Julfakta. Och julfrid.

Av Jan Erik Amilén den 23 December 2014 om: Barn och ungdomar, Bibeln, Gudstjänst, Jesus

Anders Brogren, Falkenberg, har skrivit ett antal lärda och intressanta artiklar om julen, där historiska fakta sammanställs. Inte helt basal kunskap, men mycket läsvärt. Julen är inte endast julstämning, julmys och julmat! Det finns fakta att studera kring den första julen. Dessa artiklar länkas med Anders tillstånd.

För den som har lust finns även mycket annat läsvärt på Anders Brogrens hemsida.

Fyra artiklar om julen länkas:

1. Har du hört talas om att kejsar Augustus aldrig ordnade med någon skattskrivning? Vet du att det är en faktoid?
Läs om mysteriet med den försvunna skattskrivningen och andra mysterier!

2. Har du hört talas om att julen är en gammal hednisk högtid som de kristna tog över från romarna? Vet du att det är en faktoid?
Läs om julen – kristen eller hednisk högtid?!

3. Har du hört talas om att de ortodoxa kyrkorna firar jul på Trettondedagen?Vet du att det är en faktoid?
Läs om jul i januari!

4. Betlehems stjärna – när, var hur?

Med dessa artiklar tillönskas alla bloggläsare en julhelg med Jesusbarnet i centrum av firandet. Då blir det julfrid på det rätta sättet.

“Oss är en Frälsare född!”

God Jul, i Jesu namn!

Bibeln idag

Av Jan Erik Amilén den 22 December 2014 om: Bibeln, Efterföljelse, Ekumenik, Levande församlingar, Väckelse

Det finns såklart goda alternativ till Anta utmaningen som förra blogginlägget handlade om. Ett är Bibeln idag.

Med Bibeln idag får du inte bara en bibelläsningsplan (som följer Scripture Unions internationella bibelläsningsplan), utan också en kort andakt eller reflektion kring dagens bibeltext. Redaktör Kerstin Klason har kontakt med mer än 250 skribenter som medverkande. Dessa skribenter har olika teologiska sammanghang, många av dem mycket kända profiler.

Bibeln idag ger ut en guide för daglig bibelläsning i 4 nummer per år (kvartalsvis nummer). En prenumeration till ordinarie pris kostar 290 kr. Men så får man också god undervisning till de bibeltexter som läses.

Vision för Bibeln idag är att få medverka till:

  • att varje kristen lever i en växande, personlig relation till Gud genom bibel och bön,
  • och att församlingen utrustas till att leda familjer, barn, ungdomar och vuxna till att lära känna och följa Kristus.

Intresserade av en prenumeration? Klicka här.

 

Anta utmaningen! Läs Bibeln varje dag!

Av Jan Erik Amilén den 17 December 2014 om: Bibeln, Dagens Frimodiga, Levande församlingar, Väckelse

I dag lanserar Svenska bibelsällskapet (i samarbete med Berit Simonsson och Hans Weichbrodt från Oas) en mycket viktig och angelägen satsning. Namnet på initiativet är:

Anta utmaningen

och vår önskan är att inbjuda så många som möjligt i vårt avlånga land att från och med nyårsskiftet fortsätta, på nytt påbörja eller för första gången börja läsa Bibeln varje dag. Som hjälpmedel kommer det bland annat att finnas en hemsida men vi kommer att försöka dra en lans för detta på många olika sätt. Till vår stora glädje har vi märkt att det just nu finns många som tänker i liknande banor och det har stärkt vår tro att tiden är inne då vi mer än någonsin behöver hålla fast vid och fyllas av “kraft­en i Guds ord”.

Så skriver idag Hans Weichbrodt på Världen idag:s ledarsida.  Tidningen Dagen har även de idag en artikel om initiativet “Anta utmaningen”, och även i Dagens ledare av Elisabeth Sandlund. Och naturligtvis finns en direktlänk till utmaningen här, där du kan läsa generalsekreterare Anders Blåbergs ledare från Bibelsällskapets tidning nr 4/2014

Svenska Bibelsällskapets målsättning är att göra bibeln känd och använd. Går gärna in på deras hemsida, ta del och stöd verksamheten!

Bibelsällskapet tar sedan flera år fram en bibelläsningsplan för varje nytt år. Planen är till viss del anpassad efter Svenska kyrkans kyrkoår och dess texter men går bra att använda även om man inte känner sig hemma i den traditionen. För att riktigt ordentligt locka dig att skriva ut aktuell bibelläsningsplan länkas denna här igen.

Hans Weichbrodt ger i Världen idag:s ledare ett personligt vittnesbörd (delvis återgivet nedan). Han berättar om hur ett år på en bibellinje förändrade hans liv:

Sedan dess har den bästa stunden på dagen nästan alltid varit stunden då jag får läsa bibelordet. Tillsammans med ett hisnande antal kristna bröder och systrar har även jag fått den helige Andes gåva att inse och ta emot Bibeln som Guds ord. År efter år har Gud använt sig av bibelordet för att forma mig. Detta har skett genom att hans ord har fått “varna, trösta, lära och förmana” mig. Jag har fått den obegripligt rika gåvan att ta del av Bibeln i ur och skur, i mörka och ljusa dagar.

Vi kristna behöver uppliva vår “Bibelglädje”, bli “läsare” och hämta kraft vid källan med det Levande Ordet. Eller hur? Här kommer frågan till dig. Antar du utmaningen?

(Klicka i så fall här och anmäl dig!)

Gör om Kyrkomötet i grunden

Av Jan Erik Amilén den 4 December 2014 om: Arbetsmiljö, Frimodig Kyrka, Kyrkans tidning, Kyrkomötet, Organisation

Debattartikel i Kyrkans tidning (2014-12-04) av Dan Sarkar, ledamot i Kyrkomötet för Frimodig kyrka. Artikeln i sin helhet kan du läsa här på bloggen:

 

Dagens arbetsformer för kyrkomötet är ohållbara. De måste förändras.

Årets kyrkomöte är slut. Så är också ledamöterna. Trots ett som vanligt mycket väl organiserat kyrkomöte fungerar inte den nuvarande arbetsordningen. 14 timmars arbetsdagar är inte optimalt: diskussionsviljan blir lidande (därmed vingklipps den demokratiska processen) när ärendelistan aldrig verkar ta slut och tiden för social samvaro blir minimal (vilket minskar tillfällena för samtal mellan grupper och människor av olika åsikter). När talartiderna blir så korta att ståndpunkter måste framföras utan grundligt argumenterande, går jag miste om chansen att få pröva mina argument mot andras argument och därmed kanske tvingas ändra åsikt. Trots ett skickligt presidium som gjorde det bästa av en omöjlig situation går det inte att bortse från att kyrkomötets arbetsformer måste ses över.

Och ändå är de yttre formerna inte det värsta. Frustrationen är stor hos både ledamöter och biskopar över att så mycket av kyrkomötets tid i år gick åt till att debattera riksdagspolitiska frågor: vi hade många och långa debatter om försvarspolitik, utrikespolitik, migrationspolitik och miljöpolitik. Viktiga debatter – men i fel forum. När kyrkomötet inte orkar diskutera kyrkans kärnfrågor (eftersom klockan närmar sig midnatt) för att frågor som handlar om trons konsekvenser lagt beslag på den piggaste tiden, har det fått många att upprört konstatera att detta är oacceptabelt. Det räcker inte att se över arbetsformerna: kyrkomötet måste göras om i grunden.

Vad kan då göras? Det finns många förslag bland ledamöterna kring hur kyrkomötet kan utformas. Som exempel kan nämnas:

  • Frågeinstitutet återinförs tillsammans med en möjlighet för ÄB att presentera läget i ett ”state of the nation”-tal som följs av spännande debatt. Förutom att man slipper utskottsberedning av frågor som egentligen inte hade behövt vara motioner, men som nu inte har någon annanstans att ta vägen, blir det gott om tid för ideologidiskussion, utvärderingsanalys och framtidstänkande. Det är ju just i meningsutbyten mellan människor som inte tycker likadant som nya tankar har en tendens att uppstå. Har vi egentligen råd att vara utan ett sådant forum i kyrkomötet?
  • Presidiet får fastställa en prioriteringsordning bland utskottsbetänkandena: det som inte med självklarhet hör till kyrkomötets centrala uppdrag hänskjuts till sämre debattid. Frågor som egentligen inte är kyrkomötets bord utan skall behandlas på stifts- eller församlingsnivå eller kanske ägs av riksdagen får därmed inte onödigt stort utrymme, även om varje motion också i fortsättningen skall tas på allvar.
  • Kyrkomötet sammanträder högst vartannat år, men då under längre tid. Naturligtvis behöver man hitta former för beviljande av ansvarsfrihet och andra formalia som måste tas upp årligen, men de tunga kyrkliga frågorna får härigenom gott om tid att analyseras, debatteras och funderas över. Historiskt sett är det ingen självklarhet att kyrkomötet måste sammanträda årligen.
  • Visserligen går både kyrkans och samhällets utveckling nu så snabbt att det är befogat med relativt täta kyrkomöten, men väldigt få beslut på kyrkomötesnivå är av så brådskande karaktär att de inte kan vänta ett eller flera år.
  • Motionsrätt högst vartannat kyrkomöte och däremellan gott om tid för demokratins grundförutsättningar: samtal och diskussion. Många av de senaste årens stora beslut hade behövt ännu grundligare genomlysningar (till exempel strukturutredningens församlingsbegrepp, kontraktets ställning och prostarnas roll) eller tid för de ekumeniska konsultationer vi förbundit oss att genomföra (till exempel innan äktenskapsbeslutet).
  • Efter att motioner lagts och reciter lästs drar sig kyrkomötet tillbaka för ett par dagars retreat i bön om Andens ledning innan samtalet, diskussionerna och beslutsfattandet börjar. Om debatter är demokratins livsluft är ju bön och reflektion kyrkans livsluft. Vi kan hämta mycket inspiration från andra kyrkors rika andliga fåror också när det gäller att utforma något så prosaiskt som ett kyrkomöte.Det finns naturligtvis för- och nackdelar med alla former. Men dagens arbetsformer är ohållbara och måste förändras. Och som en förberedelse inför jubileet 2017 borde vi också passa på att reformera kyrkomötets insida.

Dan Sarkar
Frimodig Kyrka, FK
Komminister i Broby-Emmislövs församling

115 miljoner de senast fem åren

Av Jan Erik Amilén den 26 November 2014 om: Okategoriserade

Dagens Nyheter, DN, har de senaste dagarna startat en pågående granskning av Svenska kyrkan och tar som en utgångspunkt de allt vanligare avgångsvederlagen. DN:s artikel påstår att det handlar om över 100.000.000 kr bara de senaste fem åren. Det är mycket pengar!! Ett antal exempel lyfts fram, bl.a. Gnosjö församling som på kort tid köpt ut tre olika präster. Måste det vara prästerna det är fel på? Eller kan det finnas en annan rimligare förklaring? Läs DN:s artikel här.

Ärkebiskop Antje Jackelén intervjuas i DN om arbetsmiljön och situationen i Svenska kyrkan den 25/11. Ur intervjun citeras:

Hur är din bild av arbetsmiljön i Svenska kyrkan?

– Vi har många arbetsplatser där det är bra. Men vi har också arbetsplatser där det är dåligt. Då är det tyvärr många gånger riktigt, riktigt dåligt.

DN:s artikelserie ger Elisabeth Sandlund ämne till sin ledare i tidningen Dagen. Rubriken låter: Systemfel bakom utköpsepidemin. Här uttrycks i klartext:

Nuvarande och tidigare anställda vittnar om utfrysning och mobbning, nedtystning av befogad kritik, larmsignaler som klingar ohörda och existensen av svarta listor som gör det omöjligt att få nytt jobb för den som tvingats bort.

Sandlunds avslutande analys känns adekvat. Men det finns komplexa frågeställningar som kräver riktigt mycket arbete!

Vad kan kyrkan göra? Strukturen låter sig inte påverkas i första taget. Också attitydförändringar tar tid. Att satsa på utbildning i arbetsmiljöfrågor för både anställda och förtroendevalda är viktigt. Det framhåller helt riktigt ärkebiskopen i sina svar till DN.

Så långt så bra. Men Svenska kyrkan hade haft betydligt fastare mark att stå på om kyrkan själv gjort den analys som nu presenteras i braskande rubriker.

Krishanteringen skulle ha inletts långt tidigare. Och den kris som borde ha hanterats är inte att DN ringer utan att alldeles för många anställda mår dåligt och inte kommer till sin rätt.

Frågeställningarna kryper allt närmare sanningen när Kyrkans akademikerförbund skriver ett öppet brev till Ärkelbiskopen. Här uppmanas ++Antje att ta tag i problemet på nytt! KyrkA:s kanslichef Vibeke Hammarström skriver bl.a.:

”Det är viktigt att angripa orsakerna, inte bara symptomen. Ett utköp är symptom på att något inte har fungerat men felet kan inte enbart hänföras till den person som blir utköpt”.

Enligt Kyrkans akademikerförbund är bakgrunden till den dåliga arbetsmiljön i kyrkorna ofta konflikter mellan förtroendevalda och präster eller kyrkoherdar.

Nu har nog korken lämnat flaskan och den berömda ketchupeffekten börjat märkas. Prästerna som köps ut löper gatlopp i media, men när kommer kyrkorådsordföranden att möta samma öde?Mycket tyder på att det var ödesdigert att lägga arbetsgivaransvaret lokalt!

Är Ärkebiskopen beredd att försvara sina vigda präster? Hur ser den lösningen i så fall ut?

 

Tillägg 27/11: Frimodig kyrkas ledamöter i Kyrkomötet, Yngve Kalin och Dag Sandahl, tog redan upp frågan om utköp 2005 i en debattartikel i Hallands Nyheter, apropå ett ärende i Vessige. De båda följde sedan upp i Kyrkomötet 2007, dels i frågestunden och dels i behandlingen av ett betänkande. Dag Sandahl skriver på dagens blogg att han 2006, 2007 och 2008 i Kyrkomötet ställde s.k. enkla frågor. Frågeinstitutet är numera borttaget, men ämnet är värt att samtala en hel del om, mer än någonsin.

Sanning och sken, Motion 2014:029

Av Jan Erik Amilén den 23 November 2014 om: Ärkebiskopen, Kulturdebatt, Kyrkomötet, Ledarskap

En av sommarens Almedalsnyheter var priset “Hetast i Almedalen” där PR-byrån Westanders anklagades för att ha innehaft dubbla roller. Priset tilldelades Ärkebiskop Antje Jackelén.

Priset har väckt principiella diskussioner. Dag Sandahl, Frimodig kyrka, skriver ett förslag i sin motion:

Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att undersöka hur Svenska kyrkans verksamhet för framtiden kan säkras mot PR-kupper som föröder kyrkans trovärdighet.

I motionen hänvisas till det som “avslöjats” på bloggen Kyrkliga ting.

Bloggen Kyrkliga Ting kunde avslöja hur PR-firman Westander, som utsett ärkebiskop Antje Jackelén till Almedalens ”hetaste”, följt sin egen PR-handbok att utdela ett pris och därmed skaffat medias uppmärksamhet på enklast tänkbara sätt. Det avslöjades också att denna PR-byrå hade Svenska kyrkan som kund.

Läs den aktuella bloggposten på Kyrkliga ting genom att klicka på länken!

Kyrkolivsutskottets långa betänkande reder ut frågorna kring priset “Hetast i Almedalen”, men ger därefter motionären rätt i att PR-kupper (av olika slag) kan få oönskade effekter. Några exempel ges i sammanfattningen:

Motionären vill i motionen uppdra till kyrkostyrelsen att undersöka hur Svenska kyrkans verksamhet i framtiden kan säkras mot PR-kupper som föröder kyrkans trovärdighet. Utskottet anser att frågan är komplex och med tanke på Svenska kyrkans organisation och nivåer är frågan om Svenska kyrkans trovärdighet en angelägenhet för alla nivåer inom kyrkan. I Svenska kyrkans kommunikationsstrategi som fastställdes av kyrkostyrelsen 2011 slås bland annat fast att Svenska kyrkan ska ha hög tillgänglighet och bemöta människor på ett sätt som gör att alla känner sig sedda, representerade och upplever kyrkan som relevant och trovärdig.
Svenska kyrkan kan aldrig helt skydda sig från negativ publicitet eller utspel som kan skada Svenska kyrkans trovärdighet. Några exempel från senare år är: Aftonbladets utträdesblanketter kring 1 november, företaget som betalade sig till förstaplatsen på Google med erbjudande om sina tjänster när man googlar på utträde ur Svenska kyrkan, personen som öppnade twitterkonto i ärkebiskopens namn, etc. Det finns ett behov av att så långt möjligt vara uppmärksam och ha en god beredskap.
Då Svenska kyrkan har ett väl utvecklat press- och kommunikationsarbete och ett nära samarbete mellan stiften och den nationella nivån anser utskottet att Svenska kyrkan är tillräckligt rustad för att hantera denna typ av ärenden. Något ytterligare initiativ behövs inte. Utskottet föreslår därför kyrkomötet att avslå motionen.

De odöpta 18-åringarna, Motion 2014:030

Av Jan Erik Amilén den 23 November 2014 om: Barn och ungdomar, Dopet, Konfirmation, Kyrkomötet, Medlemskap i Svenska kyrkan

Sedan den 1 januari 1996 tas barn och vuxna upp i kyrkan genom dop. Detta är huvudregeln. Men det finns också en annan väg, nämligen att bli tillhörig genom anmälan, antingen så att föräldrarna anmäler sitt nyfödda barn, eller att den vuxne själv gör en anmälan att han eller hon vill tillhöra Svenska kyrkan i avvaktan på dop. De som under året fyller 18 år är födda 1996 och ska enligt uppgift vara 671 st. En uppskattning är att det varje år finns 400-500 medlemmar i Svenska kyrka i avvaktan på dop. (Källa: SPT)

Motionären Dag Sandahl (FK) har här ett förslag i sin motion:

Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att ta fram konkreta åtgärdsprogram så att de odöpta 18-åringarna får en pastoralt utformad inbjudan till dop.

Trots att Svenska kyrkan rimligt enkelt skulle kunna klara att kontakta dessa avslås motionen med betonande av ordet “åtgärdsprogram”. Läs i Gudstjänstutskottets betänkande, varur en sammanfattning redovisas:

Det är församlingens ansvar att inbjuda de som ännu inte är döpta till dop. Detta kan göras i relation till olika åldersgrupper och på olika sätt men gudstjänstutskottet delar inte motionärens syn på vad som behöver göras. Gudstjänstutskottet tror inte att åtgärdsprogram framtagna av kyrkostyrelsen är lösningen för denna frågeställning. I varje församling ska en doppastoral finnas. Doppastoralen och olika frågor i anslutning till dopet är också en del i biskopens och domkapitlets tillsynsansvar.

Vid biskopsvisitationer förs samtal om dopet. När domkapitlet fastställer församlingsinstruktionen kan doppastoralen finnas där. Gudstjänstutskottet konstaterar att mycket gott arbete kring dop och doppastoral görs i församlingarna. Vittnesbörd om drop-in-dopens betydelse kan fås från många håll. I flera stift har också särskilda dopprojekt med syfte att främja församlingarnas arbete genomförts på senare år.

Den särskilda utmaning som motionären pekar på, att inbjuda de 18-åringar som inte är döpta, är en viktig del av församlingens ansvar. Gudstjänstutskottet konstaterar att kyrkoordningen tydliggör ansvaret för att inbjuda, men också att det finns vittnesbörd om att detta inte alltid sker. Detta är en angelägen fråga i församlingens strategiska arbete. Samtidigt, menar utskottet, finns det anledning att inte begränsa sig till dem som ska fylla 18 år. Församlingarna behöver ägna uppmärksamhet åt den större gruppen ”unga vuxna”. För inspiration och kreativt tänkande kan Svenska Kyrkans Unga och Salt lokalt vara resurser att ta vara på. I arbetet med programmet Dela tro – dela liv är motionärens frågeställning en aspekt som bör bearbetas. Genom det kan församlingarna också få kunskap och inspiration för sitt arbete.

Gudstjänstutskottet betonar alltså att det behov som motionären pekar på innebär ett pastoralt ansvar för församlingarna och måste hanteras lokalt. Utskottet föreslår därför kyrkomötet att avslå motionen.

Summering: Bra motion! Men den ska hanteras inom den lokala församlingen (utan “åtgärdsprogram”). Därmed avslås motionen.

 

Söderblomstipendium, Motion 2014:028

Av Jan Erik Amilén den 23 November 2014 om: Ärkebiskopen, Ekumenik, Kyrkomötet, Systerkyrkor i världen

Dag Sandahl (FK) hämtar inspiration till denna motion från vårt grannland Norge. Där finns sedan 20 år ett “Olavstipendium”. Eftersom d t är 100 år sedan Nathan Söderblom blev ärkebiskop föreslår motionären ett stipendium till dennes minne.

Kyrkolivsutskottets betänkande går delvis Dag Sandahl till mötes i sin beredning. Men med betoning av att det finns en fond till minne av Söderblom som redan delar ut stipendier (låt vara inte så omfattande forskarstipendier som motionären skissar på), så väljer utskottet att avslå motionen. Sammanfattande motivering till avslaget:

Utskottet vill framhålla Nathan Söderblom som en av de mest betydelsefulla svenskar som funnits i modern tid. Hans outtröttliga strävan efter att få olika kristna samfund att samtala och samarbeta med varandra i syfte att gynna fredsutveckling, gav honom också ett välförtjänt Nobels fredspris 1930. Därför förstår utskottet mycket väl motionärens förslag om ett stipendium i Söderbloms namn. Men eftersom det redan finns en minnesfond i Söderbloms namn som delar ut stipendier, motiverar Kl 2014:10 detta utskottet att föreslå avslag på motionen.
Utskottet hänvisar till andra vägar som finns till finansiering av studier och fortbildning för medarbetare i Svenska kyrkan, dessutom tillgängligt för fler än präster.

 

Medieutredning, Motion 2014:031

Av Jan Erik Amilén den 23 November 2014 om: Kyrkans tidning, Kyrkomötet, Medlemskap i Svenska kyrkan

Dag Sandahl, Frimodig kyrka, en profil med lång erfarenhet från Kyrkomötet och nu ersättare i Kyrkostyrelsen, skriver några motioner till årets Kyrkomöte. I just denna motion föreslår Dag ett uppdrag till kyrkostyrelsen att tillsätta en medieutredning.

Kyrkolivsutskottets betänkande ger Dag rätt till stora delar. I deras överväganden kan vi uppfatta samma analys av ett minskande intresse för pappertidningen och ett ökat intresse för digitala tidningar. Citat ut betänkandet:

Motionären lyfter i motion 2014:31 behovet av en medieutredning med anledning av sjunkande upplagor för de kyrkliga tidskrifterna och krisen för papperstidningar generellt och frågar hur Svenska kyrkan möter det nya medielandskapet. Utskottet konstaterar att frågan om behovet av kyrkliga facktidskrifter är intressant men är tveksamma till om det löses med en medieutredning. Utskottet håller med motionären om att medielandskapet är förändrat. Sedan Svenska kyrkans medieutredning 1998–2000 Kommunicera mera – med flera lades fram har en stor förändring och utveckling av medielandskapet skett. Inte minst vad gäller ökad digitalisering av medier. Från att den tryckta morgontidningen 1998 nådde 75 procent av befolkningen har andelen stadigt krympt. Nu når den lite drygt hälften av befolkningen. Även om de som läser morgontidningen på nätet läggs till har den totala räckvidden av befolkningen minskat vilket även tyder på ändrade medievanor generellt. Utskottet anser även att strategin för digital kommunikation och närvaro som kyrkostyrelsen antog i mars 2013 är ett sätt att möta det nya medielandskapet.
Utskottet anser att det med tanke på i vilken takt dessa förändringar sker är det inte aktuellt att tillsätta en ny medieutredning. Utskottet ser då hellre ett arbetssätt där kyrkostyrelsen kontinuerligt arbetar med att ta fram och förändra strategier gällande medlemskommunikation och kommunikation med allmänheten. Utskottet anser att kompetens och resurser för detta bör finnas på kyrkokansliet hos de strateger som finns på kommunikationsavdelningen. Med tanke på de strategier och resurser som redan finns föreslår utskottet kyrkomötet att avslå motion 2014:31.

Tror då Kyrkomötet att takten i medievanornas förändring kommer att avta?? Troligen inte. Det är tydligt att motionärens argumentation är så stark att det egentligen bara återstår en större och ännu viktigare fråga: Hur gör vi mitt i denna snabba utveckling? Och då finns det antagligen inga säkra svar att skriva ner … Utvecklingen fortsätter!

Samtal med romersk-katolska kyrkan inför reformationsjubileet, Motion 2014:023

Av Jan Erik Amilén den 23 November 2014 om: Ekumenik, Kyrkomötet, Nattvarden, Svenska kyrkans identitet, Svenska kyrkans lära

Motionären är Dan Sarkar, ledamot för Frimodig kyrka från Lunds stift. Motionen kan du läsa här.

Ekumenikutskottet samlar svaret på Dans motion samt motion 3 i ett och samma betänkande. Även motion 3 handlar om relationen till romersk-katolska kyrkan. Båda motionerna avslås med motiveringen att ekumeniska samtal redan pågår. Ur motiveringen klipper vi:

Svenska kyrkans har ett s.k. öppet nattvardsbord dit alla döpta är välkomna, oavsett konfessionell tillhörighet. Den Romersk-katolska kyrkans nattvardssyn är en annan än Svenska kyrkans och en fråga för Romersk-katolska kyrkan. Den lutherska kyrkofamiljen finns i kontinuerlig dialog med Romersk-katolska kyrkan kring eukaristin/nattvarden och andra teologiska frågor där det finns olika syn. Utskottet anser att det vore kontraproduktivt för de ekumeniska relationerna nationellt och internationellt att approchera Stockholms katolska stift på det sätt som föreslås i Eu 2014:1 motion 2014:3.

Utskottet konstaterar att motionens intention och förslag till beslut i motion 2014:23 är uppfyllt i och med det dialogarbete mellan Svenska kyrkan och Stockholms katolska stift som pågår kontinuerligt. Utskottet understryker vikten av att Svenska kyrkan på nationell nivå stärker och utökar arbetet inför reformationsjubiléet 2017 samt säkerställer att detta arbete blir ekumeniskt förankrat. Kyrkostyrelsen bör även verka för att planeringen av reformationsjubiléet 2017 – av historiska skäl – förankras i det svenska samhället i stort.

Utifrån ovan förda resonemang föreslår utskottet att båda motionerna avslås.

Med glädje får vi (och inte minst Dan Sarkar) notera att utskottet och Kyrkomötet delar engagemanget för reformationsjubiléet 2017 (500 års-jubileum), genom formuleringen;

Utskottet understryker vikten av att Svenska kyrkan på nationell nivå stärker och utökar arbetet inför reformationsjubiléet 2017 samt säkerställer att detta arbete blir ekumeniskt förankrat. Kyrkostyrelsen bör även verka för att planeringen av reformationsjubiléet 2017 – av historiska skäl – förankras i det svenska samhället i stort.

Läs gärna hela Dan Sarkars motion för att fånga upp hans tankar om relationen till den största kristna kyrkofamiljen i världen, våra bröder och systrar i tron!