Vi som vill skapa små offentliga platser för stillhet

Av Jan Erik Amilén 25 September 2019 om: Okategoriserade

På Facebook finns en nystartad grupp som jag tillsammans med en vän tog initiativet till. Den har fått det långa namnet ”Vi som vill skapa små, offentliga platser för stillhet”.  Gruppen fick snabbt ett hundratal medlemmar och många har delat med sig av både bilder och tankar. Gruppens syfte beskrivs så här:

Den här gruppen vill dela inspiration, kunnande och erfarenheter för att skapa små offentliga platser för stillhet. I Sverige saknar vi mestadels det som finns i många andra länder, vägkors, ikoner, Mariabilder etc som finns längs vägar och stigar. Inte heller längs nyanlagda pilgrimsleder är detta vanligt. I diskret form borde det vara möjligt att långsamt återintroducera det som fanns i landet före och ett tag efter den lutherska reformationen. Att även svenskar har behov av detta visar sig inte minst vid olyckor eller skjutningar med dödsfall då spontana minnesplatser skapas.

Denna grupp vill samla dem som ser samma behov och vill göra något konkret. Den är öppen på prov under resten av året och utvärderas sedan. Medlemmar är fria att bjuda in likatänkande men den är inte avsedd för en diskussion om för eller emot själva saken. Utgångspunkten för alla är att vi tror på idén, att vara en liten varsam gerilla burna av skönhet, sanning och godhet som grundläggande värden.

Tanken är alltså inte att vara i negativ mening provocerande. Inget upptrappande krig mellan den som hävdar si och den som invänder så. Inga stora iögonenfallande skyltar, inget ”Jesus lever” sprayat med färg på en klipphäll. Men som en hälsning från Gud till de ögon som söker.

För min egen del började det med en gammal tanke som förverkligades i somras. På den klippa dit jag under lång tid vandrat och satt mig för en stunds stillhet och reflektion fäste jag ett litet krucifix och en mariabild i lättmetall, båda av ett par centimeters storlek. Om tvåkomponentslimmet och de båda ”medaljongerna” överlever kyla och snö vet jag inte, men de har fått glädja mig denna sommar. Några liknande medaljonger har jag fäst längs vägen jag ofta vandrar. Men de syns som sagt antagligen bara av det sökande ögat.

När gruppen nu har delat erfarenheter har frågor kommit upp om vad som går att göra på egen tomtmark, t.ex. på murar eller kyrkogårdar. Någon församling har satt upp ett stort kors, en annan ett dito krucifix. Men fortfarande återstår så mycket. Kanske handlar det om att åter väcka liv i någon gammal pilgrimsplats, en Trefaldighetskälla t.ex. Kanske går det att samverka med kommun eller län för att sätta en förfallen plats i stånd igen. Kanske går det att söka eu-bidrag?

Hur länge fb-gruppen kommer att finnas kvar vet vi inte men under de få veckor den funnits har den kunnat ge viss glädje och inspiration. Välkommen att söka medlemskap så länge gruppen varar.

Bertil Murray