Kyrkan, Ja – men Gud eller Jesus?

Av Per-Olof Hermansson 12 August 2009 om: Kyrkovalet 2009, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna

Jag har roat mig med att läsa Sverigedemokraternas kyrkopolitiska program.

Det är avslöjande.

De lyfter fram Fädernas kyrka, den kyrkliga traditionen, kyrkans tidigare trossatser,  kulturen och moralen. De nämner bibeln och bekännelsen. De förvarar äktenskapet mellan man och kvinna.

De kritiserar kyrkans utveckling i liberal riktning.

Mycket kan låta bra när man läser en enskild mening, men trovärdigheten sjunker när man läser helheten och särskilt när man ser två tydliga tendenser.

Det första är att programmet över huvud taget inte nämner Jesus, eller ens Gud. Inte heller tron som en personligt ställningstagande tas upp. Församlingslivet eller gudstjänstlivet i egentlig mening nämns inte heller.

För Sverigedemokraterna verkar kyrkan bara vara en yttre struktur i syfte att bevara svenskarnas kulturella och historiska traditioner och livsstil.

I listan av krav får krav som handlar om kyrkan som byggnad stor plats, där kyrkans roll som kulturbärare och bevarare av vår kulturskatt lyfts fram.

Kyrkan blir ett maktmedel i syfte att vidmakthålla ett visst samhällssystem. Härvidlag ligger de nära socialdemokraternas syn på kyrkan från 1900-talet, då kyrkan sågs som ett medel att styra och kontrollera samhällsmedborgarna.

Den andra tendensen som sänker SD:s trovärdighet är den prägel som frågan om invandring och mångkultur fått sätta på  programmet.

Att i ett kyrkopolitiskt program kräva att kyrkan inte skall uppmuntra  “fortsatt massinvandring av ekonomiska migranter till Sverige” och att anställda i kyrkan inte skall få arbeta för det  “mångkulturalistiska samhället” (sic!) visar att de här har en negativ agenda: de vill hindra kyrkan från att spela en viss roll, snarare än att de har en positiv vision av vad kyrkan skall aktivt arbeta för. Denna negativa vinkling präglar skrivningarna om utlänningar, mångkultur, flyktingar  mm.

Man inser att för Sverigedemokraterna är kyrkan en del av det idealsamhälle som SD eftersträvar, och i det folkhemmet skall kyrkan finnas som en viktig kulturbärare, bevarare av kulturskatter och traditioner. Kyrkan blir ett instrument för att skapa en svenskhetens identitet.

Men kyrkan som Guds boning, den plats där Gud möter människan, genom sakrament och nådesförvaltning, och där människan möter Gud, i bön, tillbedjan och  lovsång, och där människan får växa i tro i gemenskap med syskon – den kyrkan har ingen större plats i Sverigedemokraternas kyrka.

Jag noterar också att SD säger att det är deras “uttalade mål att svenska kyrkan återigen skall bli en statskyrka”.  (Här låter de nästan som gamla Centerpartister!)

Jag noterar också att Svenska kyrkan kallas “Svenska Lutheranska Kyrkan”.

PS. Sverigedemokraterna är inte ensamma om att inte nämna Gud, Jesus eller personlig tro – härvidlag har de samma grundsyn som Socialdemokraterna (läs deras valmanifest här).