Vigselbråk

Av Jan-Anders Ekelund 1 June 2010 om: Äktenskapet, Svenska kyrkans identitet

Debatten kring kronprinsbröllopet har varit högljudd. Präster i Svenska kyrkan har varit aktiva. Debatten har gällt om Victoria skall ledas in i kyrkan av sin far eller följa den traditionella ordningen i Svenska kyrkan, alltså att brudparet går in tillsammans. Visst önskar man att präster i Svenska kyrkan skall höras och synas i massmedia. Men är detta rätt fråga? Är inte denna fråga tämligen perifer jmf med det som är centralt i vår kyrkas tro? Jag tycker absolut att brudparet skall gå in tillsammans enligt gängse ordning i Svenska kyrkan. Jag har t.o.m. gått med i en facebookgrupp som förespråkar detta. Men borde inte kyrkans ledning och anställda lägga sitt engagemang på väsentligare saker?
Jag blev därför väldigt glad över den debattartikel som prästerna Gunnar Hyltén-Cavallius och Anna Sophia Bonde skrivit i dagens Dagen. De uttrycker samma tankar som jag tänker:

Många kristna känner i dag sorg över de signaler som kyrkan sänder ut på ett allmänt plan. De känner inte igen sig i ledningens syn på vad som är centrum och periferi. De är trötta på kyrkliga företrädare som bara vågar vara modiga när det är ofarligt att vara det. Med ett sådant evangelium tappar kyrkan ofelbart i attraktionskraft.

Rikskyrkan har som ett övergripande mål att söka behålla så många kyrkotillhöriga som möjligt. “Vigselbråket” kan påskynda antalet utträden. Om Svenska kyrkan skulle lyckas förmå hovet att ändra sig i detta fall, kan följande citat bli besannat: “En sådan seger till och jag är förlorad”.