Vi ser det återigen, det spelar inte så stor roll vilket politiskt parti man tillhör inom Svenska kyrkan – man tycker oftast lika ändå. Jag har tidigare skrivit om att Skarpnäcks församling sagt upp samarbetsavtalet med EFS kring Hammarbykyrkan. I veckans Kyrkans Tidning försvar de ansvariga politikerna ifrån socialdemokraterna och moderaterna beslutet. De hävdar t.o.m. att POSK stödde beslutet med undantag av en person. Det låter besynnerligt.
Artikeln andas upprördhet över att EFS -föreningen kritiserat uppsägningen av avtalet. Dag Sandahl kommenterar kyrkopolitikerna i Skarpnäcks artikel på sin blogg:
Och så kyrkofullmäktiges (S) och kyrkorådets (M) ordföranden i Skarpnäcks församling, som kommenterar schismen med EFS-föreningen. Bilden är rätt klar. EFS hamnar bortom övervägandena när Skarpnäck reducerar. Kyrkopolitikerrna uppfattar att få av EFS-arna bor i församlingen och så är saken klar. Men så kommer det bästa:
”EFS-föreningens höga tonläge bidrar tyvärr inte till att skapa förutsättningar för framtida samarbete.” Klara besked till EFS-arna – bråkar ni med oss, får det konsekvenser.
”Vad som bekymrar oss särskilt är föreningens angrepp på två kvinnliga företrädare inom Svenska kyrkan, biskopen och kyrkoherden. Angreppen är av ett slag som inte hör hemma i Svenska kyrkan.” Där fick EFS-arna igen! Hör inte hemma i Svenska kyrkan!!
Etablissemanget inom Svenska kyrkan talar oftast om mångfald i Svenska kyrkan men när det kommer till praktisk handling så är mångfalden som bortblåst. EFS och den lågkyrkliga väckelsen (precis som exempelvis den högkyrkliga förnyelsen) är en oumbärlig del av Svenska kyrkan. Samarbetsavtalen skall inte sägas upp utan fler skall istället skapas. När alltfler församlingar inom Svenska kyrkan knappt går på styrfart och tappar terräng behövs den andliga vitalisering som de inomkyrkliga rörelserna kan ge. Tyvärr så är många politiker helt främmande för denna realitet eftersom man inte själv har någon erfarenhet av dessa rörelser. Jag har skrivit det tidigare, samarbetsavtalen ger bara vinnare. EFS har en stor potential att driva församlingsarbetet vilket kommer alla som bor kring samarbetskyrkan till godo. Det mest kända exemplet är St Clara kyrka i Stockholms domkyrkoförsamling som drivs av EFS-föreningen St Claras vänner.
Det tål att på nytt upprepa vad Frimodig kyrka skriver i sin valplattform:
Frimodig kyrka är emot den stordrift av församlingsverksamheten som vi nu ser tydliga tendenser till. I stället bör Svenska kyrkan utnyttja sina olika idéburna rörelser för att församlingarna skall kunna fortsätta att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. Modellen med samverkans- och samarbetsavtal mellan den lokala församlingen och EFS bör ligga till grund för liknande avtal med andra inomkyrkliga rörelser. På så sätt skulle det folkliga inflytandet stärkas och Svenska kyrkan finna vägar att fördjupa sin identitet som verklig folkkyrka.