Bloggposter på ämnet Tystnadsplikten:

Frimodig kyrkas motioner till Kyrkomötet 2016

Av Jan Erik Amilén den 11 August 2016 om: Dagens Frimodiga, Ekumenik, Flyktingarbete, Frimodig Kyrka, Gudstjänst, Ideellt arbete, Ledarskap, Partipolitisering, POSK, Struktur, Svenska kyrkans identitet, Tystnadsplikten

Frimodig kyrka brukar vara flitiga motionärer, och 2016 utgör inget undantag! 13 av totalt 90 motioner har en eller flera ledamöter från Frimodig kyrka som avsändare. Samtliga 90 motioner kan du hitta på Svenska kyrkans hemsida. När du klickar på rubriken för enskild motion (nedan) så kan du läsa motionen i sin helhet.

Tack till kyrkomötesgruppen för nedlagt arbete och välsignelse över höstens veckor i Kyrkomötet!

Motion nr 8_Rättssäkerheten i domkapitlen

Kjell Petersson (FK), Anders Roos (POSK)

 

Motion nr 18_Oberoende eller ömsesisdigt beroende – en kritisk studie av nationalkyrkan

Bertil Murray (FK), Leif Nordlander (FK)

 

Motion nr 19_Holistisk mission

Bertil Murray (FK), Fredrik Sidenvall (FK)

 

Motion nr 20_Om Svenska kyrkans flyktingarbete

Kjell Petersson (FK), Bertil Murray (FK)

 

Motion nr 21_Utvärdering av strukturutredningen

Berth Löndahl (FK)

 

Motion nr 22_Utvärdering av gudstjänstslivet

Berth Löndahl (FK)

 

Motion nr 23_Själavård, sekretess och IT

Berth Löndahl (FK)

 

Motion nr 52_Strategi för undervisning och mission bland invandrare

Dan Sarkar (FK)

 

Motion nr 53_Relationen till Mekane Yesus-kyrkan

Dag Sandahl (FK)

 

Motion nr 54_Kyrkomötets arbetsordning

Dag Sandahl (FK)

 

Motion nr 55_Innovationsarbete

Dag Sandahl (FK)

 

Motion nr 56_Avgångna och utköpta präster

Dag Sandahl (FK)

 

Motion nr 69_En kyrka grundad på nådens tecken, inte maktens redskap

Fredrik Sidenvall (FK)

Ett år efter “Bögbotarna” i Uppdrag Granskning

Av Jan Erik Amilén den 26 May 2015 om: Arbetsmiljö, Bibeln, Dagens Frimodiga, Tystnadsplikten

I maj 2014 sände Uppdrag Granskning sitt omtalade program “Bögbotarna”, riktat mot representanter för Frimodig kyrka.

Nu har Örebro Missionsskola gjort ett uppföljande samtal med Bertil Murray (själv en av de fyra intervjuade prästerna) och Berit Simonsson (som inte medverkade direkt i Uppdrag Granskning). Här ges en mer balanserad och respektfull syn på vad som hände, samt den problematik som rör själavårdande samtal.

2015 UG

Lyssna gärna på Youtube-filmen, det är den väl värd. Länk till filmen här.

Öppet brev till Uppdrag gransknings Kalle Larsson

Av Tord Nordblom den 4 June 2014 om: Äktenskapet, Tystnadsplikten

Till ”Kalle Larsson” på Uppdrag granskning.

Bäste Kalle.
Vi hade bokat ett samtal, Du och jag. Den 23 januari kl 10.00 skulle vi träffats på mitt arbetsrum. Jag har noterat det i min almanacka, och med ditt telefonnummer. Du nämnde att Du fått en rekommendation att kontakta mig för ett personligt samtal. Jag väntade på Dig, men Du kom inte på avtalad tid. ”Jag fick förhinder”, sa Du, när jag ringde upp Dig lite senare. En smula förvånad blev jag att Du inte ringt återbud, men sedan tänkte jag inte så mycket på det. Någon ny tid var inte aktuell, menade Du, och jag hade ett annat samtal bokat lite senare.

Idag förstår jag att ni på Uppdrag granskning hade utsett mig till ett av era intervjuoffer. Tanken var att jag skulle luras in i ett själavårdssamtal och bli filmad med dold kamera. Det anade jag inte då, men nu gör det mig illa till mods när jag förstår att Du ville utnyttja prästens absoluta tystnadsplikt, det som jag själv värdesätter så högt, för att den vägen försöka göra ett skandalreportage. Intervjuer är jag van vid sedan länge, inte minst genom arbetet för asylsökande under många år, och det har gjort mig övertygad om att journalister i allmänhet håller sin yrkesheder högt. Er metod i Uppdrag granskning undergräver tyvärr förtroendet för er som yrkesgrupp. Ändamålet kan inte alltid helga medlen.

Om Du i stället hade sökt upp mig och intervjuat mig på vanligt hederligt sätt, hade jag säkert gett Dig min ärliga uppfattning, utan att Du hade behövt komma ”undercover”.

Och nu har jag förstås också hunnit fundera över vad som skulle ha skett, om mötet hade kommit till stånd och Du hade suttit framför mig i soffan som så många andra. Jag tänker mig – här mycket kortfattat – att det förmodligen skulle kunna sammanfattas i följande.

  1. Innan avtalad tid hade jag som vanligt bett en kort bön om att Gud skulle ge mig ett lyssnande och öppet sinne, så att vi båda skulle kunna uppleva ett bra samtal.
  2. Sedan skulle jag säkert ägna ganska mycket av samtalstiden till att försöka lyssna in vad som var Din längtan. Det är ju inte så lätt att tala om känsliga saker med en främmande människa, även om man vet att tystnadsplikten skyddar. Skall man våga vara öppen så måste det bygga på ett förtroende. Det kan ta tid.
  3. Och när jag börjat förstå att Du brottades med en sexuell attraktion till män och ville komma ifrån det, och därför undrade om det gick att ”bota”, så skulle jag genast värjt mig mot ordet bota, om Du själv hade använde det ordet. Homosexualitet är ju ingen sjukdom. Det är en läggning. Jag skulle försöka få Dig att förstå att du är älskad och dyrbar i Guds ögon oavsett hur din sexualitet ser ut. Ditt människovärde ligger inte där. Du är skapad till Guds avbild. Detta är helt grundläggande för kristen människosyn.
  4. Men oavsett sexuell attraktion måste vi alla lära oss att hantera sexualiteten på ett ansvarigt sätt. Dess främsta, men inte enda syfte, är att garantera släktets fortbestånd. Vi måste alla ta kontroll över vår sexualitet på samma sätt som vi behöver kunna kontrollera livet i övrigt. När vi misslyckas finns alltid möjlighet till förlåtelse och upprättelse. Jesu kärlek gäller oss alla.
  5. Om det fanns ett intresse hos Dig att veta mer om min syn på äktenskapet, skulle jag kunna säga att jag tror att Gud vill att det skall vara en relation mellan en man och en kvinna, att grundtanken med det är en livslång relation, och att både man och kvinna lever i sexuell avhållsamhet utanför äktenskapet. Men förmodligen skulle vi inte komma in på det, eftersom Ditt problem var personligt, inte principiellt.
  6. Jag skulle däremot inte ge mig in på området att försöka finna orsaken till Din sexuella attraktion. Det behärskar jag ju inte. Jag vet att uppfattningarna är många och att det finns många olika teorier. Men jag är inte terapeut utan präst och därför skulle jag noga skilja på själavård och terapi. Möjligen skulle jag kunna hänvisa Dig till en psykoterapeut, men bara om Du själv frågade efter det.
  7. Jag skulle genast acceptera påståendet att homosexualitet är något helt naturligt för somliga av oss. Vi uppfattar det nämligen så, det är en del av identiteten. Ändå skulle jag förmodligen gå med på att se det som en slags skada, på samma sätt som vi alla har olika typer av skador, somliga är medfödda andra har vi drabbats av genom omständigheter i livet. Vissa är lätta att leva med, andra betydligt svårare. Skador påverkar däremot inte människovärdet.
  8. Svenska kyrkans officiella ställningstagande kring samkönade relationer skulle jag givetvis berätta, om Du undrade över det. Likaså att jag personligen är kritisk till det som beslutats och att Svenska kyrkans beslut lett till stora ekumeniska svårigheter.
  9. Sedan undrar Du givetvis om jag skulle vara beredd att be för Dig om Du i slutet av samtalet bad mig om det? Självklart skulle jag göra det, om jag förstått att Du hade en kristen livssyn. Men min bön skulle först och främst bli att Du skulle få hjälp att acceptera Dig själv som den Du är, och få Guds hjälp att hitta Din livsväg och kunna se Dig själv som värdefull, mitt i den brottning Du har. Men givetvis skulle jag också – om jag förstått att det var det Du önskade – kunna be för Dig att attraktionen till män skulle bytas mot en starkare dragning till kvinnor. Jag har ju själv mött människor som har upplevt att deras sexuella attraktion över tid har förändrats. Om de själva anser att det skett en förändring, kan jag ju inte ifrågasätta det. Personligen tror jag inte att det händer särskilt ofta, men för Gud är ingenting omöjligt. Människans sexualitet är inte så statisk som man skulle kunna tro. Nyligen kom det ut en handbok i hur man kan bli lesbisk. Och om det är möjligt att förändras i ena riktningen, torde det inte vara omöjligt – i varje fall för somliga – att också förändras i den andra.

Jag hoppas, med dessa rader, att Du förstår att jag skulle ha tagit Din problematik på allvar och inte under några omständigheter avslöja vad vi talat om. Men nu vet jag ju att Du hade för avsikt att försöka avslöja mig som ”bögbotare”. Denna respektlöshet gör ont i mig, och jag vet att den konkret drabbat några av mina kollegor. Ändå har vi som kristna och präster möjligheter som hjälper oss att hantera detta.

Slutligen kan jag inte släppa tanken på hur Du själv mår, efter att ha suttit öga mot öga med präster som tagit Dig på allvar, men som du medvetet har försökt utnyttja för er programidé. Vill Du så är jag fortfarande beredd att träffa Dig, men då givetvis under Din rätta identitet.

tillgivne
Tord Nordblom, präst och ledamot för Frimodig kyrka i Göteborgs stifts stiftsstyrelse.

Tystnadsplikten igen…

Av Jan-Anders Ekelund den 24 February 2011 om: Tystnadsplikten

Vi har tidigare diskuterat den absoluta tystnadsplikten på denna blogg och i Kyrkans tidning efter att den ifrågasatts av Mats Rimborg i en debattartikel i KT. Kyrkans tidnings ledare och även Bo Brander försvarar i dagens tidning den absoluta tystnadsplikten.

Här följer Bo Branders klarsynta resonemang:

Rekyl: Fullständig bikt kräver gottgörelse

KT:s tentativa argumentering om den förfärlige mannen i Österrike är både dålig och bra.
Det som är bra är att prästen har absolut tystnadsplikt. Det kommer att vara kristenhetens karaktäristika för själavård och bikt oavsett vad nationers lagstiftning kommer att ha för åsikter. Det hör till kyrkans esse.

Men en person, i den i ledarens nämnda situation, skulle i rejäl själavård aldrig få förlåtelse, med mindre han bättrar sig och löste de sina från den fruktansvärda livssituation som han ådragit dem.
Biktinstitutionen innebär inte bara bekännelse och avlösning utan också gottgörelse – satisfactio operis – heter det på latin.
Ingen kan bekänna sina synder och samtidigt behålla när-stående i en nedgrävd källare och tro att synderna är förlåtna. En gottgörelse – här konkret en frigörelse av de i konkret mening våldförna – hör till biktens fjärde steg.

Just nu är det 25 år sedan mordet på Olof Palme. Om mördaren – som enligt GW Persson lever – trädde fram, skulle han av Jesus Kristus bli totalt förlåten. Men det jordiska straffet hör till botgörelsen. Det juridiska jordiska straffet har Kristi kyrka inget att invända emot.

Kyrkans bikt är fundamental men också ganska handfast. Den gäller inför Gud. Alltid.
Där finns den stora barmhärtigheten verkad av Kristi försoning. Men där finns också – där det är möjligt – ansvaret att ta det jordiska straffet och göra rätt för sig.

Bo Brander

Frimodig kyrka försvarar prästernas tystnadsplikt

Av Jan-Anders Ekelund den 27 January 2011 om: Frimodig Kyrka, POSK, Tystnadsplikten

I dagens Kyrkans tidning har vi en debattartikel till försvar för prästernas absoluta tystnadsplikt. Anledningen till artikeln är att Mats Rimborg från POSK i förra numret av KT ifrågasatt den absoluta tystnadsplikten. Läs vår debattartikel här. Bredvid vår debattartikel finns länkar till fler artiklar i samma ämne.