Ja till försoning, nej till bråk i ämbetsfrågan

Av Jan-Anders Ekelund 14 August 2009 om: Ämbetsfrågan, Frimodig Kyrka, Kyrkomötet, Kyrkovalet 2009

Den så kallade ämbetsfrågan har splittrat Svenska kyrkan under mycket lång tid. Den har skapat mycket lidande för många inom Svenska kyrkan. Lidandet har funnits på båda sidorna. Prästvigda kvinnor har känt sig utstötta och ifrågasatta fastän de varit prästvigda inom Svenska kyrkan. Präster, diakoner och lekmän som varit kritiska till 1958-års ämbetsreform har också känt sig ifrågasatta i sin egen kyrka och blivit utestängda ifrån tjänster och olika uppdrag. Hela situationen har blivit mycket sårig. Människor utanför kyrkan har sett hur den ena konflikten efter den andra uppstått. Kyrkans trovärdighet har stått på spel många gånger. Vilken av sidorna som har fått lida mest är det ingen idé att gå in på.

Kyrkomötet har bestämt att de präster och präst/diakonkandidater, som har den traditionella uppfattningen inte får lov att i praktisk handling visa detta, ifall de skall bli kyrkoherdar eller bli vigda. Du får ha åsikten (det sägs så i debatten på kyrkomötet), men den får inte ge några praktiska konsekvenser, utan du måste samarbeta fullt ut med alla präster även vid altaret. För många innebär det stora samvetsbetänkligheter, vilket innebär att Svenska kyrkan går miste om många duktiga och dugliga människor. Oftast är dessa människor mycket väl rotade inom Svenska kyrkan. Frimodig kyrka tycker att man måste ta deras kallelse på största allvar. Frimodig kyrka tycker också att det är lika fel när prästvigda kvinnor behandlas illa. Det finns ingen som har rätt att behandla människor illa, allra minst kristna trossyskon. Vi är tillsammans lemmar i Kristi kropp, oberoende av åsikt eller hållningssätt i denna fråga.

Vi lever i en kyrka, som kommer att ha prästvigda kvinnor och människor som är kritiska till ämbetsreformen, under så lång tid som någon av oss kan överblicka. Enda vägen framåt är att låta gyllene regeln gälla även här. Vi måste visa respekt och efterstäva försoning. När människor som vill ta Bibelns ord på största allvar, kommer fram till olika slutsatser så får vi lägga hela situationen, som kan verka olöslig, i Herrens händer.

Frimodig kyrka vill i praktisk handling visa att man kan samarbeta väldigt ingående, trots olika förhållningssätt i denna fråga. Vi visar det exempelvis genom att både prästvigda kvinnor och kritiker till ämbetsreformen, kan stå sida vid sida på listorna. Låt vår bön till Herren vara, att Frimodig kyrkas försonande hållning, får smitta av sig på hela Svenska kyrkan.

Den som vill fördjupa sig mer i denna fråga kan läsa en bok, som SPT gav ut för några år sedan skriven av de fyra prästerna Anna Sophia Bonde, Bo Brander, Eva Hamberg och Bengt Holmberg. Boken handlar om försoning i ämbetsfrågan. Ni kan säkert få tag i boken ifrån SPT.

Frimodig kyrka skriver följande i valplattformen under rubriken försoning i ämbetsfrågan:

Svenska kyrkan är djupt splittrad av ämbetsfrågan som många, både inom och utom kyrkan, upplever som en av de mest tjatiga och förödande debatterna i den svenska kristenhetens historia. Vill man få slut på bråket kan man inte fortsätta att höja ton¬läget. Kyrkans strävan måste vara att nå försoning även här. FRIMODIG KYRKA menar att mer arbete skall läggas på att finna konstruktiva lösningar som värnar om alla inblandade. FRIMODIG KYRKA vill att kyrkan aktivt och intensivt skall arbeta för försoning i ämbetsfrågan och att personer med olika hållning i sakfrågan skall behandlas lika vid t.ex. tjänstetillsättningar.