Bloggposter på ämnet Kyrkohandboken:

Vikten av att bygga murar

Av Jan Erik Amilén den 26 May 2016 om: Dagens Frimodiga, Efterföljelse, Gud, Gudstjänst, Helighet, Kyrkans tidning, Kyrkohandboken, Ledarskap, Levande församlingar, Medlemskap i Svenska kyrkan, Religionsdialog

Bloggpost av Magnus Magnusson

Vän av ordning kanske undrar vad som menas med denna rubrik? Att bygga murar är väl per definition dåligt, exkluderande och allmänt förfärligt? Lugn. Allt ska uppenbaras. Vad en mur är och inte är beror till stor del på dess funktion och syfte. Den mur som här syftas till är försvarsmurens livsviktiga funktion. Vi återkommer till detta lite längre fram.

Det pågår en debatt om Handboksförslaget 2016. För den utomstående kan kanske denna debatt verka konstig. Vad spelar det för roll undrar en del. Varför göra om, undrar andra? Bra är också att detta uppmärksammas även utanför kyrkan. Troligen är det därför det blivit just en debatt. Annars hade arbetet kunnat fortgå i hemlighet och utan insyn av de som nu vill genomdriva en religionsändring i Svenska kyrkan. För om vi är ärliga och ser nyktert på saken är det detta som nu sker, eller vad vissa i den liberalteologiska falangen vill se genomföras. Vad det verkar möts hittills de kritiska remissyttrandena med en viss arrogans om man får tro debatten efter Svenska akademins lustfyllda kritik. Man skulle nästan tro att denna ideologi, för det är vad det är, som ska genomföras redan är ett faktum. I viss mån är det redan så, men om denna får tydligt genomslag i en kyrkohandbok, ligger problemet genast på en annan nivå. Den flummiga civilreligion som förfäktas i vissa delar av handboksförslaget kommer att ställa till förödande verkan i teologiskt och liturgiskt okunnigas händer. Här kommer det att ställas stora krav på prästernas och musikernas kompetens. Och vem ska ta ansvar för gudstjänstfirarna, församlingen? De har inte bett om detta. Och vi vet mycket väl att en ny handbok ger i sig själv ingen väckelse, den ska vara ett uttryck för den kristna kyrkans tro och bekännelse. Därför får en handbok aldrig skyndas fram. Så jobbar inte en kyrka som gör anspråk på att vara en del av en ”helig, allmännelig och apostoliska kyrka.” (Nicenska trosbekännelsen).

Det är ovist att ha bråttom när man inte vet vart man ska.

För vidare läsning läs gärna Svensk Pastorals Tidsskrifts (SPT) analys av Handboksförslaget.

Detta är inget nytt kyrkohistoriskt sett. Likt Kristi Kyrka i övrigt har även denna kyrkoprovins i Herrens Kyrka varit med om både förfall och uppbyggnad.

Men nu sade jag till dem: ”Ni ser den nöd vi är i. Jerusalem ligger öde och portarna är nerbrända. Kom låt oss bygga upp Jerusalems mur så att vi inte behöver bli föraktade mer.” Jag talade om för dem hur min Guds goda hand hade varit över mig och vad kungen hade lovat mig. Då sade de: ”Låt oss stå upp och bygga!”, och de fattade mod för det stora verket.”

Nehemja 2:17-18

Så säger Nehemja på Herrens befallning till de som ska vara med och bygga upp den fallna stadsmuren i Jerusalem. I en tid då mer och mer av Svenska kyrkans bekännelse; med det apostoliska, katolska och reformatoriska arv hon bär på är satt på undantag. Bekännelsen vattnas ur mer och mer, och rent reformerta, gnostiska och heretiska tankegods gör sig åter gällande. Gärna under det mycket elastiska uttrycket ”luthersk tradition”, som dock vid närmare påseende inte har något med Dr Luther, våra bekännelseskrifter, eller Svenska kyrkans unika arv att göra. Inget nytt i kyrkohistorien, men kampen förblir den samma.  Vi behöver i detta kyrkliga klimat ”murslevar” och trogna arbetare och bedjare, frimodiga män

och kvinnor som bygger på vår kyrkas försvar och mur. Att genom Guds nåd täta och underhålla så gott det går, i förtröstan på att ingenting är omöjligt för Gud. En sådan resurs är utan tvekan Frimodig kyrka.

Likt Josef av Arimatea som gick till Pilatus för att för Jesu kropp tillbaka, säger vi till den politiska maktens ockupanter: ”Ge oss Kristi kropp tillbaka!”

Detta är en kamp. Något annat är vi inte lovade. Men en glädjefylld sådan för det handlar om det som är vår kyrkas innersta väsen. S:t Petri och S:t Paulus kyrka. S:t Ansgars och S:ta Birgittas kyrka. Laurentius Petris, Henrik Schartaus, C O Rosenius, och Bo Giertz kyrka.  Ja det är också vår kyrka, denna del av Kristi Kyrka. Frimodig kyrka är en av de goda krafter som hela tiden utmanar det teologiska samtalet och utvecklingen, problematiserar och kritiserar. Men också inspirerar och bygger upp enskilda kyrkokristna. Allt detta av kärlek till Guds Ord och hans Kyrka.

Därför uppmanas vi av Den Heliga Skrift att: ” stå upp och bygga!”, och de fattade mod för det stora verket.”

MM

 

Kyrkohandboksarbetet – Motion 5

Av Jan Erik Amilén den 19 August 2015 om: Dagens Frimodiga, Frimodig Kyrka, Kyrkohandboken, Ledarskap, Levande församlingar, Medlemskap i Svenska kyrkan, Svenska kyrkans lära

Dag Sandahl lyfter frågan om den öppna kritiken som förekommer i arbetet med ny kyrkohandbok i en motion till Kyrkomötet 2015. Motionen kan du läsa i sin helhet här.

Motionen sammanfattas:

Dag skriver att det borde vara möjligt att parallellt med handboksarbetet ta vara på möjligheten att i församlingarna arbeta med grundfrågan vad Gud gör och vad vi gör när vi firar gudstjänst. Vad handlar gudstjänsten om och vad går den ut på? Hur gestaltas detta? Utan ett sådant grundläggande gudstjänstmedvetande i församlingarna spelar ett handboksarbete inte så stor roll.

En tillitsskapande medvetandeprocess gäller alla församlingar, inte bara de som svarar på handboksremiss. Församlingarna behöver därför få tillgång till material för studier och samtal – och det kan låta sig göras rätt enkelt för vad det handlar om är närmast ur gudstjänstmaterial de senaste decennierna hämta fram något som kan fungera för studiearbete om grundläggande liturgiska frågor. Här är en möjlighet för präster och kyrkomusiker att ta konstruktivt ansvar för en dialog om gudstjänsten i anledning av kyrkohandboksarbetet.

Motionens förslag är formulerat så att Kyrkomötet borde besluta att uppdra åt Kyrkostyrelsen att skyndsamt ta fram och distribuera ett studiematerial om gudstjänsten.

Vi får se hur tankarna tas emot och redovisa detta under hösten.

 

Lämna synpunkter på förslaget till ny kyrkohandbok!

Av Gabriel Fjellander den 11 December 2013 om: Arbetsmiljö, Dopet, Ekumenik, Gudstjänst, Jesus, Konfirmation, Kyrkohandboken, Levande församlingar

Frimodig kyrkas Kjell Petersson bidrar med följande text:

Fram till den 1 februari 2014 kan man skicka in synpunkter på förslaget till ny kyrkohandbok. Adress: Svenska kyrkan, 751 70 Uppsala. Om en enskild person eller grupp skickar in synpunkter, kallas det spontanremiss. Det är bra om många kommer med sina invändningar, förslag och synpunkter.

Förslaget till kyrkohandbok finns på Svenska kyrkans hemsida: http://www.svenskakyrkan.se/kyrkohandboken

På hemsidan för Svensk Pastoraltidskrift finns ett antal artiklar om handboksförslaget: http://www.pastoraltidskrift.nu/ Gå till fliken dokumentation och där hittar du ett antal artiklar om förslaget, om dopordningen och om konfirmationen.

I all korthet vill jag peka på några punkter. Det första handlar om högmässans fasta moment: Kyrie, Gloria, Credo, Sanctus och Agnus Dei (Herre förbarma dig, Lovsången, Trosbekännelsen, Helig och O Guds Lamm). Det är viktigt att man håller fast vid de traditionella texterna till dessa moment. I förslaget finns i en del alternativ nya texter, som oftast är pratiga och inte lika substansfulla som de vi är vana vid. Dessutom är det ett stort värde att formuleringarna är desamma från olika handböcker, och inte minst, att man känner igen sig när man firar gudstjänst utomlands. Och omvänt, att när besökare från andra kyrkor kommer till oss, att de känner igen sig i de fasta momenten.

Det andra gäller nattvardsbönerna. Det finns ett mönster att följa när det gäller hur nattvardsbönen är uppbyggd. I det viktiga ekumeniska dokumentet från Faith and Order: Dop, nattvard, ämbete formuleras det på följande sätt:

27. Nattvardsliturgin är till sitt väsen en obruten helhet, vilken historiskt sett består av följande element i varierande inbördes ordning och av varierande betydelse:

  • lovsånger
  • en akt av ånger och bot
  • tillsägelse av syndernas förlåtelse
  • förkunnelse av Guds ord i olika former
  • trosbekännelse
  • förbön för hela kyrkan och för världen
  • iordningställande av bröd och vin
  • tacksägelse till Fadern för skapelsens under, för frälsning och helgelse (med rötter i den judiska berakah-traditionen)
  • Kristi instiftelseord enligt nytestamentlig tradition
  • anamnesis eller åminnelse av de stora frälsningsgärningar, lidande, död, uppståndelse, himmelsfärd och pingst, som skapat kyrkan

  • nedkallande av Den helige Ande (epiklesis) över församlingen och elementen bröd och vin, antingen före instiftelseorden eller efter åminnelsen eller bådadera, eller också någon annan form för hänvisning till Den helige Ande som på tillbörligt sätt uttrycker nattvardens epikles-karaktär)
  • överantvardande av de troende till Gud
  • hänvisning till de heligas gemenskap
  • bön om Herrens åtkomst och Gudsrikets slutliga framträdande
  • hela församlingens Amen
  • Herrens bön
  • försonings- och fridstecknet
  • brytande av brödet
  • ätande och drickande i gemenskap (kommunion) med Kristus och med varje medlem av kyrkan
  • avslutande tacksägelse
  • välsignelse och sändning

Det tredje handlar om högmässans inledning. Där ska finnas en syndabekännelse, och en tillsägelse om syndernas förlåtelse. I förslaget finns en del mellanformer mellan syndabekännelse och det man kallar överlåtelseböner. Dessa mellanformer bör undvikas, eftersom de skapar osäkerhet om det som sker är en bekännelse eller något annat.

När det gäller dopet är det viktigt att rikedomen i dopet uttrycks. Dopet är både en rening från synden, en nyfödelse i den helige Ande och ett upptagande i Kristi kyrka.

Både i dopordningen och ordningen för konfirmation bör det finnas möjlighet att smörja med olja som ett tecken på att den helige Ande ges.

Hässelby den 10 december 2013

Kjell Petersson

Allt blir fel i äktenskapsfrågan

Av Jan-Anders Ekelund den 30 October 2011 om: Äktenskapet, Frimodig Kyrka, Kyrkohandboken, Svenska kyrkans lära

Domprosten i Stockholm, Åke Bonnier, är flitig bloggare. På sin blogg kommenterar han nu äktenskapsfrågan i Svenska kyrkan.
Kyrkomötet 2009 ändrade Svenska kyrkans syn på vad ett äktenskap är. Kyrkan har alltid lärt att äktenskapet är mellan en man och en kvinna enligt Jesus egen undervisning.

Innan beslutet togs lovade majoriteten, inklusive ärkebiskopen, att både den gamla och den nya synen skulle få leva sida vid sida. Vi var många som tvivlade på detta men man vill ju tro att kristna bröder och systrar talar sanning och att de ledande kyrkliga företrädarna solidariskt ställer upp på de löften som gavs i Kyrkomötet. Ifrån det kyrkliga etablissemangets sida har det framförts att detta är en ordningsfråga och ingen bekännelsefråga.

För min egen del har jag hela tiden hävdat att svårigheter kommer att uppstå när den nya äktenskapssynen förs in i handboken. I samma ögonblick riskerar det att bli en bekännelsefråga som prästkandidaterna inte får avvisa. När man har framfört detta, har majoriteten genast avvisat det genom att jämföra med vigsel av frånskilda. Den senare frågan har inte fått karaktären av att vara en bekännelsefråga. Men denna jämförelse haltar högst betänkligt eftersom handboken inte har behövts ändras. Det har fortfarande varit samma äktenskap mellan en man och en kvinna.

Redan efter två år har löftena som gavs på Kyrkomötet 2009 devalverats för domprost Bonnier. Så här skriver Bonnier:

Däremot kommer det att vara svårt att bli präst i Svenska kyrkan och inte kunna viga samkönade par. Idag är vigselordningen för särkönade par en del av Svenska kyrkans handbok. Handboken är i sin tur ett av flera uttryck för Svenska kyrkans tro och lära, d v s för bekännelsen. Om några år kommer vi med största sannolikhet att i handboken ha en vigselordning som gäller samtliga par som ska vigas i Svenska kyrkan, alltså inte som nu med en ordning för särkönade par och en sorts försöksordning (utanför den ordinarie handboken) för samkönade par. Om den senare blir en del av handboken, och handbokens status kvarstår, innebär det att präster måste kunna förrätta den typen av vigslar som handboken möjliggör, alltså både vigslar för samkönade och särkönade par.
Att helt avsäga sig rätten att viga är att säga att ”det finns ordningar i vår kyrkohandbok som jag inte kan ställa upp på”. ”Därmed finns det (med kyrkohandbokens status som en del av bekännelseskrifterna) en del av Svenska kyrkans bekännelse som jag inte delar”. Den typen av ställningstagande kan inte vara förenligt vare sig med Svenska kyrkans ordning eller Svenska kyrkans lära.

Hans argumentering är på sätt och vis högst rimlig. Mina farhågor har tyvärr besannats. Det blir svårt i längden att göra gällande att den nya äktenskapssynen enbart är en ordningsfråga. Men hur gör vi nu? Vilka löften i och från kyrkan är värda att lita på? Borde man inte kunna ställa minst lika höga krav på kyrkans företrädare som man gör på andra? Är inte löften till för att hållas? Detta är knepigt värre men det allra värsta är kanske att vi visste att det kom att bli så här. När man så uppenbart bryter mot Jesu egen undervisning så blir allt fel. Domprost Bonniers lösning finns ju alltid, präst- och diakonvig inte dem som vill stå upp för det Kyrkan i alla tider lärt, trott och bekänt. Ärkebiskopen har mycket att fundera över för att kunna infria sina löften. För Svenska kyrkans överlevnad måste han infria löftena. Men det är ju inte han som bestämmer i framtiden……

Årsmöte Frimodig kyrka

Av Jan-Anders Ekelund den 13 February 2011 om: Frimodig Kyrka, Gudstjänst, Kyrkohandboken

Lördagen den 7 maj har Frimodig kyrka årsmöte. Detta året blir det i Jönköping på Sofiagården. Temat för dagen är: Vad är då en människa – om mörkrets makt och Guds möjlighet.

09.30 Välkomstfika

10.00 – 10.45 Hans Weichbrodt: bibelstudium över Jes 52:13- 53:12. Försoningsteologin i GT kopplat till uppfyllelsen i NT

11.15 – 12.00 Anna Sophia Bonde: föredrag med temat “Varför människan inte kan låta bli att synda – om paulinsk och postmodern människosyn”.

12.00 – 12.30 Frågestund

12.30 – 13.30 Lunch

13.30 – 15.00 Årsmötesförhandlingar

15.00 Bönegudstjänst

Varför detta tema? Vi tror det är viktigt att knyta an till den debatt som uppstått kring frågor som rör syndabekännelsens vara eller inte vara i gudstjänsten, arvsynden och dopet. Vi ser tydliga teologiska glidningar i dessa frågor. Bl.a har det i Kyrkans tidning varit infört debattartiklar som vill avskaffa kravet på syndabekännelse i alla huvudgudstjänsterna.

Kyrkohandbokskomittén föreslår också att syndabekännelsen skall vara fakultativ. Domkapitlet i Skara skriver i sitt remissvar till komitténs arbete, att det är en tråkig tradition att det första samtalsämne vi tar upp när vi samlas för att möta Gud är vars och ens synd och skuld. Det är inte heller befogat att bekänna vår tillhörighet till en fallen värld som envars personliga skuld. Enligt domkapitlet kunde en utförlig bekännelse av synd och skuld, följd av en tydlig villkorslös avlösning, i huvudgudstjänsten ha sin plats efter predikan och trosbekännelsen under söndagarna i fastan, särskilt passionstiden, i varje fall på Långfredagen och på Domssöndagen men i övrigt vara fakultativ.

Men som väl är så är många emot denna ändring. Läs bl.a. denna debattartikel i Kyrkans tidning där ett antal personer försvarar syndabekännelsen.

Artikeln avslutas på följande vis:

Vår möjlighet att om och om igen få ta emot gränslös förlåtelse är dessutom konsekvensen av vad Jesus gjorde för oss på Golgata. Jesus gav sitt liv för att rädda oss från synd och ondska. Syndernas förlåtelse, med allt vad den kan innebära av upprättelse, trygghet och glädje är betald i blod. Ska vi då låta bli att be om den för att det skaver att tala om oss själva som syndare?
Självklart inte! Vi ska tvärtom tala mer om synden, men på vår tids språk och med nåden i centrum. Och vi ska aldrig förneka människor att ta emot den förlåtelse och upprättelse som Jesus kom till jorden för att ge oss.