Bloggposter på ämnet Socialdemokraterna:

Socialdemokraterna hjälper Sverigedemokraterna

Av Jan-Anders Ekelund den 7 September 2013 om: Partipolitisering, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna

I dag på Facebook kunde jag läsa om en händelse som Frimodig kyrkas ordförande i Göteborgs stift Tord Nordblom varit med om hemma i Ytterby utanför ICA.  Tord är sedan flera år tillbaks präst i Ytterby församling. Han är också känd för att jobba aktivt med att ta hand om flyktingar.

Läs hans korta berättelse om hur Socialdemokraterna går till väga i kyrkovalskampanjen. Alla medel verkar tillåtna för att  behålla makten över trossamfundet Svenska kyrkan. Den 15 september skall också, enligt Stefan Löfven, vara första steget mot regimskifte i Sverige.

Tord skriver:

Kan det bli värre? Nu får nog SD hjälp av S i kyrkovalet !! Idag när vi var på ICA och handlade stod det en man utanför affären och delade ut valmaterial för sossarna. Han uppmanade ivrigt alla att gå och rösta i kyrkovalet. Jag gick fram till honom och undrade stillsamt om han var intresserad av kyrkan. Jag kände ju inte igen honom trots att jag är präst i församlingen. Döm om min förvåning när han då svarade “Nej, jag går aldrig i kyrkan. Jag är muslim” “Tycker du då inte att det är lite märkligt att du som muslim står här och uppmanar folk att rösta i kyrkovalet om du inte själv ens är intresserad av den kristna kyrkan” Det tyckte han inte, han var ju engagerad i S.

Alla som känner mig, vet att jag inte har något emot muslimer. Jag har tagit strid för att skydda många av dem från orättfärdig behandling i det här landet. Men när muslimer, som inte är medlemmar i Svenska kyrkan, står och delar ut valinformation och uppmanar folk att rösta på S i kyrkovalet, då förstår jag mycket väl att folk blir arga – och i ren protest kanske lägger sin röst på SD i stället.
Vi måste få ett slut på det partipolitiska gisslet i Svenska kyrkan. Rösta Frimodigt.

Människor och tro

Av Jan-Anders Ekelund den 25 August 2013 om: Flyktingarbete, Partipolitisering, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna

Fredagens radioprogram i P1  Människor och tro handlade om kyrkovalet och framför allt om Sverigedemokraterna.  Efter en intervju med riksdags- och kyrkomötesledamoten Margareta Larsson (sd) fick Erik Lindfelt, författare och journalist och kanske SR:s främste expert på kyrkopolitik komma till tals.

Han konstaterade att SD och Frimodig kyrka ligger väldigt långt ifrån varandra. I frågan om friheten ifrån staten är SD och Frimodig kyrka de nomineringsgrupper som har störst avstånd mellan sig. Lindfelt konstaterade att människor ifrån FK alltid jobbat för ett totalt skiljande mellan kyrka och stat. FK  och SD är motpolerna enligt Lindfelt. Någon svensk nationalkyrka har aldrig legat för FK.

SD använder kyrkovalet som en språngbräda in i de vanliga politiska valen enligt Lindfelt. De agerar alltså på samma sätt som Olle Burell och Socialdemokraterna. Valmaskineriet till framtida EU- och riksdagsval skall trimmas i kyrkovalet.

Lindfelt poängterade också att synen på flyktingar skiljer sig markant mellan SD och FK.  Lindfeldt påpekade att många av Frimodig kyrkas människor jobbar aktivt med att hjälpa flyktingar. Han påminde om att “Frimodig kyrka-präster” gömt flyktingar i sina kyrkor.

I slutet av intervjun med Larsson friade hon till FK för att få ett större inflytande i Kyrkomötet. Lindfelt var tydlig med att FK inte besvarat några frierier ifrån SD eftersom skillnaderna mellan grupperna är så stora.

Erik Lidfelt har helt rätt.  Det blir väldigt tydligt när man läser de olika nomineringsgruppernas valprogram.  Läs Micael Grenholms, för övrigt son till Svenska kyrkans chefsteolog professor Christina Grenholm, enkla undersökning  Hur många gånger nämner kyrkovalspartierna Gud och Jesus?  Än en gång kan vi konstatera att SD och Frimodig kyrka är motpolerna i “kyrkopolitiken”.

Läs också gärna Judith Fagrell  “Fädernas kyrka – igen” och Carl-Henric Jaktlund i Dagen.

Gud – i kyrkan och samhället

Av Anna Sophia Bonde den 4 July 2013 om: Ärkebiskopen, Efterföljelse, Gud, Kyrkans tidning, Socialdemokraterna

SVT hade annonserat att det skulle bli stor, maffig kyrkodebatt i Almedalen, med utgångspunkten Är det för lite Gud i kyrkan? Tyvärr kom den knappa kvartens debatt igår kväll att handla om höger eller vänster. Helle Klein menade att detta att vara kristen har med människovärde att göra – alltså är alla kloka kristna vänster. Dagens Elisabeth Sandlund ifrågasatte att detta var något specifikt “vänster” och ville komma åt grunden för vårt engagemang som kristna, Jesus själv, och vad det innebär är det är på hans mandat vi verkar i världen.  Om detta har hon skrivit i en artikel Svenska kyrkan är i andlig kris som avslutas:

Öppenheten för en klar och tydlig presentation av vad kristen tro innebär är förvånansvärt stor i vårt sekulariserade samhälle. Respekten för en kyrka som vet vad hon har att komma med och som är stolt över det är påtaglig. Chanserna att nå ut med budskapet är goda.  I takt med att kunskapen om kristen tro sjunkit har också fördomarna minskat och Svenska kyrkan är, trots medlemstappet, det trossamfund som har de i särklass bredaste kontaktytorna.

 Alla kommer inte omedelbart att acceptera erbjudandet om det nya liv, här och nu på jorden och i all evighet i himlen, som Jesus vill ge var och en som är beredd att ta emot . Men att en och annan tackar nej, åtminstone för tillfället, är ett mindre problem än om kyrkan är så otydlig och luddig med vad hon står för att det inte finns något att tacka ja till.

För att nå ut med budskapet krävs uppfinningsrikedom, uthållighet, samarbete över samfundsgränserna, en mångfald av uttryckssätt och ett mod att pröva nya vägar.  Allt är möjligt – så länge utgångspunkten är att det som görs gynnar det övergripande syftet.

Det gäller också kyrkans engagemang för samhället i stort och för dess individer, vare sig det handlar om diakonala insatser för människor i nöd, arbetet för fred, mot miljöförstöring, för en human flyktingpolitik och så vidare, och så vidare. På alla områden har kyrkan som sådan och enskilda kristna en kallelse att göra en insats med den gemensamma utgångspunkten att alla människor har ett okränkbart värde eftersom de är skapade till Guds avbild.

Men genomslaget uteblir om ansträngningarna innebär att strålkastarljuset riktas någon annanstans än mot kyrkans herre, Jesus Kristus.

Ärkebiskopen tyckte att det inte är för lite Gud i kyrkan men väl för lite Gud i samhället, att medierna lite enögt lyfter fram somligt, kyrkligt engagemang men missar mycket annat. Begreppet “andlighet” nämndes, men inte – befarar jag – så att någon direkt uppfattade detta som något lockande.

Kanske är Fredrik Modéus något viktigt på spåren när han i nya numret av Kyrkans tidning önskar ett slags Almedalsanda för kyrkan, alltså att vi inte längre skulle vara så rädda för att låta åsikter brytas mot varandra utan se mångfalden som en tillgång. Han skriver:

Guds barn kan tycka olika och föra debatt utan att kyrkan går under. Vi har en särskild tillgång: enhet beror inte av samma åsikt, ståndpunkt, partifärg, inte av samma politiska agenda. Inte av att tro formuleras likadant. Törsten förenar däremot: efter liv, mening och sanning. Och löftet om gudsnärvaro. Törst och löfte: två konstanter som inte ens det vassaste meningsutbytet rår på.

Just därför är det tråkigt att till exempel Helle Klein, som är en så inflytelserik debattör, dissar alla som inte kommer till samma politiska slutsatser som hon själv. Det främjar knappast samtalsklimatet i kyrkan. Och, vad som är ännu värre: det lär inte få människor att tänka: se på de kristna, som de älskar varandra! – utom möjligen i ironisk bemärkelse.

Jag är inte troende men jag skall in i “kyrkopolitiken”

Av Jan-Anders Ekelund den 15 June 2013 om: Frimodig Kyrka, Kyrkovalet 2013, Partipolitisering, Socialdemokraterna

Det tidigare statsrådet Margareta Winberg (S) skall enligt en intervju i Östersunds Posten göra comeback i politiken denna gång som “kyrkopolitiker”.  Comebacken skall ske i kyrkofullmäktigevalet i Östersunds församling.

Winberg säger: – Det är ett steg in i politiken, det ska bli spännande. Jag är inte troende, men de värderingar som kyrkan står för är bra och de vill jag gärna arbeta med. Hon utesluter inte att den politiska comebacken kan sträcka även till andra uppdrag, förutom kyrkofullmäktige.

Det hedrar henne att hon är ärlig men var går gränsen för socialdemokraternas övertagande av det evangeliskt-lutherska trossamfundet Svenska kyrkan?  Många med mig har använt ordet ockupation och fått kritik ifrån (s)  men jag har svårt att se att det är missvisande. Kyrkan står inte i första hand för värderingar, utan i första hand för en bekännelse, tron på Jesus Kristus som världens Frälsare.

Diakonen Inger Lindeskog Frimodig kyrka i Skara stift hade inne en bra artikel i senaste numret av Kyrkans tidning. Tyvärr så är rubriksättningen ifrån Kyrkans tidning missvisande, Kyrkan och politikerna behöver varandra. Det hon skriver är precis tvärtom. Fundera över denna formuleringen:  Jag skulle vilja påstå att det är lättare att tillägna sig parlamentarisk skicklighet som nybliven förtroendevald än det är att som rutinerad politiker tillägna sig förtrogenhet med Svenska kyrkans tro och liv. Och – handen på hjärtat – vilket är viktigast? 

Partipolitikerna vill ha bort EFS?

Av Jan-Anders Ekelund den 11 May 2013 om: EFS, Frimodig Kyrka, Kyrkovalet 2013, Moderaterna, Partipolitisering, POSK, Socialdemokraterna, Struktur, Svenska kyrkans identitet, Väckelse

Vi ser det återigen, det spelar inte så stor roll vilket politiskt parti man tillhör inom Svenska kyrkan – man tycker oftast lika ändå. Jag har tidigare skrivit om att Skarpnäcks församling sagt upp samarbetsavtalet med EFS kring Hammarbykyrkan. I veckans Kyrkans Tidning försvar de ansvariga politikerna ifrån  socialdemokraterna och moderaterna beslutet.  De hävdar t.o.m. att POSK stödde beslutet med undantag av en person. Det låter besynnerligt.

Artikeln andas upprördhet över att EFS -föreningen kritiserat uppsägningen av avtalet.  Dag Sandahl kommenterar kyrkopolitikerna i Skarpnäcks artikel på sin blogg:

Och så kyrkofullmäktiges (S) och kyrkorådets (M) ordföranden i Skarpnäcks församling, som kommenterar schismen med EFS-föreningen. Bilden är rätt klar. EFS hamnar bortom övervägandena när Skarpnäck reducerar. Kyrkopolitikerrna uppfattar att få av EFS-arna bor i församlingen och så är saken klar. Men så kommer det bästa:

“EFS-föreningens höga tonläge bidrar tyvärr inte till att skapa förutsättningar för framtida samarbete.” Klara besked till EFS-arna – bråkar ni med oss, får det konsekvenser.

“Vad som bekymrar oss särskilt är föreningens angrepp på två kvinnliga företrädare inom Svenska kyrkan, biskopen och kyrkoherden. Angreppen är av ett slag som inte hör hemma i Svenska kyrkan.” Där fick EFS-arna igen! Hör inte hemma i Svenska kyrkan!!

Etablissemanget inom Svenska kyrkan talar oftast om mångfald i Svenska kyrkan men när det kommer till praktisk handling så är mångfalden som bortblåst. EFS och den lågkyrkliga väckelsen (precis som exempelvis den högkyrkliga förnyelsen) är en oumbärlig del av Svenska kyrkan. Samarbetsavtalen skall inte sägas upp utan fler skall istället skapas. När alltfler församlingar inom Svenska kyrkan knappt går på styrfart och tappar terräng behövs den andliga vitalisering som de inomkyrkliga rörelserna kan ge.  Tyvärr så är många politiker helt främmande för denna realitet eftersom man inte själv har någon erfarenhet av dessa rörelser.  Jag har skrivit det tidigare, samarbetsavtalen ger bara vinnare. EFS har en stor potential att driva församlingsarbetet vilket kommer alla som bor kring samarbetskyrkan till godo. Det mest kända exemplet är St Clara kyrka i Stockholms domkyrkoförsamling  som drivs av EFS-föreningen St Claras vänner.

Det tål att på nytt upprepa vad Frimodig kyrka skriver i sin valplattform:

Frimodig kyrka är emot den stordrift av församlingsverksamheten som vi nu ser tydliga tendenser till. I stället bör Svenska kyrkan utnyttja sina olika idéburna rörelser för att församlingarna skall kunna fortsätta att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. Modellen med samverkans- och samarbetsavtal mellan den lokala församlingen och EFS bör ligga till grund för liknande avtal med andra inomkyrkliga rörelser. På så sätt skulle det folkliga inflytandet stärkas och Svenska kyrkan finna vägar att fördjupa sin identitet som verklig folkkyrka.

Viktiga artiklar i Kyrkans tidning

Av Jan-Anders Ekelund den 11 April 2013 om: Centern, Folkkyrka, Jesus, Kyrkovalet 2013, Partipolitisering, Socialdemokraterna

Veckans nummer av Kyrkans Tidning innehåller glädjande nog två riktigt bra artiklar. Dels är det ledaren av  Barbro Matzols,  Dags att tänka på en ny demokrati.  

Matzols skriver bl.a.:

Att Svenska kyrkan efter separationen från staten i stort behållit de politiska partierna som nomineringsbaser för de förtroendevalda, är en kvarleva från en svunnen tid. Det är inte svårt att förstå att man kanske inte vågade eller kunde kapa förtöjningarna när Svenska kyrkan blev ett fritt trossamfund bland andra. Men nu är tiden mogen att påbörja en resa bort från partipolitiska intressen. Kyrkan behöver visa modet att i stället uppmuntra och locka idérika, entusiastiska personer med hög integritet som vill vara med att forma morgondagens Svenska kyrka. Personer som inte går i någons ledband eller står under partipiskans disciplin. Och även om det finns kyrkopolitiska program i de två partier, S och C, som kandiderar i kyrkovalet, tål det att påminnas om att dessa politiska partier är formade utifrån andra frågor än de som är de viktigaste i det kyrkliga arbetet.

Einar Billing, den teolog som mer än någon annan format Svenska kyrkan som öppen folkkyrka, kan fortfarande ge inspiration och kurage. Han slog med kraft fast att kyrkan, med alla sina brister, främst är religiöst motiverad. Inte kulturellt eller socialt. Och det som inte kan motiveras religiöst har ingen plats i en folkkyrka. ”Först och främst måste vi hålla vakt om folkkyrkans religiösa och kristliga karaktär, om den religiösa intensiteten i dess budskap och dess gärning.”
Eller med andra ord: tillbaka till rötterna.

 

Den andra artikeln i Kyrkans tidning är ett öppet brev till biskopsmötet där författarna kräver att biskoparna ska ta bladet ifrån munnen och tala om hur man vill ha samtalsklimatet i Svenska kyrkan.  Debattartikeln är underskriven av sju präster med varierande bakgrund och teologisk inriktning i kyrkan.  Artikeln knyter an till det tuffa samtalsklimatet vi fått i Svenska kyrkan inte minst genom Seglora smedjas agerande. Här följer ett utdrag:

 

För oss är kyrkan det hem där människor finner nåd och förlåtelse. I förlåtelsens sammanhang är vi medvetna om våra egna tillkortakommanden, väl förtrogna med att vi alla är ställda under samma dom och samma nåd. Vi ser med oro på hur lagiskt tänkande kommit att dominera debatten i kyrkan och tränger ut evangeliet. En lagiskhet som får makt kan bli mycket destruktiv för ett sammanhang.
Det vi bevittnar just nu är hur kristen tro och kristen människosyn frontalkrockar med hård realpolitik. Och detta är en annan punkt i vilken vi förenas: för oss är kyrkan inte en politisk organisation där någon ideologi, oavsett vilken, är överordnad. För oss är kyrkan det såväl konkreta som symboliska rum där människor förenas i tron på Jesus Kristus. Det är detta som är utgångspunkt och mål. Skiljelinjen går alltså inte längre mellan dem som ifrågasätter ämbetsreformen om kvinnliga präster och de som bejakar den och finner frågan avgjord. Inte heller mellan dem som välkomnade beslutet om samkönade vigslar och dem som kritiserar det. I dessa frågor har vi ingen samsyn. Men i den överordnade – och enligt vår mening för Svenska kyrkan alldeles avgörande – frågan om Svenska kyrkan ska vara ett trossamfund eller en toppstyrd politisk organisation där vi tvingas underkasta oss realpolitiska beslut är vi alltså djupt överens.

Vilka väljer du? Närmast Jesus!

Av Jan-Anders Ekelund den 27 March 2013 om: .kr Kristdemokrater i Sv Kyrkan, Centern, Fisk (Folkpartister i Kyrkan), Frimodig Kyrka, Jesus, Kyrkovalet 2013, Miljöpartister i Svenska kyrkan, Moderaterna, ÖKA, POSK, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna

vilka väljer du

 

Kyrkans tidning har gett ut en kyrkovalsbilaga. Innehållet kan man ha många synpunkter på. Den moderna teologin skall presenteras som en självklarhet för folket. Frimodig kyrka kan i alla fall glädja sig över att en av våra sympatisörer syster Marianne på Alsike kloster, omnämns som ett föredöme i sitt arbete med flyktingar. Tron får konsekvenser för Frimodig kyrka!

Grupperna har själva fått lägga in sig i en graf utifrån fyra parametrar  (sid 15). Frimodig kyrka har lagt sig närmast Jesus! Sossarna har varit ärliga och lagt in sig i det partipolitiska fältet. Hur POSK har tänkt är svårt att förstå!

Det finns också fem frågor på sid 15 där vi får klara besked. Kristdemokraterna ställer sig bakom strukturutredningen och vill behålla vigselrätten.  ÖKA säger på nytt att kyrkan kan styras av de politiska partierna fast svaret verkar vara något svävande.  Frimodig kyrka är den grupp som avviker tydligast ifrån Sverigedemokraterna, fyra av fem svar.

Det verkliga alternativet i kyrkovalet

Av Jan-Anders Ekelund den 9 March 2013 om: .kr Kristdemokrater i Sv Kyrkan, Centern, Frimodig Kyrka, Moderaterna, POSK, Socialdemokraterna

Dag Sandahl motiverar på sin blogg varför Frimodig kyrka är det verkliga alternativet i kyrkovalet. Hans tankar följer nedan:

Frågan ställdes varför Frimodig kyrka är det verkliga alternativet i kyrkovalet. Jag ska ge ett icke helt uttömmande svar som är mitt eget men ändå.

Partipolitiseringen föröder Svenska kyrkan. I stället för att den kristna tron och kyrkokärleken är det sammanhållande, placeras folk in i den kyrkliga beslutsapparaten utifrån vilket politiskt parti de tillhör – och några av partierna blir maktens megafoner, några av dem med utomordentligt svag kompetens att ta upp allvarliga teologiska frågor eller kyrkliga utmaningar. De finns med för att driva sina partiers politik i Svenska kyrkan, denna ideologiska statsapparat. Frimodig kyrka är det verkliga alternativet genom att hålla fram Kyrkans egna identitetsfrågor. Vad vill Kyrkans Herre med Svenska kyrkan?

Alltså driver Frimodig kyrka inte bara frågor om missförhållanden utan också de avgörande viktiga frågorna om mission i Sverige, om den enhet Herren bad om för att världen ska tro och de samtids- och framtidsfrågor som hör samman med undervisning. Om människor inte vet något om kristen tro – hur kan man då i sin vildaste fantasi föreställa sig att de skulle vilja vara med i Svenska kyrkan. Och vill de inte vara med, hanterar vi inte situationen ens ekonomiskt.

Nu kan grupperingar förkunna sin egen förträfflighet och allt vad de skulle vilja göra tills ingen orkar längre. Efter två mandatperioder kan man veta att Frimodig kyrka inte bara orkat opponera kritiskt när felaktiga beslut tagits (samkönad vigsel, mastodontstrukturer i Svenska kyrkan som exempel) utan konstruktivt och kompetent medverkat i stifts- och kyrkostyrelser.
Ska jag vara lite förtjust denna morgon, när två vackra rådjur just passerat utanför prästgården, kunde jag tala om motionsskrivande, som tagits väl emot eller om insatser under sammanträden som stryrelser gillat. Frimodig kyrka sitter inte och hojtar i marginalerna. Det beror inte minst på att Frimodig kyrka i sina egna sammanhang håller idédebatten högt. Det kyrkliga analysarbete som så många vill undvika, står på vår agenda. Vi talar morgondag och framtid och ser hot och möjligheter.

Frimodig kyrka är en partipolitiskt obunden grupp. Det finns andra – oklart vad en av dem ska heta – som består av partimledlemmar, som i det kyrkliga organiserar sig “opolitiskt”. En grupp framträder också i sin nya skepnad som politisk – för annars skulle väl inte ordet “borgerlig” ingå i den kyrkliga självförståelsen?

Frimodig kyrka ägnar sig inte åt den vanliga svenskkyrkliga exkluderingslinjen. Vill man den gängse hållningen, där medkristna ska exkluderas för att de hävdar vad Kyrkan i alla tider hävdat, då ska man rösta på något av partierna. Helst S men C går nog också.
Vill man en annan tingens ordning är det Frimodig kyrka som gäller.
Frimodig kyrka står för den linje POSK bestämde sig för att lämna. Som gammal POSK-are kan jag bara beklaga detta. Och då återstår Frimodig kyrka, som har kvar målsättningen att härbärgera och hantera den kyrkliga splittringen. Det är brist på förstånd att inte ta upp motsättningar i ljuset, analysera dem och försöka finna vägar framåt.
Frimodig kyrka menar att detta enhetsarbete är nödvändigt och kan hänvisa till Jesu översteprästerliga förbön.

“Kyrkan måste vara Kyrka” har det i 80 år hetat i ekumeniska sammanhang. Svenska kyrkan måste vara Svenska KYRKAN, leva sin historia och därför se sin kallelse i dag i detta land. Olika andliga traditioner kommer med sina bidrag och så rustas Svenska kyrkan för framtiden. Frimodig kyrka hanterar kyrkofrågan i just denna bredd. Också detta utgör en del av det verkliga alternativet.

I Växjö stift ska det väl skrivas ett slags valmanifest inför kyrkovalet. Som vi nu tänker ska det hela tiden landa i konkreta arbetsuppgifter och inte bara vara ord som talar om att Frimodig kyrka är emot synden. Lite entusiasm hämtar vi från det faktum att det vi gjort hittills, tagits emot väl. Det kunde på sitt sätt bekymra. Var är förslagen från de andra nomineringsgrupperna? Går tiden åt till att förvalta det som är, så att de inte hinner tänka på förnyelse? Det är ingen spydig fråga. Det är en allvarligt menad fråga. Frimodig kyrka vill något mera. Det hörs. Den som röstat på Frimodig kyrka har fått mest talartid i kyrkomötet för sin röst och flest motioner.

Hammarbykyrkan och “kyrkopolitiken”

Av Jan-Anders Ekelund den 5 January 2013 om: EFS, Ideellt arbete, Levande församlingar, Moderaterna, Socialdemokraterna

Svenska kyrkan och EFS har ett samarbetsavtal på många platser som går ut på att den lokala EFS missionsföreningen sköter en distriktskyrka inom ett pastorat. Det är en win win situation som uppstår. Engagerat kyrkfolk ifrån EFS tar hand om församlingslivet i ett distrikt samtidigt som EFS får ta del av Svenska kyrkans kontaktnät i samhället. I många av dessa församlingar finns ett sprudlande församlingsliv som verkligen kommer människorna i respektive område till godo.

Frimodig kyrka ser gärna mer av detta. I vårt förslag till valplattform skriver vi bland annat:

… Frimodig kyrka är emot den stordrift av församlingsverksamheten som vi nu ser tydliga tendenser till. I stället bör Svenska kyrkan utnyttja sina olika idéburna rörelser för att församlingarna skall kunna fortsätta att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. Modellen med samverkans- och samarbetsavtal mellan den lokala församlingen och EFS bör ligga till grund för liknande avtal med andra inomkyrkliga rörelser. På så sätt skulle det folkliga inflytandet stärkas och Svenska kyrkan finna vägar att fördjupa sin identitet som verklig folkkyrka.
En bättre väg än sammanläggningar av församlingar är att samverka kring skilda administrativa frågor där förvaltningen blivit för betungande för den enskilda församlingen …

Bekymret är att Svenska kyrkan i framförallt Stockholms stift börjar vilja säga upp avtalen. Detta har skett i Akalla och Sätra. Nu är Hammarbykyrkans avtal på söder hotat. Skarpnäcks kyrkoråd vill säga upp avtalet.
Elisabeth Sandlund har skrivit en träffsäker ledare i Dagen. Det finns även en artikel i Kyrkans Tidning.

På facebook finns det en grupp som heter Rädda Hammarbykyrkan. Du har möjlighet att trycka på ”gilla” om du har Facebook.

Partipolitiseringen alltmer absurd

Av Jan-Anders Ekelund den 12 December 2012 om: Ekumenik, Partipolitisering, Socialdemokraterna

Olle Burell socialdemokraternas gruppledare på Kyrkomötet gör fullständigt absurda uttalande inför nästa års kyrkoval enligt dalatidningen dt.

Han kallar kyrkovalet för “ett perfekt tillfälle” att öva inför valet till Europaparlamentet. Han betonade vikten av kyrkovalet som det inledande steget i den trestegsmobilisering som även innefattar valet till Europaparlamentet i juni 2014 och riksdagsvalet i september 2014.

Hur länge kan vi ha det så här? När reagerar våra ekumeniska partners och på allvar hotar att bryta kontakterna med vår kyrka pga den partipolitiska inblandningen. Det kommer att ske om vi inte snart får slut på politiseringen.
När kommer biskoparna att reagera över att den kyrka de är insatta i, utnyttjas i övningssyfte av Sveriges största politiska parti? De stora dagstidningarnas ledarskribenter genomskådade det partipolitiska hyckleriet ganska väl i förra valet. Jag förmodar att de inte kommer att vara mindre nådiga mot politiseringen i det kommande valet. Till slut kommer det att ta slut. Framtida kyrkohistoriker kommer att analysera hur det var möjligt att sekulära politiska partier kunde ta över ett trossamfund.

Burell och partiet hymlar i alla fall inte med sitt uppsåt, möjligen hedrar det dem.