Bloggposter på ämnet Ärkebiskopen:

Ordning för bejakande av dokument – Motion 4

Av Jan Erik Amilén den 18 August 2015 om: Ärkebiskopen, Dagens Frimodiga, Folkkyrka, Frimodig Kyrka, Organisation, Svenska kyrkans identitet, Svenska kyrkans lära

Dan Sarkar har skrivit två motioner till Kyrkomötet 2015. Motionen om ordning för bejakande av dokument kan du ladda ner här.

Ur motionen:

I debatten kring TUs betänkande 2014:9 och den debatt som både föregick kyrkomötet och följde efteråt belystes den förvirring som råder kring hur statusen av bejakade respektive mottagna dokument skall bedömas. Det belystes vidare att Svenska kyrkan inte har någon fastställd ordning för bejakande av dokument.

För att undvika otydlighet om vad som är Svenska kyrkans lära och vad som är debattinlägg föreslås att det tas fram en modell för hur bejakande av dokument skall ske för att säkerställa nya dokuments status och auktoritet och att vederbörliga ekumeniska samråd äger rum.

Efter Kyrkomötets beslut med anledning av motionen ska vi återkomma med en redovisning.

 

 

Sanning och sken, Motion 2014:029

Av Jan Erik Amilén den 23 November 2014 om: Ärkebiskopen, Kulturdebatt, Kyrkomötet, Ledarskap

En av sommarens Almedalsnyheter var priset “Hetast i Almedalen” där PR-byrån Westanders anklagades för att ha innehaft dubbla roller. Priset tilldelades Ärkebiskop Antje Jackelén.

Priset har väckt principiella diskussioner. Dag Sandahl, Frimodig kyrka, skriver ett förslag i sin motion:

Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att undersöka hur Svenska kyrkans verksamhet för framtiden kan säkras mot PR-kupper som föröder kyrkans trovärdighet.

I motionen hänvisas till det som “avslöjats” på bloggen Kyrkliga ting.

Bloggen Kyrkliga Ting kunde avslöja hur PR-firman Westander, som utsett ärkebiskop Antje Jackelén till Almedalens ”hetaste”, följt sin egen PR-handbok att utdela ett pris och därmed skaffat medias uppmärksamhet på enklast tänkbara sätt. Det avslöjades också att denna PR-byrå hade Svenska kyrkan som kund.

Läs den aktuella bloggposten på Kyrkliga ting genom att klicka på länken!

Kyrkolivsutskottets långa betänkande reder ut frågorna kring priset “Hetast i Almedalen”, men ger därefter motionären rätt i att PR-kupper (av olika slag) kan få oönskade effekter. Några exempel ges i sammanfattningen:

Motionären vill i motionen uppdra till kyrkostyrelsen att undersöka hur Svenska kyrkans verksamhet i framtiden kan säkras mot PR-kupper som föröder kyrkans trovärdighet. Utskottet anser att frågan är komplex och med tanke på Svenska kyrkans organisation och nivåer är frågan om Svenska kyrkans trovärdighet en angelägenhet för alla nivåer inom kyrkan. I Svenska kyrkans kommunikationsstrategi som fastställdes av kyrkostyrelsen 2011 slås bland annat fast att Svenska kyrkan ska ha hög tillgänglighet och bemöta människor på ett sätt som gör att alla känner sig sedda, representerade och upplever kyrkan som relevant och trovärdig.
Svenska kyrkan kan aldrig helt skydda sig från negativ publicitet eller utspel som kan skada Svenska kyrkans trovärdighet. Några exempel från senare år är: Aftonbladets utträdesblanketter kring 1 november, företaget som betalade sig till förstaplatsen på Google med erbjudande om sina tjänster när man googlar på utträde ur Svenska kyrkan, personen som öppnade twitterkonto i ärkebiskopens namn, etc. Det finns ett behov av att så långt möjligt vara uppmärksam och ha en god beredskap.
Då Svenska kyrkan har ett väl utvecklat press- och kommunikationsarbete och ett nära samarbete mellan stiften och den nationella nivån anser utskottet att Svenska kyrkan är tillräckligt rustad för att hantera denna typ av ärenden. Något ytterligare initiativ behövs inte. Utskottet föreslår därför kyrkomötet att avslå motionen.

Söderblomstipendium, Motion 2014:028

Av Jan Erik Amilén den 23 November 2014 om: Ärkebiskopen, Ekumenik, Kyrkomötet, Systerkyrkor i världen

Dag Sandahl (FK) hämtar inspiration till denna motion från vårt grannland Norge. Där finns sedan 20 år ett “Olavstipendium”. Eftersom d t är 100 år sedan Nathan Söderblom blev ärkebiskop föreslår motionären ett stipendium till dennes minne.

Kyrkolivsutskottets betänkande går delvis Dag Sandahl till mötes i sin beredning. Men med betoning av att det finns en fond till minne av Söderblom som redan delar ut stipendier (låt vara inte så omfattande forskarstipendier som motionären skissar på), så väljer utskottet att avslå motionen. Sammanfattande motivering till avslaget:

Utskottet vill framhålla Nathan Söderblom som en av de mest betydelsefulla svenskar som funnits i modern tid. Hans outtröttliga strävan efter att få olika kristna samfund att samtala och samarbeta med varandra i syfte att gynna fredsutveckling, gav honom också ett välförtjänt Nobels fredspris 1930. Därför förstår utskottet mycket väl motionärens förslag om ett stipendium i Söderbloms namn. Men eftersom det redan finns en minnesfond i Söderbloms namn som delar ut stipendier, motiverar Kl 2014:10 detta utskottet att föreslå avslag på motionen.
Utskottet hänvisar till andra vägar som finns till finansiering av studier och fortbildning för medarbetare i Svenska kyrkan, dessutom tillgängligt för fler än präster.

 

Herre, till vem skulle vi gå?

Av Anna Sophia Bonde den 14 October 2013 om: Ärkebiskopen, Kyrkans tidning, Läronämnden, Medlemskap i Svenska kyrkan, Svenska kyrkans lära

Detta har hänt: professor Eva Hamberg har utträtt ur kyrkan och därmed lämnat såväl sitt ämbete som sin plats i Läronämnden. En avgörande faktor, enligt intervju i Dagen, kom att bli ärkebiskopshearingen med kandidaternas många inlindande och otydliga svar till exempel kring vem Jesus är, hans börd och (vilket såklart har med börden att göra) huruvida han är mer gudomlig än Muhammed. Inte bara tidningen Dagen utan även Kyrkans tidning höjer på ögonbrynen kring (merparten av) ärkebiskopskandidaternas ovilja att bekänna Jesus som Herre i sina liv och i kyrkans liv. På ledarplats i Dagen undrar Elisabeth Sandlund om nu inte tiden börjar bli mogen för en ny, luthersk frikyrka i Sverige.

Det är tråkigt att Svenska kyrkans ledarskap inte bryr sig särskilt om att lyssna till de röster – och det är ju inte bara Eva Hamberg, Elisabeth Sandlund och Kyrkans tidnings Barbro Matzols – som påtalar att Svenska kyrkan alltmer verkar fjärma sig från en klassisk kristen bekännelse. Antingen bemöts sådana röster med tystnad eller så talas det (misstänksamt) om “konspiration” eller (föraktfullt) om “trospoliser”. Som om ögat inte behövde örat, handen inte foten, hjärnan inte hjärtat.

Nej, vi är många som längtar efter en annan Anda i kyrkan. Såhär svarar Frimodig kyrkas Gunvor Vennberg (i FK:s valbilaga) på frågan hur hennes vision för Svenska kyrkan ser ut:

Min vision är att Svenska kyrkan ska nå en fördjupad enhet i Kristus. En enhet i mångfald där all tillbedjan, oavsett vilken tradition den ger uttryck för, får sin givna plats i helheten. En enhet över nationsgränser och samfundsgränser. Min vision är att Svenska kyrkan ska stå fri från partipolitik och allt annat som binder henne och hindrar henne att vara en Kyrka efter Herrens vilja. Att hon får nåden att bli Herrens redskap för att återevangelisera Sverige genom omfattande Bibelundervisning och trovärdigt liv. Att de gudstjänstfirande församlingarna lokalt växer i tro och i antal människor som lever trons liv i gudstjänst och praktisk handling i vardagen.

I samma intervju uttrycker Gunvor en förhoppning om att Frimodig kyrka ska få vara…

– en mötesplats där kristna från olika inomkyrkliga rörelser träffas och lär känna varandra, där gränser överbryggas för att nå ett gemensamt större mål som är överordnat tidigare konflikter, och så vara ett hoppets och enhetens tecken i en kyrka där den enda lösningen ofta sägs vara att några försvinner.

Frimodig kyrka har i en liten grön folder formulerat några tankar kring den fråga som den senaste veckans händelser aktualiserat: Är det rätt att stanna kvar i Svenska kyrkan? Där skriver vi bland annat:

Nya testamentet visar oss att det aldrig har funnits någon “perfekt” kyrka. Jesus överlämnade nycklarna till samma lärjungar som svikit honom, lämnat honom, förnekat honom. Kyrkans möjlighet att uträtta något har aldrig hängt på hennes företrädares förträfflighet, utan på deras närhet till sin – och hennes – Mästare. Gud ville människans samarbete, med full vetskap om hur bräcklig hennes goda vilja är. Gud ville kyrkans samarbete, med full vetskap om vilket läckande såll hon var, redan från början. /…/

Sveriges identitet som världens lugna vrå blir alltmer porös. I denna svåra tid behövs människor som själva bärs av Hoppet. Som vågar tro att Ljuset övervinner mörkret, också det mörker som förekommer inuti kyrkan själv. För kyrkan hör till världen. Ingenstans i Nya testamentet finns det något löfte om att kyrkan ska kunna vara opåverkad av synd och ondska. Däremot har Jesus lovat att vara med oss till tidens slut. Och att där vi, om så bara två eller tre, samlas i Hans namn så är Han mitt ibland oss.

Så länge människor kommer till tro och därmed visar att den Helige Ande är verksam i Svenska kyrkan torde det vara möjligt att “vara kvar”. Så länge syndernas förlåtelse utdelas, mässa firas och dop förrättas är det möjligt att “vara kvar”. En sak är säker: Herren är kvar. För är det inte han som lämnar de nittionio rättfärdiga för att leta upp det bortsprungna fåret? Det är inte otänkbart att Svenska kyrkan är just ett sådant bortsprunget får.

 

Systrar och bröder

Av Anna Sophia Bonde den 14 August 2013 om: Ärkebiskopen, Kyrkans tidning, Systerkyrkor i världen

Så annorlunda det mesta hade varit om sådan förtrolig vänskap var rådande mellan oss som arbetar och verkar i kyrkan. Om vi insåg och kände att vi faktiskt behöver varandra – som människor, som kristna och som kyrka. Om vi uppriktigt sökte varandras förståelse för att förstå oss själva lite bättre. Om vi tillsammans och gemensamt faktiskt försökte läsa, prata och skriva om teologi med och för varandra. Alltså verklig, riktig och sann teologi som handlar om Gud, Jesus och den Heliga Anden. Istället för, som det oftast handlar om, till teologi förklädda urvattnade politiska ställningstaganden. (Jo, det finns faktiska skillnader mellan teologi och politik – i form, innehåll och ecklesiologisk relevans.)
 
Då vi inte känner varandra beror våra relationer på det ledarskap som utövas. Det är därför ett problem för vår kyrka att våra ledare, biskopar och andra, inte pratar om teologi i det offentliga. Det är teologin som förenar oss som kristna och som kyrka. Om våra ledare inte kan prata om det som förenar oss i offentligheten så faller gemenskapen sönder. Därför är det ett problem att vår biskop pratar om pingis och film istället för om teologi i det offentliga. Därför är det ett problem att vår ärkebiskop skriver en, om än välvillig, debattartikel i DN som saknar all teologisk relevans och förankring. Vi behöver prata med varandra om teologi och teologiska frågor och våra ledare behöver föregå med gott exempel.
Såhär uttrycker sig prästen bakom bloggen Kyrkliga ting, Patrik Pettersson, om klimatet i Svenska kyrkan idag: samtalsklimatet och det, i hans tycke, syrefattiga teologiska klimatet. Det man skulle kunna tillägga är att det inte bara finns ett behov av att “prata om teologi”. Det finns också, vilket märks såväl på möten och konferenser som i församlingen, hos präster och lekmän tillika, en längtan efter en teologi som genomsyrar ens liv, både ens enskilda liv och församlingens liv. En teologi som inte bara är huvud utan också hjärta. Sådär är ju lätt att skriva förstås. Men jag tror att vi nog alla, även om vi inte alltid kan sätta fingret på exakt vad det är som åstadkommer det, vistats i kyrkliga miljöer som fungerar som oaser för en, där man blir restaurerad till sin inre människa, där glädje finns, frid, läkedom, innerlig gemenskap – och sammanhang som snarare fungerar som energitjuvar, som tar mer kraft än de ger. Oaserna präglas inte nödvändigtvis av att där ständigt pratas teologi (det är snarare en bonus!) – däremot blir de indirekta påminnelser om att evangeliet håller, att det ständigt finns mer att upptäcka i skattkistan.
Det där med vänskap över gränserna: med tanke på oroligheterna i Egypten verkar det givet att vi här i den lugna avkroken av världen tar vårt ansvar och dagligen ber om beskydd för Egyptens kristna. I maktkampen mellan militären och islamistiska Mursianhängare sitter kopterna illa till. Nyligen kastades brandbomber mot en kyrka i staden Sohag, rapporterar Kyrkans tidning idag och hänvisar till Egyptens statliga nyhetsbyrå Mena.

Gud – i kyrkan och samhället

Av Anna Sophia Bonde den 4 July 2013 om: Ärkebiskopen, Efterföljelse, Gud, Kyrkans tidning, Socialdemokraterna

SVT hade annonserat att det skulle bli stor, maffig kyrkodebatt i Almedalen, med utgångspunkten Är det för lite Gud i kyrkan? Tyvärr kom den knappa kvartens debatt igår kväll att handla om höger eller vänster. Helle Klein menade att detta att vara kristen har med människovärde att göra – alltså är alla kloka kristna vänster. Dagens Elisabeth Sandlund ifrågasatte att detta var något specifikt “vänster” och ville komma åt grunden för vårt engagemang som kristna, Jesus själv, och vad det innebär är det är på hans mandat vi verkar i världen.  Om detta har hon skrivit i en artikel Svenska kyrkan är i andlig kris som avslutas:

Öppenheten för en klar och tydlig presentation av vad kristen tro innebär är förvånansvärt stor i vårt sekulariserade samhälle. Respekten för en kyrka som vet vad hon har att komma med och som är stolt över det är påtaglig. Chanserna att nå ut med budskapet är goda.  I takt med att kunskapen om kristen tro sjunkit har också fördomarna minskat och Svenska kyrkan är, trots medlemstappet, det trossamfund som har de i särklass bredaste kontaktytorna.

 Alla kommer inte omedelbart att acceptera erbjudandet om det nya liv, här och nu på jorden och i all evighet i himlen, som Jesus vill ge var och en som är beredd att ta emot . Men att en och annan tackar nej, åtminstone för tillfället, är ett mindre problem än om kyrkan är så otydlig och luddig med vad hon står för att det inte finns något att tacka ja till.

För att nå ut med budskapet krävs uppfinningsrikedom, uthållighet, samarbete över samfundsgränserna, en mångfald av uttryckssätt och ett mod att pröva nya vägar.  Allt är möjligt – så länge utgångspunkten är att det som görs gynnar det övergripande syftet.

Det gäller också kyrkans engagemang för samhället i stort och för dess individer, vare sig det handlar om diakonala insatser för människor i nöd, arbetet för fred, mot miljöförstöring, för en human flyktingpolitik och så vidare, och så vidare. På alla områden har kyrkan som sådan och enskilda kristna en kallelse att göra en insats med den gemensamma utgångspunkten att alla människor har ett okränkbart värde eftersom de är skapade till Guds avbild.

Men genomslaget uteblir om ansträngningarna innebär att strålkastarljuset riktas någon annanstans än mot kyrkans herre, Jesus Kristus.

Ärkebiskopen tyckte att det inte är för lite Gud i kyrkan men väl för lite Gud i samhället, att medierna lite enögt lyfter fram somligt, kyrkligt engagemang men missar mycket annat. Begreppet “andlighet” nämndes, men inte – befarar jag – så att någon direkt uppfattade detta som något lockande.

Kanske är Fredrik Modéus något viktigt på spåren när han i nya numret av Kyrkans tidning önskar ett slags Almedalsanda för kyrkan, alltså att vi inte längre skulle vara så rädda för att låta åsikter brytas mot varandra utan se mångfalden som en tillgång. Han skriver:

Guds barn kan tycka olika och föra debatt utan att kyrkan går under. Vi har en särskild tillgång: enhet beror inte av samma åsikt, ståndpunkt, partifärg, inte av samma politiska agenda. Inte av att tro formuleras likadant. Törsten förenar däremot: efter liv, mening och sanning. Och löftet om gudsnärvaro. Törst och löfte: två konstanter som inte ens det vassaste meningsutbytet rår på.

Just därför är det tråkigt att till exempel Helle Klein, som är en så inflytelserik debattör, dissar alla som inte kommer till samma politiska slutsatser som hon själv. Det främjar knappast samtalsklimatet i kyrkan. Och, vad som är ännu värre: det lär inte få människor att tänka: se på de kristna, som de älskar varandra! – utom möjligen i ironisk bemärkelse.

Sökes: tulipanaros

Av Anna Sophia Bonde den 23 May 2013 om: Ärkebiskopen, Folkkyrka

I veckans ledartext resonerar Kyrkans tidnings Barbro Matzols om kvalifikationerna hos och förväntningarna på den nye ärkebiskopen. Matzols räknar upp de många olika utmaningarna: den nedåtgående statistiken, den myckna byråkratin, den hotande kyrkosplittringen och avslutar:

 

Men kanske blir ändå den viktigaste uppgiften för Svenska kyrkans kommande ärkebiskop att vara den som inom och utom kyrkans väggar för vidare det kristna budskapet i en tid som hela tiden förändras. Professor Henry Cöster föreslår i senaste numret av Svensk Kyrkotidning att biskoparna bör utrustas med varsin teologisk kommitté som hjälper dem att fokusera på teologin och på vad som är en biskops uppgift. Det kanske är framtidens och episkopatets väg.  Den som har något att säga och bottnar i det blir ju också intressant för medierna.

Det ligger förstås mycket i det. Ändå tror jag vi skulle behöva en ärkebiskop som genomskådat det där pratet om att tiden “hela tiden förändras” och vågar ta mediejakten med ro. Med psalmens ord: Minns att var sekund är en liten stund/av evigheten hos Gud. (SvPs 752) Eller med orden från den något äldre psalmboken: om Herren inte bygger huset är arbetarnas möda förgäves. (Ps 127:1)

 

Svenska kyrkan och ekumeniken

Av Jan-Anders Ekelund den 9 February 2013 om: Äktenskapet, Ärkebiskopen, EFS, Ekumenik, Frimodig Kyrka, Jesus, Partipolitisering, Svenska kyrkans identitet, Systerkyrkor i världen

Världens snabbaste växande lutherska kyrka Mekane Yesus i Etiopien bryter nu sina förbindelser med Svenska kyrkan beroende på Svenska kyrkans nya äktenskapssyn. Mekane Yesus kyrkan har tidigare varnat Svenska kyrkan, i ett brev till ärkebiskop Anders Wejryd , att detta drastiska besked kan komma ifall inte Svenska kyrkan ändrar sitt beslut. Wejryd antyder nu i tidningen Dagen att han mer eller mindre inte vetat om denna varning ifrån Mekane Yesus kyrkan.

Frimodig kyrka varnade för denna utveckling när beslutet togs på Kyrkomötet 2009. Svenska kyrkan har som en av sina identitetsmarkörer använt ordet brobyggarkyrka. Ända sedan biskop Natan Söderbloms dagar har ekumeniken varit ett prioriterat fält inom Svenska kyrkan. Varför har det varit det? Jo, därför att Jesus själv manar oss till enhet. Splittring är synd. Svenska kyrkan och andra västerländska kyrkor kan inte självsvåldigt ändra Kyrkans lära utan att det får konsekvenser i form av splittring.

Konsekvenserna kan bli enorma. Inte bara rent praktiskt för Svenska kyrkans och EFS folk just nu nere i Etiopien, utan frågan är framförallt vilka framtida följder detta kan få? När världens näst största lutherska kyrka vågar trotsa Svenska kyrkan, trots allt ekonomiskt stöd, så kan även mindre lutherska kyrkor gå samma väg. Svenska kyrkan har redan genom beslutet 2009 distanserat sig än mer ifrån de stora historiska kyrkorna.

Svenska kyrkan har skjutit ekumeniken i sank genom sitt beslut 2009. Hur har Svenska kyrkan och dess ledning tänkt reda upp detta? Kan det vara så att man egentligen inte bryr sig så mycket om kristen enhet innerst inne? Det viktigaste är att man får framstå som en progressiv kraft i det svenska sekulära samhället. De politiska partierna som styr på Kyrkomötet bryr sig inte. I min församling uteblir de partipolitiska företrädarna ofta ifrån ekumeniska samlingar. Kristen enhet är inget för dem.

Vi får se vad som händer. Erik Johansson styrelseledamot i Frimodig kyrka befinner sig just nu Etiopien för EFS räkning. Spännande att höra vad han har att säga när han kommer hem.

Likriktning och Centern

Av Jan-Anders Ekelund den 2 February 2013 om: Äktenskapet, Ärkebiskopen, Centern, EFS, Kyrkomötet, Partipolitisering

Veckans Kyrkans tidning (verkar enbart finnas i papperstidningen)  skriver om att Johannelunds teologiska högskola inte skall ges möjlighet att fullt ut, som det är nu,  utbilda präster som skall tjänstgöra i Svenska kyrkan. Det sista praktiska året måste man göra på Svenska kyrkans nya utbildningsinstitut.

Johannelund har varit föregångare med en integrering mellan teori och praktik tidigt på prästutbildningen istället för att den pastorala utbildningen (det praktiska hantverket) enbart ligger under sista året. Det är samma utveckling vi ser i många andra akademiska utbildningar. En tandläkarstudent får träffa på en riktig patient tidigt i studierna.

En klar fördel med Johannelunds utbildning är att den gett bredd och mångfald i Svenska kyrkan samtidigt som den varit trogen Svenska kyrkans bekännelse.  Den teologiska likriktningen riskerar att öka om utbildningsinstitutet skall sköta all pastoral utbildning. Risken finns naturligtvis också, precis som Johannelunds rektor Thomas Nygren säger, att EFS utvecklas till en egen evangelisk-luthersk kyrka. Ärkebiskop em Gunnar Weman är inne på samma linje. Återigen ser vi att avgörande beslut i Svenska kyrkan leder till likriktning och riskerar splittring.

Kyrkans tidning skriver också om Centerns nya idéprogram. Centern är tredje största gruppen i Kyrkomötet. Idéprogrammet är därför inte ointressant för Svenska kyrkan. Karin Perers, gruppledare för Centern på Kyrkomötet, tar avstånd ifrån både månggifte och platt skatt. Det tackar vi för men likväl så förs det en diskussion om månggifte i en av Kyrkomötes största grupper. Karin Perers är noga med att påpeka att hon är vald till ordförande i den kyrkopolitiska sektionen av partistyrelsen. Man skulle kanske tro att den senaste tidens händelser i partiet skulle ge Perers en insikt om att det är dags för Centern att lämna kyrkopolitiken. Nej, nej Perers vill att partiet skall utveckla begreppet ekohumanism vilket är förenligt med den kristna etiken och därmed legitimerar att ett sekulärt politiskt parti skall vara med i Kyrkomötet.

Centern ligger snubblande nära 4 % spärren i riksdagsvalet efter diskussionerna om idéprogrammet. Tänk om Europas rikaste politiska parti, enbart på riksnivå skall ha representation på Kyrkomötet. Det gäller att hålla sig kvar i kyrkan! Kyrkan har ingen spärr!

Första avsnittet av Kyrkomötes-TV

Av Gabriel Fjellander den 18 November 2012 om: Ärkebiskopen, Jesus, Kyrkomötes-TV, Kyrkomötet, Nomineringsgrupper i Kyrkan, POSK, Svenska kyrkans unga

Nu har första avsnittet av Kyrkomötes-TV sänts! Kolla på det här:

Följ diskussionen på Twitter
Du kan också kolla på direktsändning från Kyrkomötet här.