Per-Olof Hermansson

Mina frågor:
Fri församlingstillhörighet!
Församlingar och pastorat skall få möjlighet och frihet att verka utifrån olika kyrkliga profiler och traditioner, jmf Anglikanska kyrkan!
Kyrkan måste bli helt fri från politiska partier.
Kyrkan skall på ett relevant sätt presentera evangeliet om Jesus Kristus som Gud och frälsare; inte i första hand vända kappan efter vinden i aktuella frågor.
Jag är ersättare i stiftsstyrelsen, vice ordförande i personalutskottet och ersättare i stiftsfullmäktige i Göteborg, F.K./T.K, företagare, bor i Horred. Doktorand vid Åbo Akademi, Gamla Testamentet. Ordförande och verksamhetsledare för Lärjungagården, Torestorp, en fristående kristen kursgård inom Svenska kyrkan.

E-postadress: perolof@gmail.com

Blogginlägg av Per-Olof:

Lysande och kristallklar – från oväntat håll

Av Per-Olof Hermansson den 29 September 2009 om: Kyrkomötet, Kyrkovalet 2009, Ledarskap

En politisk korrekt gud är inte Gud – Birger Schlaug.

Ibland läser man artiklar som förvånar en – oväntade formuleringar av en oväntad skribent. Artikeln i Dagen av Birger Schlaug är en sådan. Den är helt enkelt lysande, kristall-klar i sin logik, och rakt på sak, enkel och utan krusiduller.

Man önskar att kyrkans ledare, biskopar, politiker och tjänstemän hade den här tanke- och formuleringsförmågan.

Debatt i domkyrkan, 14:e september

Av Per-Olof Hermansson den 19 September 2009 om: Centern, Fisk (Folkpartister i Kyrkan), Frimodig Kyrka, Kyrkomötet, Kyrkovalet 2009, Moderaterna, ÖKA, POSK, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna

I måndags deltog jag i en debatt i Domkyrkan. Debatten leddes av Jonas Eek, som var en föredömlig debattledare. Stringent, saklig, rättvis, inte tendenciös. T.o.m fixade han en digitalklocka med tydliga tidssiffror så att vi kunde hålla tiden på våra inledande inlägg, då vi fick två minuter.

Det var en rapp debatt, med många olika moment, till stor del debattledarens och uppläggets förtjänst.

Efter min presentation (ca 1.30 minuter) så fick också jag ta ställning till en fördom om vår nomineringsgrupp. “Är ni inte bara en täckmantel för konservativa krafter?” Mitt svar var att vi inte är konservativa. Konservativ är att hålla fast vi saker och ordningar bara för att de är gamla, och att man inte vill förändra. Men Frimodig kyrka är inte konservativa: Vi vill verkligen förändra kyrkan, vi vill riva ner och bygga upp på nytt, vi vill reformera kyrkan.

(more…)

Vad är vänster- och högerskalan i kyrkopolitiken?

Av Per-Olof Hermansson den 16 September 2009 om: Kyrkovalet 2009, Nomineringsgrupper i Kyrkan

Alltför ofta gör folk (i allmänhet journalister och debattledare) försök att bunta ihop Frimodig kyrka och Sverigedemokraterna.

De gör det utifrån en ytlig analys: FK är emot enkönade äktenskap. SD är emot enkönade äktenskap. Slutsats: FK och SD står nära varandra.

I själva verket  står Frimodig kyrka och Sverigedemokraterna så långt från varandra som man kan mäta. Vi har tidigare analyserat SD:s kyrkopolitiska program.  Här vill vi relatera Frimodig kyrkas position på den kyrkopolitiska skalan till Sverigedemokraternas position.

SD ser kyrkan som ett medel för staten. De vill ha tillbaka en statskyrka. FK ser kyrkan som en levande organism, en kropp, Kristi kropp, med ett egenvärde, och vill ha en kyrka helt fri från staten.

Mikael Hermansson (obs ingen släkting!) på Boråstidningen är en av mycket få (vad jag vet) som observerat detta. Han skriver att det är svårt att hitta den traditionella vänster-höger-dimensionen om m an läser Moderaternas, Socialdemokraternas och Centerns valmanifest. Läser man däremot “Frimodig kyrkas och Sverigedemokraternas manifest som utgångspunkt framträder i stället stat-kyrka-dimensionen som den allt igenom dominerande.” Vidare: ” Dessa båda utgör ytterlighetspunkterna. Övriga grupper ryms däremellan och flyttar sig längs linjen…”

De flesta nomineringsgupperna, särskilt de partipolitiska, tenderar att stå till “höger” i skalan, dvs ser kyrkan som ett medel för staten och partierna att nå sina syfte. (Med höger menar jag att de är konservativa, de vill konservera en gammal ordning, och vill inte reformera eller förändra/utveckla.)

I mina ögon är det tydligt (tillsammans med övriga analysen av SD:s kyrkopolitiska program) att  Sverigedemokraterna står betydligt närmare t.ex Socialdemokraterna, Vänstern, Centern eller Miljöpartiet än oss. Då står faktiskt .KR, POSK och ÖKA närmare oss, även om vi skiljer oss åt i väsentliga frågor. FISK och Moderaterna står någonstans mitt emellan.

Vem önskar en sluten och död kyrka?

Av Per-Olof Hermansson den 15 September 2009 om: Centern, Fisk (Folkpartister i Kyrkan), Frimodig Kyrka, Moderaterna, ÖKA, POSK, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna

Frimodig kyrka deltar mycket aktivt i debatten i olika tidningar. Här kan du läsa vad Inger Lindskog skrivit i Trollhättans tidning.

Tryck på read more för att läsa

(more…)

Finns det ett andligt ledarskap i Svenska kyrkan?

Av Per-Olof Hermansson den 25 August 2009 om: Biskopsmötet, Kyrkomötet

Anders Sjöberg, EFS:s tidigare missionsföreståndare och tillika kyrkomöteskandidat för Frimodig kyrka, skriver idag en gästkrönika i Dagen.

En vigsel på Skansen har fått honom att fundera över om det nuvarande vigselritualet i framtiden enbart kommer höra hemma på Skansen, som ett kuriösa från svunnen tid.

Han kommer sedan till kärnan i sin krönika, nämligen det faktum att trots att 9 biskopar i våras skrev en debattartikel om att kyrkan borde avstå vigselrätten, så beslutar kyrkans riksstyrelse att i sitt remissförslag att gå emot Biskopsmötets majoritet.

Att biskoparna är andliga är klart. Att de är ledare är klart. Men är de andliga ledare? Följer kyrkan deras ledarskap i bekännelsefrågor? Nej.

Våra demokratiskt valda andliga ledare, biskoparna, är de facto inte andliga ledare.

Vad säger det om kyrkan egentligen?

Hur långt kan dagens politiska ledarskap gå i sin vilja att även utöva det andliga ledarskapet vad gäller bekännelsefrågor?

Dags att reformera Svenska kyrkans styrelseskick!

Kyrkan, Ja – men Gud eller Jesus?

Av Per-Olof Hermansson den 12 August 2009 om: Kyrkovalet 2009, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna

Jag har roat mig med att läsa Sverigedemokraternas kyrkopolitiska program.

Det är avslöjande.

De lyfter fram Fädernas kyrka, den kyrkliga traditionen, kyrkans tidigare trossatser,  kulturen och moralen. De nämner bibeln och bekännelsen. De förvarar äktenskapet mellan man och kvinna.

De kritiserar kyrkans utveckling i liberal riktning.

Mycket kan låta bra när man läser en enskild mening, men trovärdigheten sjunker när man läser helheten och särskilt när man ser två tydliga tendenser.

Det första är att programmet över huvud taget inte nämner Jesus, eller ens Gud. Inte heller tron som en personligt ställningstagande tas upp. Församlingslivet eller gudstjänstlivet i egentlig mening nämns inte heller.

För Sverigedemokraterna verkar kyrkan bara vara en yttre struktur i syfte att bevara svenskarnas kulturella och historiska traditioner och livsstil.

I listan av krav får krav som handlar om kyrkan som byggnad stor plats, där kyrkans roll som kulturbärare och bevarare av vår kulturskatt lyfts fram.

Kyrkan blir ett maktmedel i syfte att vidmakthålla ett visst samhällssystem. Härvidlag ligger de nära socialdemokraternas syn på kyrkan från 1900-talet, då kyrkan sågs som ett medel att styra och kontrollera samhällsmedborgarna.

Den andra tendensen som sänker SD:s trovärdighet är den prägel som frågan om invandring och mångkultur fått sätta på  programmet.

Att i ett kyrkopolitiskt program kräva att kyrkan inte skall uppmuntra  “fortsatt massinvandring av ekonomiska migranter till Sverige” och att anställda i kyrkan inte skall få arbeta för det  “mångkulturalistiska samhället” (sic!) visar att de här har en negativ agenda: de vill hindra kyrkan från att spela en viss roll, snarare än att de har en positiv vision av vad kyrkan skall aktivt arbeta för. Denna negativa vinkling präglar skrivningarna om utlänningar, mångkultur, flyktingar  mm.

Man inser att för Sverigedemokraterna är kyrkan en del av det idealsamhälle som SD eftersträvar, och i det folkhemmet skall kyrkan finnas som en viktig kulturbärare, bevarare av kulturskatter och traditioner. Kyrkan blir ett instrument för att skapa en svenskhetens identitet.

Men kyrkan som Guds boning, den plats där Gud möter människan, genom sakrament och nådesförvaltning, och där människan möter Gud, i bön, tillbedjan och  lovsång, och där människan får växa i tro i gemenskap med syskon – den kyrkan har ingen större plats i Sverigedemokraternas kyrka.

Jag noterar också att SD säger att det är deras “uttalade mål att svenska kyrkan återigen skall bli en statskyrka”.  (Här låter de nästan som gamla Centerpartister!)

Jag noterar också att Svenska kyrkan kallas “Svenska Lutheranska Kyrkan”.

PS. Sverigedemokraterna är inte ensamma om att inte nämna Gud, Jesus eller personlig tro – härvidlag har de samma grundsyn som Socialdemokraterna (läs deras valmanifest här).

Oinsatta politiker

Av Per-Olof Hermansson den 12 August 2009 om: Centern, Stiftsfullmäktige Göteborg

Under rubriken “Kyrkans måste befrias från partipolitiken” framför Gunnar Person ett klartänkt resonemang om relationen mellan partipolitik och kyrkans styrning.

Det är en reaktion på Helen Törnkvists (C) debattartikel i Dagen den 5 augusti: Svenska kyrkan måste avpolitiseras.

Gunnar fastslår det som borde vara självklart: Men att i kyrkovalet med sin röst stödja ett politiskt parti, för att avskaffa politiseringen av kyrkan, är givetvis absurt.

Vidare:  Om kyrkan styrs av staten, som i sin tur styrs av partierna; eller om kyrkan och staten, var för sig, direkt styrs av de politiska partierna; är naturligtvis i praktiken samma sak.

Att Helen Törnkvist är ett exempel på politiker som i själva verket  inte är så insatt i kyrkan inser man när hon skriver om “kyrkoskatt” och skriver att om “kyrkoskatten” även fortsättningsvis skall tas in via “skattsedeln”, då “måste då även [kyrkan?] erbjuda övriga religiösa samfund att kunna ta in avgifter på samma sätt.

I själva verket betalar idag medlemmar i kyrkan en kyrkoavgift (inte kyrkoskatt) i samband med skatteuppbörden, genom Riksskatteverkets försorg. Och denna rätt att ta in kyrkoavgifter har redan idag andra samfund!

Tyvärr är detta alltför vanligt – att de politiska partierna låter icke insatta besätta förtroendeposter i kyrkan. Det gör det inte lättare att i de kyrkliga styrelserna diskutera, prioritera och besluta i kyrkliga frågor.

Som ledamot av stiftsfullmäktige i Göteborgs stift är min erfarenhet att det blir en slagsida mot ekonomiska frågor, organisationsfrågor,  formalia och annat som kyrkans struktur och ekonomi. I de allmänkyrkliga debatterna där vi skulle diskutera kyrkan inre liv, värderingar, eller mål så har det varit tunt med inlägg från de politiska företrädarna.

Detta är ytterligare en anledning att verka för att vi får in kyrkligt aktiva i de beslutande församlingarna i Svenska kyrkan.