Den andra iranska revolutionen

Av Anna Sophia Bonde 30 July 2012 om: Efterföljelse, Islam, Jesus, Mission, Religionsdialog, Systerkyrkor i världen

Med tanke på det jag skrev härom veckan, om seminariet i Almedalen, där en domprost och en imam kom fram till att det inte behöver vara så stora skillnader mellan kristendom och islam, och att vi ju hur som helst tror på samma gud, var det intressant att läsa en artikel i senaste numret av amerikanska tidskriften Christianity Today om situationen just nu i forna Östtyskland, där mängder av muslimer, främst perser, kommer till tro på Jesus och låter döpa sig i kristna kyrkor. En undersökning nämner siffran 500 per år, antagligen är det betydligt fler än så. En präst säger: dessa flyktingar tar otroliga risker för att leva sin kristna tro. Artikeln fortsätter:

Hans församling har växt från 200 till 900 på 20 år. Han ser det ökande antalet konversioner av iranier i Tyskland som bevis på Guds ironi: Tänk er! Av alla platser väljer Gud östra Tyskland, ett av världens mest gudlösa områden, som scenen för ett andligt uppvaknande bland perser.

Enligt samme präst föregår ofta konversionen av att personen ifråga får se en ”ljusfigur”:

vilken ibland liknar Kristus, ibland inte. Men de förstår genast vem han är. Han gör alltid klart att han är Bibelns Jesus, inte Koranens Isa, och han hänvisar dem till särskilda pastorer, präster, församlingar eller husförsamlingar, där de senare hör evangeliet.

Det verkar ofta vara mindre församlingar som tar emot konvertiterna. Ledarskapet i de stora protestantiska kyrkorna är snarare inriktat på religionsdialog och är rädd att den här typen av verksamhet ska sätta käppar i hjulet för samtalen över konfessionsgränserna.

Den här händelseutvecklingen sätter verkligen frågan om harmonisering på sin spets. Det verkar finnas ett vägval att göra. Antingen så fortsätter vi på den inslagna vägen och betonar vikten av religionsdialog (med följd att det verkar allt mindre angeläget att vara en missionerande kyrka). Eller så välkomnar vi nyheterna om väckelsen bland muslimer i Tyskland (och kanske även på andra platser?) och gläds med dem åt att de funnit Jesus. Om vi inte gläds med dem – vad säger det då om intensiteten, värmen, passionen i vår egen tro?