Bloggposter på ämnet Centern:

Viktiga artiklar i Kyrkans tidning

Av Jan-Anders Ekelund den 11 April 2013 om: Centern, Folkkyrka, Jesus, Kyrkovalet 2013, Partipolitisering, Socialdemokraterna

Veckans nummer av Kyrkans Tidning innehåller glädjande nog två riktigt bra artiklar. Dels är det ledaren av  Barbro Matzols,  Dags att tänka på en ny demokrati.  

Matzols skriver bl.a.:

Att Svenska kyrkan efter separationen från staten i stort behållit de politiska partierna som nomineringsbaser för de förtroendevalda, är en kvarleva från en svunnen tid. Det är inte svårt att förstå att man kanske inte vågade eller kunde kapa förtöjningarna när Svenska kyrkan blev ett fritt trossamfund bland andra. Men nu är tiden mogen att påbörja en resa bort från partipolitiska intressen. Kyrkan behöver visa modet att i stället uppmuntra och locka idérika, entusiastiska personer med hög integritet som vill vara med att forma morgondagens Svenska kyrka. Personer som inte går i någons ledband eller står under partipiskans disciplin. Och även om det finns kyrkopolitiska program i de två partier, S och C, som kandiderar i kyrkovalet, tål det att påminnas om att dessa politiska partier är formade utifrån andra frågor än de som är de viktigaste i det kyrkliga arbetet.

Einar Billing, den teolog som mer än någon annan format Svenska kyrkan som öppen folkkyrka, kan fortfarande ge inspiration och kurage. Han slog med kraft fast att kyrkan, med alla sina brister, främst är religiöst motiverad. Inte kulturellt eller socialt. Och det som inte kan motiveras religiöst har ingen plats i en folkkyrka. ”Först och främst måste vi hålla vakt om folkkyrkans religiösa och kristliga karaktär, om den religiösa intensiteten i dess budskap och dess gärning.”
Eller med andra ord: tillbaka till rötterna.

 

Den andra artikeln i Kyrkans tidning är ett öppet brev till biskopsmötet där författarna kräver att biskoparna ska ta bladet ifrån munnen och tala om hur man vill ha samtalsklimatet i Svenska kyrkan.  Debattartikeln är underskriven av sju präster med varierande bakgrund och teologisk inriktning i kyrkan.  Artikeln knyter an till det tuffa samtalsklimatet vi fått i Svenska kyrkan inte minst genom Seglora smedjas agerande. Här följer ett utdrag:

 

För oss är kyrkan det hem där människor finner nåd och förlåtelse. I förlåtelsens sammanhang är vi medvetna om våra egna tillkortakommanden, väl förtrogna med att vi alla är ställda under samma dom och samma nåd. Vi ser med oro på hur lagiskt tänkande kommit att dominera debatten i kyrkan och tränger ut evangeliet. En lagiskhet som får makt kan bli mycket destruktiv för ett sammanhang.
Det vi bevittnar just nu är hur kristen tro och kristen människosyn frontalkrockar med hård realpolitik. Och detta är en annan punkt i vilken vi förenas: för oss är kyrkan inte en politisk organisation där någon ideologi, oavsett vilken, är överordnad. För oss är kyrkan det såväl konkreta som symboliska rum där människor förenas i tron på Jesus Kristus. Det är detta som är utgångspunkt och mål. Skiljelinjen går alltså inte längre mellan dem som ifrågasätter ämbetsreformen om kvinnliga präster och de som bejakar den och finner frågan avgjord. Inte heller mellan dem som välkomnade beslutet om samkönade vigslar och dem som kritiserar det. I dessa frågor har vi ingen samsyn. Men i den överordnade – och enligt vår mening för Svenska kyrkan alldeles avgörande – frågan om Svenska kyrkan ska vara ett trossamfund eller en toppstyrd politisk organisation där vi tvingas underkasta oss realpolitiska beslut är vi alltså djupt överens.

Vilka väljer du? Närmast Jesus!

Av Jan-Anders Ekelund den 27 March 2013 om: .kr Kristdemokrater i Sv Kyrkan, Centern, Fisk (Folkpartister i Kyrkan), Frimodig Kyrka, Jesus, Kyrkovalet 2013, Miljöpartister i Svenska kyrkan, Moderaterna, ÖKA, POSK, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna

vilka väljer du

 

Kyrkans tidning har gett ut en kyrkovalsbilaga. Innehållet kan man ha många synpunkter på. Den moderna teologin skall presenteras som en självklarhet för folket. Frimodig kyrka kan i alla fall glädja sig över att en av våra sympatisörer syster Marianne på Alsike kloster, omnämns som ett föredöme i sitt arbete med flyktingar. Tron får konsekvenser för Frimodig kyrka!

Grupperna har själva fått lägga in sig i en graf utifrån fyra parametrar  (sid 15). Frimodig kyrka har lagt sig närmast Jesus! Sossarna har varit ärliga och lagt in sig i det partipolitiska fältet. Hur POSK har tänkt är svårt att förstå!

Det finns också fem frågor på sid 15 där vi får klara besked. Kristdemokraterna ställer sig bakom strukturutredningen och vill behålla vigselrätten.  ÖKA säger på nytt att kyrkan kan styras av de politiska partierna fast svaret verkar vara något svävande.  Frimodig kyrka är den grupp som avviker tydligast ifrån Sverigedemokraterna, fyra av fem svar.

Det verkliga alternativet i kyrkovalet

Av Jan-Anders Ekelund den 9 March 2013 om: .kr Kristdemokrater i Sv Kyrkan, Centern, Frimodig Kyrka, Moderaterna, POSK, Socialdemokraterna

Dag Sandahl motiverar på sin blogg varför Frimodig kyrka är det verkliga alternativet i kyrkovalet. Hans tankar följer nedan:

Frågan ställdes varför Frimodig kyrka är det verkliga alternativet i kyrkovalet. Jag ska ge ett icke helt uttömmande svar som är mitt eget men ändå.

Partipolitiseringen föröder Svenska kyrkan. I stället för att den kristna tron och kyrkokärleken är det sammanhållande, placeras folk in i den kyrkliga beslutsapparaten utifrån vilket politiskt parti de tillhör – och några av partierna blir maktens megafoner, några av dem med utomordentligt svag kompetens att ta upp allvarliga teologiska frågor eller kyrkliga utmaningar. De finns med för att driva sina partiers politik i Svenska kyrkan, denna ideologiska statsapparat. Frimodig kyrka är det verkliga alternativet genom att hålla fram Kyrkans egna identitetsfrågor. Vad vill Kyrkans Herre med Svenska kyrkan?

Alltså driver Frimodig kyrka inte bara frågor om missförhållanden utan också de avgörande viktiga frågorna om mission i Sverige, om den enhet Herren bad om för att världen ska tro och de samtids- och framtidsfrågor som hör samman med undervisning. Om människor inte vet något om kristen tro – hur kan man då i sin vildaste fantasi föreställa sig att de skulle vilja vara med i Svenska kyrkan. Och vill de inte vara med, hanterar vi inte situationen ens ekonomiskt.

Nu kan grupperingar förkunna sin egen förträfflighet och allt vad de skulle vilja göra tills ingen orkar längre. Efter två mandatperioder kan man veta att Frimodig kyrka inte bara orkat opponera kritiskt när felaktiga beslut tagits (samkönad vigsel, mastodontstrukturer i Svenska kyrkan som exempel) utan konstruktivt och kompetent medverkat i stifts- och kyrkostyrelser.
Ska jag vara lite förtjust denna morgon, när två vackra rådjur just passerat utanför prästgården, kunde jag tala om motionsskrivande, som tagits väl emot eller om insatser under sammanträden som stryrelser gillat. Frimodig kyrka sitter inte och hojtar i marginalerna. Det beror inte minst på att Frimodig kyrka i sina egna sammanhang håller idédebatten högt. Det kyrkliga analysarbete som så många vill undvika, står på vår agenda. Vi talar morgondag och framtid och ser hot och möjligheter.

Frimodig kyrka är en partipolitiskt obunden grupp. Det finns andra – oklart vad en av dem ska heta – som består av partimledlemmar, som i det kyrkliga organiserar sig “opolitiskt”. En grupp framträder också i sin nya skepnad som politisk – för annars skulle väl inte ordet “borgerlig” ingå i den kyrkliga självförståelsen?

Frimodig kyrka ägnar sig inte åt den vanliga svenskkyrkliga exkluderingslinjen. Vill man den gängse hållningen, där medkristna ska exkluderas för att de hävdar vad Kyrkan i alla tider hävdat, då ska man rösta på något av partierna. Helst S men C går nog också.
Vill man en annan tingens ordning är det Frimodig kyrka som gäller.
Frimodig kyrka står för den linje POSK bestämde sig för att lämna. Som gammal POSK-are kan jag bara beklaga detta. Och då återstår Frimodig kyrka, som har kvar målsättningen att härbärgera och hantera den kyrkliga splittringen. Det är brist på förstånd att inte ta upp motsättningar i ljuset, analysera dem och försöka finna vägar framåt.
Frimodig kyrka menar att detta enhetsarbete är nödvändigt och kan hänvisa till Jesu översteprästerliga förbön.

“Kyrkan måste vara Kyrka” har det i 80 år hetat i ekumeniska sammanhang. Svenska kyrkan måste vara Svenska KYRKAN, leva sin historia och därför se sin kallelse i dag i detta land. Olika andliga traditioner kommer med sina bidrag och så rustas Svenska kyrkan för framtiden. Frimodig kyrka hanterar kyrkofrågan i just denna bredd. Också detta utgör en del av det verkliga alternativet.

I Växjö stift ska det väl skrivas ett slags valmanifest inför kyrkovalet. Som vi nu tänker ska det hela tiden landa i konkreta arbetsuppgifter och inte bara vara ord som talar om att Frimodig kyrka är emot synden. Lite entusiasm hämtar vi från det faktum att det vi gjort hittills, tagits emot väl. Det kunde på sitt sätt bekymra. Var är förslagen från de andra nomineringsgrupperna? Går tiden åt till att förvalta det som är, så att de inte hinner tänka på förnyelse? Det är ingen spydig fråga. Det är en allvarligt menad fråga. Frimodig kyrka vill något mera. Det hörs. Den som röstat på Frimodig kyrka har fått mest talartid i kyrkomötet för sin röst och flest motioner.

Likriktning och Centern

Av Jan-Anders Ekelund den 2 February 2013 om: Äktenskapet, Ärkebiskopen, Centern, EFS, Kyrkomötet, Partipolitisering

Veckans Kyrkans tidning (verkar enbart finnas i papperstidningen)  skriver om att Johannelunds teologiska högskola inte skall ges möjlighet att fullt ut, som det är nu,  utbilda präster som skall tjänstgöra i Svenska kyrkan. Det sista praktiska året måste man göra på Svenska kyrkans nya utbildningsinstitut.

Johannelund har varit föregångare med en integrering mellan teori och praktik tidigt på prästutbildningen istället för att den pastorala utbildningen (det praktiska hantverket) enbart ligger under sista året. Det är samma utveckling vi ser i många andra akademiska utbildningar. En tandläkarstudent får träffa på en riktig patient tidigt i studierna.

En klar fördel med Johannelunds utbildning är att den gett bredd och mångfald i Svenska kyrkan samtidigt som den varit trogen Svenska kyrkans bekännelse.  Den teologiska likriktningen riskerar att öka om utbildningsinstitutet skall sköta all pastoral utbildning. Risken finns naturligtvis också, precis som Johannelunds rektor Thomas Nygren säger, att EFS utvecklas till en egen evangelisk-luthersk kyrka. Ärkebiskop em Gunnar Weman är inne på samma linje. Återigen ser vi att avgörande beslut i Svenska kyrkan leder till likriktning och riskerar splittring.

Kyrkans tidning skriver också om Centerns nya idéprogram. Centern är tredje största gruppen i Kyrkomötet. Idéprogrammet är därför inte ointressant för Svenska kyrkan. Karin Perers, gruppledare för Centern på Kyrkomötet, tar avstånd ifrån både månggifte och platt skatt. Det tackar vi för men likväl så förs det en diskussion om månggifte i en av Kyrkomötes största grupper. Karin Perers är noga med att påpeka att hon är vald till ordförande i den kyrkopolitiska sektionen av partistyrelsen. Man skulle kanske tro att den senaste tidens händelser i partiet skulle ge Perers en insikt om att det är dags för Centern att lämna kyrkopolitiken. Nej, nej Perers vill att partiet skall utveckla begreppet ekohumanism vilket är förenligt med den kristna etiken och därmed legitimerar att ett sekulärt politiskt parti skall vara med i Kyrkomötet.

Centern ligger snubblande nära 4 % spärren i riksdagsvalet efter diskussionerna om idéprogrammet. Tänk om Europas rikaste politiska parti, enbart på riksnivå skall ha representation på Kyrkomötet. Det gäller att hålla sig kvar i kyrkan! Kyrkan har ingen spärr!

Kyrkans tidning nr 47

Av Jan-Anders Ekelund den 24 November 2011 om: .kr Kristdemokrater i Sv Kyrkan, Centern, Fisk (Folkpartister i Kyrkan), Gudstjänst, Ideellt arbete, Jesus, Moderaterna, Organisation, Partipolitisering, POSK, Socialdemokraterna, Struktur, Svenska kyrkans lära

I dagens nummer av Kyrkans tidning finns en ”tvärkyrkopolitisk” debattartikel om strukturutredningen ifrån Solna församling. Författarna sågar utredningen jäms fotknölarna. Det intressanta är att den är skriven av representanter för alla de partier och nomineringsgrupper som enhälligt lagt fram utredningen (m, s, kd, c, fisk och posk). Artikeln heter ”Centralisering genom tvång”. Huvudpoängen enligt författarna är att utredningen riskerar att tömma församlingsbegreppet på innehåll och reducera den lokala demokratin och det lokala ansvarstagandet på ett oacceptabelt sätt. Jag tror att de har rätt. Genom att ta bort kyrkoordningens krav på att en församling måste fira gudstjänst varje söndag – kyrklig helgdag, så är risken uppenbar att vi avskärmar oss ifrån vad Kyrkan menar vara en församling. Genom att flytta upp besluten ifrån församlingarna till pastoraten så riskerar vi också att det ideella arbetet och engagemanget tynar bort.

Är det inte så att hela utredningen är en enda stor spretig kompromiss? Alla har fått i genom sina kardinalfrågor. Moderaterna tror sig ha fått försäkringar om att utredningens förslag kan trygga ekonomin. Sossarna vet att de kan behålla sitt inflytande över kyrkan, trots att allt färre vill engagera sig, genom att makten koncentreras till allt färre människor i de stora pastoraten. Maktkoncentrationen innebär naturligtvis också att “kyrkopolitiskt” ej korrekta åsikter kan kväsas effektivt. Centern får på pappret behålla församlingsnamnen och deras kamp för att tunna ut församlingsbegreppet har gett resultat. Folkpartisterna tror sig ha kommit en bit på vägen i deras mycket lovvärda arbete för fri församlingstillhörighet, genom att man inte behöver bo i församlingen, för att kunna väljas in i församlingsrådet. Vad kd och posk fått ut av utredningen det vet jag inte riktigt. Men jag känner till ett flertal mycket bekymrade gräsrötter ifrån dessa grupper.

Vad kan man mer läsa i dagens nummer i Kyrkans tidning? Jo, Anna Sophia Bonde gör debut som extern skribent. I detta nummer har hon till uppgift att kommentera dagens ledare som handlar om prästen Ulla Karlsson. Ni vet hon som så tragiskt förnekat hela försoningsläran i den kristna tron. Ulla Karlsson har gjort det enda riktiga och lämnat sin tjänst. KT:s ledare tycker dock att Svenska kyrkans forskningsenhet skulle ha stått upp bättre för Karlsson.
Anna Sophias kommentar är väl värd att läsa. Ni finner den här under rubriken ”Biskoparna borde sitta i krismöte” efter ledaren.

Anna Sophias bidrag kan också läsas här. (more…)

Moderaterna drar sig ur.

Av Jan-Anders Ekelund den 26 August 2011 om: .kr Kristdemokrater i Sv Kyrkan, Centern, Frimodig Kyrka, Kyrkomötet, Moderaterna, Partipolitisering, Socialdemokraterna

Moderaterna dra sig ur kyrkovalet på stifts- och riksnivå. Beslutet i partistyrelsen var väntat och efterlängtat. Det fanns ingen möjlighet längre, för det partiet i svensk politik, som främst betonar en avpolitisering av samhället att ställa upp i ett val i ett trossamfund. Förhoppningsvis så är nu proppen ur flaskan, de politiska partierna drar sig ur trossamfundet Svenska kyrkan. Men hur mycket vågar vi hoppas på att de andra följer efter? Centern och socialdemokraterna har inga avsikter att dra sig ur, även om det finns krafter även i dessa partier som inser det orimliga i nuvarande system. Kristdemokraterna vet man inte var man har. Jag har skrivit om detta tidigare. Nu har t.o.m. partisekreteraren Acko Ankarberg-Johansson medverkat vid Kristdemokraterna i Svenska kyrkans senaste årsmöte. Hon yttrade följande: – Svenska kyrkan måste se till att fler av dess medlemmar går och röstar i kyrkovalen. Och genom ert och andras arbete ökar kristdemokratins betydelse i samhället. Men idag gläds vi över moderaternas beslut och hoppas på en fortsättning ifrån de andra riksdagspartierna.
Frimodig kyrka kommer att fortsätta att argumentera för en partipoltisk fri kyrka. För eller senare kommer vi att få rätt!

Jag känner flera mycket kompetenta moderater som är välkomna att fortsätta som kyrkligt förtroendevalda för Frimodig kyrka. Ni är välkomna!!

Här kan ni läsa motionen till moderatstämman:

För drygt 10 år sedan avslutades en flera hundra år lång tradition där stat och kyrka var fast knutna till varandra; Svenska kyrkan upphörde att vara statskyrka. Vissa delar av förändringen är dock mer formell än reell. Även om förändringen av grundlagen och kyrkoordningen gjorde tydligt att stat och kyrka skulle separeras så kan man skönja att politiseringen av kyrkan snarare stärkt under dessa tio år. Vi moderater bör ta initiativet att låta Svenska kyrkan bli den fria och partipolitiskt oberoende kyrka som den är ämnad att vara.

Moderaterna har under lång tid verkat för att stärka det civila samhället, dvs. familjer, frivilliga gemenskaper, oberoende organisationer och institutioner. Mot den bakgrunden är det naturligt att även verka för en fri och oberoende svensk kyrka. Synen delas också av en stor del av partiets medlemmar och sympatisörer. Svenska kyrkan är inte längre statskyrka och medlemskapet är frivilligt. Precis som för andra samfund står det var och en fritt att vara med, antingen som engagerad och aktivt troende, eller som en stödjande medlem därför att man tycker att kyrkan gör en viktig insats. Det finns därför ingen anledning att ha kvar ett valsystem vars huvudsakliga syfte tycks vara att säkerställa politiskt inflytande. Lika lite som någon av oss skulle komma på tanken att kräva politiska val till Röda korset, Greenpeace eller till andra kyrkor och samfund bör vi ej heller göra det när det gäller val till Svenska Kyrkan.

Ett annat skäl för Moderaterna att lämna kyrkovalen är att vi i grunden vill skilja på det sekulära och det religiösa. Att staten bör vara sekulär finns det en stor politisk enighet om. Men att kyrkan bör vara ett trossamfund utan påverkan av partipolitiska strukturer och ideologier verkar i realiteten vara svårare för politiker att acceptera. Det är antagligen därför de politiska partierna fortfarande styr kyrkan. Och de politiska partierna kan, genom att de har majoritet i kyrkomötet, även forma kyrkans teologiska profil och dess ställningstaganden i etiska frågor. Detta är en rest och kvarleva från statskyrkans tid. Denna sammanblandning av kyrka och partipolitik sticker ut särskilt som det endast är ett enda av Sveriges alla trossamfund som styrs på detta sätt. Och vi får inte glömma att det finns ett egenvärde att kyrkan kan vara en stark röst vid sidan om politiken – detta även om dess företrädare inte alltid företräder ståndpunkter som är moderata eller borgerliga.

Det finns många moderater som gör goda insatser i sina uppdrag i Svenska kyrkan. De insatserna blir inte mindre värda för att Moderaterna som parti skulle avstå från att ställa upp i kyrkovalet – tvärt om. Även om inte Moderaterna som parti ställer upp i kyrkovalet kommer det naturligtvis alltid finnas gott om moderater som vill vara med utveckla kyrkan.

Den lag som reglerar kyrkans förhållande till staten – lagen om Svenska kyrkan – fastställer att Svenska kyrkan ska vara evangelisk-luthersk, demokratisk och rikstäckande. Att den ska vara demokratisk har av flera rikstäckande politiska partier tagits som inteckning för inblandning i kyrkans angelägenheter. Men att en förening eller kyrka är demokratisk uppbyggda handlar om att ge medlemmarna möjlighet att göra sin röst hörd i kyrkan. Detta både kan och bör ske utan att vi, Moderater och andra stora rikstäckande partier, styr kyrkans inre liv.

Det är tid att fullfölja separationen mellan stat och kyrka. I vårt moderna samhälle, där myndigheter, stat och kommun är sekulära borde det vara självklart att de politiska partierna inte har makten i kyrkan. För alla som anser att kyrkan har en viktig roll i samhället borde det också vara en självklarhet att det är Svenska Kyrkan, med dess medlemmar, själv som ska organisera den demokratiska verksamheten på det sätt som den själv anser vara bäst.

Vi moderater bör, som parti, lämna kyrkan på ett ansvarsfullt sätt. Genom att redan nu, år 2011, deklarera att vi inte avser att delta i kyrkovalet 2013 sätter vi också en positiv press på de andra partierna att lämna kyrkovalet.

Med hänsyn till ovanstående yrkar vi att stämman beslutar

att Moderata Samlingspartiet inte ska delta i val till Svenska Kyrkan.
att Moderata Samlingspartiet i Örebro län antar motionen som sin egen, samt
att Moderata Samlingspartiet i Örebro län vidaresänder motionen till partistämman.

Elisabeth Svantesson Oskar Öholm

Även Dagen och Kyrkans tidning skriver om den moderata partistyrelsens beslut.
Även Elisabeth Sandlund skriver om det på ledabloggen i Dagen.

Volontäråret – hänger de andra på?

Av Jan-Anders Ekelund den 18 December 2010 om: Centern, Frimodig Kyrka, Levande församlingar, Moderaterna, Organisation, POSK, Socialdemokraterna, Struktur

Kommer de andra nomineringsgrupperna att följa Frimodig kyrkas exempel att ta Kyrkans ungas vädjan på allvar och skänka en del av det rikligt tilltagna mandatstödet för att rädda volontäråret? Självklart så har de mindre grupperna svårare för att göra detta jmf med de större. De stora grupperna s, m, c och posk har naturligtvis ett extra stort ansvar.

Nomineringsgruppernas församlingssyn, synen på frivillighet och synen på rekrytering av kyrkliga medarbetare etc kommer att vara avgörande för hur man kommer att hamna i denna fråga. Vi borde ha lämnat hela det kommunalkyrkliga tänkandet bakom oss och istället tänka på hur vi på bästa sätt kan bygga levande församlingar. Volontäråret eller som det tidigare hette diakonalaåret ligger väl i linje med ett positivt församlingsbyggande.

Frimodig kyrka skriver följande i sin valplattform om församlingen:

Församlingen – trons hem FRIMODIG KYRKA vill att det avspeglas i alla beslut att församlingen är basen i Svenska kyrkan. En huvuduppgift blir därför att bygga levande församlingar där människor kan komma till tro på Jesus och växa som kristna. Församlingarna skall ta människors andliga sökande på djupaste allvar och visa dem på den kristna tron. Detta är en förutsättning för att kunna fylla de tomma kyrkorna igen. Församlingarna måste få präglas mycket mer av andligt liv och mindre av byråkratiskt krångel. Församlingen är också viktig för att skapa gemenskap människor mellan. Detta sker alltifrån den stora gemenskapen i gudstjänsten till den lilla gemenskapen i smågrupper. En ökad delaktighet, med stora inslag av ideellt arbete, ökar också gemenskapen i församlingarna. Lösningen på problemet med övertaliga kyrkor är inte i första hand utförsäljning, utan att se till att de fylls av liv och gudstjänst. FRIMODIG KYRKA önskar se en frimodig tro i Svenska kyrkan, så att tomma kyrkor kan fyllas på nytt!

Följande tidningar har skrivit om Frimodig kyrkas initiativ:

Dagen
Världen idag
Kyrkans tidning
Beakta speciellt vad (S)-ledaren Olle Burell säger i Världen idag. Spännande att se var (S) hamnar.

Frimodig kyrka – det verkliga alternativet, det visade sig vara sant

Av Jan-Anders Ekelund den 30 September 2010 om: .kr Kristdemokrater i Sv Kyrkan, Centern, Fisk (Folkpartister i Kyrkan), Frimodig Kyrka, Moderaterna, ÖKA, POSK, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna

Kyrkomötet har nu pågått i tre dagar. Första dagarna under första veckan i en mandatperiod sker alltid olika val. De olika grupperna agerar då utifrån vissa givna parlamentariska regler. Genom valteknisk samverkan kan man tillskansa sig en större representation i olika organ än vad röstresultatet i valet gav. Ett politiskt spel, utspelas där man tar hjälp av matematiska beräkningar för att få så bra utdelning som möjligt. Eftersom det finns begränsat antal poster vinner vissa i spelet och andra förlorar. För många nya ledamöter så är det en helt ny värld som öppnas. Många far rent av illa av det maktspel som utspelas.

Följande block har bildats:

S+V

Miljöpartiet plus ÖKA

Regeringsalliansen: M + Fp(FISK) + Kristdemokraterna. Oklart om centern ingår eller står utanför alliansen. Jag har hört olika uppgifter om detta.

POSK går fram under egen flagg.

Självklart så står SD utanför all samverkan

Hur blir det då med Frimodig kyrka? Frimodig kyrka kan inte av egen kraft ta sig in i utskotten, valberedningen, kyrkostyrelsen och nämnderna ifall de andra grupperna valtekniskt samverkar. Vi har 13 mandat, för att inte vara beroende av ifall de andra grupperna valtekniskt samverkar krävs 16 mandat. Ifall de andra grupperna valtekniskt samverkar, så måste vi också göra det för att bli representerade.

Frimodig kyrka kännetecknas av två saker:

1. Vi vill stå för klassisk kristen tro
2. Vi är partipolitiskt obundna

Två naturliga samverkansmöjligheter finns.

1. POSK och ÖKA eftersom de är partipolitiskt obundna
2. Krisdemokraterna eftersom de i valrörelsen sa att de var både partipolitiskt obundna och ville stå för klassisk kristen tro.

POSK och ÖKA tackade nej. POSK pga av att de inte vann något på det och ÖKA av teologiska skäl. Denna samverkansmöjlighet har i praktiken aldrig varit aktuell.

Därför har Kristdemokraterna varit den naturliga samverkansparten. Vi uppskattade att KR (Kd heter så i kyrkan!) så tydligt i valet sa sig vara partipolitiskt obundna och ville stå för klassisk kristen tro. Vi har också känt en stor samhörighet med många i KR-gruppen. Genom en valteknisk samverkan kunde vi få två ordinarie och två ersättarplatser i Kyrkostyrelsen. Detta hade varit ett stort framsteg för klassisk kristen tro. Vi erbjöd KR tre av de fyra platserna. KR har dock avböjt detta och vill istället samverka med regeringsalliansen. Genom detta får man enbart två personer i kyrkostyrelsen (en ordinarie plus en ersättare).

Vi hade en historisk chans att få två plus två personer som säkert stod för klassisk kristen tro i kyrkostyrelsen. Det är obegripligt att KR sumpar denna chans och istället väljer regeringsalliansen.

Hur skall KR kunna förklara för sina väljare, även i nästa val, att man är partipolitiskt obundna när man samverkar med regeringsalliansen istället för med FK?

Hur skall KR förklara för väljarna att man vill stå för klassisk kristen tro när man föredrar de politiska partierna framför FK?

Hur skall KR förklara att man väljer det samarbete som gav sämst utfall nominellt?

Flera i KR-gruppen har djupt beklagat det inträffade.

Genom detta ställs Frimodig kyrka utanför ordinarie platser i utskotten, platser i Kyrkostyrelsen och i de nationella nämnderna. Det är bara att konstatera att vi fattades tre mandat. FISK har 13 mandat som vi, ÖKA och Miljöpartiet har 8 mandat. Alla tre grupperna blir representerade i kyrkostyrelsen, har ordinarie platser i utskotten och kommer in i nämnderna.

Vi förlorade spelet. Men en sak har blivit tydlig: Det var sant det vi sade i valrörelsen, vi är det verkliga alternativet. Efter nästa val tar vi oss in i utskott och kyrkostyrelse av egen kraft. Det känns också skönt att inte vara uppbunden av någon mer än Kyrkans Herre.

Dagen och Världen idag skriver också om kyrkomötet.

Tillägg, både Världen idag och Dagen har artiklar om det inträffade

Maud Olofsson – hur tänker hon?

Av Jan-Anders Ekelund den 29 June 2010 om: Äktenskapet, Centern, Svenska kyrkans identitet

Vice statsminister Maud Olofsson har i Dagen på nytt pratat om centerns roll i Svenska kyrkan. Olofsson säger självsäkert: ”Vi vill inte att kyrkan ska ledas av präster”. Olofsson verkar inte ha funderat speciellt mycket över att Svenska kyrkan är en bekännelsekyrka där prästerna har fått ett speciellt uppdrag att värna om bekännelsen och att detta är en förutsättning för att kunna vara en folkkyrka. Olofsson verkar överhuvudtaget inte fatta att de politiska partiernas inblandning i kyrkan är starkt ifrågasatt år 2010. Som bekant ifrågasatte de flesta ledarredaktionerna på de stora tidningarna politikernas inbladning i kyrkan i samband med förra årets kyrkoval. Även inom centern ifrågasätts partiets inblandning i kyrkan.

Men det bästa med Maud är att hon är tydlig med det som många företrädare för de politiska partierna ofta förnekar och ibland verkar skämas över, nämligen att politikerna behövs för att förändra traditionella kristna dogmer inom kyrkan. Många förnekar att det fanns en politisk inblandning bakom kyrkans ändrade äktenskapssyn. Men vice statsministern är tydlig, detta är ett bevis för att politikerna behövs i kyrkan, säger hon.
Politikernas inblandning i Sveriges största trossamfund är problematisk. Men jag blir också bekymrad över nivån på den argumentering som Sveriges vice statsminister använder sig av. Jag blir också bekymrad över den kunskapsnivå vice statsministern sitter inne med om Svenska kyrkan, fastän hon uttalar sig med stor bestämdhet. Hur skall jag få förtroende för mina folkvalda i Sveriges regering och riksdag? Hur skall jag tänka när Maud Olofsson uttalar sig om näringslivsfrågor? Är hennes kunskaper och insikter större i dessa frågor? Jag hoppas verkligen det…………

Tillägg 2 juli: Kyrkans tidnings tidigare chefredaktör Lars B Stenström skriver följande på sin mycket läsvärda blogg Stillsam: När en partiledare uttalar sig så renodlat antiklerikalt borde faktiskt Kyrkans Akademikerförbund säga ifrån! Centerpartiets angrepp, genom Maud Olofsson, på vigningstjänsten och Svenska kyrkans ordning bör inte stå oemotsagt.

Debatt i domkyrkan, 14:e september

Av Per-Olof Hermansson den 19 September 2009 om: Centern, Fisk (Folkpartister i Kyrkan), Frimodig Kyrka, Kyrkomötet, Kyrkovalet 2009, Moderaterna, ÖKA, POSK, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna

I måndags deltog jag i en debatt i Domkyrkan. Debatten leddes av Jonas Eek, som var en föredömlig debattledare. Stringent, saklig, rättvis, inte tendenciös. T.o.m fixade han en digitalklocka med tydliga tidssiffror så att vi kunde hålla tiden på våra inledande inlägg, då vi fick två minuter.

Det var en rapp debatt, med många olika moment, till stor del debattledarens och uppläggets förtjänst.

Efter min presentation (ca 1.30 minuter) så fick också jag ta ställning till en fördom om vår nomineringsgrupp. “Är ni inte bara en täckmantel för konservativa krafter?” Mitt svar var att vi inte är konservativa. Konservativ är att hålla fast vi saker och ordningar bara för att de är gamla, och att man inte vill förändra. Men Frimodig kyrka är inte konservativa: Vi vill verkligen förändra kyrkan, vi vill riva ner och bygga upp på nytt, vi vill reformera kyrkan.

(more…)