mellan Scylla och Charybdis

Av Anna Sophia Bonde 20 September 2012 om: Moderaterna, POSK, Struktur, Svenska kyrkans identitet

Enligt den grekiska mytologin finner vi i ett smalt sund de båda havsmonstren Scylla och Charybdis, vilka Odyssevs var tvungen att navigera mellan, fastän det egentligen var omöjligt, eftersom de låg så nära varandra. Försökte man undvika den ena var risken stor att man åkte rakt i gapet på den andra. Kanske är det något liknande vi står inför, när det gäller Svenska kyrkans framtida organisation.

I nya numret av Kyrkans tidning argumenterar Frimodig kyrkas Tord Nordblom, tillsammans med Mats Rimborg (POSK) och Jonas Ransgård (M), för ett enda pastorat i det som nu är Göteborgs kyrkliga samfällighet. Det kan verka förvånande, eftersom Frimodig kyrka engagerat sig starkt mot den kyrkliga stordrift som kommer att bli verklighet om Strukturutredningens, Närhet och samverkan, förslag klubbas igenom. Tord Nordblom förklarar sin position:

Alternativet till ett pastorat är i själva verket 6-8 pastorat av de nuvarande 28 församlingarna.
Många i Göteborg tror fortfarande på möjligheten att samfälligheten i Göteborg skall få vara kvar permanent.
Det tror inte vi – och utifrån detta är alternativen antingen ett megapastorat med 290.000 tillhöriga eller 6-8 storpastorat där vart och ett av dem då måste bygga upp en egen förvaltning och komma överens om hur de skall göra med gemensamma funktioner som t. ex sjukhuskyrka, skolkyrka, begravningsväsende, m.m. m.m.  Med ett megapastorat, där nuvarande pastorat, som S:t Pauli, Vasa, Johanneberg, Haga, Domkyrko, Örgryte, Angered m. fl får bli församlingar finns det betydligt större möjligheter att församlingarnas nuvarande kyrkoherdar blir en slags församlingsherdar och att likriktningen i Göteborg inte blir lika stor som om det blir 6-8 stora pastorat med onaturliga sammanslagningar.
Min bedömning är att flertalet församlingar, inte minst de som leds av “vårt folk”, vill ha det så och jag gör samma bedömning. De ser 6-8 storpastorat som en sämre lösning än ett enda megapastorat. Kh i megapastoratet blir domprosten och då kan mellancheferna i större utsträckning vara församlingsherdar. Det som nu är Göteborgs kyrkliga samfällighet blir i så fall Göteborgs pastorat.
Givetvis inte alls idealiskt, men i nuvarande situation det minst dåliga alternativet.


Här återges artikeln i sin helhet. Läs och fundera!

Snart ska kyrkomötet behandla strukturutredningen Närhet och samverkan, som bland annat föreslår att flerpastoratssamfälligheter inte längre ska finnas, utan övergå till att bli pastorat. Kyrkostyrelsen har föreslagit två års respit för Göteborgs kyrkliga samfällighet. Orsaken är att
Göteborg ska hinna förbereda en uppdelning i flera pastorat, minst sex stycken men troligen åtta eller nio. En remissomgång i Göteborg med förslaget att bilda sex nya pastorat visade att församlingarna helst av allt önskade behålla samfälligheten. Inget tyder på att kyrkomötet kommer att tillmötesgå detta. Valet står då mellan ett pastorat eller en uppdelning i ett antal.

Vi vill ifrågasätta behovet av en respit och nyttan med en uppdelning. Som skäl mot att låta Göteborg bli ett pastorat har anförts att det blir lika stort som ett genomsnittligt stift i Svenska kyrkan, att kyrkoherdens ställning i ett så stort pastorat som hela Göteborg blir ohållbar, och det demokratiunderskott som uppstår genom att direktval bara sker till hela pastoratets gemensamma kyrkofullmäktige. Låt oss skärskåda dessa tre invändningar.

1 Det är riktigt att det skulle bli ett stort pastorat, men det beror ju helt enkelt på att Göteborg är en stor stad. Pastoratet blir precis lika stort som Göteborgs kyrkliga samfällighet har varit. Varken ekonomiskt eller administrativt blir det någon förändring. I stället för många församlingar och en samfällighet får vi många församlingar och ett pastorat, skillnaden är marginell och borde inte medföra några stora problem. Positivt är att Göteborg då får en pastoral ledning, låt vara att den i praktiken behöver delegeras för att inte bli en chimär.

2 Vi tror att biskopen kan tydliggöra sitt uppdrag även för en kyrkoherde i Göteborg. Uppdragen är olika och hierarkin är tydlig. Eftersom kyrkoherden är domprost har de en naturlig fortlöpande kontakt. Att även domprosten lyder under biskopen är självklart. Naturligtvis kan inte en kyrkoherde utöva personlig pastoral omsorg om alla Göteborgare.

Det kan dock knappast en kyrkoherde med ansvar för 1/6 av dem heller. Det prästerliga ansvaret för enskilda måste i huvudsak utövas av komministrar. Även ledningsansvaret måste förstås delegeras. Men en kyrkoherde borde själv kunna leda sådan verksamhet som delas mellan flera församlingar i pastoratet, exempelvis sjukhuskyrkan, och även genom att skapa kluster av församlingar kunna leda verksamheten i dessa. Tillsynen måste kunna utövas inte bara genom personliga inspektioner utan också genom en ordning för hela pastoratet där kyrkoherdens medarbetare biträder.
Fördelarna med en enhetlig tillsyn är tydliga bland annat på grund av personers rörlighet mellan olika församlingar beroende på var de bor, arbetar, har sina fritidssysselsättningar, med mera.
Enskilda personer och deras familjer kan inte enkelt knytas till en viss stadsdel och det finns skäl för att alla ska behandlas lika oavsett var de söker sin gemenskap eller hjälp. Detta gynnas av ett pastorat.

3 Kyrkostyrelsens förslag till beslut innehåller, jämfört med den ursprungliga utredningen, tydliga riktlinjer för hur pastoraten ska ta hänsyn till församlingarna när de utser församlingsråd. Syftet är att garantera lokalt inflytande. Ett kyrkofullmäktige som bortser från församlingsbornas nomineringar till sina församlingsråd kommer knappast att få förnyat förtroende i nästa val.
Problemen med en uppdelning i flera pastorat är däremot uppenbara, och har belysts i den utredning som stiftet har gjort. Solidariteten kommer att sättas på hårda prov när det gäller fortsatt stöd av gemensamma satsningar som Göteborgs kyrkliga stadsmission, sjukhuskyrkan, skolkyrkan med mera. Begravningsverksamheten kommer att kräva en speciallösning. Bärkraften i de olika pastoraten kommer att variera kraftigt mellan resursstarka områden med hög tillhörighetsgrad, som Askim i söder, och svagare med låg tillhörighet, som Angered och Bergsjön i nordost.

Stiftet kan givetvis inte stödja enskilda pastorat i Göteborg utan att erbjuda samma sak åt andra områden i stiftet som också har en svag ekonomi. Detta kan inte ske utan en höjning av kyrkoavgiften till stiftet, och någon sådan har inte föreslagits i sammanhanget. Om detta är planen så borde den redovisas öppet.
Den avgörande frågan är ändå om vi tycker att det behövs en kyrklig strategisk ledning av mission, diakoni med mera för hela Göteborg, och om vi tycker det finns något värde i att kunna tala om Svenska kyrkan i Göteborg? I så fall bör vi inte dela upp detta område i flera pastorat.

Mats Rimborg (POSK)
ledamot i stiftsstyrelsen, vice ordf  i stiftsstyrelsens församlingsutskott
Jonas Ransgård (M)
ledamot i stiftsstyrelsen, vice ordf i stiftsstyrelsens personalutskott
Tord Nordblom (FK)
ersättare i stiftsstyrelsen, ordf i Fri-modig kyrka i Göteborgs stift