Bloggposter på ämnet Gudstjänst:

Lämna synpunkter på förslaget till ny kyrkohandbok!

Av Gabriel Fjellander den 11 December 2013 om: Arbetsmiljö, Dopet, Ekumenik, Gudstjänst, Jesus, Konfirmation, Kyrkohandboken, Levande församlingar

Frimodig kyrkas Kjell Petersson bidrar med följande text:

Fram till den 1 februari 2014 kan man skicka in synpunkter på förslaget till ny kyrkohandbok. Adress: Svenska kyrkan, 751 70 Uppsala. Om en enskild person eller grupp skickar in synpunkter, kallas det spontanremiss. Det är bra om många kommer med sina invändningar, förslag och synpunkter.

Förslaget till kyrkohandbok finns på Svenska kyrkans hemsida: http://www.svenskakyrkan.se/kyrkohandboken

På hemsidan för Svensk Pastoraltidskrift finns ett antal artiklar om handboksförslaget: http://www.pastoraltidskrift.nu/ Gå till fliken dokumentation och där hittar du ett antal artiklar om förslaget, om dopordningen och om konfirmationen.

I all korthet vill jag peka på några punkter. Det första handlar om högmässans fasta moment: Kyrie, Gloria, Credo, Sanctus och Agnus Dei (Herre förbarma dig, Lovsången, Trosbekännelsen, Helig och O Guds Lamm). Det är viktigt att man håller fast vid de traditionella texterna till dessa moment. I förslaget finns i en del alternativ nya texter, som oftast är pratiga och inte lika substansfulla som de vi är vana vid. Dessutom är det ett stort värde att formuleringarna är desamma från olika handböcker, och inte minst, att man känner igen sig när man firar gudstjänst utomlands. Och omvänt, att när besökare från andra kyrkor kommer till oss, att de känner igen sig i de fasta momenten.

Det andra gäller nattvardsbönerna. Det finns ett mönster att följa när det gäller hur nattvardsbönen är uppbyggd. I det viktiga ekumeniska dokumentet från Faith and Order: Dop, nattvard, ämbete formuleras det på följande sätt:

27. Nattvardsliturgin är till sitt väsen en obruten helhet, vilken historiskt sett består av följande element i varierande inbördes ordning och av varierande betydelse:

  • lovsånger
  • en akt av ånger och bot
  • tillsägelse av syndernas förlåtelse
  • förkunnelse av Guds ord i olika former
  • trosbekännelse
  • förbön för hela kyrkan och för världen
  • iordningställande av bröd och vin
  • tacksägelse till Fadern för skapelsens under, för frälsning och helgelse (med rötter i den judiska berakah-traditionen)
  • Kristi instiftelseord enligt nytestamentlig tradition
  • anamnesis eller åminnelse av de stora frälsningsgärningar, lidande, död, uppståndelse, himmelsfärd och pingst, som skapat kyrkan

  • nedkallande av Den helige Ande (epiklesis) över församlingen och elementen bröd och vin, antingen före instiftelseorden eller efter åminnelsen eller bådadera, eller också någon annan form för hänvisning till Den helige Ande som på tillbörligt sätt uttrycker nattvardens epikles-karaktär)
  • överantvardande av de troende till Gud
  • hänvisning till de heligas gemenskap
  • bön om Herrens åtkomst och Gudsrikets slutliga framträdande
  • hela församlingens Amen
  • Herrens bön
  • försonings- och fridstecknet
  • brytande av brödet
  • ätande och drickande i gemenskap (kommunion) med Kristus och med varje medlem av kyrkan
  • avslutande tacksägelse
  • välsignelse och sändning

Det tredje handlar om högmässans inledning. Där ska finnas en syndabekännelse, och en tillsägelse om syndernas förlåtelse. I förslaget finns en del mellanformer mellan syndabekännelse och det man kallar överlåtelseböner. Dessa mellanformer bör undvikas, eftersom de skapar osäkerhet om det som sker är en bekännelse eller något annat.

När det gäller dopet är det viktigt att rikedomen i dopet uttrycks. Dopet är både en rening från synden, en nyfödelse i den helige Ande och ett upptagande i Kristi kyrka.

Både i dopordningen och ordningen för konfirmation bör det finnas möjlighet att smörja med olja som ett tecken på att den helige Ande ges.

Hässelby den 10 december 2013

Kjell Petersson

Saknas glöden i Svenska kyrkan?

Av Jan-Anders Ekelund den 14 February 2013 om: Efterföljelse, Frimodig Kyrka, Gudstjänst, Kyrkans tidning, Levande församlingar, Struktur

I dagens nummer av Kyrkans tidning skriver Frimodig kyrkas inspiratör Anna Sophia Bonde på ledarsidan. Artikeln är rannsakande. Är det  personliga mötet nödvändigt  för att evangeliet ska bli trovärdigt? Vad hjälper det en kyrka om hon är aldrig så öppen och rikstäckande – men saknar själ, glöd, värme? Läs artikeln!

Gudstjänstlivet spirar i Kviinge

Av Jan-Anders Ekelund den 4 December 2012 om: Gudstjänst

Kristianstadsbladet har ett positivt reportage om en liten församling, Kviinge mellan Kristianstad och Hässleholm. Den gudstjänstfirande församlingen växer år för år. Vi invaggas lätt i att allt är negativt i Svenska kyrkan. Många och stora problem finns men det fantastiska är att ute i flera församlingar så spirar det andliga livet sakta men säkert. Inte minst, som i detta fallet, där det finns präster som medvetet satsar på evangelisation och som inte vill relativisera Guds ord. Läs reportaget här.

Valplattformen tas på allvar

Av Jan-Anders Ekelund den 14 January 2012 om: Diakoni, Folkkyrka, Frimodig Kyrka, Gudstjänst, Jesus, Levande församlingar, Svenska kyrkans identitet

Ofta fokusera vi enbart på det negativa som händer i Svenska kyrkan och glömmer bort allt positivt som inträffar. Det finns församlingar som går emot strömmen. Där det kommer fler människor på gudstjänsterna, där medlemstappet planat ut och där sekulariserade svenskar kommer till tro på Jesus Kristus som sin frälsare.
Ett utmärkt exempel är Broby och Emmislövs församlingar i Lunds stift. Orsaken till detta tror jag inte beror på att båda prästerna i pastoratet är engagerade i och för Frimodig kyrka (Dan Sarkar, kyrkomötet och Anders O Johansson, stiftsstyrelsen i Lund). Men båda prästerna vill bygga levande församlingar med Ordet och sakramenten i centrum och med ett tydligt missionsperspektiv, en stark diakonal inriktning och ett stort lekmannaengagemang. Jag vill tro att det gör skillnad, vilken inriktning och vilket fokus man har på verksamheten. Det finns också en stark kreativitet i församlingarna, där man prövar på nya saker som komplement, inte ersättning, till söndagens huvudgudstjänst. Alphaarbetet är ett vinnarkoncept globalt över hela kristenheten. I Broby har man också bl.a. satsat på Alltmöjligtverkstad och en ungdomskommunitet. Det senare är ju ett utmärkt sätt att använda ”överblivna” prästgårdar när prästerna inte längre vill bo i prästgård. Ungdomarna har fått betyda mycket för församlingen men de har också genom tiden i Broby fått växa som kristna vilket Svenska kyrkan iframtiden kan få stor glädje av.

Läs reportaget om Broby församling i tidningen Norra Skåne.

Sug ett tag på kontraktsprosten Anders O Johanssons avslutning: – Det finns alltid negativa saker att prata om. Men jag har jobbat som präst i 32 år och jag kan säga att det inte någon gång tidigare har varit så roligt som nu.

Följande står bl.a. att läsa i Frimodig kyrkas valplattform. Kul när våra förtroendevalda praktisera det på hemmaplan så det inte bara blir tomma ord.

Församlingen – trons hem
Frimodig kyrka vill att det avspeglas i alla beslut att församlingen är basen i Svenska kyrkan. En huvuduppgift blir därför att bygga levande församlingar där människor kan komma till tro på Jesus och växa som kristna. Församlingarna skall ta människors andliga sökande på djupaste allvar och visa dem på den kristna tron. Detta är en förutsättning för att kunna fylla de tomma kyrkorna igen. Församlingarna måste få präglas mycket mer av andligt liv och mindre av byråkratiskt krångel. Församlingen är också viktig för att skapa gemenskap människor mellan. Detta sker alltifrån den stora gemenskapen i gudstjänsten till den lilla gemenskapen i smågrupper. En ökad delaktighet, med stora inslag av ideellt arbete, ökar också gemenskapen i församlingarna. Lösningen på problemet med övertaliga kyrkor är inte i första hand utförsäljning, utan att se till att de fylls av liv och gudstjänst. Frimodig kyrka önskar se en frimodig tro i Svenska kyrkan, så att tomma kyrkor kan fyllas på nytt!

Diakoni – trons händer
Diakonin syftar till att stötta de svagaste i samhället och hävda människors lika och okränkbara värde. Ekonomiska neddragningar med utslagning, arbetslöshet, hög sjukfrånvaro och splittrade familjer som följd har lett till stegrade behov av mänsklig omsorg. Marknadskrafternas fokusering på konsumtion och personlig framgång har fått många att känna sig misslyckade och utanför. Frimodig kyrka vill därför arbeta för att stärka det diakonala arbetet och öka den diakonala medvetenheten i Svenska kyrkan. Invandrarfientligheten breder ut sig i Sverige. Vi är som kristna skyldiga att hjälpa och stötta invandrare och flyktingar. Frimodig kyrka stöder Svenska kyrkans ledning, då den aktivt och kraftfullt tar avstånd ifrån invandrarfientliga krafter i samhället……………………………….

Ny kommunalkyrka?

Av Jan-Anders Ekelund den 11 January 2012 om: Gudstjänst, Levande församlingar, Organisation, Partipolitisering, Struktur

Tre kyrkoherdar i Örebro har genomskådat strukturutredningen. I dagens nummer av tidningen Dagen framför de berättigad kritik. Deras kritik ligger helt i linje med Frimodig kyrkas.

Följande citat sammanfattar väldigt väldigt väl varför strukturutredningens stordriftstänkande är så fel: “Församlingar byggs underifrån utifrån gemenskapen kring Ordet och sakramenten. Nära altaret. Så har det varit sedan urkyrkans dagar. I de nya storkommunala pastoraten byggs kyrkan uppifrån.”

Kyrkans tidning nr 47

Av Jan-Anders Ekelund den 24 November 2011 om: .kr Kristdemokrater i Sv Kyrkan, Centern, Fisk (Folkpartister i Kyrkan), Gudstjänst, Ideellt arbete, Jesus, Moderaterna, Organisation, Partipolitisering, POSK, Socialdemokraterna, Struktur, Svenska kyrkans lära

I dagens nummer av Kyrkans tidning finns en ”tvärkyrkopolitisk” debattartikel om strukturutredningen ifrån Solna församling. Författarna sågar utredningen jäms fotknölarna. Det intressanta är att den är skriven av representanter för alla de partier och nomineringsgrupper som enhälligt lagt fram utredningen (m, s, kd, c, fisk och posk). Artikeln heter ”Centralisering genom tvång”. Huvudpoängen enligt författarna är att utredningen riskerar att tömma församlingsbegreppet på innehåll och reducera den lokala demokratin och det lokala ansvarstagandet på ett oacceptabelt sätt. Jag tror att de har rätt. Genom att ta bort kyrkoordningens krav på att en församling måste fira gudstjänst varje söndag – kyrklig helgdag, så är risken uppenbar att vi avskärmar oss ifrån vad Kyrkan menar vara en församling. Genom att flytta upp besluten ifrån församlingarna till pastoraten så riskerar vi också att det ideella arbetet och engagemanget tynar bort.

Är det inte så att hela utredningen är en enda stor spretig kompromiss? Alla har fått i genom sina kardinalfrågor. Moderaterna tror sig ha fått försäkringar om att utredningens förslag kan trygga ekonomin. Sossarna vet att de kan behålla sitt inflytande över kyrkan, trots att allt färre vill engagera sig, genom att makten koncentreras till allt färre människor i de stora pastoraten. Maktkoncentrationen innebär naturligtvis också att “kyrkopolitiskt” ej korrekta åsikter kan kväsas effektivt. Centern får på pappret behålla församlingsnamnen och deras kamp för att tunna ut församlingsbegreppet har gett resultat. Folkpartisterna tror sig ha kommit en bit på vägen i deras mycket lovvärda arbete för fri församlingstillhörighet, genom att man inte behöver bo i församlingen, för att kunna väljas in i församlingsrådet. Vad kd och posk fått ut av utredningen det vet jag inte riktigt. Men jag känner till ett flertal mycket bekymrade gräsrötter ifrån dessa grupper.

Vad kan man mer läsa i dagens nummer i Kyrkans tidning? Jo, Anna Sophia Bonde gör debut som extern skribent. I detta nummer har hon till uppgift att kommentera dagens ledare som handlar om prästen Ulla Karlsson. Ni vet hon som så tragiskt förnekat hela försoningsläran i den kristna tron. Ulla Karlsson har gjort det enda riktiga och lämnat sin tjänst. KT:s ledare tycker dock att Svenska kyrkans forskningsenhet skulle ha stått upp bättre för Karlsson.
Anna Sophias kommentar är väl värd att läsa. Ni finner den här under rubriken ”Biskoparna borde sitta i krismöte” efter ledaren.

Anna Sophias bidrag kan också läsas här. (more…)

Begravningar även på lördagar

Av Jan-Anders Ekelund den 17 April 2011 om: Begravningsväsendet, Gudstjänst, Stiftsfullmäktige Göteborg

Begravningar åter på lördagar i Göteborg, är det viktigt för Frimodig kyrka? Om man läser i Frimodig kyrkas valplattform står det enbart en mening om de kyrkliga handlingarna. Det är t.o.m. så att de kyrkliga handlingarna står inom parantes i denna mening. Men en mening räcker om den är tydlig!

FRIMODIG KYRKA anser att resurserna skall satsas på kärnverksamheten, alltså fira gudstjänst (inklusive kyrkliga handlingar), bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission.

Jo, de kyrkliga handlingarna är viktiga för Frimodig kyrka.Det finns ingen annan kyrka i Sverige som är i närheten av Svenska kyrkans kontaktnät i relation till svenska folket. Detta kontaktnät skall självklart Svenska kyrkan värna. Naturligtvis inte genom att man ändrar i det kristna budskapet för att behålla medlemmarna. Däremot är det alldeles utmärkt att anpassa gudstjänsttiden för begravningar så det passar så många som möjligt 2011. Ifall vi är övertygade om att vi har världens bästa och helt avgörande budskap så kan det inte vara någon större uppoffring att ge möjligt för begravningsgudstjänster även på lördagar, åtminstone i de större församlingarna. Frimodig kyrka motionerade för övrigt om detta i Göteborgs stiftsfullmäktige redan för fyra år sedan genom Eva B Gärtner. Vem vet, det vara kanske denna motion som satt stenen i rullning? Under alla omständigheter så är samfällighetens beslut i Göteborg mycket klokt.

Ni kan läsa mer om beslutet i GP och Kyrkans tidning.

Årsmöte Frimodig kyrka

Av Jan-Anders Ekelund den 13 February 2011 om: Frimodig Kyrka, Gudstjänst, Kyrkohandboken

Lördagen den 7 maj har Frimodig kyrka årsmöte. Detta året blir det i Jönköping på Sofiagården. Temat för dagen är: Vad är då en människa – om mörkrets makt och Guds möjlighet.

09.30 Välkomstfika

10.00 – 10.45 Hans Weichbrodt: bibelstudium över Jes 52:13- 53:12. Försoningsteologin i GT kopplat till uppfyllelsen i NT

11.15 – 12.00 Anna Sophia Bonde: föredrag med temat “Varför människan inte kan låta bli att synda – om paulinsk och postmodern människosyn”.

12.00 – 12.30 Frågestund

12.30 – 13.30 Lunch

13.30 – 15.00 Årsmötesförhandlingar

15.00 Bönegudstjänst

Varför detta tema? Vi tror det är viktigt att knyta an till den debatt som uppstått kring frågor som rör syndabekännelsens vara eller inte vara i gudstjänsten, arvsynden och dopet. Vi ser tydliga teologiska glidningar i dessa frågor. Bl.a har det i Kyrkans tidning varit infört debattartiklar som vill avskaffa kravet på syndabekännelse i alla huvudgudstjänsterna.

Kyrkohandbokskomittén föreslår också att syndabekännelsen skall vara fakultativ. Domkapitlet i Skara skriver i sitt remissvar till komitténs arbete, att det är en tråkig tradition att det första samtalsämne vi tar upp när vi samlas för att möta Gud är vars och ens synd och skuld. Det är inte heller befogat att bekänna vår tillhörighet till en fallen värld som envars personliga skuld. Enligt domkapitlet kunde en utförlig bekännelse av synd och skuld, följd av en tydlig villkorslös avlösning, i huvudgudstjänsten ha sin plats efter predikan och trosbekännelsen under söndagarna i fastan, särskilt passionstiden, i varje fall på Långfredagen och på Domssöndagen men i övrigt vara fakultativ.

Men som väl är så är många emot denna ändring. Läs bl.a. denna debattartikel i Kyrkans tidning där ett antal personer försvarar syndabekännelsen.

Artikeln avslutas på följande vis:

Vår möjlighet att om och om igen få ta emot gränslös förlåtelse är dessutom konsekvensen av vad Jesus gjorde för oss på Golgata. Jesus gav sitt liv för att rädda oss från synd och ondska. Syndernas förlåtelse, med allt vad den kan innebära av upprättelse, trygghet och glädje är betald i blod. Ska vi då låta bli att be om den för att det skaver att tala om oss själva som syndare?
Självklart inte! Vi ska tvärtom tala mer om synden, men på vår tids språk och med nåden i centrum. Och vi ska aldrig förneka människor att ta emot den förlåtelse och upprättelse som Jesus kom till jorden för att ge oss.

Även de anställda och fötroendevalda sviker

Av Jan-Anders Ekelund den 13 June 2010 om: Gudstjänst, Levande församlingar

I senaste numret av Kyrkans tidning finns nästan två uppslag om det minskade gudstjänstfirandet i Svenska kyrkan.
Krismedvetandet är inte alltid på topp i Svenska kyrkan, därför är det bra att Kyrkans tidning uppmärksammar detta. En av kyrkans verkligen lärda och kunniga personer, professor Oloph Bexell konstaterar det självklara att söndagen är den självklara gudstänstdagen för den kristna kyrkan. Det har varit så överallt, i alla tider där den kristna kyrkan funnits. Flera biskopar konstaterar att Kyrkan oavsett sekulariseringen ska behålla söndagen som den viktigaste gudstjänstdagen. Men tyvärr verkar vissa biskopar med Eva Brunne i spetsen vara beredd att lämna söndagen med förhoppningar om att siffrorna skall vända.
Bo Brander skriver i samma tidning:

Problemet är inte tiden – högmässa söndag 11. Vid den tiden är det inte svårt att samla folk till hundutställningar, loppmarknader, friluftsaktiviteter och utflykter. Problemet är att den söndagliga gudstjänsten, måste byggas av människor som har gudstjänsten som sin första prioritet. Länge har Svenska kyrkan byggt på evenemang för att ”locka” människor. Det är dyrt och arbetskrävan­de.
De som nu behöver värnas är de självgående kyrkokristna. De som oavsett när församlingen firar gudstjänst kommer därför att de vill fira – just gudstjänst.

Just det, som sin första prioritet. I samma tidning finns också en artikel som beskriver hur de anställda och förtroendevalda inte prioriterar gudstjänsten. Fredrik Modéus skriver i sin utmärkta bok Längta efter liv – Församlingsväxt i Svenska kyrkan, att församlingar som växer kännetecknas bl.a. av att de anställda och förtroendevalda firar gudstjänst. Skönt att höra min egen biskop Carl Axel Aurelius säga att det skall vara fullständigt självklart att de som utgör Svenska kyrkans inre kärna skall vara med vid gudstjänsterna. Jag lever själv i en församling där de anställda alltid är med på gudstjänsterna. Tyvärr så ser vi sällan de partipolitiska företrädarna i kyrkan med några undantag. Däremot firar de förtroendevalda som inte representerar de politiska partierna gudstjänst nästan varje söndag. Hur skall vi som representerar kyrkan få andra att fira gudstjänst om vi inte själva gör det?

Biskop Ragnar Persenius anser att kyrkan genomgår en inre sekularisering, därför har också gudstjänsten förlorat i betydelse. Bakgrunden, enligt honom, finns i den teologi som har starkast ställning i dag. Ragnar säger:

Vi har sett en teologisk omsvängning på senare år. Den liberalteologiska trend som råder handlar mycket om att tolka budskapet utifrån sig själv, men evangeliet är gudomlig uppenbarelse. Att gå i gudstjänst handlar om mer än det som jag själv kan tänka ut hemma. I gudstjänsten kommer Gud till oss i förkunnelsen, sakramenten och gemenskapen i bön och lovsång.

Allt pekar nedåt

Av Jan-Anders Ekelund den 30 May 2010 om: Gudstjänst, Mission, Organisation, Struktur

I Kyrkans tidning och Dagen presesenteras kyrkostatistiken för 2009. Kyrkans tidning konstaterar att siffrorna är dystra. Visst är de dystra, nästan allt pekar utför. Medlemsantalet och gudstjänstdeltagandet fortsätter att dala, liksom antalet dop, konfirmander, kyrkliga vigslar och kyrkliga begravningar.
Talet om folkkyrka blir allt svårare att upprätthålla när kyrkan håller på att bli en minoritetskyrka för folket. Vi var många som under förra årets kyrkomöte önskade att Svenska kyrkan inte skulle ansöka om vigselrätt. Varför behålla vigselrätten när det inte är mer än 40 % av vigslarna som sker i Svenska kyrkans regi?
Medlemsraset kommer att fortsätta pga att allt färre barn blir medlemmar via dopet. Vi vet också att de som inte konfirmeras, inte heller låter sina framtida barn döpas i samma utsträckning som de som är konfirmerade.
Ärkebiskopens uttalande i Kyrkans tidning gör inte det hela mindre dystert. Han säger angående att det firas färre gudstjänster med enstaka besökare (hur man nu vet det?): – Man kan också säga att här försvann ett antal deprimerande gudstjänster…..
Ärkebiskopen verkar inte ha läst Matt 18:20 “Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.”
Visst vill vi gärna fira gudstjänst då vi är många, men det blir fullständigt fel om ärkebiskopen förringar gudstjänster med få deltagare. Frimodigheten försvinner hos alla dem som försöker att upprätthålla gudstjänstlivet på många platser i landet.

Nu måste istället Svenska kyrkan och ärkebiskopen lära av alla de kyrkor runt om i världen som inte har dalande siffror. En sak som förenar dessa kyrkor är de inte har anammat den liberala teologin. Är det inte dags att börja tala om det nu? Den liberala teologin verkar inte generera väckelse. För visst är lösningen på problemet folkevangelisation eller folkmission istället för att alltid tala om folkkyrka? För ett tag sedan hörde jag en av de fjorton biskoparna säga att han slutat att använda ordet folkkyrka. Det funkar inte längre menade han. Han har kanske rätt……..?

Nedan ser ni statistik för fyra av de uppmätta parametrarna:

lila linje=kyrkliga begravningar
blå linje=dop
grön linje=kyrkliga vigslar
röd linje=konfirmander

Även Aftonbladet skriver på samma tema.