På lekfolkets villkor

Av Erik Johansson 21 March 2009 om: Frimodig Kyrka

Igår var jag på återinvigningsfest. Det var den kyrkliga kursgården som det senaste året genomgått en rejäl ansiktslyftning och utbyggnad. Det blev jättefint! Förstås var kontraktets alla anställda och förtroendevalda inbjudna till öppet hus mellan 10 och 16 med plocklunch och rundvandring. Anställda kunde delta på arbetstid och förtroendevalda hade möjlighet att få sedvanligt arvode för att närvara (jag såg listan, där de kunde kryssa i om de önskade arvode eller inte). Och visst finns det anledning att uppmärksamma detta.

Men hur tänker man sig att kyrkfolket ska få möjlighet att se på härligheten? Hur har man tänkt att de ska kunna ta sig ifrån jobb och studier en vanlig fredag mellan 10 och 16?

Frimodig kyrka vill verka för att det aktiva kyrkfolket ska kunna ta det församlingsansvar det har. I framtidens kyrka måste det därför få konsekvenser för aktiviteter liknande den ovan beskrivna. Öppet hus borde förstås vara förlagt till idag, lördag istället, (eller åtminstone varit öppet till kl 19 igår) så att vanliga förvärvarbetande församlingsaktiva hade kunnat vara med på samma villkor som anställda och förtroendevalda. Då hade inte heller frågan om arvode för de förtroendevalda behövt ställas, eftersom de flesta inte arbetar på lördagar och därmed inte har någon förlorad arbetsinkomst att kompenseras för. Anställd personal bör också kunna gå på en invigningsfest på sin fritid, om de nu är någotsånär engagerade i sitt arbete.

Att kursgårdens egen personal måste vara i tjänst är en självklarhet och det ska de naturligtvis ha betalt för, och gärna OB-ersättning om det är på sådana tider. Men vi andra som bara strosade omkring och lät oss tjusas av allt det vackra, vi kan gott göra det på fritiden. Vi gläds ju över att den kyrka vi tjänar har så fina anläggningar och vi är nyfikna på hur det blev efter ombyggnationen. Och genast går fantasin igång på hur vi nu kan göra största möjliga nytta av dessa härliga lokaler för läger och kurser av olika slag.

Nu är detta bara ett exempel, men själva poängen är att om vi vill att lekmannaengagemanget ska ha en verklig plats i vår kyrka, så måste vi också ge rimliga förutsättningar för detta. Att förlägga sammanträden eller evenemang på vardagar dagtid är bara acceptabelt om samtliga berörda har möjlighet att delta på de villkoren. Och de anställda och förtroendevalda som inte vill ställa upp på de församlingsaktivas villkor kanske skulle se sig om efter något annat, för de har isåfall helt missuppfattat vad det är att tjäna en kyrka.

Frimodig kyrka vill avskaffa omotiverad arvodering för förtroendevalda och verkar för att kyrkans verksamhet anpassas efter de människor som är kyrkan – inte efter dess personal och förtroendvaldas bekvämlighet.