till och växa i sin tillit och kärlek till Kristus.

 

… men ska öppna för Guds Andes beröring.

Det gäller att sjunga mer med hjärtat än med rösten, som kyrkofäderna sade. Det är som det ska när sångare och instrumentalister bär församlingen i mässans gudsmöte. Det är svårare att lovprisa Gud med Helig, helig, helig, utan att få sjunga loss med sin röst, hur skrovlig och ostämd den än är. Kyrkofadern Hieronymus berättar att församlingens Amen efter den eukaristiska (nattvards-)bönen låter som ”åskans dån”. Kanske som en jublande sång där alla röster får och vill vara med. I sången och musiken händer något med människan. I våra kroppar kan vi nås av Guds beröring. Därför blir kyrkomusikerns roll i församlingens liv så viktig.

 

Kan man gå till val på kyrkomusik?

Frimodig kyrka ser att musiken är en omistlig del i människans liv och att den ger ett djup också åt hennes Gudsrelation. I vårt valmanifest säger vi: ”Evangeliet förkunnas inte bara med ord.”  Läs hela texten här: www.frimodigkyrka.se/vad-vi-ar/valplattform/#musiken