kyrkan och nyandligheten

Av Anna Sophia Bonde 8 August 2012 om: Nyandlighet

I en intervju i Världen idag berättar Desirée Kjellin om sin vandring från s k “healingmaster” och häxa till befriad jesustroende. Efter många år i new age-världen, där hon successivt kom att må allt sämre, såg hon en dag en gestalt sitta på sängkanten, en gestalt som hon senare förstod varit Jesus. Hon började söka sig till (Svenska) kyrkan, gick i själavård och hamnade så småningom hos en EFS-präst som rådde henne att rensa hemmet från kristaller, drömfångare, buddhor och liknande och som också, senare, befriade henne från en demon. Hon riktar nu uppfordrande kritik mot kyrkan i Sverige, menar att svensk kristenhet i stort behöver öka sin medvetenhet om faran med nyandlighet:
– Det är för mycket flathet mot nyandligheten. Vi behöver våga stå upp och säga att detta inte är bra. Jesus var aldrig rädd för de radikala sakerna, att säga sanningen. Det är den som gör oss fria.

“Mainstream-kyrkorna” har alltför länge nöjt sig med att vara kritiska mot karismatiska avarter inom det här området. Visst finns det galningar som experimenterar på ett oseriöst sätt med människors hälsa, också inom den traditionellt kristna fållan, men det torde inte utgöra ett argument för att inte ta andevärlden på allvar. Det är ett faktum att när kyrkan inte har någon hjälp att komma med vid sådana här frågeställningar så kommer människor att gå annorstädes. Frågan är: vad hade Jesus gjort?