Bloggposter på ämnet Konfirmation:

Gästblogg: Katolsk församling i Växjö i blåsväder

Av Jan Erik Amilén den 13 April 2015 om: Äktenskapet, Barn och ungdomar, Bibeln, Diakoni, Islam, Konfirmation

Inger Lindeskog är nyvald ordförande i Skara stiftsavdelning av Frimodig kyrka. Med hennes tillåtelse publicerar vi hennes blogginlägg (150409), som du också kan hitta och följa här.

 

Igår var det årsmöte för Frimodig kyrka i Skara stift. Jag valdes till ordförande, och vill tacka Frimodig kyrkas folk i stiftet för förtroendet, som jag ska försöka förvalta efter bästa förmåga.

I förrgår publicerade Expressen/Kvällsposten en artikel där det blåstes upp som en nyhet hur den romersk-katolska kyrkan undervisar sina konfirmander om äktenskapet. Här gällde det en församling i Växjö, utifrån ett reportage i Smålandsposten.
Naturligtvis siktar man in sig på den del som rör homosexualitet. T. o. m. i denna vinklade artikel framgår tydligt hur ödmjuk växjöprästen är i sina svar. Han räknar med att det finns olika sorters homosexualitet, han vet ingenting om hur homosexualitet eventuellt kan “botas”, men räknar med att läggningen ibland är ofrånkomlig, och den är ingen synd i sig, utan man ska då leva i avhållsamhet eftersom man inte kan ta på sig äktenskapets ansvar. Osv. Ändå blir prästen hårt åtgången av reportern, som undrar “om inte kyrkoherden är rädd för att skapa ångest och oro” hos 14-åringarna som befinner sig i en period i livet då sexualiteten kan upplevas som något nytt och förvirrande.
Här stannar jag upp. Det resonemanget utgår ifrån att experimenterande med sexualiteten är bra för människan, i synnerhet inledningsvis då man ska utforska vem man är på detta område. Tänk om det inte är sant! Tänk om 14-åringar mår bättre av att få höra om Guds plan för dem än av att itutas att de själva måste komma på vilka de är och definiera sig själva, inte bara socialt, politiskt, religiöst och i hundra andra avseenden, utan också sexuellt! För egen del tror jag att det kan vara nog så ångestskapande.
Hur man sedan tar hand om dem som inte känner sig hemma i den beskrivna mallen, är en annan – inte mindre viktig – sak. Ett gott förhållningssätt behöver prägla varje sammanhang där känsliga personliga frågor tas upp. Attityden och sättet att uttrycka sig och tala om svåra saker kan avgöra om vi vågar vara ärliga med varandra i församlingens sammanhang. Men det var inte om detta som uppståndelsen i Växjö handlade. Nej, mångfaldssamordnaren på Växjö kommun rycker ut och kallar det “djupt olyckligt” och “sorgligt” att den här synen lärs ut till barn och ungdomar. Nu ska hon ta kontakt med kyrkoherden för att inleda en dialog. Man ställer sig ett antal frågor.
1. Hur är det med religionsfriheten i Sverige och Växjö? Får vi vuxna lära barnen vad Bibeln lär och vad kyrkan lärt sedan 2000 år tillbaka? Görs samma ifrågasättande av muslimsk trosförmedling?
2. Vilket mandat har kommunernas mångfaldssamordnare? Ska de se till att alla trosuppfattningar ges utrymme i ett samhälle, eller kan de gå in i organisationer och trossamfund, ha synpunkter på deras interna (lagliga) uppfattningar och verka för att förändra dem utifrån för tillfället rådande samhällsnormer?
Och kanske viktigast:
3. Hur ska barn och ungdomar kunna lära sig respekt för människors olikheter, när inte ens vuxna runt omkring dem kan respektera att en minoritet, som försöker inrätta sina liv efter vanlig kristen, bibliskt grundad tro, vill ägna en konfirmandlektion åt att förbereda ungdomar för äktenskapet?

De odöpta 18-åringarna, Motion 2014:030

Av Jan Erik Amilén den 23 November 2014 om: Barn och ungdomar, Dopet, Konfirmation, Kyrkomötet, Medlemskap i Svenska kyrkan

Sedan den 1 januari 1996 tas barn och vuxna upp i kyrkan genom dop. Detta är huvudregeln. Men det finns också en annan väg, nämligen att bli tillhörig genom anmälan, antingen så att föräldrarna anmäler sitt nyfödda barn, eller att den vuxne själv gör en anmälan att han eller hon vill tillhöra Svenska kyrkan i avvaktan på dop. De som under året fyller 18 år är födda 1996 och ska enligt uppgift vara 671 st. En uppskattning är att det varje år finns 400-500 medlemmar i Svenska kyrka i avvaktan på dop. (Källa: SPT)

Motionären Dag Sandahl (FK) har här ett förslag i sin motion:

Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att ta fram konkreta åtgärdsprogram så att de odöpta 18-åringarna får en pastoralt utformad inbjudan till dop.

Trots att Svenska kyrkan rimligt enkelt skulle kunna klara att kontakta dessa avslås motionen med betonande av ordet “åtgärdsprogram”. Läs i Gudstjänstutskottets betänkande, varur en sammanfattning redovisas:

Det är församlingens ansvar att inbjuda de som ännu inte är döpta till dop. Detta kan göras i relation till olika åldersgrupper och på olika sätt men gudstjänstutskottet delar inte motionärens syn på vad som behöver göras. Gudstjänstutskottet tror inte att åtgärdsprogram framtagna av kyrkostyrelsen är lösningen för denna frågeställning. I varje församling ska en doppastoral finnas. Doppastoralen och olika frågor i anslutning till dopet är också en del i biskopens och domkapitlets tillsynsansvar.

Vid biskopsvisitationer förs samtal om dopet. När domkapitlet fastställer församlingsinstruktionen kan doppastoralen finnas där. Gudstjänstutskottet konstaterar att mycket gott arbete kring dop och doppastoral görs i församlingarna. Vittnesbörd om drop-in-dopens betydelse kan fås från många håll. I flera stift har också särskilda dopprojekt med syfte att främja församlingarnas arbete genomförts på senare år.

Den särskilda utmaning som motionären pekar på, att inbjuda de 18-åringar som inte är döpta, är en viktig del av församlingens ansvar. Gudstjänstutskottet konstaterar att kyrkoordningen tydliggör ansvaret för att inbjuda, men också att det finns vittnesbörd om att detta inte alltid sker. Detta är en angelägen fråga i församlingens strategiska arbete. Samtidigt, menar utskottet, finns det anledning att inte begränsa sig till dem som ska fylla 18 år. Församlingarna behöver ägna uppmärksamhet åt den större gruppen ”unga vuxna”. För inspiration och kreativt tänkande kan Svenska Kyrkans Unga och Salt lokalt vara resurser att ta vara på. I arbetet med programmet Dela tro – dela liv är motionärens frågeställning en aspekt som bör bearbetas. Genom det kan församlingarna också få kunskap och inspiration för sitt arbete.

Gudstjänstutskottet betonar alltså att det behov som motionären pekar på innebär ett pastoralt ansvar för församlingarna och måste hanteras lokalt. Utskottet föreslår därför kyrkomötet att avslå motionen.

Summering: Bra motion! Men den ska hanteras inom den lokala församlingen (utan “åtgärdsprogram”). Därmed avslås motionen.

 

Lämna synpunkter på förslaget till ny kyrkohandbok!

Av Gabriel Fjellander den 11 December 2013 om: Arbetsmiljö, Dopet, Ekumenik, Gudstjänst, Jesus, Konfirmation, Kyrkohandboken, Levande församlingar

Frimodig kyrkas Kjell Petersson bidrar med följande text:

Fram till den 1 februari 2014 kan man skicka in synpunkter på förslaget till ny kyrkohandbok. Adress: Svenska kyrkan, 751 70 Uppsala. Om en enskild person eller grupp skickar in synpunkter, kallas det spontanremiss. Det är bra om många kommer med sina invändningar, förslag och synpunkter.

Förslaget till kyrkohandbok finns på Svenska kyrkans hemsida: http://www.svenskakyrkan.se/kyrkohandboken

På hemsidan för Svensk Pastoraltidskrift finns ett antal artiklar om handboksförslaget: http://www.pastoraltidskrift.nu/ Gå till fliken dokumentation och där hittar du ett antal artiklar om förslaget, om dopordningen och om konfirmationen.

I all korthet vill jag peka på några punkter. Det första handlar om högmässans fasta moment: Kyrie, Gloria, Credo, Sanctus och Agnus Dei (Herre förbarma dig, Lovsången, Trosbekännelsen, Helig och O Guds Lamm). Det är viktigt att man håller fast vid de traditionella texterna till dessa moment. I förslaget finns i en del alternativ nya texter, som oftast är pratiga och inte lika substansfulla som de vi är vana vid. Dessutom är det ett stort värde att formuleringarna är desamma från olika handböcker, och inte minst, att man känner igen sig när man firar gudstjänst utomlands. Och omvänt, att när besökare från andra kyrkor kommer till oss, att de känner igen sig i de fasta momenten.

Det andra gäller nattvardsbönerna. Det finns ett mönster att följa när det gäller hur nattvardsbönen är uppbyggd. I det viktiga ekumeniska dokumentet från Faith and Order: Dop, nattvard, ämbete formuleras det på följande sätt:

27. Nattvardsliturgin är till sitt väsen en obruten helhet, vilken historiskt sett består av följande element i varierande inbördes ordning och av varierande betydelse:

  • lovsånger
  • en akt av ånger och bot
  • tillsägelse av syndernas förlåtelse
  • förkunnelse av Guds ord i olika former
  • trosbekännelse
  • förbön för hela kyrkan och för världen
  • iordningställande av bröd och vin
  • tacksägelse till Fadern för skapelsens under, för frälsning och helgelse (med rötter i den judiska berakah-traditionen)
  • Kristi instiftelseord enligt nytestamentlig tradition
  • anamnesis eller åminnelse av de stora frälsningsgärningar, lidande, död, uppståndelse, himmelsfärd och pingst, som skapat kyrkan

  • nedkallande av Den helige Ande (epiklesis) över församlingen och elementen bröd och vin, antingen före instiftelseorden eller efter åminnelsen eller bådadera, eller också någon annan form för hänvisning till Den helige Ande som på tillbörligt sätt uttrycker nattvardens epikles-karaktär)
  • överantvardande av de troende till Gud
  • hänvisning till de heligas gemenskap
  • bön om Herrens åtkomst och Gudsrikets slutliga framträdande
  • hela församlingens Amen
  • Herrens bön
  • försonings- och fridstecknet
  • brytande av brödet
  • ätande och drickande i gemenskap (kommunion) med Kristus och med varje medlem av kyrkan
  • avslutande tacksägelse
  • välsignelse och sändning

Det tredje handlar om högmässans inledning. Där ska finnas en syndabekännelse, och en tillsägelse om syndernas förlåtelse. I förslaget finns en del mellanformer mellan syndabekännelse och det man kallar överlåtelseböner. Dessa mellanformer bör undvikas, eftersom de skapar osäkerhet om det som sker är en bekännelse eller något annat.

När det gäller dopet är det viktigt att rikedomen i dopet uttrycks. Dopet är både en rening från synden, en nyfödelse i den helige Ande och ett upptagande i Kristi kyrka.

Både i dopordningen och ordningen för konfirmation bör det finnas möjlighet att smörja med olja som ett tecken på att den helige Ande ges.

Hässelby den 10 december 2013

Kjell Petersson

Konfirmandundervisning

Av Jan-Anders Ekelund den 19 April 2012 om: Frimodig Kyrka, Konfirmation

De flesta är överens om att konfirmandundervisningen måste prioriteras i Svenska kyrkan. Läs följande ifrån Broby församling i Lunds stift. Prästen Dan Sarkar, tillika kyrkomötesledamot för Frimodig kyrka, jobbar väldigt kreativt. Visst blir man glad! Kyrkans budskap förs ut, utan att förtunnas, på ett sätt som helt vanliga ungdomar 2012 kan ta till sig.