Beslutet 2009 om att införa samkönade äktenskap i Svenska kyrkan har skapat en delvis snårig situation. Missförstånden är många, inte bara bland de som betraktar kyrkan utifrån utan även bland aktiva i kyrkan, förtroendevalda och bland vigda, t.ex. diakoner och präster. Med denna text vill vi i Frimodig kyrka försöka bringa klarhet i detta på ett sakligt sätt. Vår förhoppning är att det ska ge en större förståelse för hur Svenska kyrkan fungerar, vilken funktion hennes bekännelse har och i förlängningen vad som gäller för lekfolk och vigda i en tid när frågan om äktenskapet blir allt hetare och insatserna allt högre.
Innehåll
Detta dokument är upplagt på följande vis:
- Vanliga frågor
Kortfattade svar på frågor och påståenden som ofta förekommer i kyrkan och i samhällsdebatten. - Svenska kyrkans äktenskapssyn – en historik
En tidslinje över de beslut som fattats inom Svenska kyrkan sedan 1950-talet som berör äktenskapet. - Svenska kyrkans lära om äktenskapet
En genomgång av kyrkans relevanta bekännelsedokument – hur de förhåller sig till varandra och vad de lär om äktenskapet. - Arbetsrätt och äktenskapssyn
Vad säger juridiken, kan präster nekas anställning enbart för deras åsikt om äktenskapet?
Vanliga frågor om Svenska kyrkans äktenskapssyn
Nej, så enkelt är det inte. Det som skedde 2009 var att en ordning för samkönad vigsel infördes i kyrkohandboken (kyrkans godkända gudstjänstordningar). Det innebar att samkönade par sedan kunde vigas i kyrkans ordning, något som inte var möjligt innan. Kyrkans lära uttrycks enligt kyrkoordningen (kyrkans grundlag) i hennes olika bekännelsedokument (Svenska kyrkans grundläggande dokument). Den klassiska äktenskapsteologin att äktenskapet är för man och kvinna återfinns i ett antal sådana dokument och dessa gäller alltjämt. I praktiken innebär detta att kyrkan samtidigt har två, parallella läror om äktenskapet. Detta är något som också prövats i Svenska kyrkans överklagandenämnd 2020. Man slog då fast att det inte finns något enskilt synsätt som gäller för alla i kyrkan om samkönade äktenskap, samkönade relationer och hbtq-frågor. Läronämnden har också återkommande slagit fast att flera olika synsätt ryms inom kyrkan.
Enligt svensk lag och Svenska kyrkans ordning finns det ingen vigselplikt. Det innebär att ingen präst är skyldig att viga alla par som ber om det. I fallet med samkönade vigslar är de dessutom försvinnande få, runt 1 procent av alla vigslar, eller drygt 100 per år. Det innebär att de flesta av kyrkans runt 3000 präster, varav den stora majoriteten är villiga att viga samkönade par, mycket sällan eller aldrig får frågan att viga ett sådant par. Läronämnden har återkommande förtydligat att det är kyrkan som helhet och inte den enskilda prästen som ansvarar för människors tillgång till de kyrkliga handlingarna.
För att kyrkan bekänner två parallella äktenskapsteologier. De som är övertygande om den klassiska hållningen att äktenskapet är för en man och en kvinna ger alltså uttryck för kyrkans lära. Detta synsätt har gediget stöd i kyrkans egna bekännelsedokument. I sina olika beslut och uttalanden har kyrkans olika instanser konsekvent förklarat att det får finnas olika perspektiv inom kyrkan och att tvång inte ska förekomma.
Nej, något sådant beslut har inte fattats vare sig av kyrkomötet, läronämnden eller biskopsmötet. Tvärtom har det återkommande förtydligats att kyrkan rymmer den klassiskt kristna äktenskapssynen. Däremot vägrar fyra av 13 biskopar (våren 2026 var dessa biskoparna i Stockholms, Karlstads, Västerås och Skara stift) att viga prästkandidater med detta synsätt. Frimodig kyrka är noga med att poängtera att biskopens roll och auktoritet är unik och måste respekteras, men vi anser att dessa fyra missbrukar sitt ämbete. Biskopsämbetet instiftades för att försvara och värna den tro som apostlarna överlämnat åt Kristi kyrka, inte att förbjuda den.
Juridiskt är det oklart i dagsläget. Svenska kyrkan anlitade 2023 Next advokater och advokat Erik Danhard för att få klarhet i detta. De kom fram till att det var både tillåtet och lämpligt. När tidskriften Svensk Pastoraltidskrift 2025 anlitade Advokatfirman Bratt-Feinsilber-Harling för att få ett andra utlåtande kom advokaterna Percy Bratt och Joakim Lundqvist fram till att villighet att viga samkönade inte rimligen kunde vara ett avgörande yrkeskrav.
Nej. Beslutet 2009 innebar bara att man möjliggjorde för att kunna viga samkönade par i kyrkans ordning, det var inget påbud. En formaliserad väjningsrätt diskuterades, men ansågs inte behövas eftersom kyrkans präster aldrig har haft vigselplikt, vare sig före eller efter 2009. Läronämnden har också förtydligat att det därför alltid är kyrkan som helhet som ansvarar för tillgången till de kyrkliga handlingarna, inte enskilda. Det som betonades när beslutet togs var det självklara: att den minoritet som håller sig till kyrkans klassiska och fortfarande gällande äktenskapssyn inte skulle behöva frukta att frysas ut eller sorteras bort.
Kärleken i sig är god och kommer från Gud. Men äktenskapet är inte menat för alla relationer. Kyrkans klassiska hållning är att Guds avsikt för äktenskapet är ett förbund mellan en man och en kvinna i en livslång och trogen relation. Den majoritet inom Svenska kyrkan som är positiva till samkönade äktenskap stänger av goda skäl samtidigt dörren för t.ex. polyamorösa eller par som är nära släkt. Det handlar inte om ogin kärlekslöshet utan grundar sig i Guds goda vilja för människan och att han vet vad som är bäst för oss.
Svenska kyrkans äktenskapssyn – en historik
1951
Biskopsbrev om sexualitet
Biskopsbrevet “Ett brev i en folkets livsfråga. Till Svenska kyrkans präster från dess biskopar.” ges ut. Biskoparna förtydligar kyrkans syn att sexuellt samliv hör hemma inom äktenskapet och att homosexuell samlevnad är synd, men att Jesus kan förlåta syndare.
1985
Ärkebiskop Bertil uttalar sig
Som ett svar på det statliga betänkandet ”Homosexuella och samhället” (SOU 1984:63) uttalar ärkebiskop Bertil Werkström att homosexuella bör ”leva i vänskap och celibat, eftersom sexualiteten hör äktenskapet till”. Werkström förklarar senare att det råder stor men inte absolut enighet inom biskopskollegiet i frågan.
1994
Biskoparna bejakar partnerskap
I december ger biskoparna ger ut ”Pastorala råd angående förbön för dem som ingått partnerskap”. Partnerskap för samkönade par bejakas.
1995
Registrerat partnerskap
Lagen om registrerat partnerskap träder i kraft 1 januari.
2002
Samtalsdokument om de homosexuella i kyrkan
Svenska kyrkans teologiska kommitté ger ut samtalsdokumentet “De homosexuella i kyrkan”. Kommittén väljer medvetet att inte lämna synpunkter på olika förhållningssätt eftersom kommittén menar att man inte kan tala om ”för” eller ”emot” när det gäller en människas djupaste identitet.
2005
Partnerskapsvälsignelse införs
Kyrkomötet beslutar om en ordning för välsignelse över registrerat partnerskap.
2007
Kyrkostyrelsen: ”äktenskapet är för man och kvinna”
Den statliga utredningen ”Äktenskap för par av samma kön” läggs fram. Denna skickas på remiss och kyrkostyrelsen svarar: ”Enligt Kyrkostyrelsen bör ordet ’äktenskap’ endast användas för att benämna relationen mellan en kvinna och en man”.
Man betonar också att kyrkan rymmer olika förhållningssätt:
”Svenska kyrkan är en folkkyrka som rymmer trostraditioner med olika uppfattningar bl.a. i frågor om samlevnad. Kyrkostyrelsen ser denna bredd som en stor tillgång. Det är angeläget att inte någon tvingas att handla mot sitt samvete. Det är därför ytterst angeläget att det inte föreligger någon plikt för den enskilda prästen att medverka i vigsel eller registrering av partnerskap.”
2008
Riksdagsbeslut accelererar process
Det står klart att riksdagen kommer rösta igenom en könsneutral äktenskapslagstiftning, och i december samma år uppdrar kyrkostyrelsen åt kyrkokansliet att ta fram en vigselordning som kan användas för par av samma kön samt förslag på de ändringar i kyrkoordningen som behövs för en sådan. Förslaget går ut på remiss till stiften, men ännu har inget teologiskt arbete utförts.
2009
Teologiska kommittén sammankallas
Parallellt ger kyrkostyrelsen Teologiska kommittén i uppdrag att komma med ett yttrande i frågan. I juni kommer Kyrkostyrelsens skrivelse 2009:6 där kommittén bejakar att par av samma kön kan vigas till äktenskap.
Protester från Church of England
I maj skickar ärkebiskop Anders Wejryd ett brev till kyrkorna i Borgågemenskapen och informerar om att Svenska kyrkan är på väg att införa samkönade äktenskap. I juni svarar biskoparna Christopher Hill och John Hind på uppdrag av Church of England. De uttrycker djup oro över att det svenska beslutet inte förankrats hos vänkyrkorna och riskerar att försvaga gemenskapen mellan systerkyrkorna i Borgågemenskapen. De menar att ett beslut om samkönade äktenskap skulle vara fundamental omdefinition av den kristna doktrinen av äktenskap och grundläggande kristen antropologi. Biskoparna betonar att samkönade äktenskap inte är förenliga med Bibelns lära och Guds skapelseordning.
Läronämnden yttrar sig
Läronämndens yttrande kommer i augusti. Nämnden bejakar samkönade äktenskap men konstaterar också att tidpressen varit exceptionell och att det märks i hur ärendet beretts. Man framför kritik mot att att biskopsmötets och läronämndens synpunkter inte tagit på allvar, att församlingsförankringen brustit och att de ekumeniska konsultationerna varit otillräckliga.
Avslutningsvis skriver läronämnden:
“Läronämnden vill avslutningsvis konstatera att Svenska kyrkan även fortsättningsvis rymmer olika uppfattningar i frågan om huruvida samkönade äktenskap är förenliga med Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. Även om nämnden för sin del inte ser läromässiga hinder att bejaka Kyrkostyrelsens skrivelse KsSkr 2009:6 kan beslut om detta sannolikt inte fattas i total enighet. Läronämnden vill därför påminna om vad som sades när frågan om homosexuell samlevnad var föremål för en längre behandling i nämnden (Ln 1995:18): I en kyrka är den yttersta frågan inte vem som tycks få rätt eller vem som vinner debatten utan om kärleken har tagit sin plats i varje enskilds hjärta. Därför kan i denna fråga följas det gamla teologiska rådet: i det nödvändiga enighet, i det som låter sig diskuteras frihet, i allt kärlek.”
Äktenskapsbeslut kantat av kritik och reservationer
Kyrkomötet beslutar att äktenskapet kan omfatta även par av samma kön och godkänner en vigselordning för ändamålet. Debatten som föregår beslutet blir lång och många riktar kritik mot det man uppfattar som en forcerad och teologiskt och ekumeniskt illa förankrad process. Sju biskopar reserverar sig mot beslutet, och skriver bl.a:
”Som biskopar i vår kyrka har vi ansvar för kyrkans lära och enhet. Vi sju biskopar menar att kyrkomötets beslut om äktenskap och vigsel har tillkommit på ett sätt som inte fått en tillfredsställande förankring inomkyrkligt och ekumeniskt, inte fått en betryggande begrundning i vår kyrkas tro, bekännelse och lära och därför äventyrar kyrkans enhet”.
Kyrkostyrelsen betonar i sin skrivelse att:
“Det råder enighet inom Kyrkostyrelsen i frågan om att ingen präst mot sin personliga övertygelse om vad som är rätt ska tvingas viga par av samma kön. Detta följer av att Svenska kyrkan bejakar att det inom kyrkan kan rymmas olika syn på äktenskapet. Frågan om hur man ser på vigsel med par av samma kön ska inte heller ha betydelse vid exempelvis prövning av prästkandidat eller anställning av präst, musiker, kyrkvaktmästare eller annan personal i kyrkans tjänst.”
Och:
“Kyrkostyrelsen har gemensamt tagit ställning för att ingen ska tvingas att viga par av samma kön. Det har inte heller tidigare funnits någon absolut vigselplikt för dem som är anställda som präster i Svenska kyrkan.”
2013
Relationen med vänkyrkan spricker
Den etiopiska kyrkan Mekane Yesus, världens största lutherska kyrka, bryter sin kyrkogemenskap med Svenska kyrkan efter 2009 års beslut. Kyrkan har dessförinnan återkommande uppmanat Svenska kyrkan till omvändelse. De båda kyrkorna har starka historiska band då missionärer från Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, en inomkyrklig missionsrörelse i Svenska kyrkan, varit avgörande vid kyrkans grundande och framväxt.
2016
Nomineringsgrupper föreslår vigningsstopp
Kyrkomötesledamöter som representerar S, FiSK, ÖKA och MPSK föreslår i motion 2016:29 att villighet att viga samkönade par ska bli ett krav för att vigas till prästämbetet. Läronämnden invänder mot förslaget och menar att det skulle strida mot kyrkans bekännelse och ordning att som krav för prästvigning lägga till villkor som inte har med evangelieförkunnelsen eller sakramentsförvaltningen att göra och på sätt begränsa biskoparnas vigningsansvar. Motionen avslås av kyrkomötet. En liknande motion återkommer på kyrkomötet 2022.
2020
Överklagandenämnden slår fast att klassisk äktenskapssyn ryms i kyrkans lära
Överklagandenämnden tar upp ett ärende där en präst i Luleå stift 2019 blev avkragad av sitt domkapitel efter att ha undervisat konfirmander bl.a. i kyrkans klassiska syn på sexualitet och äktenskap. Domkapitlet hävdar att prästen varit illojal mot kyrkans ordning. Överklagandenämnden friar prästen och förtydligar att det inte finns någon för alla gällande hållning om samkönade relationer och äktenskap inom Svenska kyrkan.
2022
Biskopsmötet säger nej till tvångsmedel
I mars gör biskopsmötet ett uttalade: Om vigselrätt, vigselplikt och vigningsansvar. Biskoparna konstaterar att
“vi idag har långt fler präster som gärna viger samkönade par än vad som krävs för att täcka behovet. Vi tror mer på den processen än på tvångsmedel.”
De fortsätter i brevet inledning:
“Allas vår gemensamma målbild i fråga om vigsel är att alla präster med glädje och av fri vilja viger par av olika kön liksom par av samma kön. Denna målbild är vägledande i vårt arbete med antagning av prästkandidater, liksom i vårt arbete med främjande och tillsyn i våra respektive stift”.
Biskoparna konstaterar vidare att i äktenskapsbalken (4 kap. 3§, sista stycket) är vigselrätten formulerad som just en rätt, inte en plikt, och att äktenskapsbalken inte är något som Svenska kyrkan förfogar över. “Det innebär att ingen enskild präst kan tvingas att förrätta en vigsel”. Även om Svenska kyrkans ordning tillåter samkönade äktenskap är det kyrkan som helhet och inte den enskilda prästen som ansvarar för människors tillgång till de kyrkliga handlingarna.
Under rubriken “Kyrkan och biskopens vigningsansvar” hänvisar man till kyrkans bekännelseskrifter, den augsburgska bekännelsen artikel VII, och konstaterar att medan samstämmigheten angående evangeliet och sakramenten är ”nog” för och således konstitutiv för kyrkans enhet, så är det inte nödvändigt att mänskliga traditioner eller yttre bruk och ceremonier som instiftats av människor är lika överallt. Man förklarar att frågan om samkönade vigslar hör till denna kategori. Man citerar Läronämnden: “det strider mot kyrkans ordning att införa villkor av icke-konstitutiv karaktär som begränsar biskopens vigningsansvar.” Vidare skriver biskoparna:
“Att kyrkomötet skulle reglera de aspekter som biskopen tar hänsyn till i sin bedöming av prästkandidaters lämplighet är således för det första oförenligt med Svenska kyrkans ordning. För det andra vore det också olämpligt, eftersom det skulle öppna för en svåravgränsad och föränderlig reglering av egenskaper, åsikter och beteenden. För det tredje skulle en begränsning av biskopens vigningsansvar underminera ansvarsfördelningen i Svenska kyrkan. En sådan åtgärd skulle i grunden förändra Svenska kyrkans karaktär”
Motion till kyrkomötet föreslår avkragning
Kyrkomötesledamöter som representerar S, C, ViSK och ÖKA föreslår i motion 2022:83 att präster som inte vill viga samkönade par ska kunna avkragas. Läronämnden konstaterar att möjligheten att ingripa mot diskriminering i lagens mening och mot nedsättande behandling i en vidare betydelse omfattas av det som redan idag regleras i kyrkoordningen och utövas inom ramen för biskopens och domkapitlets tillsynsansvar. Kyrkomötet avslår motionen.
2023
Motion till kyrkomötet föreslår åsiktsförbud för kyrkoherdar
Kyrkomötesledamöter som representerar BA, MPSK, C och ÖKA föreslår i motion 2023:61 att präster bara ska kunna komma ifråga för att anställas som domprost eller kyrkoherde eller på ett längre vikariat än tre månader om de accepterar att viga samkönade par. Läronämnden förtydligar att detta skulle begränsa domkapitlets mandat vid behörighetsförklaring av kyrkoherde. Motionen avslås av kyrkomötet.
2025
Kyrkomötet beslutar att villighet att viga samkönat ska kunna vara krav för anställning
Kyrkomötet tar beslut om att “uppdra till kyrkostyrelsen att ta fram riktlinjer som ger pastorat och församlingar möjlighet att vid tillsättning av prästtjänster efterfråga kandidatens inställning till att viga alla par enligt Svenska kyrkans ordning, dels att i dessa riktlinjer klargöra att beredskap att viga samkönade par ska kunna ses som en förutsättning för att inneha en prästtjänst”.
2026
P4-reportage leder till tryck mot biskoparna
P4 Gotland och Uppland gör undre våren ett antal reportage där man uppmärksammar att 9 av 13 biskopar antar prästkandidater som inte vill viga samkönade par ”trots biskoparnas mål” (att alla präster med glädje och av fri vilja viger par av olika kön liksom par av samma kön). Reportagen bekräftar vad som varit känt inom kyrkan en längre tid: vissa biskopar vägrar att anta prästkandidater med traditionell äktenskapssyn, trots att biskopsmötet utåt förklarat att de inte tror på tvångsmedel. I debatten som följer uttalar bl.a. Socialdemokraternas gruppledare i kyrkomötet Jesper Eneroth att biskoparna måste gå från ord till handling och att S kommer att agera i kyrkomötet om inte biskoparna sätter ner foten.
Biskopsmötet säger ja till tvångsmedel
Biskopsmötet publicerar ett uttalande, ”Vägar framåt – om vigsel och samkönade relationer”, där man förtydligar hur biskoparna arbetar för att alla blivande präster av glädje och fri vilja ska viga par av samma, såväl som av olika kön. Några metoder för att nå målet presenteras, bl.a. själavård och terapi. En annan åtgärd biskoparna nämner är nekad vigning för den som inte förändrar sitt synsätt. Hela biskopskollegiet bejakar därmed tvångsmedel mot minoriteten, även om majoriteten av biskoparna inte tillämpar vigningsstopp i praktiken.
Svenska kyrkans lära om äktenskapet
Bekännelsedokumenten
Svenska kyrkans lära uttrycks i trosbekännelser, i skrifter från kyrkans historia, i gudstjänstböcker och andra nutida dokument som kyrkan har bejakat. I kyrkoordningens första kapitel och första paragraf slås följande fast:
“Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära,
som gestaltas i gudstjänst och liv,
är grundad i Guds heliga ord, såsom det är givet i Gamla och Nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter,
är sammanfattad i den apostoliska, den nicenska och den athanasianska trosbekännelsen samt i den oförändrade augsburgska bekännelsen av år 1530,
är bejakad och erkänd i Uppsala mötes beslut år 1593,
är förklarad och kommenterad i Konkordieboken
samt i andra av Svenska kyrkan bejakade dokument.”Kyrkoordning för Svenska kyrkan, 1 avd, 1 kap, 1 §
Här framgår en tydlig hierarki: Först och främst står Bibeln, därefter de gammalkyrkliga bekännelserna samt den augsburgska bekännelsen, Uppsala mötes beslut, Konkordieboken och slutligen “Andra av Svenska kyrkan bejakade dokument”. Det innebär t.ex. att den Augsburgska bekännelsen är överordnad andra av Svenska kyrkan bejakade dokument. I kommentaren till kyrkoordningen uttrycks denna rangordning på detta sätt:
Bestämmelserna om bekännelsedokumenten har en medvetet hierarkisk uppbyggnad genom begreppen ”grundad”, ”sammanfattad och erkänd” samt ”förklarad och kommenterad”. På detta sätt markeras tydligt rangordningen mellan dokumenten. Denna gradering är fundamental.
Kommentaren till 1:1 kyrkoordningen, sid 43
En förändring av kyrkans ordning genom ett kyrkomötesbeslut innebär alltså inte per automatik att kyrkans lära förändrats. Ett kyrkomöte kan ändra kyrkoordningen och upphäva tidigare beslut. Det kan besluta om ordningar, bestämmelser och handlingslinjer. Men det kan inte genom majoritetsbeslut ändra den tro och bekännelse som kyrkoordningen själv säger att kyrkan är bunden av.
Detta är också den kyrkorättsliga ordning som Verbums standardkommentar till kyrkoordningen själv utgår från. Kommentaren är ovanligt tydlig om kyrkomötets kompetens:
För ett evangeliskt-lutherskt trossamfund måste Guds ord och kyrkans bekännelse vara överordnad kyrkorättsliga bestämmelser. Denna grundläggande princip gäller naturligtvis redan när kyrkomötet fattar beslut om kyrkoordningen.
Kommentaren till 1:1 kyrkoordningen
Bekännelsen sammanfattas i begreppet “Svenska kyrkans grundläggande dokument”. “Svenska kyrkans bekännelseskrifter” är ett överlappande begrepp som innefattar bekännelsedokument av högre dignitet, men inte alla andra av Svenska kyrkan bejakade dokument.
Äktenskapet i Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära
Bibeln beskriver äktenskapet som en ordning som är grundad i Guds skapelse. När Jesus frågas ut om skilsmässa citerar han första moseboken:
Han svarade: »Har ni inte läst att Skaparen från början gjorde dem till man och kvinna?« Och han fortsatte: »Därför skall en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru, och de två skall bli ett. De är inte längre två utan ett. Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt.«
Matt 19:4–5
Alltsedan apostlarnas dagar har hela den allmänneliga kyrkan alltid och överallt förstått Bibelns ord som att äktenskapet är ett förbund mellan man och kvinna. I en evangelisk-luthersk kyrka är också den allmänneliga kyrkans tradition en auktoritet. Den Augsburgska bekännelsen, en helt central del av Svenska kyrkans bekännelse, är noga med att poängtera att det aldrig varit aktuellt att införa lära som strider mot den allmänneliga kyrkans tro: “hos oss [har] ingen lära och inga former för gudsdyrkan införts som strider mot Skriften eller den allmänneliga kyrkan”.
Äktenskapsfrågan återfinns på ett antal olika ställen i bekännelsedokumenten: i stora katekesens förklaring till sjätte budet, Augsburgska bekännelsen artikel XXIII, Augsburgska bekännelsens apologi, 1878 års katekesutveckling och i Kyrkohandboken.
Men emedan detta bud gäller just det äkta ståndet och giver oss anledning att tala därom, så bör du väl beakta och märka: för det första huru Gud så härligt hedrar och prisar detta stånd, i det han genom sitt bud både bekräftar och hägnar detsamma. Bekräftat det har han redan förut i fjärde budet: ”Du skall hedra din fader och moder”, här åter har han, som sagt, tagit det i sitt hägn och beskydd. Därför vill han ock, att det av oss hedras, anses och aktas såsom ett gudomligt, saligt stånd, emedan han har stiftat detsamma före alla andra stånd och fördenskull – såsom uppenbart är – skapat man och kvinna på olika vis, icke till okyskhet, utan för att de skulle hålla samman, vara fruktsamma, föda barn, försörja och uppfostra dem till Guds ära.
Luthers stora katekes, Första delen: Guds tio bud, Sjätte budet
I denna fråga gäller därför alltjämt både vad Skriften lär och de lagkunnige klokt nog hävdat, nämligen att förbindelsen mellan man och kvinna tillhör den naturliga rätten. Den naturliga lagen är i sanning vidare en gudomlig lag, ty den är en av Gud i naturen nedlagd ordning. Då nu denna lag icke kan förändras utan ett Guds särskilda ingripande, så måste rätten att ingå äktenskap bliva beståndande, emedan den förut angivna böjelsen mellan könen är en av Gud i naturen nedlagd ordning och fördenskull rätt. Varför skulle eljest båda könen vara skapade?
Den augsburgska bekännelsens apologi, XXIII. Om prästernas äktenskap.
Äktenskapet är instiftat av Gud, som vid människans skapelse förordnade, att en man och en kvinna skulle såsom äkta makar leva tillsammans till inbördes bistånd samt sitt släktes förökelse och uppfostran.
Doktor Mårten Luthers Lilla katekes med kort utweckling, 56 §
I Kyrkohandboken finns sedan beslutet 2009 en anpassad vigselordning där tidigare obligatoriska bibelläsningar gjorts frivilliga så att den även kan användas för samkönade par. Kyrkohandboken tillhör “Andra av Svenska kyrkan bejakade dokument” och är därför en del av Svenska kyrkans grundläggande dokument.
Både kyrkans klassiska äktenskapsteologi och den teologi som öppnat för samkönade par finns därför i kyrkans bekännelsedokument. Kyrkans klassiska äktenskapsteologi återfinns däremot i dokument som är läromässigt överordnade i kyrkans ordning.
Beslut i Överklagandenämnden 2020
Svenska kyrkans överklagandenämnd är en självständig nämnd som kan pröva beslut fattade i Svenska kyrkan. Syftet är att de principer som gäller för samhällets rättsordning också bör gälla vid tolkningen och tillämpningen av kyrkoordningens bestämmelser. Nämndens ledamöter är domare, jurister, präster och teologer.
2020 tog nämnden upp en överklagan av beslut fattat av Luleå domkapitel 2019. Domkapitlet hade då beslutat att förklara en präst i stiftet obehörig att utöva vigningstjänsten som präst. Bakgrunden är att prästen vid ett konfirmationsläger bl.a. uttryckt att Bibeln tar avstånd från samkönade relationer samt att äktenskapet enbart är för man och kvinna. Domkapitlet menade att prästen under konfirmationslägret inte redogjort för Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära gällande samkönade relationer och de beslut som tagits, utan enbart framfört sin egen syn på saken, och att hon därigenom brustit i sin solidaritet med Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära och brutit sina vigningslöften.
När överklagandet når överklagandenämnden skriver domkapitlet i sitt yttrande:
“Domkapitlet har använt uttrycket Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära som ett sätt att uttrycka att [Namn] i sin undervisning inte har redovisat Svenska kyrkans huvudlinje i fråga om homosexualitet… utan enbart för sin egen uppfattning i dessa frågor.”
I Överklagandenämndens beslut skriver man:
“Inom Svenska kyrkan finns inte någon för alla gällande hållning om samkönade relationer och hbtq-frågor… Uttalanden i dessa frågor kan därför inte strida mot Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära eller innebära att [Namn] har brustit i solidaritet med Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. Inte heller kan hennes uttalanden anses innebära att hon har brutit mot vigningslöftet att följa Svenska kyrkans ordning.”
Överklagandenämnden beslutade att upphäva domkapitlets beslut. Nämndens beslut bekräftar att kyrkans bekännelse inte är entydig när det gäller homosexuella relationer och äktenskap. Kyrkomötets beslut 2009 innebär därför inte att alla måste vara enig med det för att följa kyrkans ordning.
Arbetsrätt och äktenskapssyn
Kyrkostyrelsen lät 2023 utreda om villigheten att genomföra samkönade vigslar får vara en fråga vid anställning utifrån gällande svensk rätt. Uppdraget gick till Next Advokater och juristen Erik Danhard. Promemorian ”Vigsel av samkönade par som kvalifikationskrav – diskriminerande?” kom fram till bl.a. följande:
- Läran inrymmer båda åsikterna om äktenskap och det är upp till var och en att ha en åskådning i frågan.
- Det är upp till varje församling och pastorat att själv bestämma vilka kvalifikationskrav som ska gälla vid nyanställning.
- Om en anställande enhet vid nyanställning av präster ställer upp ett krav att prästen ska vara beredd att förrätta vigsel av samkönade par, är syftet att motverka diskriminering av homosexuella i samband med vigsel i Svenska kyrkan.
- Bestämmelsen i äktenskapsbalken om en begränsning i ett trossamfunds vigselplikt innebär inte några principiella hinder mot att vid nyanställning av präster ställa krav på att förrätta vigsel av även samkönade par.
- Ett kvalifikationskrav vid nyanställning av präster att förrätta vigsel av även samkönade par är något som missgynnar personer med viss trosuppfattning i anställningsförfarandet. Kravet stödjer dock ett berättigat syfte och de använda medlen kan utifrån gällande rätt bedömas som lämpliga och nödvändiga (proportionerliga).
- Med utgångspunkt i de förutsättningar som anges i utredningen är ett sådant kvalifikationskrav alltså godtagbart enligt svensk rätt.
Redaktionen på den kyrklig tidskriften Svensk Pastoraltidskrift beställde 2025 en second opinion av Advokatbyrån Bratt – Feinsilber – Harling. Advokaterna Percy Bratt och Joakim Lundqvist kom fram till bl.a. följande:
- att kvalifikationskrav vid nyanställning av präster att förrätta vigsel av även samkönade par är något som missgynnar personer med en viss trosuppfattning i anställningsförfarandet,
- att ett sådant kvalifikationskrav inte kan anses utgöra ett verkligt och avgörande yrkeskrav, samt
- att det därmed skulle innebära diskriminering och vara i strid med lag att uppställa ett sådant kvalifikationskrav.
De rättsliga utgångspunkterna är hämtade från regeringsformen, svensk arbetsrätt, gällande diskrimineringslag, Europakonventionen och äktenskapsbalken. Den sista punkten (nr. 39) i resonemanget lyder:
”Mot denna bakgrund kan konstateras att anställande enheter inom Svenska kyrkan vid nyanställning av präster inte kan ställa som ett kvalifikationskrav att prästen ska förrätta vigsel även av samkönade par, eftersom detta skulle innebära diskriminering av präster som på grund av deras religiösa övertygelse är förhindrade att efterkomma kravet. Därmed saknas det stöd i lag för en sådan inskränkning av berörda prästers religionsfrihet som kvalifikationskravet skulle innebära.”