Bloggposter på ämnet Ideellt arbete:

Frimodig kyrkas motioner till Kyrkomötet 2016

Av Jan Erik Amilén den 11 August 2016 om: Dagens Frimodiga, Ekumenik, Flyktingarbete, Frimodig Kyrka, Gudstjänst, Ideellt arbete, Ledarskap, Partipolitisering, POSK, Struktur, Svenska kyrkans identitet, Tystnadsplikten

Frimodig kyrka brukar vara flitiga motionärer, och 2016 utgör inget undantag! 13 av totalt 90 motioner har en eller flera ledamöter från Frimodig kyrka som avsändare. Samtliga 90 motioner kan du hitta på Svenska kyrkans hemsida. När du klickar på rubriken för enskild motion (nedan) så kan du läsa motionen i sin helhet.

Tack till kyrkomötesgruppen för nedlagt arbete och välsignelse över höstens veckor i Kyrkomötet!

Motion nr 8_Rättssäkerheten i domkapitlen

Kjell Petersson (FK), Anders Roos (POSK)

 

Motion nr 18_Oberoende eller ömsesisdigt beroende – en kritisk studie av nationalkyrkan

Bertil Murray (FK), Leif Nordlander (FK)

 

Motion nr 19_Holistisk mission

Bertil Murray (FK), Fredrik Sidenvall (FK)

 

Motion nr 20_Om Svenska kyrkans flyktingarbete

Kjell Petersson (FK), Bertil Murray (FK)

 

Motion nr 21_Utvärdering av strukturutredningen

Berth Löndahl (FK)

 

Motion nr 22_Utvärdering av gudstjänstslivet

Berth Löndahl (FK)

 

Motion nr 23_Själavård, sekretess och IT

Berth Löndahl (FK)

 

Motion nr 52_Strategi för undervisning och mission bland invandrare

Dan Sarkar (FK)

 

Motion nr 53_Relationen till Mekane Yesus-kyrkan

Dag Sandahl (FK)

 

Motion nr 54_Kyrkomötets arbetsordning

Dag Sandahl (FK)

 

Motion nr 55_Innovationsarbete

Dag Sandahl (FK)

 

Motion nr 56_Avgångna och utköpta präster

Dag Sandahl (FK)

 

Motion nr 69_En kyrka grundad på nådens tecken, inte maktens redskap

Fredrik Sidenvall (FK)

Svenska kyrkans vägval – Motion 8

Av Jan Erik Amilén den 19 August 2015 om: Biskopsmötet, Dagens Frimodiga, Folkkyrka, Frimodig Kyrka, Gudstjänst, Ideellt arbete, Ledarskap, Levande församlingar, Medlemskap i Svenska kyrkan, Struktur, Svenska kyrkans identitet

Dag Sandahl har totalt lämnat in fem motioner till Kyrkomötet 2015. Som vanligt är Dag en av de flitigaste i Kyrkomötet. De fyra övriga motionerna återfinns i tidigare bloggposter, den femte kan du ladda ner här.

Motionen sammanfattas:

Vad som skett i Svenska kyrkan under efterkrigstiden kan vi skapa oss en bild av genom kyrkostatistiken. Analyserna har ofta fått ske utanför själva kyrkoapparaten. Berndt Gustafson ägnade sig åt att läsa religionssociologiska verk på SL-tåget från Rönninge till Stockholm C där han var verksam vid det Religionssociologiska Institutet. Det var ett arbete som efterhand kom att föras till kyrkokansliet när tidigare medarbetare från institutet, Margareta Skoog och Eva Hamberg, kom till Svenska kyrkans egen forskningsavdelning. Analyserna som görs i Kyrkans Hus håller hög klass och är mycket intressanta. Frågan hur all denna kunskap ska komma till användning i kyrkolivet återstår att besvara. Visst kan det då och då komma rapporterar med exempel på lyckade församlingar, men bilden domineras inte av dessa. I det konkreta kyrkolivet ser människor vad minskat antal gudstjänster och minskat antal gudstjänstfirare innebär. Det leder inte sällan till deprimerande insikter, uppgivenhet och handlingsförlamning.

Det finns inga enkla lösningar på den situation siffermaterialet tydliggör men det finns över huvud taget inga lösningar om inte människor i församlingarna kan se, bedöma och handla. Det behövs underlag som talar om en allvarlig situation och en hållning där kritik inte bara är välkommen utan nödvändig och komplexet av orsaker till den kollaps siffrorna demonstrerar kan analyseras och förstås. Historiska processer, en samhällsomvandling, en medveten sekularisering och kyrklig oförmåga är faktorer men självklart spelar också prästernas insatser en stor roll.

 

Somliga har analyserat Svenska kyrkans svaghet. Men ett bredare underlag för samtal och studier behövs. Naturligtvis kan biskoparna skriva ett biskopsbrev men kyrkostyrelsen borde få i uppdrag att inför år 2017 ta fram ett underlag för rådslag på Svenska kyrkan alla nivåer: studiecirklar/seminarier i församlingarna och rådslag i församlingsråd, kyrkoråd, stiftsstyrelser och kyrkostyrelse. Ett reformationsjubileum som tar fasta på de verkliga utmaningarna för Svenska kyrkan vore ett konstruktivt sätt att fira genom att söka nya ansatser. Här handlar det om att ta vara på människors konstruktiva kapaciteter när många tillsammans överlägger om problem och gör det som är förnimmelser till förståelse genom studier och samtal.

 

 

Motionen ställer svåra frågor, lättare att ställa än att svara på. Men nödvändiga att fundera vidare på. Förslaget till beslut är att Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att inför reformationsjubiléet 2017 utarbeta ett underlag för samtal, studier och rådslag om Svenska kyrkans vägval.

 

Efter beslut i Kyrkomötet kommer vi att redovisa svaret på motionen.

 

Samrådsgrupp för gudstjänstlivet – Motion 3

Av Jan Erik Amilén den 18 August 2015 om: Barn och ungdomar, Dagens Frimodiga, EFS, Ekumenik, ELM, Frimodig Kyrka, Gudstjänst, Ideellt arbete, Levande församlingar, Svenska kyrkans identitet, Svenska kyrkans unga

Dan Sarkar skriver i en motion till Kyrkomötet 2015 om den negativa gudstjänsttrenden (att färre deltar i gudstjänsterna). Du kan ladda ner motionen här.

Ur motionens text citeras:

Svenska kyrkans gudstjänstfirande befinner sig i fritt fall. På 25 år har deltagandet i huvudgudstjänster mer än halverats. Hur ska Svenska kyrkan möta den utvecklingen?

Dans konstaterar att samtidigt som antalet besökare i gudstjänsten minskar så tillhör många av de trognaste gudstjänstfirarna någon eller några av de många inomkyrkliga rörelser som ofta är kritiska till (delar av) Svenska kyrkans utveckling. Flera av dessa högkyrkliga/lågkyrkliga/gammalkyrkliga/karismatiska grupper har dessutom ett starkt barn- och ungdomsarbete, ett uthålligt kyrkopolitiskt engagemang och goda internationella ekumeniska kontakter.

Ett av flera initiativ som behöver tas för att kurvorna skall kunna vändas måste vara att Svenska kyrkan tar initiativ till inomkyrklig ekumenik och inleder strategiska samtal med just de inomkyrkliga grupper som på många ställen bär upp gudstjänstlivet. Kyrkostyrelsen bör tillsätta en samrådsgrupp med uppgift att lyssna in synpunkter från företrädare för dessa grupper och sedan återkomma till kyrkomötet med rapport och om möjligt konstruktiva förslag om vad som kan, bör och behöver göras för att vända kurvorna.

Motionären föreslår Kyrkomötet besluta att Kyrkostyrelsen får i uppdrag att tillsätta en samrådsgrupp kring hur den negativa gudstjänsttrenden kan vändas och eventuellt återkomma till kyrkomötet med förslag.

Efter beslut i Kyrkomötet kommer vi att redovisa hur motionen blev behandlad.

 

 

Vårmånaden mars börjar med en valappell inför kyrkovalet 2017

Av Jan Erik Amilén den 1 March 2015 om: Dagens Frimodiga, Ideellt arbete, Ledarskap, Medlemskap i Svenska kyrkan, Partipolitisering, Svenska kyrkans lära

På Facebook hittar vi en appell av Nasrin Sjögren som är ledamot i Kyrkomötet för Frimodig kyrka, länkas här och kopieras nedan:

 

Vet att det finns många som är bekymrade, arga och ledsna över hur Svenska kyrkan avvecklar sig själv. Från en kristen kyrka med en tydlig och självklar bekännelse av Jesus Kristus till dagens socialdemokratiska lekstuga med synkretistiska och islamofila förtecken. Hur har det då kunnat bli så här?

Det finns många svar. Två av dem lyder lågt valdeltagande och dålig kristen uppslutning. I senaste kyrkovalet var 5 453 234 medlemmar i Svenska kyrkan röstberättigade. Det är knappt fem och en halv miljon människor. En väldans massa människor.

Av dessa valde endast 695 834 personer att ta sig hemifrån och avlägga en röst. Det är drygt en halv miljon människor. I hela landet. Det är ganska få människor, jämfört med alla som hade rätt och möjlighet att rösta. I procent räknat var det 12,8% som röstade. Låt det sjunka in en stund. Drygt var tionde kyrkomedlem röstade. I praktiken gjorde de det inte bara för egen räkning, utan också för de närapå övriga nio av tio som avstod från att vara med och bestämma vilka som skulle besluta åt vilket Svenska kyrkan ska utvecklas.

Socialdemokraterna, detta största kyrkomötesparti som sitter på nästan 30% av stolarna i Kyrkomötet och därmed gör lite som de behagar med Svenska kyrkan, fick 199 588 röster. Det är inte ens hela vägen till 200 000.

Min nomineringsgrupp Frimodig kyrka, som kämpar med näbbar och klor för att åter göra Svenska kyrkan till en kristen kyrka i stället för en lekstuga för sekulärt och världsligt ideologiskt motiverade partipolitiker, fick 32 313 röster. Det räckte till ett slutresultat på 4,76%.

Känns det nedslående? Med all rätta. Men i detta elände ryms ett stort hopp!

Förstå vad som skulle hända om alla vi som bryr oss om Svenska kyrkan och vill att hon ska vara traditionellt kristen började organisera oss! Inte gå ur och inte stanna hemma i protest. Utan istället: rösta på Frimodig kyrka i varje val, lösa medlemskap i närmaste FK-förening samt uppmana vänner och bekanta att göra detsamma. Kanske rentav gå med i Svenska kyrkan för att vara en del i återkristnandet.

Förstår ni hur lite som krävs för att få hela denna koloss på rätt köl igen? 167 275 röster till, utöver de som redan röstade på Frimodig kyrka i förra valet, skulle räcka för att bli lika stora som Socialdemokraterna. Det är inte många utslaget över hela landet.

Det är ingen naturlag att det som är också ska vara det som ska bli.

Gå med i Frimodig kyrka här: http://frimodigkyrka.se/medlem/

Gå med i Svenska kyrkan här: http://www.svenskakyrkan.se/blimedlem

Hör sedan av dig till mig, om du vill. Så startar vi en rejäl kristlig revolution som ger de där gamla politrukerna en rejäl helig skrämselhicka!

Dela detta inlägg vidare! (Om du kan göra det i Facebook, förstås! Länk här  en gång till.)

Hjälp till att mobilisera inför valet 2017! Det är drygt två år dit. Det är kort tid som behöver förvaltas väl om vi ska hinna få till en förändring.

Fobistämplarna är problematiska (Dagen 25 februari)

Av Jan Erik Amilén den 26 February 2015 om: Äktenskapet, Bibeln, Dagens Frimodiga, Ekumenik, Folkkyrka, Ideellt arbete, Kulturdebatt, Svenska kyrkans lära

Orden islamofobi och homofobi används för att stigmatisera dem som tycker annorlunda. Det skriver prästen Tord Nordblom.

Kulturminister Alice Bah Kuhnke har meddelat att hon vill se ”krafttag mot islamofobin”, i svallvågorna efter händelserna i Paris. Men hon har fått svar på tal från flera håll. ”Termen islamofobi omöjliggör alla vettiga samtal” skrev till exempel journalisten Lars Åberg. Han tycker det är viktigt att göra skillnad på en obefogad rädsla för religionen, och en välgrundad oro över islamismens praktik. Det måste vara möjligt att diskutera islam som livsåskådning och samhälls­fenomen, utan att för den skull ta avstånd från människor som är muslimer.

Den distinktionen är säkert viktig för en sansad debatt. I det sammanhanget kan man ju också fundera över det minst lika slarvigt använda begreppet ”homofobi”. Kan man i debatten klistra etiketten ”homofob” på någon, tycks alla sansade samtal om äktenskapssyn och sexualitet överflödiga.

I Göteborgs stift finns en tidskrift med titeln Korsväg. Nummer 3:2014 var i sin helhet ett temanummer, avsett att bana väg för den nya äktenskapssyn som ser enkönade relationer som lika naturliga som de mellan man och kvinna.

Utgångspunkten för argumentationen är ofta, förrädiskt nog, synen på alla människors lika värde. Så också i detta temanummer. Som om våra olika uppfattningar skulle vara en människovärdesfråga. Möjligen, om man accepterar hatbrott eller nedvärderande behandling. Och tyvärr förekommer det. Men vi alla som tar avstånd från varje form av våld, diskriminering eller trakasserier, oavsett om människors olikheter handlar om ras, religion, sexualitet eller något annat, vi borde självklart slippa stämpeln ”homofob”. Men kanske används den för att slippa samtalet?

Hos mig själv finns ingen överdriven eller irrationell rädsla i relationerna, varken till mörkhyade, muslimer eller homosexuella, inte heller till trånga hissar eller när jag korsar öppna torg. Fobisk är jag förmodligen inte. KBT är inte aktuellt med avseende på äktenskapssyn och HBT. Alla människor är skapade av Gud och därför oändligt värdefulla. Olikheterna mellan oss påverkar inte vårt människovärde.

Lika värdefulla har vi ändå ett ansvar att fundera över och diskutera vad som kan vara etiskt motiverat och moraliskt försvarbart utifrån en bibliskt förankrad kristen livssyn. Livsstil och handlingsmönster måste kunna övervägas utan att olikhet i uppfattning skall behöva klassas som en fråga om människosyn, och utan att det ena synsättet ska påstås vara bottnat i en rädsla för det okända.

Ändå är det precis det som sker i nr 3 av Korsväg. Och biskopen, Per Eckerdal, sanktionerar det när han skriver ledaren. Rätt skall vara rätt. Han använder inte ordet fobi, men skriver: ”Det är också viktigt att vi är medvetna om det psykologiska faktum, att minoriteter ofta upplevs hotande av majoriteten. Vi känner rädsla för det annorlunda, och föreställningar odlas om det annorlunda som en ’smitta’. Att sexuell läggning skulle smitta är lika orimligt som tanken att vänsterhänthet skulle göra det” (sid 5) Sic!

Tidigare i artikeln har biskopen skrivit om vägval i kristenheten som tyvärr blivit fel, och nämner att många präster tidigare tagit avstånd från fackföreningsrörelsen, andra hyllade på sin tid Hitler som kristendomens försvarare och han nämner också boerkyrkans försvar av apartheidsystemet i Sydafrika. När han sedan lämnar de historiska misstagen och tar ett nutida, används synen på homosexuell samlevnad som ett jämförbart exempel. Vi som har en annan uppfattning om äktenskapet än den som biskopen företräder, har alltså misstagit oss, på samma sätt som man gjorde när man hyllade Hitler eller försvarade apartheidsystemet. Och detta för att vi är rädda för det okända. Argumentationen ligger på den nivån.

Och nu kan vi ana att det inte är långt kvar, innan fasthållandet vid den gamla äktenskapssynen blir skäl nog att neka prästvigning och anställning (i vissa stift och i många pastorat är vi redan där, trots att både kyrkomöte och kyrkostyrelse uttryckligen sagt motsatsen).

Unga präster undrar i dag om det finns någon framtid för dem i Svenska kyrkan, samtidigt som en växande grupp kyrkoarbetare ser sig om efter alternativa försörjningar. En på bibelordet grundad uppfattning, den övertygelse om äktenskapet som varit och ännu är de stora kyrkornas, bemöts som ”en stark upplevelse av rädsla, oftast utan saklig grund” (definition av fobi). På så sätt stigmatiseras den som har modet att hålla fast vid en biblisk syn på äktenskap och sexualitet.

Lika angeläget som det är skilja rädsla för muslimer från en berättigad oro för islamismens uttryck, lika angeläget är det att inte förminska en välgrundad äktenskapssyn till en allmän rädsla för det okända.

VARFÖR SKA MAN ENGAGERA SIG I KYRKOPOLITIK?

Av Jan Erik Amilén den 28 January 2015 om: Dagens Frimodiga, Frimodig Kyrka, Ideellt arbete, Ledarskap, Medlemskap i Svenska kyrkan, Partipolitisering

Nedanstående artikel, ur SPT, publiceras med tillstånd av Bertil Murray, gruppledare för Frimodig kyrka i Kyrkomötet.

 

Är det meningsfullt eller meningslöst att engagera sig i kyrkopolitiken? Innebär ett sådant arbete att vi slösar bort våra krafter till ingen nytta? Går det att förändra kyrkan i den riktning vi önskar eller är det dömt att misslyckas? Har besluten på kyrkomötes- eller stiftsnivå alls någon avgörande betydelse för kyrkans framtid? Är beslutsstrukturen där och för den delen även i församlingar och pastorat av det slag att vi ska lägga oss i den och därmed legitimera den?

Själv är jag engagerad i Frimodig kyrka (FK) och den här artikeln är skriven utifrån det uppdrag jag har som ordförande i kyrkomötesgruppen. Det innebär inte att den som delar de värderingar som SPT står för med nödvändighet ska rösta på eller engagera sig för FK, det finns många goda krafter i andra nomineringsgrupper. Men när jag av SPT blivit ombedd att skriva ett inlägg i frågan om det meningsfulla med att engagera sig kyrkopolitiskt kan jag inte göra det med någon annan utgångspunkt än den jag själv har.

Ingen av oss som för FK:s räkning är invalda i kyrkomötet har kunnat undgå att brottas med de inledande frågorna ovan. De reaktioner vi möter från dem som sympatiserar med det vi innehållsligt står för är av skiftande slag. Om än den vanligaste är tacksamhet och stöd för det vi gör finns emellanåt också en tveksamhet till det meningsfulla och riktiga i arbetet. Ifrågasättandet kan leda till att man helt avstår från att rösta i kyrkovalet.

Valet 2013 innebar en liten tillbakagång för FK i kyrkomötet och det ska erkännas att detta var en besvikelse. Från tidigare 13 mandat minskade antalet med ett. (2005, det första året i kyrkomötet hade FK 7 mandat.) En fråga som snart inställer sig är om drygt 10 mandat är det maximala som FK kan räkna med. Med andra ord, svarar det antal röster FK fick vid de senaste två valen ungefär mot vad som finns av kyrkotillhöriga som delar våra värderingar? Svaret på den frågan är definitivt nej. Väljare som delar värderingarna har ändå av skilda skäl valt att rösta på andra grupper. Det finns också ledamöter i kyrkomötet som delar FK:s värderingar och bedömningar i åtskilliga frågor. Vid ett antal voteringar har det visat sig att minoriteten (som FK då kommit att tillhöra) utgör ungefär en tredjedel av ledamöterna. Givetvis gäller detta dock inte samtliga ärenden som avgörs. Ibland står FK betydligt mer ensamt, ibland röstar vi med majoriteten.

Bland de invändningar som kan resas mot det kyrkopolitiska engagemanget vill jag återge några av de oftast hörda.

De beslut som tas i kyrkomötet i avgörande frågor går inte att påverka till vår fördel. Till det är vår storlek för liten och strukturerna alltför cementerade. Lyssnar man med företrädare för de politiska partier som dominerar kyrkomötet, skulle de förmodligen bekräfta denna bild. De accepterar minoriteternas närvaro i kyrkomötet utifrån ett demokratiskt perspektiv, FK ger i någon mening legitimitet åt själva systemet. Den minoritet som SPT:s sympatisörer utgör har en tydlig plats i beslutsapparaten, men förväntas givetvis alltid vara just en minoritet och alltid förlora avgörande omröstningar. I den utsträckning frågorna debatteras tycks det från majoritetsföreträdare i vissa fall angeläget att mycket starkt ta avstånd från den trosövertygelse som präglar FK.

Den som engagerar sig kyrkopolitiskt kommer att korrumperas. För att nå blygsamma framgångar leds minoriteten till att kompromissa med sin egen övertygelse. Den som vill nå framgång i en fråga kan behöva ge med sig i en annan. För att alls ha någon möjlighet att vinna en omröstning krävs taktiskt spel. Eventuell framgång i en mindre väsentlig fråga kan göra oss blinda för att vi i avgörande frågor befinner oss på ständig organiserad eller oorganiserad reträtt. Därtill finns på det personliga planet kanske en längtan att bli upptagen i ”värmen”. Integriteten hos minoritetens företrädare blir satt på prov, ibland också möjligen ifrågasatt av dem som röstade in sina företrädare.

Genom att överhuvud taget kandidera och låta sig väljas in legitimerar FK och andra i beslutsorganen invalda ledamöter, som delar samma övertygelse, ett system som i grunden är felaktigt. Kyrkomötet i sin nuvarande form är en konstruktion som inte förtjänar stöd. De förhoppningar som av många sattes till relationsförändringen mellan kyrka och stat kom på skam. Förändringen innebar att de politiska partierna stärkte sitt grepp om kyrkan. Detta grepp kommer partierna inte att släppa så länge det finns någon möjlighet att kyrkans väckelserörelser skulle flytta fram sina positioner. Det kyrkopolitiska spelet kommer dessa rörelser aldrig att vinna.

De som engagerar sig i kyrkopolitiken slösar bort sina krafter till ingen eller ringa nytta, krafter som hellre borde användas på annat sätt. Mycket tid och energi går åt till att hålla den felkonstruerade beslutsapparaten igång. Hellre borde kraften ägnas åt områden där det verkligen går att påverka. I den lokala församlingen, i husförsamlingar och i skilda ”glödhärdar” sker det som har verklig betydelse i dag och inför framtiden. Att förvalta en struktur som ändå till slut kommer att rasa samman är meningslöst.

Även Frimodig kyrkas ledamöter i kyrkomötet har brottats med dessa invändningar. Skulle värdet av vår medverkan i kyrkomötet enbart avgöras av i vilken mån vi påverkat utgången av fattade beslut skulle vi sannolikt ge upp kampen. Skulle vi arbeta med ett kortsiktigt perspektiv (ge det en mandatperiod, svänger det inte då så lägger vi ner) skulle vi på samma sätt modlöst tvingas lämna arenan. Om personliga påhopp fick någon att ge upp skulle gruppen successivt ha decimerats och kanske utplånats. Men i stället är det kampvilja och glädje mitt i kyrkopolitiska motgångar som präglat gruppen. Jag vill därför återge några av de reflektioner som burit och bär oss i gruppen och som är skäl till att både fortsätta och fördjupa kyrkokampen. Också den som förs i våra beslutsorgan.

FK är inte ensamma om att kraftigt ifrågasätta nuvarande beslutsordning. Motståndet mot de politiska partiernas engagemang ökar långsamt. Desperationen över detta kan ibland märkas i partigrupperna. Grupper som kandiderar på andra typer av listor än de som har koppling till riksdagspartierna utmålas som elitistiska och farliga för kyrkan. Riksdagspartierna ses som en garant för att kyrkan ska vara fortsatt öppen och demokratisk. Samtidigt inser allt fler att den enorma apparat som kyrkoval och kyrkomöte utgör blivit orimlig. Svenska kyrkan kan inte fortsätta hävda att beslutsapparaten helst ska vara en spegling av riksdag, landsting och kommun. Partiernas ogenerade försök att driva riksdagsfrågor i kyrkomötet måste på allt sätt motarbetas.

Om Svenska kyrkan alls kommer att finnas kvar om ett par generationer kommer förutsättningarna att vara mycket annorlunda. Det är osannolikt att beslutsfunktionerna då skulle likna dagens. Medlemstalet och de ekonomiska förutsättningarna kommer att vara helt annorlunda. Utgångspunkten för valen kommer att vara den lokala nivån (och möjligen stiftet) och därifrån kommer representanterna att väljas till någon form av kyrkomöte. Kyrkomötet kommer att ha en annan storlek och andra arbetsformer. Men detta medför på inget sätt med någon automatik att de

beslut som fattas blir bättre för kyrkan eller i högre utsträckning speglar Frimodig kyrkas värderingar. Idén med demokratin är att skilda synsätt ska ges utrymme och brottas med varandra. Om de värden och den tro som FK står för alls ska få genomslag, behöver det finnas människor som står för dem i våra beslutsorgan också i framtiden. Genom FK:s arbete inskolas våra sympatisörer till att ta ett ansvar också för beslutsfattandet i kyrkan. Skulle detta engagemang brytas blir vägen lång att åter bygga upp kompetensen. Två generationer känns som mycket utdragen tid men sannolikt kommer förändringarna i strukturen långt tidigare. Med nuvarande förändringstakt blir Svenska kyrkan en ”minoritetskyrka” med under 50 % tillhöriga om 10 – 15 år.

Det som sker i församlingarna, antingen det handlar om territoriella sådana eller om husförsamlingar av skilda slag, kan understödjas eller motarbetas av kyrkomöte och stiftsnivå. De avgöranden som fattas av dessa beslutsorgan är inte betydelselösa för församlingens förutsättningar. Vi tror ju också på en episkopal kyrka, inte på en kongregationalistisk sådan, där varje församling går sin egen väg. Vi har ett medansvar att verka för att kyrkan, också som stift och nationell enhet står upp för den tro som är hennes i enlighet med bibel, tradition och bekännelse.

I relation till såväl inomkyrkliga väckelser som till andra kyrkor har det betydelse att det finns en grupp (om än oftast nedröstad minoritet) som bärs av en annan övertygelse än den som kommer till uttryck genom kyrkomötets majoritet. Det kyrkopolitiska arbetet är inte det viktigaste uttrycket för vår tro och vårt engagemang men det är heller inte oviktigt. Det har betydelse att vi offentligt, också i kyrkomötet, står upp för det som är vår tro.

Som redan uttryckts finns företrädare för samma tro och värderingar också i andra grupper. Dessa befinner sig många gånger i en mer utsatt ställning än vad FK:s ledamöter gör. Inom Frimodig kyrka får vi, när vi möts som grupp, möjligheten att ge uttryck för vår frustration eller vår sorg. Vi kan samtidigt tillsammans lägga upp hur kampen ska drivas i skilda frågor, och ta till vara vars och ens alldeles särskilda gåvor. Inför gruppen behöver vi inte vara rädda för att vi är avvikare. Vi känner varandras stöd och bärs av varandras böner. Vi påminner varandra om den tro vi delar med större delen av den världsvida kristenheten. Därför kan vi också i någon mån agera vindskydd åt dem som är mer utsatta. Genom att vi som grupp står för det som annars mer bärs av individer, kan vi kosta på oss att ta emot en del av stormen när den bryter lös. Om andra därigenom får det minsta lilla beskydd att vara trogna sin övertygelse så är det i sig en god sak.

Åtskilliga förtroendevalda som i kyrkosynsfrågor röstar annorlunda än FK har ringa personlig erfarenhet av väckelserörelsernas betydelse för Svenska kyrkan. De kan uppfatta teologiska debatter som svårbegripliga och möjligen oväsentliga. Genom den politiska strukturen i kyrkomötet kommer de inom sin respektive nomineringsgrupp att få sin personliga uppfattning bekräftad, också genom de präster med läroansvar som finns representerade i gruppen. Det är viktigt att det i plenardebatten blir tydligt att kyrkans präster också argumenterar på annat sätt än det som de annars möter. Om FK:s röst skulle tystna tillsammans med deras som delar samma tro och övertygelse, skulle vi svika dem som behöver få sin egen tro och uppfattning prövad. Rösten från väckelsen får aldrig tystna i kyrkan. Att dessa förtroendevalda, som kämpar mot en del av det vi står för, får möta oss som levande människor av kött och blod kan i sig vara en god sak. Kanske kan några av nidbilderna rättas till runt en fika på dagen eller en öl på kvällen.

För Frimodig kyrka har på ett alldeles särskilt sätt också frågan om försoning mellan företrädare för skilda övertygelser kommit i förgrunden. I kyrkomötesgruppen är det tydligt att vi kommer från

många skilda sammanhang. Den inomkyrkliga väckelsen är långt ifrån enhetlig och gruppen långt ifrån konform. I vissa frågor tänker vi verkligen olika. Men vi har valt att driva arbetet tillsammans. Och vi har valt att leva i respekt för att det finns skilda övertygelser. Vi drivs inte av tanken att vi ska övertyga varandra i gruppen till dess att alla tänker lika. Men vi känner hos varandra igen viljan att söka Guds väg i våra egna och i kyrkans liv, och vi vill i detta gå tillsammans och bära varandra. I gruppen kan vi trösta varandra när vi blir tilltygade i debatten. Vi kan också tillsammans reflektera över och forma en strategi kring inom vilka områden vi ska driva en fråga hela vägen.  Andra gånger tycks det klokare att försöka nå ett samförstånd med andra grupper eller att helt enkelt släppa frågan och åtminstone för ett tag inte ödsla mer krafter på den.

Men finns det till slut någon fråga där Frimodig kyrka som Frimodig kyrka drivit och påverkat utgången av? Ja, även om det mer tillhör undantagen. Länge uppfattades det som omöjligt av kyrkomötets majoritet att bifalla en motion med FK som upphov. Eftersom man ändå sett att vissa förslag verkligen var kloka och behjärtansvärda har detta vanligen lösts på annat sätt. Antingen har man avslagit motionen ifråga men med anledning av motionen föreslagit något likartat men inte identiskt. Eller så har man avslagit motionen men något år senare från en annan grupp motionerat i samma fråga, en motion som då eventuellt kunnat bifallas. Eller så har man avslagit något som sedan ändå visat sig ha genomförts av Kyrkokansliet. Det är inte avgörande.  Vi kan aldrig upphöra att vilja kyrkan väl. Och allt som går i rätt riktning är värt vår tacksamhet oavsett vem som får äran för arbetet.

Några menar att Svenska kyrkan inte längre förmår fullfölja Jesu uppdrag till henne att vara evangeliets bärare som Kyrka i Sverige. De kan inte längre se det som rätt att bli kvar i samfundet. De som kommer till denna slutsats har skäl för sin övertygelse och ska respekteras i det ställningstagande de gör. Men för alla som väljer att stanna kvar i Svenska kyrkan finns utmaningen att också kämpa för det som vi tror på. Återigen, det kyrkopolitiska engagemanget är inte det viktigaste av allt men sannerligen inte heller oviktigt. I det arbetet behövs alla goda krafter.

 

Bertil Murray

Präst, Uppsala stift,  gruppledare för Frimodig kyrka i kyrkomötet.

Öppna för ”Fresh Expressions”, Motion 2014:25

Av Jan Erik Amilén den 23 November 2014 om: Barn och ungdomar, Dopet, Efterföljelse, Flyktingarbete, Ideellt arbete, Kyrkomötet, Ledarskap, Levande församlingar, Svenska kyrkans identitet

Dan Sarkar och Berth Löndahl, båda Frimodig kyrka, båda ledamöter från Lunds stift, motionerar om “Fresh Expressions” (=”Nya uttryck”). Förslaget lyder:

Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att ta fram en rapport som uppmuntrar till nya uttryck för att vara kyrka.

Motionen bereddes i Tillsyns- och uppdragsutskottet, tillsammans med motionerna 2, 47 och 103. Samtliga fyra motioner avslogs. De starka argumenten för avslag betonar det redan pågående arbetet med satsningen “Dela tro – dela liv”, samt arbetet med församlingsinstruktionerna.

I detta betänkande behandlas fyra motioner, 2014:2, 2014:25, 2014:47 och 2014:103, med förslag om att kyrkomötet ska ge uppdrag till kyrkostyrelsen att vidta olika åtgärder avseende församlingsutveckling och mission. Utskottet pekar på satsningen Dela tro – dela liv. Eftersom detta arbete pågår bör inte nya uppdrag ges till kyrkostyrelsen på sådana områden som ligger inom ramen för eller har en nära koppling till detta.
Utskottet lyfter också fram det lokala ansvaret och inte minst det arbete som behöver ske när församlingsinstruktioner tas fram i samverkan mellan församlingar, pastorat och stift.
Utskottet föreslår att kyrkomötet beslutar att avslå alla fyra motionerna.

Läronämndens yttrande tillfogas nedan:

Kyrkan är redskap för Guds sändning som tar sig uttryck i församlingens uppdrag att fira gudstjänst, bedriva undervisning, utöva diakoni och mission. Syftet är att människor ska komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas. Detta är grunden för den missionsstrategi som ska förverkligas i varje församling och som tydliggörs i församlingsinstruktionen. Den utarbetas i samspel mellan stiftet och de lokala pastorala områdena.

Det som Dan Sarkar och Berth Löndahl brinner för avslogs. Trots goda argument i motionen! (Men det kan göras lokalt!!)

[…] Det som givit både legitimitet och kraft åt och skapat möjligheter för ”Fresh Expressions” i England är de centrala instansernas initiativ, stöd och vilja att uppmuntra nya uttryck för att vara kyrka. Det vi efterlyser i Svenska kyrkan är ett liknande nationellt initiativ som öppnar för lokal mission bland dem som Svenska kyrkan idag har särskilt svårt att nå, d.v.s. ickekyrkliga, före detta kyrkliga, invandrare och ungdomar.

Kontanthantering, Motion 2014:042

Av Jan Erik Amilén den 23 November 2014 om: Arbetsmiljö, Gudstjänst, Ideellt arbete, Kyrkomötet

Berth Löndahl, Frimodig kyrkas ena ledamot från Lunds stift, har varit en flitig motionär. Hela nio (9!) motioner har hans underskrift i Kyrkomötet 2014. Imponerande.

Motion 42 om kontanthantering har Berth Löndahl som ensam undertecknare. Läs gärna motionen. Berth funderar kring kollekter, serveringsavgifter, gåvor och bidrag mm

Ekonomi- och egendomsutskottet hade uppgiften att skriva ett betänkande, och föreslår att motionen avslås. Motivering är att arbetet redan pågår.

Utskottet konstaterar att kyrkostyrelsens pågående projekt om kontanthantering verkar i motionen anda. Det har även utvidgats till att omfatta andra delar av kontanthanteringen utöver det som är kopplat till kollekthantering, såsom exempelvis insamlingsverksamhet och serveringsintäkter.
Inom projektet kartläggs, prövas, utvärderas och upphandlas olika alternativ till kontanthantering. Information om alternativa lösningar kommer löpande att publiceras på intranätet och de upphandlade tjänsterna kommer att erbjudas församlingar och pastorat.
Med anledning av ovanstående föreslår utskottet att motionen avslås.

Utvecklingsstöd till kristna institutioner, Motion 2014:098

Av Jan Erik Amilén den 23 November 2014 om: Diakoni, Efterföljelse, Flyktingarbete, Folkkyrka, Ideellt arbete, Kyrkomötet, Ledarskap, Levande församlingar

Motion 98 har skrivits av Fredrik Sidenvall, Frimodig kyrka. I organisationsutskottets betänkande bereds Fredriks motion tillsammans med motion 18 “Social företagande”. Båda motionerna avslås, läs betänkandet här.

I sin motion föreslår Fredrik att Kyrkomötet fattar tre beslut:

1. Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att producera en manual för att på kristen grund starta, driva och utveckla verksamheter inom vård, skola och omsorg.

2. Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att återkomma till kyrkomötet med ett förslag senast 2018.

3. Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att, när utredningen är genomförd och manualen är utformad, inom ramen för rikskyrkans verksamhet regelbundet anordna kurser för dem som vill starta eller driver samhällsnyttig verksamhet.

Organisationsutskottets motivering för ett avslag är:

Som anförs i betänkandets bakgrundstext har kyrkostyrelsen under 2011 tagit fram material med råd till församlingar vid bedrivande av näringsverksamhet liksom råd till församlingar vid bolagsbildning. Kyrkostyrelsen har även tagit fram annat relevant material och det pågår fortsatta processer rörande välfärdsfrågor.
Utskottet kan också konstatera att råd och stöd i dessa frågor går att finna på stiftsnivå. Med tanke på vad som anges om stiftsmedverkan i den plan för det fortsatta arbetet med välfärdsfrågorna som kyrkostyrelsen har under utarbetande, menar utskottet att stiftens förmåga till råd och stöd i dessa frågor även kan förväntas öka. Utskottet menar att det är viktigt att följa upp utfallet av de pågående processerna så att det kan säkerställas att de på ett ändamålsenligt sätt tillgodoser föreliggande behov av råd och stöd. Utskottet ser därför fram emot en kommande redovisning av hur processerna utvecklas.
Utskottet anser sammanfattningsvis, dels mot bakgrund av att material redan finns utgivet, dels mot bakgrund av pågående processer, att kyrkostyrelsen inte bör ges något sådant uppdrag som motionären efterfrågar i punkten 1. Motionen bör därför avslås i sin helhet.

Kort formulerat: Det finns redan stöd att få från stiftsnivå. Därför behövs inget nytt uppdrag. Men kyrkan kan gärna vara en aktör i välfärdsfrågor!

En kyrka nära dig

Av Berit Simonsson den 11 September 2013 om: Byggnader, Folkkyrka, Ideellt arbete, Jesus, Ledarskap, Levande församlingar, Svenska kyrkans identitet, Väckelse

Närproducerat – det många letar efter i butikshyllorna

Närproducerat står för personligt ansvarstagande, för värnandet om det lilla sammanhanget, för delaktighet och kreativitet, insyn och inflytande. Med avstånd avtar det personliga engagemanget och ansvaret.

Frimodig kyrka vill verka för en kyrka nära dig – för människor som längtar!

Jag hörde om en liten församling någonstans i Sverige där varje ny medlem fick en egen nyckel till församlingens lokaler, för att markera delaktighet och samhörighet. Vilken fin gest! Riktigt så kanske vi inte kan göra i Svenska kyrkan, men vi förstår att det är viktigt med ”närproducerat” också vad gäller församlingens liv och angelägenheter.

Så här säger vi i vårt valprogram:

Frimodig kyrka vill stoppa omotiverad stordrift av församlingsverksamheten. Avståndet till den enskilda människan har ökat och det lokala engagemanget har blivit lidande. Församlingen måste återfå sin självständighet. Det innebör att församlingsmedlemmarna själva ska kunna utse sina förtroendevalda och kunna fira gudstjänst varje söndag.

Kyrkan mitt i byn – är tyvärr stängd!

Sådant som det tagit år att bygga upp av gott arbete, av goda kyrkvanor och förtroende för församlingen, kan brytas ner på kort tid. Att bygga tar lång tid, att riva går fort. Vi i Frimodig kyrka tror att omotiverade sammanslagningar av församlingar och pastorat till större enheter faktiskt också blir ett aktivt led i att påskynda avkristningen i landet. Kyrkan mitt i byn, som tyvärr erbjuder gudstjänst endast var tredje vecka, eller inte alls, är ett av de trista resultaten av omotiverade sammanslagningar. Gudstjänstlivets regelbundenhet förstörs, man blir osäker på om det firas gudstjänst eller inte, ”det är ingen idé att gå till kyrkan i dag heller, det var ju ingen gudstjänst där förra söndagen och vem vet när det blir härnäst.” Och den personliga kontakten med de som arbetar i församlingen minskar, man känner inte längre igen ”sin” kantor, präst eller kyrkvaktmästare.

En levande församling är som en familj

Känslan uppstår lätt, att om jag inte känner igen dem som arbetar i den stora sammanslagna enheten, så är det heller ingen därifrån som känner igen mig och bryr sig om mitt liv. Frimodig kyrka vill arbeta för att du ska känna delaktighet och närhet till församlingen på din ort, och att de som fattar viktiga beslut som rör din lokala församling inte ska väljas av något distanserat organ utan av församlingsmedlemmarna. Glädje, tro, engagemang och samhörighet växer bäst i det nära sammanhanget!

FK3