Bloggposter på ämnet Barn och ungdomar:

Svenska Kyrkans syn på abort och oföddas människovärde – Motion 9

Av Jan Erik Amilén den 19 August 2015 om: Barn och ungdomar, Bibeln, Dagens Frimodiga, Frimodig Kyrka, Svenska kyrkans lära

Nasrin Sjögren är mycket engagerad i frågor som rör abortfrågor, på olika sätt. Till Kyrkomötet 2015 skriver hon en mycket välskriven och intressant motion som du kan ladda ner här.

Den långa motionstexten motiverar motionen genom fyra avsnitt:

1. Bibeln och kyrkohistorien

2. De mänskliga rättigheterna

3. Den tidiga feminismen

4. Vetenskapen

 

Förslaget till beslut:

Nasrin yrkar på att:

a. Kyrkomötet beslutar att Svenska Kyrkan tar tydlig ställning för att abortfrågan handlar om “två skyddsvärda individer” och att man tar avstånd från talet om “ett liv i vardande”, då detta innebär ett relativiserande av människovärdet.

b. Kyrkomötet beslutar att Svenska Kyrkan tillsätter en teologisk kommitté för att utifrån Bibeln och 2000 års kyrkohistoria utforma en konsekvent teologi för alla människors fulla människovärde, med särskilt fokus på abort och ofödda människors värde.

c. Kyrkomötet beslutar att Svenska Kyrkan tillsätter en kommitté för att undersöka möjligheterna att mer aktivt bidra till att minska antalet aborter i Sverige, exempelvis genom att stödja kvinnor i krisgraviditeter.

 

 

Det blir säkert en spännande debatt i Kyrkomötet. Beslutet kommer att redovisas i höst.

 

Samrådsgrupp för gudstjänstlivet – Motion 3

Av Jan Erik Amilén den 18 August 2015 om: Barn och ungdomar, Dagens Frimodiga, EFS, Ekumenik, ELM, Frimodig Kyrka, Gudstjänst, Ideellt arbete, Levande församlingar, Svenska kyrkans identitet, Svenska kyrkans unga

Dan Sarkar skriver i en motion till Kyrkomötet 2015 om den negativa gudstjänsttrenden (att färre deltar i gudstjänsterna). Du kan ladda ner motionen här.

Ur motionens text citeras:

Svenska kyrkans gudstjänstfirande befinner sig i fritt fall. På 25 år har deltagandet i huvudgudstjänster mer än halverats. Hur ska Svenska kyrkan möta den utvecklingen?

Dans konstaterar att samtidigt som antalet besökare i gudstjänsten minskar så tillhör många av de trognaste gudstjänstfirarna någon eller några av de många inomkyrkliga rörelser som ofta är kritiska till (delar av) Svenska kyrkans utveckling. Flera av dessa högkyrkliga/lågkyrkliga/gammalkyrkliga/karismatiska grupper har dessutom ett starkt barn- och ungdomsarbete, ett uthålligt kyrkopolitiskt engagemang och goda internationella ekumeniska kontakter.

Ett av flera initiativ som behöver tas för att kurvorna skall kunna vändas måste vara att Svenska kyrkan tar initiativ till inomkyrklig ekumenik och inleder strategiska samtal med just de inomkyrkliga grupper som på många ställen bär upp gudstjänstlivet. Kyrkostyrelsen bör tillsätta en samrådsgrupp med uppgift att lyssna in synpunkter från företrädare för dessa grupper och sedan återkomma till kyrkomötet med rapport och om möjligt konstruktiva förslag om vad som kan, bör och behöver göras för att vända kurvorna.

Motionären föreslår Kyrkomötet besluta att Kyrkostyrelsen får i uppdrag att tillsätta en samrådsgrupp kring hur den negativa gudstjänsttrenden kan vändas och eventuellt återkomma till kyrkomötet med förslag.

Efter beslut i Kyrkomötet kommer vi att redovisa hur motionen blev behandlad.

 

 

Gästblogg: Katolsk församling i Växjö i blåsväder

Av Jan Erik Amilén den 13 April 2015 om: Äktenskapet, Barn och ungdomar, Bibeln, Diakoni, Islam, Konfirmation

Inger Lindeskog är nyvald ordförande i Skara stiftsavdelning av Frimodig kyrka. Med hennes tillåtelse publicerar vi hennes blogginlägg (150409), som du också kan hitta och följa här.

 

Igår var det årsmöte för Frimodig kyrka i Skara stift. Jag valdes till ordförande, och vill tacka Frimodig kyrkas folk i stiftet för förtroendet, som jag ska försöka förvalta efter bästa förmåga.

I förrgår publicerade Expressen/Kvällsposten en artikel där det blåstes upp som en nyhet hur den romersk-katolska kyrkan undervisar sina konfirmander om äktenskapet. Här gällde det en församling i Växjö, utifrån ett reportage i Smålandsposten.
Naturligtvis siktar man in sig på den del som rör homosexualitet. T. o. m. i denna vinklade artikel framgår tydligt hur ödmjuk växjöprästen är i sina svar. Han räknar med att det finns olika sorters homosexualitet, han vet ingenting om hur homosexualitet eventuellt kan “botas”, men räknar med att läggningen ibland är ofrånkomlig, och den är ingen synd i sig, utan man ska då leva i avhållsamhet eftersom man inte kan ta på sig äktenskapets ansvar. Osv. Ändå blir prästen hårt åtgången av reportern, som undrar “om inte kyrkoherden är rädd för att skapa ångest och oro” hos 14-åringarna som befinner sig i en period i livet då sexualiteten kan upplevas som något nytt och förvirrande.
Här stannar jag upp. Det resonemanget utgår ifrån att experimenterande med sexualiteten är bra för människan, i synnerhet inledningsvis då man ska utforska vem man är på detta område. Tänk om det inte är sant! Tänk om 14-åringar mår bättre av att få höra om Guds plan för dem än av att itutas att de själva måste komma på vilka de är och definiera sig själva, inte bara socialt, politiskt, religiöst och i hundra andra avseenden, utan också sexuellt! För egen del tror jag att det kan vara nog så ångestskapande.
Hur man sedan tar hand om dem som inte känner sig hemma i den beskrivna mallen, är en annan – inte mindre viktig – sak. Ett gott förhållningssätt behöver prägla varje sammanhang där känsliga personliga frågor tas upp. Attityden och sättet att uttrycka sig och tala om svåra saker kan avgöra om vi vågar vara ärliga med varandra i församlingens sammanhang. Men det var inte om detta som uppståndelsen i Växjö handlade. Nej, mångfaldssamordnaren på Växjö kommun rycker ut och kallar det “djupt olyckligt” och “sorgligt” att den här synen lärs ut till barn och ungdomar. Nu ska hon ta kontakt med kyrkoherden för att inleda en dialog. Man ställer sig ett antal frågor.
1. Hur är det med religionsfriheten i Sverige och Växjö? Får vi vuxna lära barnen vad Bibeln lär och vad kyrkan lärt sedan 2000 år tillbaka? Görs samma ifrågasättande av muslimsk trosförmedling?
2. Vilket mandat har kommunernas mångfaldssamordnare? Ska de se till att alla trosuppfattningar ges utrymme i ett samhälle, eller kan de gå in i organisationer och trossamfund, ha synpunkter på deras interna (lagliga) uppfattningar och verka för att förändra dem utifrån för tillfället rådande samhällsnormer?
Och kanske viktigast:
3. Hur ska barn och ungdomar kunna lära sig respekt för människors olikheter, när inte ens vuxna runt omkring dem kan respektera att en minoritet, som försöker inrätta sina liv efter vanlig kristen, bibliskt grundad tro, vill ägna en konfirmandlektion åt att förbereda ungdomar för äktenskapet?

Julfakta. Och julfrid.

Av Jan Erik Amilén den 23 December 2014 om: Barn och ungdomar, Bibeln, Gudstjänst, Jesus

Anders Brogren, Falkenberg, har skrivit ett antal lärda och intressanta artiklar om julen, där historiska fakta sammanställs. Inte helt basal kunskap, men mycket läsvärt. Julen är inte endast julstämning, julmys och julmat! Det finns fakta att studera kring den första julen. Dessa artiklar länkas med Anders tillstånd.

För den som har lust finns även mycket annat läsvärt på Anders Brogrens hemsida.

Fyra artiklar om julen länkas:

1. Har du hört talas om att kejsar Augustus aldrig ordnade med någon skattskrivning? Vet du att det är en faktoid?
Läs om mysteriet med den försvunna skattskrivningen och andra mysterier!

2. Har du hört talas om att julen är en gammal hednisk högtid som de kristna tog över från romarna? Vet du att det är en faktoid?
Läs om julen – kristen eller hednisk högtid?!

3. Har du hört talas om att de ortodoxa kyrkorna firar jul på Trettondedagen?Vet du att det är en faktoid?
Läs om jul i januari!

4. Betlehems stjärna – när, var hur?

Med dessa artiklar tillönskas alla bloggläsare en julhelg med Jesusbarnet i centrum av firandet. Då blir det julfrid på det rätta sättet.

“Oss är en Frälsare född!”

God Jul, i Jesu namn!

De odöpta 18-åringarna, Motion 2014:030

Av Jan Erik Amilén den 23 November 2014 om: Barn och ungdomar, Dopet, Konfirmation, Kyrkomötet, Medlemskap i Svenska kyrkan

Sedan den 1 januari 1996 tas barn och vuxna upp i kyrkan genom dop. Detta är huvudregeln. Men det finns också en annan väg, nämligen att bli tillhörig genom anmälan, antingen så att föräldrarna anmäler sitt nyfödda barn, eller att den vuxne själv gör en anmälan att han eller hon vill tillhöra Svenska kyrkan i avvaktan på dop. De som under året fyller 18 år är födda 1996 och ska enligt uppgift vara 671 st. En uppskattning är att det varje år finns 400-500 medlemmar i Svenska kyrka i avvaktan på dop. (Källa: SPT)

Motionären Dag Sandahl (FK) har här ett förslag i sin motion:

Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att ta fram konkreta åtgärdsprogram så att de odöpta 18-åringarna får en pastoralt utformad inbjudan till dop.

Trots att Svenska kyrkan rimligt enkelt skulle kunna klara att kontakta dessa avslås motionen med betonande av ordet “åtgärdsprogram”. Läs i Gudstjänstutskottets betänkande, varur en sammanfattning redovisas:

Det är församlingens ansvar att inbjuda de som ännu inte är döpta till dop. Detta kan göras i relation till olika åldersgrupper och på olika sätt men gudstjänstutskottet delar inte motionärens syn på vad som behöver göras. Gudstjänstutskottet tror inte att åtgärdsprogram framtagna av kyrkostyrelsen är lösningen för denna frågeställning. I varje församling ska en doppastoral finnas. Doppastoralen och olika frågor i anslutning till dopet är också en del i biskopens och domkapitlets tillsynsansvar.

Vid biskopsvisitationer förs samtal om dopet. När domkapitlet fastställer församlingsinstruktionen kan doppastoralen finnas där. Gudstjänstutskottet konstaterar att mycket gott arbete kring dop och doppastoral görs i församlingarna. Vittnesbörd om drop-in-dopens betydelse kan fås från många håll. I flera stift har också särskilda dopprojekt med syfte att främja församlingarnas arbete genomförts på senare år.

Den särskilda utmaning som motionären pekar på, att inbjuda de 18-åringar som inte är döpta, är en viktig del av församlingens ansvar. Gudstjänstutskottet konstaterar att kyrkoordningen tydliggör ansvaret för att inbjuda, men också att det finns vittnesbörd om att detta inte alltid sker. Detta är en angelägen fråga i församlingens strategiska arbete. Samtidigt, menar utskottet, finns det anledning att inte begränsa sig till dem som ska fylla 18 år. Församlingarna behöver ägna uppmärksamhet åt den större gruppen ”unga vuxna”. För inspiration och kreativt tänkande kan Svenska Kyrkans Unga och Salt lokalt vara resurser att ta vara på. I arbetet med programmet Dela tro – dela liv är motionärens frågeställning en aspekt som bör bearbetas. Genom det kan församlingarna också få kunskap och inspiration för sitt arbete.

Gudstjänstutskottet betonar alltså att det behov som motionären pekar på innebär ett pastoralt ansvar för församlingarna och måste hanteras lokalt. Utskottet föreslår därför kyrkomötet att avslå motionen.

Summering: Bra motion! Men den ska hanteras inom den lokala församlingen (utan “åtgärdsprogram”). Därmed avslås motionen.

 

Öppna för ”Fresh Expressions”, Motion 2014:25

Av Jan Erik Amilén den 23 November 2014 om: Barn och ungdomar, Dopet, Efterföljelse, Flyktingarbete, Ideellt arbete, Kyrkomötet, Ledarskap, Levande församlingar, Svenska kyrkans identitet

Dan Sarkar och Berth Löndahl, båda Frimodig kyrka, båda ledamöter från Lunds stift, motionerar om “Fresh Expressions” (=”Nya uttryck”). Förslaget lyder:

Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att ta fram en rapport som uppmuntrar till nya uttryck för att vara kyrka.

Motionen bereddes i Tillsyns- och uppdragsutskottet, tillsammans med motionerna 2, 47 och 103. Samtliga fyra motioner avslogs. De starka argumenten för avslag betonar det redan pågående arbetet med satsningen “Dela tro – dela liv”, samt arbetet med församlingsinstruktionerna.

I detta betänkande behandlas fyra motioner, 2014:2, 2014:25, 2014:47 och 2014:103, med förslag om att kyrkomötet ska ge uppdrag till kyrkostyrelsen att vidta olika åtgärder avseende församlingsutveckling och mission. Utskottet pekar på satsningen Dela tro – dela liv. Eftersom detta arbete pågår bör inte nya uppdrag ges till kyrkostyrelsen på sådana områden som ligger inom ramen för eller har en nära koppling till detta.
Utskottet lyfter också fram det lokala ansvaret och inte minst det arbete som behöver ske när församlingsinstruktioner tas fram i samverkan mellan församlingar, pastorat och stift.
Utskottet föreslår att kyrkomötet beslutar att avslå alla fyra motionerna.

Läronämndens yttrande tillfogas nedan:

Kyrkan är redskap för Guds sändning som tar sig uttryck i församlingens uppdrag att fira gudstjänst, bedriva undervisning, utöva diakoni och mission. Syftet är att människor ska komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas. Detta är grunden för den missionsstrategi som ska förverkligas i varje församling och som tydliggörs i församlingsinstruktionen. Den utarbetas i samspel mellan stiftet och de lokala pastorala områdena.

Det som Dan Sarkar och Berth Löndahl brinner för avslogs. Trots goda argument i motionen! (Men det kan göras lokalt!!)

[…] Det som givit både legitimitet och kraft åt och skapat möjligheter för ”Fresh Expressions” i England är de centrala instansernas initiativ, stöd och vilja att uppmuntra nya uttryck för att vara kyrka. Det vi efterlyser i Svenska kyrkan är ett liknande nationellt initiativ som öppnar för lokal mission bland dem som Svenska kyrkan idag har särskilt svårt att nå, d.v.s. ickekyrkliga, före detta kyrkliga, invandrare och ungdomar.

Mindre Jesus åt kidsen – eller mer?

Av Anna Sophia Bonde den 13 July 2013 om: Barn och ungdomar

Tidningen Dagen rapporterar om att det är allt färre 15-åringar i Sverige som blir konfirmerade. Istället vinner icke-konfessionella livsåskådningsläger terräng, vilket tyder på att det bakom siffrorna inte ligger ett ointresse för existentiella frågor. Då återstår två möjliga förklaringar till det tapp som Svenska kyrkan ser. Antingen gäller ointresset de kristna svaren på livsfrågorna eller (bara) den prägel som de kristna svaren får i dagens svenskkyrkliga konfirmationsundervisning. Som Per Pettersson, professor i religionssociologi, uttrycker i artikeln spelar föräldrarnas” tillhörighet, och tradition”  förstås stor roll.

Det är talande att han skiljer på begreppen och inte helt enkelt säger “traditionstillhörighet”. Distinktionen speglar det svenska normal(?)fallet: att vara med i Svenska kyrkan innebär inte nödvändigtvis att dela dess tro. Då kanske man som förälder känner sig mer “bekväm” med att skicka sina barn till ett sammanhang där frågorna är viktigare än svaren, där man slipper den där tydligheten som Jesus ofta medför. “Gud” går väl an, det är en rymlig form för allehanda trosföreställningar, men Jesus är en annan femma. Inför honom ryggar medelsvensson, instinktivt.

Inte undra på att Svenska kyrkan på senare år inte uppehåller sig så mycket kring andra trosartikeln. Det är lättare att tala om skapelsetro. Och det handlar förstås inte bara om en känsla inför “publiken” utan också om ens egen livsväg. Jag har hört många predikningar som förmedlat just detta: att predikanten själv fortfarande är mer upptagen av att formulera sina livsfrågor än berättar om vad han eller hon funnit.

Och här har vi paradoxen. Fastän det svenskkyrkliga prästerskapet överlag är så tillmötesgående och inte vill exkludera någon i onödan så verkar tonårsföräldrar idag föredra att sätta sina barn i sammanhang som är tydliga med att de saknar religiös och filosofisk agenda och bara vill diskutera i största allmänhet (något man i och för sig kan ställa sig undrande till. Finns det alls något som kan sägas vara en neutral livsåskådning?).

Som kuriosa kan nämnas att en av de här organisationerna som bedriver läger i “livskunskap” heter Protus. Det verkar vara något slags sammandragning av Prometheus – som är namnet på den finska systerorganisationen – och syftar väl antagligen inte på det kristna helgonet med samma namn.  Ändå kommer jag att tänka på vad C S Lewis skrev (och syftade på sig själv som yngling): en ung ateist kan inte vara tillräckligt noggrann i valet av litteratur. Överallt sipprar det kristna inflytandet in!

Om ett femtioprocentigt tapp på trettio år (som är vad det handlar om vad gäller konfirmationen för Svenska kyrkans del) kan sägas vara en “kris” (alltså ett allvarligt stadium då det kan gå åt endera hållet) borde det vara ett givet tillfälle att istället för att ängsligt fråga sig vad kidsen vill ha börja med sig själv som kristen vuxen: vad betyder Jesus för mig? Vad har Gud gjort i mitt liv? Fungerar bönen och hände verkligen allt det där som Lukas skriver om i Apostlagärningarna? Då har Svenska kyrkan, dess präster och lekmän i alla åldrar, mycket att upptäcka (tänk på den ständigt flödande källan) och är inte på något sätt utlämnade åt ett frågeställande utan svar. Men för att vi ska bli trovärdiga krävs förstås att vi har några erfarenheter att berätta om. Kidsen märker direkt om vuxna svamlar. Går vi till skattkistan kan det sägas om oss, precis som om de första apostlarna: de kunde inte tiga med vad de hade sett och hört.

 

Fokuserad på Jesus i Broby

Av Jan-Anders Ekelund den 10 February 2013 om: Barn och ungdomar, Frimodig Kyrka, Jesus, Levande församlingar, Svenska kyrkans identitet

I senaste numret av Kyrkans tidning kunde vi läsa om att många församlingar ser sig bättre rustade inför framtiden idag än för 10 år sedan. En av dessa församlingar är Östra Broby församling i Lunds stift. Jag har skrivit om församlingen tidigare. Båda prästerna har förtroendeuppdrag för Frimodig kyrka i Kyrkomötet respektive stiftsstyrelsen. 125 personer firar gudstjänst varje söndag.

Titta gärna på bilderna i bildspelet och läs bildtexterna. Kyrkoherden Anders O Johansson säger det som gör att man rättmätigt  kan se ljust på framtiden: Att vara fokuserade på Jesus och att tillsammans göra honom känd och trodd på, efterföljd och älskad. Det gör vi genom mission, diakoni, undervisning och gudstjänst. Det är vår affärsidé. 

En av mina minsta

Av Anna Sophia Bonde den 24 September 2012 om: Barn och ungdomar, Diakoni, Efterföljelse, Islam

Hela Broby med kyrkoherde (tillika ersättare i stiftsstyrelsen för FK) Anders O Johansson i spetsen har ställt upp för den tvååriga flickan Haddile som hamnat mellan två byråkratiska stolar. Haddile har i två år bott hos en fosterfamilj i Broby men utvisades nyligen till Frankrike eftersom Migrationsverket ansåg att möjligheten till kontakt med den biologiska mamman, som är fransk medborgare, därmed skulle underlättas. Mamman har dock inte gjort några anstalter för att få kontakt med sin dotter, varför fosterfamiljen – och många med dem – anser att Haddile har det bäst hos dem. Enligt en artikel i Kristianstadbladet igår ändrar nu Migrationsverket sitt beslut och låter Haddile stanna i Broby, åtminstone så länge utredningen pågår om var hennes biologiska föräldrar finns. På inbjudan av Anders O Johansson skulle Migrationsverkets rättschef Mikael Ribbenvik idag, måndag, komma till Broby kyrka för att diskutera “Juridik och medmänsklighet hos Migrationsverket”.

Samtidigt berättar den utmärkta nättidningen Liv&rätt om de två iranska konvertiter, Amireh och Zainab, vars utvisning nu tillfälligt stoppats, genom stort engagemang från deras västmanländska församling (med pastorn Ingemar Olsson), riksdagsledamöter och EU-parlamentariker och många andra, samt på grund av flygbolaget Lufthansas policy, att inte ta med passagerare som reser mot sin vilja.

Ingemar Olsson berättar för Liv&rätt:

Som Amirehs och Zeinabs pastor har jag lyssnat till deras berättelser och tvivlar inte ett ögonblick på att vad de fruktar i hemlandet är en realitet. Jag känner dem mycket väl, och när Migrationsverket då ifrågasätter ärligheten i deras tro, så förstår jag verkligen inte hur man kan göra det.– De har varit aktiva i kyrkan och upptäckt tron på Jesus. Kontrasten mellan en levande tro och en förtryckande religion är total, och det är rena idiotin att man i Sverige försöker jämställa kristendom och islam som två likartade religioner – för det är de inte.

Avgörande för kvinnornas omvändelse var bemötandet i kyrkan, har de själva berättat. Den vänlighet, omsorg och respekt som de mötte i församlingen hade de tidigare inte upplevt i den andra religionen. Till slut tog de steget, tog emot Jesus och lät sig döpas. När Migrationsverket ifrågasatte deras trossteg, såg Ingemar Olsson det som ett misstag som självklart skulle rättas till om kvinnorna bara fick en schysst prövning.

– Därför blev chocken så mycket större när polisen helt enkelt förde bort Amireh och Zeinab, vid ett tillfälle då vi bara skulle träffas för ”samtal”. Men ett bibelord har jag upprepat under den här processen, och det är ”Sanningen ska göra er fria”. Därför var det roligt att Zeinab nämnde just det i en teveintervju efter frisläppandet.

Amerikanska tidskriften Christianity Today har, som jag tidigare skrivit om, rapporterat om de många konversioner som äger rum just nu bland tyska iranier. Ett intryck som är gemensamt för pastorerna i många församlingar som tagit emot iranierna är att majoritetskyrkorna sällan vill ta i “problemet”. Och varför inte? Jo, därför att de investerat mycket tid och kraft i sin officiella linje som är tolerans och religionsdialog, särskilt med islam. Hade det inte varit på riktigt, med riktiga människor som riskerar riktiga dödsstraff hade man kunnat kalla detta ett intressant filosofiskt problem.

buddhismen lockar unga

Av Anna Sophia Bonde den 3 July 2012 om: Barn och ungdomar, Efterföljelse, Religionsdialog

Enligt en artikel i Dagen häromdagen kommenterar några ledare för svenska, kristna ungdomsorganisationer en undersökning som visar att unga människor i Sverige blir alltmer intresserade av buddhismen. De gissar att det är icke-våldsfilosofin och miljömedvetenheten som lockar och får ge sin syn på vad som behöver göras för att få kristendomen att verka attraktiv. Enligt Hannah Kroksson, Svenska kyrkan, är det viktigt att vi nu alltmer lyfter fram miljöfrågorna, ansvaret för skapelsen och möjligheten att äta vegetariskt.  Edward Sköllerfalk, Pingst Ung, är självkritisk: Vi har pratat mycket frälsning i Sverige, det har inte varit miljötänkande i första hand.

Visst är det en utmaning för kyrkan och hennes olika familjer att inte betona somliga trosartiklar på bekostnad av de andra. I bästa fall kan vi hjälpa varandra att låta bli att trilla ner i de diken som ligger närmast just vår sida av vägen.

En annan aspekt av samma dilemma – hur fostrar vi ungdomen in i kyrkan – återfinns i juninumret av Christianity Today som har temat When Are We Going to Grow Up? – The Juvenalization of the American Church (När ska vi bli vuxna? Förbarnsligandet av den amerikanska kyrkan). Tanken är att den omgivande kulturens ungdomskult, under hela efterkrigstiden, så har impregnerat också kyrkan att alltför mycket av strategierna har kommit att präglas av en räddhåga inför att evangeliet inte ska framstå som tillräckligt underhållande för de unga.

Vid en första anblick kanske dessa tankar inte har så mycket att göra med en svenskkyrklig verklighet men visst kan man känna igen den där rädslan inför att (gudstjänsten, konfirmationsundervisningen, dopsamtalet…) ska verka tråkigt och att man, just därför, ska tappa dem man talar med. Men det är stor skillnad mellan den underhållningssträvan som kommer sig av att man glömt sitt uppdrag och därför famlar liksom i blindo och en sund självkritik: varför framstår inte högmässan/bönegruppen/bibelsamtalet som något angeläget? Vad är det i vår pedagogik som fallerat?

Det är sant att det numera finns så många aktörer på marknaden att kyrkan riskerar att framstå som bara en i mängden, och i de allra flesta fall inte den mest välproducerade. Men man behöver bara göra en hastig utblick över världen för att se att varhelst kyrkan är tydlig och modig i att proklamera Jesus och också rent konkret följer i Hans fotspår: helar sjukar, upprättar människor osv osv – där har kyrkan också en osviklig lyskraft.