Årsmöte Frimodig kyrka

Av Jan-Anders Ekelund 13 February 2011 om: Frimodig Kyrka, Gudstjänst, Kyrkohandboken

Lördagen den 7 maj har Frimodig kyrka årsmöte. Detta året blir det i Jönköping på Sofiagården. Temat för dagen är: Vad är då en människa – om mörkrets makt och Guds möjlighet.

09.30 Välkomstfika

10.00 – 10.45 Hans Weichbrodt: bibelstudium över Jes 52:13- 53:12. Försoningsteologin i GT kopplat till uppfyllelsen i NT

11.15 – 12.00 Anna Sophia Bonde: föredrag med temat “Varför människan inte kan låta bli att synda – om paulinsk och postmodern människosyn”.

12.00 – 12.30 Frågestund

12.30 – 13.30 Lunch

13.30 – 15.00 Årsmötesförhandlingar

15.00 Bönegudstjänst

Varför detta tema? Vi tror det är viktigt att knyta an till den debatt som uppstått kring frågor som rör syndabekännelsens vara eller inte vara i gudstjänsten, arvsynden och dopet. Vi ser tydliga teologiska glidningar i dessa frågor. Bl.a har det i Kyrkans tidning varit infört debattartiklar som vill avskaffa kravet på syndabekännelse i alla huvudgudstjänsterna.

Kyrkohandbokskomittén föreslår också att syndabekännelsen skall vara fakultativ. Domkapitlet i Skara skriver i sitt remissvar till komitténs arbete, att det är en tråkig tradition att det första samtalsämne vi tar upp när vi samlas för att möta Gud är vars och ens synd och skuld. Det är inte heller befogat att bekänna vår tillhörighet till en fallen värld som envars personliga skuld. Enligt domkapitlet kunde en utförlig bekännelse av synd och skuld, följd av en tydlig villkorslös avlösning, i huvudgudstjänsten ha sin plats efter predikan och trosbekännelsen under söndagarna i fastan, särskilt passionstiden, i varje fall på Långfredagen och på Domssöndagen men i övrigt vara fakultativ.

Men som väl är så är många emot denna ändring. Läs bl.a. denna debattartikel i Kyrkans tidning där ett antal personer försvarar syndabekännelsen.

Artikeln avslutas på följande vis:

Vår möjlighet att om och om igen få ta emot gränslös förlåtelse är dessutom konsekvensen av vad Jesus gjorde för oss på Golgata. Jesus gav sitt liv för att rädda oss från synd och ondska. Syndernas förlåtelse, med allt vad den kan innebära av upprättelse, trygghet och glädje är betald i blod. Ska vi då låta bli att be om den för att det skaver att tala om oss själva som syndare?
Självklart inte! Vi ska tvärtom tala mer om synden, men på vår tids språk och med nåden i centrum. Och vi ska aldrig förneka människor att ta emot den förlåtelse och upprättelse som Jesus kom till jorden för att ge oss.