Bloggposter på ämnet Biskopsmötet:

Läronämnden avstyrker krav om vigsel av samkönade par

Av Jan Erik Amilén den 2 September 2016 om: Ämbetsfrågan, Biskopsmötet, Dagens Frimodiga, Läronämnden, Partipolitisering, Svenska kyrkans identitet

Med bestörtning har vi noterat att löften från 2009 skulle kunna komma att brytas redan vid Kyrkomötet i höst. Ledamöter från 5 (fem!) olika partier har nämligen undertecknat en motion som ville införa ett nytt krav för prästvigning: att varje blivande präst skulle förpliktigas att viga samkönade par. Den som för sitt samvetes skull inte kan detta skulle därmed inte kunna vigas. Motionen hittar du här.

Idag kom Läronämndens yttrande och med tillfredsställelse ser vi att Läronämnden avstyrker motionen. Yttrandet är tydligt:

Motionen 2016:29 föreslår en ny bestämmelse som innebär ett specifikt villkor för vigning till präst. Det villkoret är inte av konstitutiv karaktär. Det ligger tillika i biskopens vigningsansvar att göra en helhetsbedömning av kandidatens lämplighet, eftersom biskopens ansvar är att ”upprätthålla och värna vår kyrkas ordning och främja enheten i Kristus”. (Den svenska kyrkohandboken Del II, 1987)
Läronämnden menar att det strider mot kyrkans ordning att införa villkor av icke-konstitutiv karaktär som begränsar biskopens vigningsansvar.

Läronämnden bedömer att detta yttrande berör en sådan lärofråga där den särskilda beslutsordningen enligt 11 kap. 18 § i kyrkoordningen kan bli tillämplig.

Läs Kyrkoordningen 11 kap. 18 § här. För beslut i strid med detta krävs 75% av Kyrkomötets röster. I praktiken blir det nu svårt för motionärerna att få ett bifall i Kyrkomötet – även om det inte är helt uteslutet. Vi är inte ovana vid att enskilda ledamöter i grupperna avviker från gruppmajoritetens linje.

Så en avslutande fundering: Hur känner de fem partierna sig nu efter Läronämndens yttrande? Är det ändå inte lite illa att – utöver ett löftesbrott – ha valt detta ämne för en så¨bred” motion?

Svenska kyrkans vägval – Motion 8

Av Jan Erik Amilén den 19 August 2015 om: Biskopsmötet, Dagens Frimodiga, Folkkyrka, Frimodig Kyrka, Gudstjänst, Ideellt arbete, Ledarskap, Levande församlingar, Medlemskap i Svenska kyrkan, Struktur, Svenska kyrkans identitet

Dag Sandahl har totalt lämnat in fem motioner till Kyrkomötet 2015. Som vanligt är Dag en av de flitigaste i Kyrkomötet. De fyra övriga motionerna återfinns i tidigare bloggposter, den femte kan du ladda ner här.

Motionen sammanfattas:

Vad som skett i Svenska kyrkan under efterkrigstiden kan vi skapa oss en bild av genom kyrkostatistiken. Analyserna har ofta fått ske utanför själva kyrkoapparaten. Berndt Gustafson ägnade sig åt att läsa religionssociologiska verk på SL-tåget från Rönninge till Stockholm C där han var verksam vid det Religionssociologiska Institutet. Det var ett arbete som efterhand kom att föras till kyrkokansliet när tidigare medarbetare från institutet, Margareta Skoog och Eva Hamberg, kom till Svenska kyrkans egen forskningsavdelning. Analyserna som görs i Kyrkans Hus håller hög klass och är mycket intressanta. Frågan hur all denna kunskap ska komma till användning i kyrkolivet återstår att besvara. Visst kan det då och då komma rapporterar med exempel på lyckade församlingar, men bilden domineras inte av dessa. I det konkreta kyrkolivet ser människor vad minskat antal gudstjänster och minskat antal gudstjänstfirare innebär. Det leder inte sällan till deprimerande insikter, uppgivenhet och handlingsförlamning.

Det finns inga enkla lösningar på den situation siffermaterialet tydliggör men det finns över huvud taget inga lösningar om inte människor i församlingarna kan se, bedöma och handla. Det behövs underlag som talar om en allvarlig situation och en hållning där kritik inte bara är välkommen utan nödvändig och komplexet av orsaker till den kollaps siffrorna demonstrerar kan analyseras och förstås. Historiska processer, en samhällsomvandling, en medveten sekularisering och kyrklig oförmåga är faktorer men självklart spelar också prästernas insatser en stor roll.

 

Somliga har analyserat Svenska kyrkans svaghet. Men ett bredare underlag för samtal och studier behövs. Naturligtvis kan biskoparna skriva ett biskopsbrev men kyrkostyrelsen borde få i uppdrag att inför år 2017 ta fram ett underlag för rådslag på Svenska kyrkan alla nivåer: studiecirklar/seminarier i församlingarna och rådslag i församlingsråd, kyrkoråd, stiftsstyrelser och kyrkostyrelse. Ett reformationsjubileum som tar fasta på de verkliga utmaningarna för Svenska kyrkan vore ett konstruktivt sätt att fira genom att söka nya ansatser. Här handlar det om att ta vara på människors konstruktiva kapaciteter när många tillsammans överlägger om problem och gör det som är förnimmelser till förståelse genom studier och samtal.

 

 

Motionen ställer svåra frågor, lättare att ställa än att svara på. Men nödvändiga att fundera vidare på. Förslaget till beslut är att Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att inför reformationsjubiléet 2017 utarbeta ett underlag för samtal, studier och rådslag om Svenska kyrkans vägval.

 

Efter beslut i Kyrkomötet kommer vi att redovisa svaret på motionen.

 

Rapport från provvalet i Hässleholm

Av Anna Sophia Bonde den 7 February 2014 om: Biskopsmötet, Efterföljelse, Frimodig Kyrka

UPPDATERING: På förekommen anledning behöver syftet med det här inlägget förtydligas. Inlägget innehåller Anna Sophia Bondes, som är Frimodig kyrkas representant i Stiftsstyrelsen i Lunds stift, personliga rapport och plädering från provvalet inför biskopsvalet. Frimodig kyrka som nomineringsgrupp har ingen gemensam hållning i valet. Om du skulle vilja ha din plädering från provvalet publicerad, är du mycket välkommen att höra av dig till webmaster@frimodigkyrka.se.

Idag, fredag 7 februari A.D 2014 var det provval inför biskopsvalet till Lunds stift. Nära tusen personer – präster, diakoner och förtroendevalda – samlades i Q-polen i Hässleholm för att lyssna till pläderingar och lägga sin röst. Jag och fyra med mig talade för Anders O Johansson, kyrkoherde i Broby-Emmislöv och kontraktsprost i Östra Göinge, tillika FK-man. Här följer mitt inlägg, som dock i denna form är något längre än de tre minuter varje talare fick till sitt förfogande.

Jag vill idag plädera för Anders O Johansson, kyrkoherde i Broby och kontraktsprost i Ö Göinge och det finns flera skäl till detta.

Först vill jag börja med det allra viktigaste: där vi är många som pratar har Anders länge (snart 25 år) och hängivet arbetat för att utvidga Guds rike i Broby. Detta visar sig i gudstjänsterna, varje söndag kommer till Broby kyrka mellan 100 och 200 personer, en brokig samling. En annan präst i församlingen, Dan Sarkar, beskriver det såhär:

Ett åttiotal helsvenskar, fyra tyskor, en kvinna från England, en kvinna från Ukraina, en man från Österrike, en libanesisk man, en albansk man, ett par från Etiopien, en kvinna från Zambia (kyrkvärd), en ensamstående kvinna med dotter från Nigeria, en dansk kvinna (diakon), en man från Afghanistan, någon med finskt påbrå och jag som är halvindier… Mängder av nationer, men vid nattvardsbordet ett rike!

Arbetslösa och direktörer, sjuka och läkare, unga och gamla, män och kvinnor, sörjande och glada, rullatorer och barnvagnar, helade själar i trasiga kläder och trasiga själar i hela kläder… Mängder av människor, men i Kristus är vi ett!

Sökare och finnare, andliga resar och de som ute på en andlig resa… Olika långt komna, men Jesus är Vägen.

Det visar sig också i trakten i stort. Anders har, både personligen och som kyrklig ledare, gått i Jesu fotspår till de människor som behöver se Guds kärlek i sitt liv. Till flyktingar, asylsökande, arbetslösa. För att nämna två projekt: Allt är Möjligt-verkstaden  som startades 1992 för arbetslösa och långtidssjukskrivna, i samarbete med kommun och Arbetsförmedlingen. AOJ ledde den under 12 år och är nu ordf. Den sysselsätter idag mellan 50-80 personer som är i utanförskap. Många har kommit tillbaka till studier och yrkesliv.

Vänskap i Broby, ett projekt för att integrera asylsökande – män, kvinnor och barn – i samhälle och församling.

AOJ har också varit drivande i det som kommit att bli ett stiftsprojekt, inspirerat av Church of Englands Fresh Expressions. Detta handlar om hur kyrkan idag ska kunna å ena sidan ”reparera gamla broar”, till de gamla medlemmar som kanske inte längre förväntar sig så mycket av kyrkan, och ”bygga nya broar”, vara kyrka på nya sätt, i nya miljöer – men med samma Jesu hjärta.

Anders har genom sitt goda ledarskap visat både hur en församling kan växa och bli en levande gemenskap där många får tillfälle att upptäcka och utveckla sina gåvor OCH hur församlingen sedan blir till välsignelse i omgivningen.  Han är en förebild för mig eftersom han i sin tjänst visar hur man kan vara lärjunge till Jesus idag i Svenska kyrkan, så att det märks och känns och gör skillnad i människors liv.

Anders har sagt: Bygger församling gör vi tillsammans, frivilliga, förtroendevalda och anställda. Det finns många tankar idag kring vad kyrkan ska syssla med, hur kyrkan ska nå ut och så vidare. Det kan verka så knepigt och svårt, som om Guds Ande inte längre vore verksam ibland oss. Församlingslivet i Broby inspirerar och påminner mig om att när kyrkan vet vem som är hennes centrum, då är det också väldigt mycket annat som faller på plats. Då är det Herren som bygger huset och då blir arbetarnas möda inte förgäves.

Resultatet av valet visade att Anders O Johansson fick 8% av rösterna och därmed går vidare till nästa omgång, en hearing, också den i Hässleholm, 7 mars. Låt oss be om Den Helige Andes vishet och beskydd över Anders.

Anna Sophia Bonde

Bön för biskopsmötet

Av Anna Sophia Bonde den 19 August 2013 om: Biskopsmötet

Bön för biskoparna som samlas idag i Uppsala (notis finns i Kyrkans tidning):

Herre, Jesus Kristus, du är din kyrkas Herde och huvud. Stärk våra biskopar med kraften av din välsignelse, så att de sporrar oss genom sin iver,
blir ett föredöme genom sitt liv, bär oss genom sin kärlek, stärker oss genom sitt tålamod,
uppmuntrar oss genom den helige Andes glädje, välsignar oss genom sina böner, visar vägen för oss genom sin undervisning och så renar oss till ett heligt folk som tillbeder Gud i ande och sanning.             Ty du lever och råder från evighet till evighet.

(ur Oremus, något modifierad)

 

 

 

Svenska kyrkan i Världen idag

Av Anna Sophia Bonde den 31 October 2012 om: Äktenskapet, Biskopsmötet, Efterföljelse, Folkkyrka

I dagens nummer av tidningen Världen idag återfinns två artiklar om Svenska kyrkan med anledning av kyrkomötets beslut 2009 att öppna äktenskapsbegreppet för samkönade par. En artikel rör de ekumeniska följderna av beslutet, en annan vilka konsekvenser beslutet fått för den inre sammanhållningen. I förrgår skrev dessutom studenten och samhällsdebattören Nasrin Sjögren i samma tidning ett Öppet brev till Sveriges biskopar där hon, som lekman, ungefär lika subtilt och finkänsligt som när  pojken i H C Andersens berättelse påstod att kejsaren var naken, begär besked av vår kyrkas ledning: vad vill ni egentligen med Svenska kyrkan? Det är ett argt brev och, som sagt, inte särskilt nyanserat. Men kanske är det ändå något slags symptom på hur kyrkan mår.

42 % vill ha en annan inriktning?

Av Jan-Anders Ekelund den 31 March 2011 om: Biskopsmötet, Mission, Partipolitisering, Svenska kyrkans identitet, Väckelse

Göteborgs stift har idag valt ny biskop. De röstberättigade har sagt sitt. Det blev Per Eckerdal. Ett stort grattis till Per som blev vald till biskop på sin 60-årsdag.

Två tydliga alternativ fanns att rösta på, det är alla bedömare eniga om. Klassisk kristen teologi med missionsinriktning mot liberalt inriktad teleologi. En kandidat fri och obunden det politiska systemet och det kyrkliga etablissemanget mot en kandidat nominerad av partipolitiska företrädare. Per Eckerdal var de politiska partiernas kandidat i slutomgången, även om man ser att han även fått partipolitiskt obundna röster, när man ser hur domkapitlet och stiftsstyrelsen röstat (16 – 1 i röster till Eckerdal). Motkandidaten Staffan Grenstedt lever och undervisar i den mest expansiva lutherska kyrkan i världen, Mekane Yesus i Etiopien.

Många i det kyrkliga etablissemanget är förvånade över att 42 % av de röstberättigade har röstat på Grenstedt och därmed tydligt visat att de vill ha förnyelse av och en annan inriktning i stiftet. Man kan också på goda grunder anta att en majoritet av prästerna och diakonerna i stiftet röstat på Grenstedt. Hur skall Per Eckerdal relatera till detta? Kommer han att ta sitt ansvar när han tillträder enhetens ämbete?

GP skriver att Per Eckerdal är mycket medveten om de konflikter som finns inom Göteborgs stift men menar att man inte får sopa saker under mattan:
Vi får inte vara rädda för konflikter, konstaterar den blivande biskopen, som också är glad att kyrkan givit besked att man vidgar äktenskapsbegreppet och godkänner samkönade äktenskap. Per Eckerdal menar också att engagemanget från kyrkans sida i samhällsfrågorna bör kunna bli ännu större än idag

Konflikträdd skall inte en biskop vara, men hur har Per Eckerdal tänkt ge livsutrymme till de 42 % som vill en annan inriktning? De som vill satsa minst lika mycket på mission och evangelisation som på ett ökat politiskt engagemang i samhällsfrågor. Visst skall kyrkan vara aktiv i samhällsfrågor, kyrkan har alltid haft ett profetiskt ansvar. Men tyvärr så är det sällan Svenska kyrkan blir profetisk i sitt samhällsengagemang – Svenska kyrkan blir oftast bara samhällstillvänd. Men det är ingen annan än Kyrkan som kan vara missionerande. En kyrka som inte är ”missionsformad” har ingen framtid eller ens något existensberättigande.

Jag hoppas verkligen att Per Eckerdal skall överraska. Ja minns honom som en mycket god präst i Älvsåker i början av 80-talet då SESG:s studentförning i Gbg brukade ha läger i hans församling. Tänk om det är den Per vi kommer att se som biskop, då blir det bra! Men så är det ju det här med att folk gör teologiska resor…………………när väl resan börjat så är det svårt att se målet.

Frimodigt Esbjörn!

Av Jan-Anders Ekelund den 1 March 2011 om: Biskopsmötet, Organisation, Partipolitisering, Svenska kyrkans identitet

Nu har två biskopar börjat blogga. Förutom ärkebiskop Anders Wejryd så har även Karlstadbiskopen Esbjörn Hagberg kommit igång. Esbjörn skriver det självklara att partipolitik inte har i kyrkan att göra. Men tyvärr är det inte självklart att våra biskopar uttrycker denna självklarhet offentligt. Därför är det extra roligt med denna frimodighet ifrån Esbjörns sida. Mer sådant!

Skall kyrkan vara partipolitisk? Nej, borde det självklara svaret vara. Det skall inte vara kyrkans uppgift att alliera sig med partipolitiken. Kyrkan ska stå fri för att alltid kunna vara den kritiska rösten oavsett vem som har makten. Den lojalitet kyrkan skall ha är med Gud och till tron på Guds kärlek och omsorg om varje människa. Kyrkan ska alltså vara en politisk samhällsröst men inte partipolitisk. Då är det inte okomplicerat att kyrkan till stor del just är partipolitisk i hela sin demokratiska struktur. Finns det inte en risk att just den strukturen är ett hinder för att kyrkan skall våga säga de obekväma sanningarna och vara en profetisk röst i tiden? Kopplingar till den politiska makten riskerar alltid att skapa oheliga allianser och bidra till ohälsosam försagdhet .

Biskop Koskinen

Av Jan-Anders Ekelund den 6 February 2011 om: Biskopsmötet, Frimodig Kyrka, Kyrkomötet, Organisation

Biskop Lennart Koskinen intervjuades i senaste numret av Kyrkans tidning. Av svaren att döma kan man nästan tro att biskopen vill gå med i Frimodig kyrka. Så lär det nog inte bli men han talar om flera av våra kardinalfrågor, kyrkans identitet, kyrkosyn, partipolitiseringen och arbetsgivareansvaret för prästerna.

Smaka på detta ifrån intervjun:

Men om de ideologiska frågorna lämnas åt sitt öde, har man då inte missat målet som ledare för kyrkan?
– Jo, det tycker jag också. Absolut. Men mycket av agendan styrs från tjänstemannaväldet i kyrkokansliet och de politiska partierna. Det verkar ligga i deras egenintresse att behålla makten. Ingen släpper ifrån sig makt frivilligt. Men vart tar då vår identitet som kyrka vägen?
Han säger att samma sorts maktkamp utspelade sig när man beslöt att lägga arbetsgivaransvaret på pastoraten. Alla visste att det var ”fruktansvärt dumt” att göra pastoraten till arbetsgivare för prästerna. Ändå genomfördes nyordningen, trots att kompetensen inte finns i de små församlingarna. De orkar inte med uppgiften.

Angående hur frågan om arbetsgivareansvaret för prästerna behandlades på kyrkomötet 1999 skriver Yngve Kalin följande på sin hemsida: (more…)

Koskinen tycker till

Av Jan-Anders Ekelund den 5 January 2011 om: Biskopsmötet

När biskoparna närmar sig pensionen börjar man uttrycka ”sanningar”. Lennart Koskinen har skrivit en debattartikel i Kyrkans tidning där han polemiserar mot ärkebiskopen. Koskinen vill diskutera kyrkosyn, identitet och kyrkans uppdrag. Inte en dag för tidigt att en biskop vill föra upp dessa frågor på dagordningen.

Bl.a. så skriver Koskinen: ……Jo, en del partipolitiskt aktiva men själva kyrkligt ointresserade, ser också till att få in företrädare med rätt partifärg i kyrkans styrande organ. Skönt att en biskop tar bladet ifrån munnen och säger detta som alla vet är sant men få vågar uttrycka.

Både Yngve Kalin (under rubriken “Syndabocken Wejryd”) och Dag Sandahl har kommenterat debattartikeln. Läs deras kommentarer.

Man döljer inte partipolitiseringen

Av Jan-Anders Ekelund den 7 December 2010 om: Biskopsmötet, Organisation

Idag har jag varit elektor vid nomineringsvalet till biskop i Göteborgs stift. Mer än 1200 röstberättigade samlades i Svenska mässans stora aula. Efter en utmärkt inledning av tidigare domprosten Han-Olof Hansson där han pekade på att främsta kriteriet för en biskop är att var lyhörd mot Gud. Därefter vidtog pläderingar för de olika kandidaterna. Man fick enbart tre minuter på sig att presentera sin kandidat. Tidschemat räckte inte för att få tala längre. Det pläderades för tretton olika kandidater.
Många talade om att deras kandidat var en god administratör och hade många olika uppdrag på olika nivåer inom kyrkan. Med några undantag så talade man inte om att man önskade en andlig ledare. Alla vet vi om att Svenska kyrkan blir allt mer marginaliserad i samhället och i den världsvida Kyrkan. Jag kan då tycka att det är tveksamt att framhålla de många uppdragen inom denna kyrka som en merit. Det borde väl istället tala för en person som inte är insyltad i det svenskkyrkliga etablissemanget. Sällan nämndes heller att personen skulle vara väl förankrad i Kyrkans bekännelse. Kyrkans viktigaste uppdrag att missionera/evangelisera fanns glädjande nog med vid ett par kandidatpläderingar. Men var fullständigt bortglömt i merparten av pläderingarna.

Efter pläderingarna vidtog en rejäl kaffepaus på minst 1½ timma. Då inträffade något alldeles nytt för mig som varit med på biskopsval tidigare. De olika nomineringsgrupperna, alltså de politiska partierna plus posk och öka, hade tilldelas olika platser för att ha ”partimöten”. Visst har vi vetat under lång tid att biskopsvalen varit politiska, men nu har man till och med gruppmöten mellan pläderingarna och själva valet. En nomineringsgrupp vägrade detta spektakel som inte är värdigt ett biskopsval, nämligen Frimodig kyrka. Vi vill att de röstande skall rösta fritt utan att vara uppbundna kring olika mänskliga lojaliteter, allra minst partipolitiska. Ifall man skall samlas i grupper och tala om kandidaterna skall man självklart göra det kontraktsvis, den naturliga gruppindelningen i ett stift. Ett alternativ kan vara att man samlas kring de personer som pläderat för en kandidat, för att ställa frågor och därmed få mer information kring de man har möjlighet att rösta på. Detta ordnades också av de som nominerat Staffan Grenstedt och Kerstin Hesslefors-Persson. Om inte ”partimötena” funnits så hade pläderingarna kunnat få ta längre tid vilket valet hade tjänat på.

Därefter vidtog valet. Hela resultatet finns redovisat här.

Följande tidningar har skrivit om valet:
Kyrkans tidning
Dagen
GP
GT/Expressen