Bloggposter på ämnet Arvoden:

Lönepolicy för Svenska kyrkan, Motion 2014:044

Av Jan Erik Amilén den 23 November 2014 om: Arvoden, Efterföljelse, Kyrkomötet, Läronämnden, Organisation, Svenska kyrkans identitet

Löner är ett kärt (och svårt!) ämne att diskutera öppet i vårt samhälle idag. Berth Löndahl och Bertil Murray (den senare gruppledare för kyrkomötesgruppen för Frimodig kyrka) vågar! Och kan formulera det som på insändarplatser och i redaktionell text varit aktuellt under året nämligen: högre och högre löner.

I sin motion föreslår de att kyrkostyrelsen får i uppdrag att forma en lönepolicy. Goda argument ges:

Det finns skäl för relativt höga löner likaväl som återhållsamhet i löneutvecklingen. För att få kompetenta och välutbildade chefer krävs en relativt hög lönenivå men de höga lönerna tycks också vara en spegling av ett växande koncerntänkande inom Svenska kyrkan. Här finns en utmaning till dem som har ledande positioner: biskopar, kyrkoherdar, tjänstemän och kyrkoråd att inte bidra till en spiral där lönenivåerna ökar och löneskillnaderna blir större och större. En av följderna med Strukturutredningen och införandet av stora pastorat och församlingar är att högste chefen, ofta kallad ”superkyrkoherde”, är att likna vid den världsliga ordningens vd:ar och chefer med följden att lönen ska vara därefter. Kyrkans ordning kan inte och ska inte följa världens. Här utmanas vi att hindra och vända den utveckling som nu sker genom ett helhetsgrepp för lönenivåerna. ”Störst är den som tjänar mest” behöver förstås på kyrkans sätt, inte världens.

Men även varje anställd står inför en utmaning då även andra tjänster som t.ex. komministrar eller diakoner har förhållandevis höga löner. Var och en av oss som har anställning i Svenska kyrkan utmanas att förändra synen på våra löner. Kanske handlar det här om den klassiska frågan om grunden till att vara anställd inom Svenska kyrkan – som ett kall eller som en löneanställd, vilket i och för sig inte behöver innebära en motsättning men riskerar att göra det.

Med en lite överraskande formulering ger Läronämnden ett tydligt erkännande till problemet!

Läronämnden vill med anledning av motion 2014:44 framhålla att Svenska kyrkan bör ha en genomtänkt hållning i fråga om löneutveckling. En lönepolicy för Svenska kyrkan behöver ta hänsyn både till samhällets generella utveckling och till kyrkans profetiska uppdrag som har att särskilt hävda rättvisa och solidaritet.

Detta verkar ha givit ledning till Tillsyns- och uppdragsutskottet som visserligen föreslår att motionen avslås, men – och det bör observeras!, skickar med ett påpekande:

Utskottet anser att det i och för sig finns behov av en fördjupad reflektion kring lönebildningen inom Svenska kyrkan, men finner mot bakgrund av vad som anförts ovan ändå att motion 2014:44 ska avslås. Utskottet vill i sammanhanget dock uttrycka en förhoppning om att det kan initieras samtal mellan kyrkostyrelsen och Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation rörande lönebildning.

Så kan också en motion behandlas. Avslag, förstås. Och samtidigt inser alla “problemet” och vi som läser kan se att frågan kommer att fortsatt vara aktuell!

Slopa arvoderingarna!

Av Jan-Anders Ekelund den 13 October 2012 om: Arvoden, Efterföljelse, Frimodig Kyrka, Ideellt arbete

Jag har tidigare skrivit om att vi slopat arvoderingarna till kyrkorådsledamöterna i Örby-Skene församling. Frimodig kyrka i Göteborgs stift motionerar nu om att slopa arvodena i stiftsfullmäktige. Argumenteringen är densamma i båda fallen.

Här följer motionen:

Motion till stiftsfullmäktige i Göteborgs stift.
Det har gått ett drygt decennium sedan relationerna mellan kyrkan och staten ändrades. Statskyrkosystemet är borta och Svenska kyrkan är inte längre en del av den s.k. ”offentliga sektorn” utan ett fritt trossamfund. Steg för steg blir det tydligare att också Svenska kyrkans arbete och verksamhet är en del av det idéburna folkrörelsearbetet som varit så utmärkande för livskraftiga rörelser i vårt land.
Av ekonomiska skäl, men också av ideologiska, bygger mer och mer av det lokala arbetet på ideella krafter. Församlingens grundläggande uppgift enligt Kyrkoordningen, den att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission, utförs idag mer av män och kvinnor i församlingen som helhet, och mindre av avlönad personal. Antalet anställda är fortfarande stort, men ofta betonar vi de anställdas roll som möjliggörare och inte uteslutande som utförare. Tjänster i församlingarna lämnas vakanta eller dras in. Stiftet har under flera år erbjudit ganska omfattande kurser i syfte att uppmuntra församlingarna att utarbeta utvecklingsplaner för arbetet med de ideella i församlingen. Det har inte varit utan framgång. De ideella får hjälp, handledning och uppmuntran i sina uppgifter, men de skall inte behöva ha egna kostnader för sitt engagemang, och de är per definition inte arvoderade.
Frimodig kyrka anser att det synsättet också kan tillämpas på de förtroendevalda. I synnerhet som Svenska kyrkan nu inte längre är en del av den offentliga sektorn utan ett fritt trossamfund. Begreppet kyrkokommun använder vi inte längre. Många församlingar har aldrig arvoderat varken ledamöter i kyrkofullmäktige eller kyrkoråd. Sammanträdet har ansetts vara ett av många exempel på viktiga ideella engagemang i församlingen. På senare tid har andra församlingar beslutat att upphöra med sammanträdesarvoden. Det har ansetts konsekvent när sämre ekonomi gjort det nödvändigt med nedskärningar på alla områden, eller som en markering av att man som förtroendevald är en del av församlingens ideella medarbete.
Detta bör nu tydliggöras även på stiftsnivå när det gäller stiftsfullmäktiges tre årliga sammanträden. Årlig kostnad för stiftsfullmäktiges arvoden torde ligga på drygt 250.000 kr, eller 1 miljon under mandatperioden. Nog kan vi använda dessa medel bättre än att stoppa dem i våra egna fickor! Göteborgs stift har i sitt prioriteringsbeslut bestämt sig för att satsa på ett teologiskt kunskapslyft. Det lyftet bör också ledamöterna i stiftsfullmäktige kunna få del av. Frimodig kyrka är gärna med och utarbetar utbildningsprogrammet för ett sådant lyft.

Efter sedvanlig beredning föreslår vi

att stiftsfullmäktige 2013 beslutar att till nästkommande mandatperiod upphöra med sammanträdesarvoden till stiftsfullmäktiges ledamöter, för att i stället använda motsvarande medel, eller mer, till ett under hela mandatperioden tydligt utarbetat och målinriktat teologiskt kunskapslyft för dem som är valda med förtroende till stiftsfullmäktige.

Tord Nordblom
tillsammans med Daniel Bennsten, Luca Cesarini, Eva Berntson- Gärtner, Berit Simonsson

Mer om arvodering….

Av Jan-Anders Ekelund den 7 June 2012 om: Arvoden, Frimodig Kyrka, Partipolitisering, Socialdemokraterna

Kyrkans tidning skriver idag om de slopade arvodena i Örby-Skene. Det man undrar mest över i artikeln är om den socialdemokratiska representanten är rätt citerad.

För Ann Hjertén i s-gruppen är det uteblivna arvodet en bidragande orsak till att hon beslutat lämna kyrkopolitiken när mandatperioden är slut, säger hon.
– Det har inte handlat om några stora summor utan mer om en symbolisk uppskattning. Nu blir känslan att jag inte är värd de här småpengarna. Då arbetar jag hellre ideellt på riktigt med sådant jag tycker är roligt och som jag aldrig skulle drömma om att ta betalt för.

Arvodering i Svenska kyrkan

Av Jan-Anders Ekelund den 29 May 2012 om: Arvoden, Frimodig Kyrka, Ideellt arbete, Levande församlingar, Organisation, Partipolitisering, Svenska kyrkans identitet

Tidningen Dagen har idag en artikel om att min hemförsamling, Örby-Skene, avskaffat arvoderingen för de kyrkopolitiska uppdragen.

Församlingen spar en hel del pengar men det är inte det som är det mest väsentliga. Det viktigaste är den principiella inställningen till arvodering i en församling. Örby-Skene församling utmärks av att många frivilliga har olika uppgifter i arbetet och i gudstjänsten. Alla uppgifter måste värderas lika. Vi har fått olika gåvor som vi tjänar församlingen med. Det är inte rimligt att vissa uppgifter arvoderas men inte andra. Vilka andra trossamfund har arvoden? Det måste vara lika självklart för en förtroendevald i en svenskkyrklig församling att utföra sin uppgifter utan arvodering som det är för en ledare inom Friskis och Svettis. Svenska kyrkan måste lämna det kyrkokommunala tänkandet och inse att man nu verkar inom den frivilliga sektorn i samhället.