Jan Erik Amilén

Jag är en glad make, pappa, morfar och farfar (tycker jag själv) som nu bor i Falkenberg. Är pol.mag. och fil.mag. Har arbetat på heltid i kommunpolitiken. Mina erfarenheter vill jag ställa till förfogande för att bidra till valframgångar i Frimodig kyrka! “Var glad och frimodig!” Josua 1:18

E-postadress: jan.erik.amilen@gmail.com
Telefonnummer: 0708-607102

Blogginlägg av Jan Erik:

Prästbrist och arbetsmiljö

Av Jan Erik Amilén den 12 May 2019 om: Okategoriserade

Nedanstående artikel av Marcus Klefbeck har införts i SPT. Vi återpublicerar den med tillstånd. Marcus analyserar situationen väl, men avslutar med ett frimodig anslag, trots allt.

Ingress
Prästbristen är alltmer besvärande för Svenska kyrkan. Alltför få kandidater, alltför få som prästvigs, alltför många lediga tjänster och alltför många som närmar sig pensioneringen. Det finns många orsaker till prästbristen, Här analyser Markus Klefbeck utifrån sina erfarenheter som församlingsherde i Hässleby-Kråkshult och Ingatorp-Bellö församlingar möjliga orsaker till den nuvarande utvecklingen.

  

Artikel
Prästers arbetsvillkor och bristen på präster har uppmärksammats de senaste åren. Det är lätt att tänka sig att utbrändhet och annan form av ohälsa främst beror på att man jobbar för mycket. En annan orsak som gärna lyfts fram är gränslösheten där prästen alltid förväntas stå till förfogande, vilket inkräktar på såväl hälsa som familjeliv.

Det finns dock skäl att kritiskt granska dessa förklaringar. Båda kan nämligen vara skönmålningar, där både kyrkan som organisation och enskilda präster önskar att så vore fallet. Det finns en frestelse i att tro att man är så efterfrågad att man blir utsliten, men kanske är det motsatta ett lika stort men också tristare problem.

Orsaker till ohälsa

Ohälsan bland präster beror nog inte bara på för mycket arbete, utan även på att det kan vara mycket nedbrytande att tillhöra en organisation på tillbakagång. När de flesta siffrorna, inte bara medlemsantalet, pekar nedåt är det lätt att tappa arbetsglädjen. Även om man inte gärna talar öppet om det har många präster känslan av att de befinner sig i en organisation i fritt fall, där omorganisationer ska dölja hur snabbt man tappar mark.

Jag tror att ett annat viktigt skäl till ohälsa är den teologi som präglat inte minst homiletikundervisningen på pastoralinstituten sedan 90-talet. Med en teologi där prästens egna erfarenheter och tyckanden snarare än kyrkans gemensamma bekännelse står i centrum, finns uppenbara risker för utbrändhet. Den präst, som ur sitt eget liv ska ösa material till förkunnelsen, är utsatt för en betydligt större psykisk press än den som ser sitt uppdrag som att främst förmedla kyrkans lära. På samma sätt är det mer ansträngande att gång på gång uppfinna nya liturgiska ordningar i stället för att förlita sig på de beprövade.

Det bör också sägas något om prästernas förändrade familjeliv. I dag lever många präster med en partner som inte är troende kristen eller regelbunden gudstjänstfirare. Det är naturligtvis en stor skillnad för en präst som även om denne tjänstgör ändå firar gudstjänst med sin familj, än om varje gudstjänstbesök innebär att man åker ifrån sin familj. Värdet av att ha ett aktivt stöd hemifrån och inte bara ett passivt accepterande bör inte underskattas. Denna typ av frågor hör därför till dem som bör tas upp med prästkandidaten inför antagningen.

Orsaker till prästbristen

Prästbristen kommer knappast att avhjälpas med högre löner. Snarare är det problematiskt att prästlönerna, inte minst kyrkoherdelönerna, i dag är så höga. Frågan är om inte kyrkoherdelönerna i dagsläget är en av orsakerna till många pastoratssammanslagningar. Dessutom har de orsakat en olycklig splittring, där de allt färre men allt mer välavlönade kyrkoherdarna fjärmas från både de övriga i arbetslaget och från många församlingsbor. Därtill innebär höga kyrkoherdelöner i små pastorat ibland, att det saknas resurser att avlasta kyrkoherdens administrativa börda med personal som har särskild kompetens därtill.

Bakgrunden till de höga lönerna är nog delvis att många präster lever kvar i det förgångna och tror sig tillhöra en välutbildad elit. Gärna jämför man sig med läkare och advokater, men mera relevant vore att jämföra prästernas utbildning (i fråga om längd, studietakt och antagningskrav) med den för en högstadielärare. Därtill kan man fråga sig om kyrkoherden verkligen måste vara den högst betalda i pastoratet. Det finns snarare goda skäl att ibland låta t.ex. en bra kamrer få högre lön än kyrkoherden.

En orsak till det minskade antalet som nu prästvigs är bristen på levande församlingar. Ett tecken på att det funnits andligt liv och styrka i en församling har ofta varit att där kommit prästkallelser. Den typen av församlingar blir allt färre. Det minskade antalet prästkallelser kan även hänga samman med att prästerna blivit mindre synliga i konfirmand- och ungdomsarbetet, som nu i högre utsträckning sköts av församlingsassistenter och pedagoger.

En annan orsak till prästbristen som ofta förtigs är de upprepade löftesbrotten rörande ämbets- och äktenskapsuppfattning. Inte bara så att ett antal män nekats prästvigning på grund av sin ämbetssyn, men också att det brett ut sig en osäkerhet huruvida man kan lita på kyrkans ledning.

I fråga om vigslar av par med samma kön finns än så länge inget formellt hinder, men i flera stift är det i princip stopp om man företräder det som var Svenska kyrkans linje fram till 2009. Frågan om ett formellt vigningsstopp har varit uppe i kyrkomötet, vilket hos många skapar en osäkerhet ifall det är värt att läsa flera år till präst, om man efter avslutade studier plötsligt skulle anses vara obehörig att prästvigas. Det går också att se det hela som ett arbetsmiljöproblem, när man inte kan lita på avgivna löften utan uppfattar att kyrkans ledning styrs av den tillfälliga opinionen.

Svårigheter och möjligheter

Hur använder sig kyrkan och dess församlingar på ett effektivt sätt av sina präster utan att dessa blir utbrända eller sjuka? En del av svaret på den frågan är nog att präster ska vara kollegiala, men inte främst ägna sig åt grupparbeten. Den gamla modellen från småkyrkorörelsen där det ofta var en präst, en musiker, en diakon, en pedagog och en vaktmästare i respektive kyrka var ofta effektiv. Det fanns en bred kompetens där prästen inte var ensam men samtidigt tydligt hade sitt ansvarsområde. Det fanns en kontinuitet och det gick heller inte så lätt att smita undan arbetet.

Det sistnämnda är värt att lyfta fram, eftersom den präst som vill lätt kan vara lat. Det går t.ex. att hävda att man gör många hembesök eller ägnar mycket tid åt predikoförberedelser när man i själva verket inte arbetar. Det är svårt att kontrollera prästers arbetstid, men i mindre sammanhang med tydligt ansvarsområde blir det ofta svårare att smita undan.

Det är heller ingen hemlighet att den nya stordriften sällan blivit effektiv, särskilt inte om samtliga präster tänks ständigt rotera mellan samtliga kyrkor. Att man i ett pastorat vid behov täcker upp för varandra är dock en annan sak. Sammanslagningarna har ofta bidragit till fler sammanlysningar och färre gudstjänster samtidigt som antalet prästtjänster varit konstant. Det har istället med större pastorat blivit fler mellannivåer samt många grupper med ett vagt och otydligt mandat. Med större organisation och fler nivåer blir det också fler interna möten och en större inåtvändhet.

Några förslag på åtgärder

Slutligen skulle jag vilja ge några konkreta förslag att fundera över. Det första gäller att ha en kortare men mer intensiv prästutbildning. Att läsa in en magisterexamen i teologi (motsvarande äldre tiders teol.kand.) tar i dagsläget fyra år, men i likhet med många andra utbildningar inom humaniora är arbetsbelastningen för studenter inte särskilt hög. Svenska kyrkan borde kunna ha önskemål om en betydligt högre ambitionsnivå från universitetens sida.

Det vore nog också önskvärt att återgå till en tydligare uppdelning mellan de fyra årens teologistudier vid universitet och den pastoralteologiska utbildningen i kyrkans egen regi.[1] Med tanke på det ytterst magra innehållet på utbildningsinstituten (tidigare pastoralinstituten) skulle tiden där kunna reduceras till en termins avslutande studier.[2] Däremot skulle man kunna utöka den församlingspraktik som ofta görs på somrarna. Med dessa åtgärder skulle kvalitén på utbildningen inte behöva sänkas, men studietiden kortas. Det skulle innebära både minskade studieskulder för den enskilde studenten, men också att kyrkan snabbare fick ut nya präster i tjänst.

Det bör också tydligare uppmuntras att tidigt läsa teologi. Vi har liknande problem när det i Sverige talas om behovet av höjd pensionsålder för att öka andelen i arbete, men mer sällan talar om att vi också bör komma in på arbetsmarknaden tidigare.

Många präster jobbar i dag huvudsakligen med administration på stiftskanslier och i Kyrkans Hus i Uppsala. Det vore kanske rimligt att varje stiftsadjunkt minst en söndag i månaden skulle tjänstgöra i en vanlig församling. Därtill vore det nog bra om man hade ett tidsbegränsat förordnande så att man efter exempelvis fem år antingen fick sluta eller söka om förlängt förordnande.

Det finns även anledning att se över hur man inte bara kan anlita pensionerade präster som vikarier, utan också hur man kan använda sig av de präster som nu står under rubriken »Övriga präster» i matrikeln. Menar vi allvar med att vigningen är livslång finns det anledning att i högre utsträckning än nu använda sig av dessa präster.

Vi har det bättre än vi ofta inser

Att vara präst innebär ibland, och bör så vara, ett visst inslag av offer. Det består bland annat i att prästen avskiljs för ett liv vigt åt gudstjänst och åt att vara församlingens tjänare. Delvis lever man i en annorlunda rytm än de flesta andra i samhället där arbetet blir som intensivast för prästens del, när det ofta är som lugnast för andra. Det finns dock inga skäl att överbetona detta. Helgarbete är något normalt inte bara för sjukvårdspersonal utan också för många egenföretagare, butiksanställda, yrkeschaufförer o.s.v.

Av egen erfarenhet vet jag att det går utmärkt att förena prästtjänst och familjeliv. Ibland är det bökigt, men det finns också en stor flexibilitet som många borde avundas oss präster. Det är därför många gånger direkt stötande när man hör kollegor klaga över hur besvärligt det är att vara präst. Inte minst när man försöker påskina att svårigheterna består i den enorma efterfrågan på kyrkans tjänster och att man som präst ständigt blir kontaktad av församlingsborna. Det är uppenbarligen ett problem att så många präster i vår kyrka inte vet hur bra de har det och att man missar vilka de verkliga utmaningarna för oss är.

[1] När det gäller Johannelund bör denna högskola i likhet med hur det var fram t.o.m. 2017 få ge en fullständig prästutbildning där akademiska studier och pastoralteologi varvas.

[2] Jag är medveten om att upplägget idag är annorlunda än då jag läste i slutet på 90- och början på 00-talet, men kritiken mot utbildningsinstitutionerna tycks bestå.

Rösträtt vid biskopsval för präster och diakoner i EFS (motion 64)

Av Jan Erik Amilén den 28 August 2018 om: Okategoriserade

David Castor, nyvald ledamot i Kyrkomötet för Frimodig kyrka, pekar på det rimliga att präster och diakoner som verkar i tjänst för EFS också borde har rösträtt i biskopsval.

Förslag:

Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att initiera de ändringar i styr-dokument som behöver göras för att präster och diakoner i aktiv tjänst inom EFS ska få rösträtt vid val av biskop i Svenska kyrkan.

Läs motiveringen i sin helhet genom att klicka här och ladda ner motionen.

Fosterdiagnostik och människovärde (motion 63)

Av Jan Erik Amilén den 28 August 2018 om: Okategoriserade

Elisabeth Sandlund och Kjell O Lejon skriver i sin motion om fosterdiagnostik och människovärde.

Förslag:

Kyrkomötet beslutar att
1. uppdra till kyrkostyrelsen att utarbeta och anta ett uttalande där det framgår att Svenska kyrkans syn på människor med funktionsnedsättning i allmänhet och personer med Downs syndrom i synnerhet är den att de är fullvärdiga människor skapade till Guds avbild med rätt till inkludering i samhället,
2. uppdra till kyrkostyrelsen att följa utvecklingen av nya metoder för fosterdiagnostik och de konsekvenser de kan leda till i form av ett ökat antal selektiva aborter,
3. uppdra till kyrkostyrelsen att ta fram ett underlag att användas vid rådgivning till och själavård av blivande föräldrar som efter fosterdiagnostik fått ett oönskat besked, där utgångspunkten är varje individs okränkbara människovärde.

Motionen berör läsaren och den är därför väl värd att ladda ner och läsa. Klicka här.

Ökad fokusering på församlingens grundläggande uppgift (motion 62)

Av Jan Erik Amilén den 28 August 2018 om: Okategoriserade

Elisabeth Sandlund och Berth Löndahl från Frimodig kyrka betonar i sin motion vad som är församlingens grundläggande uppgift. Citat ur texten:

I kyrkoordningens första avdelnings inledning slås det fast: ”Den grundläggande tro, bekännelse och lära som Svenska kyrkan står för ska komma till uttryck i allt vad kyrkan gör och säger … Kyrkans uppgift är att för alla klargöra vad dess tro, bekännelse och lära innebär.” I kyrkoordningens andra avdelning blir det glasklart att församlingens uppgift är en och endast en, att ”fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission” med ett enda syfte ”att människor ska komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas”.
Nu är det tid att låta dessa portalparagrafer få genomslag i hela Svenska kyrkan genom att sätta all verksamhet, pågående eller planerad, under lupp så att resurser inte slösas på sådant som inte bidrar till att uppfylla det övergripande målet.

Motionärerna yrkar:

Kyrkomötet beslutar att
1. uppdra till kyrkostyrelsen att utforma ett beslutsstöd för församlingarna som syftar till att testa varje verksamhet utifrån kyrkoordningens portalparagrafer,
2. uppdra till kyrkostyrelsen att tillsätta en utredning för att undersöka vilka ändring-ar av kyrkoordningen som krävs för ingripanden mot församlingar som satsar sina resurser på verksamheter som inte faller inom den ram som kyrkoordningen stipulerar.

Om du klickar här kan du läsa hela motionen.

Missionsuppdraget och framtagande av missionsstrategier (motion 58)

Av Jan Erik Amilén den 28 August 2018 om: Okategoriserade

Även Kjell O Lejon skriver en motion om mission, där även Sverige – självklart – är ett land att missionera i. Ur texten väljs ett avsnitt:

I och med årtionden av sekularisering ter sig missionsbefallningen alltmer aktuell också för församlingsarbetet i Sverige. I församlingarna behöver därför missions-uppdraget understrykas och missionsstrategier utvecklas för såväl nationell som lokal kontext. Det är därför av största vikt att det nuvarande läget omgående klarläggs när det gäller missionsuppdraget, både hur det beskrivs i församlingsinstruktionerna och hur uppdraget fullgörs i församlingarna.

Förslaget till Kyrkomötet är ganska omfattande:

Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att tillse att en utredning tillsätts för att
1. kartlägga hur missionsuppgiften beskrivs i församlingsinstruktionerna i Svenska kyrkan, samt hur denna grundläggande uppgift fullgörs i församlingarna,
2. utifrån kartläggningen redogöra för goda exempel på missionsuppgiftens gestaltning i församlingsarbetet, samt
3. utarbeta ett förslag till missionsstrategier för att människor i Sverige och i andra länder där Svenska kyrkan är verksam ska komma till tro på Jesus Kristus som sin Herre och Frälsare och ges möjlighet att leva i en kristen församlingsgemenskap.

Ladda ner motionen genom att klicka här.

Mission, missionärer och gemenskap (motion 53)

Av Jan Erik Amilén den 28 August 2018 om: Okategoriserade

Leif Nordlander, Frimodig kyrkas gruppledare i Kyrkomötet, motionerar om mission, en huvuduppgift för en kristen kyrka.

Leif har personlig relation genom kontakter med lutherska kyrkan i Tanzania (ELCT). Han skriver:

I mötet med vår systerkyrka i Tanzania får jag ofta frågan ”Var är Svenska kyrkan? Har ni övergett oss?” ELCT är tillsammans med Mekane Yesus i Etiopien de starkast växande kristna kyrkorna i den lutherska kyrkofamiljen mitt i sin fattigdom och sina strukturella problem. I en vilja att öka självständigheten åt våra systerkyrkor har vi glömt bort behovet av gemenskap i mission.

Förslag:

Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att inom ramen för Act Svenska kyrkan samla till överläggningar med vår systerkyrka Evangelical-Lutheran Church in Tanzania (ELCT) kring frågor om det gemensamma framtida missionsuppdraget.

Motionen kan du läsa om du klickar här.

Stöd för utveckling av kyrkobyggnader (motion 51)

Av Jan Erik Amilén den 28 August 2018 om: Okategoriserade

Leif Nordlander, gruppledare för Frimodig kyrka, skriver i sin motion: Tidigare fanns kyrkobyggnadsbidrag som även kunde användas för utveckling och förändringar av kyrkobyggnader. Detta ändrades senare och numer kallas det kyrko-underhållsbidrag och har samma kriterier som kyrkoantikvarisk ersättning och medger inte ekonomiskt stöd för utveckling och förändring av våra kyrkobyggnader. Detta menar jag är en orimlig ordning.

Därför läggs förslaget:

Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att föreslå kyrkomötet former för stöd för utveckling av kyrkobyggnader.

Ladda ner motionen genom att klicka här.

Ekumeniskt medicinsk-etiskt råd (motion 43)

Av Jan Erik Amilén den 28 August 2018 om: Okategoriserade

Berth Löndahl, Elisabeth Sandlund och Leif Nordlander från Frimodig kyrka lägger en gemensam motion om ett ekumeniskt medicinskt-etiskt råd:

Frågor kring främst livets början och livets slut är många, och nya uppkommer. Här borde en gemensam kristen röst kunna formulera viktiga ståndpunkter. En rad frågeställningar redovisas i motionen.

Ur texten saxas: Frågorna skulle kunna mångfaldigas och de lär inte bli färre utan snarare fler under de kommande åren. Därför är det angeläget att det i Sverige skapas ett kyrkligt och ekumeniskt medicinsk-etiskt råd för att bearbeta dessa frågor.

Förslag till Kyrkomötet följer av motiveringen:

Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att ta initiativ till att ett ekumeniskt medicinsk-etiskt råd bildas.

Ladda ner motionen genom att klicka här.

Öka antalet församlingskollekter (motion 37)

Av Jan Erik Amilén den 28 August 2018 om: Okategoriserade

Berth Löndahl, Kjell O Lejon och Leif Nordlander (Frimodig kyrka alla tre) föreslår att antalet kollekter som får bestämmas lokalt ska ökas.

Förslaget blir då:

Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att se till att kollekterna omfördelas så att församlingarna själva har rätt att besluta över en större andel av kollekterna än i dag och därmed att endast en mindre andel beslutas på stifts- och riksnivå.

Klicka här för att ladda ner motionen.

Utvärdera strukturutredningen (motion 36)

Av Jan Erik Amilén den 28 August 2018 om: Okategoriserade

Berth Löndahl pekar i denna motion på behovet av att utvärdera stora förändringar. I delar är det nu 5 år sedan Strukturutredningens inledningsfas. Då bör det gå att pröva ett antal frågeställningar, som till exempel:

Hur har ekonomin i pastoraten påverkats? Har den blivit bättre eller sämre?
♦ Har den organisatoriska förändringen främjat främst verksamheten eller administrationen? Det finns en tendens i stora organisationer att man med förändringar mer löser administrativa problem än verksamhetsrelaterade.
♦ Vilka konsekvenser har förändringen av var besluten fattas fått? Har besluts-processerna blivit snabbare med kortare beslutsvägar eller tvärtom?
♦ Vilka har följderna blivit i fråga om balansen mellan de som lokalt utför den egentliga verksamheten och de administrativa kanslierna?
♦ Tjänstetillsättningar? Har den nya organisationen medfört fler eller färre sökande till tjänster i de stora pastoraten?
♦ Vilka skillnader föreligger mellan följderna för de små landsortspastoraten och de stora pastoraten som t.ex. Lund, Helsingborg, Örebro, Malmö osv.? Har den nya organisationen varit bra eller mindre bra oavsett storlek?
♦ Hur uppfattar aktiva gudstjänstdeltagare, andra deltagare i kyrkans verksamhet respektive mer passiva kyrkomedlemmar förändringarna? Har gudstjänstlivet främjats av omorganisationen?
♦ En avsikt med strukturutredningen var att de små församlingarna skulle räddas. Har detta uppnåtts? På inte så få håll tycks trenden ha varit den motsatta, nämligen att det stora pastoratet har organiserats som en enda församling.
♦ Hur upplever ledamöter i församlingsråd, verksamhetsråd eller motsvarande och kyrkoråd den nya organisationen?
♦ Hur uppfattar kyrkans nya chefer på olika nivåer reformen? Hur bedömer tidigare kyrkoherdar som blivit arbetsledare i lokala enheter omorganisationen?

Berth föreslår att Kyrkomötet beslutar:

Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att tillsätta en utredning med uppgift att utvärdera vilka konsekvenser, positiva och/eller negativa, som struktur-utredningens genomförande fått och så även föreslå nödvändiga åtgärder för att komma till rätta med eventuella problem som kan ha uppstått.

Du kan ladda ner motionen om du klickar här.