Samtalsklimatet i Svenska kyrkan

Av Jan-Anders Ekelund 8 June 2012 om: Dopet

En dopdebatt har brutit ut i Svenska kyrkan. Jag välkomnar detta men man måste kunna ställa anständiga krav på dem som deltar. En som gått över gränsen är min gamle gruppkamrat på Kyrkomötet ifrån POSK-tiden Lennart Koskinen. I senaste numret av Kyrkans Tidning på ledarplats förtalar han Dag Sandahl på ett osmakligt sätt. Inte bara Dag förtalas utan alla som kan tänkas dela en åsikt med Dag.

Biskop Koskinen skriver:

Är kyrkan en exklusiv förening för ett fåtal med en uttalad tro i full överensstämmelse med tradition och bekännelse, eller står kyrkan för ett öppet erbjudande om Guds- och församlingsgemenskap för alla?
Kritiken från Dag Sandahl-angels med hang-arounds skjuter in sig på det första alternativet. Gärna trossamtal som liknar ett gammaldags husförhör med föräldrarna. Är de verkligen värda att få döpa sitt barn?

Dag har själv försvarat sig på sin blogg. Men en fråga inställer sig. Kan vi inte begära mer av en pensionerad biskop? Hur mycket får en biskop skada biskopsämbetet, skada andra i ämbetet eller skada kyrkan? Självklart, det måste vara nolltolerans när det gäller förtal. Ingen skall behöva öppna Kyrkans tidning och behöva ta del av dylika okvädningar. En av kommentarerna till artikeln på nätet sätter huvudet på spiken: Men jag orkar inte läsa mer av smutskastning i kyrkliga debattfora. Debattera utan tramsiga förlöjligande epitet – annars blir det svårt att hävda nådesgemenskapen till förmån för åsiktsgemenskapen.

Christer Hugo på Kristen opinion har också reagerat.

Vill man läsa något uppbygglig kring dopet så skall man hålla sig till Torbjörn Lindahls blogg. Han har under senaste dagarna skrivit tre artiklar om dopet.