Bloggposter på ämnet Partipolitisering:

Läronämnden avstyrker krav om vigsel av samkönade par

Av Jan Erik Amilén den 2 September 2016 om: Ämbetsfrågan, Biskopsmötet, Dagens Frimodiga, Läronämnden, Partipolitisering, Svenska kyrkans identitet

Med bestörtning har vi noterat att löften från 2009 skulle kunna komma att brytas redan vid Kyrkomötet i höst. Ledamöter från 5 (fem!) olika partier har nämligen undertecknat en motion som ville införa ett nytt krav för prästvigning: att varje blivande präst skulle förpliktigas att viga samkönade par. Den som för sitt samvetes skull inte kan detta skulle därmed inte kunna vigas. Motionen hittar du här.

Idag kom Läronämndens yttrande och med tillfredsställelse ser vi att Läronämnden avstyrker motionen. Yttrandet är tydligt:

Motionen 2016:29 föreslår en ny bestämmelse som innebär ett specifikt villkor för vigning till präst. Det villkoret är inte av konstitutiv karaktär. Det ligger tillika i biskopens vigningsansvar att göra en helhetsbedömning av kandidatens lämplighet, eftersom biskopens ansvar är att ”upprätthålla och värna vår kyrkas ordning och främja enheten i Kristus”. (Den svenska kyrkohandboken Del II, 1987)
Läronämnden menar att det strider mot kyrkans ordning att införa villkor av icke-konstitutiv karaktär som begränsar biskopens vigningsansvar.

Läronämnden bedömer att detta yttrande berör en sådan lärofråga där den särskilda beslutsordningen enligt 11 kap. 18 § i kyrkoordningen kan bli tillämplig.

Läs Kyrkoordningen 11 kap. 18 § här. För beslut i strid med detta krävs 75% av Kyrkomötets röster. I praktiken blir det nu svårt för motionärerna att få ett bifall i Kyrkomötet – även om det inte är helt uteslutet. Vi är inte ovana vid att enskilda ledamöter i grupperna avviker från gruppmajoritetens linje.

Så en avslutande fundering: Hur känner de fem partierna sig nu efter Läronämndens yttrande? Är det ändå inte lite illa att – utöver ett löftesbrott – ha valt detta ämne för en så¨bred” motion?

Frimodig kyrkas motioner till Kyrkomötet 2016

Av Jan Erik Amilén den 11 August 2016 om: Dagens Frimodiga, Ekumenik, Flyktingarbete, Frimodig Kyrka, Gudstjänst, Ideellt arbete, Ledarskap, Partipolitisering, POSK, Struktur, Svenska kyrkans identitet, Tystnadsplikten

Frimodig kyrka brukar vara flitiga motionärer, och 2016 utgör inget undantag! 13 av totalt 90 motioner har en eller flera ledamöter från Frimodig kyrka som avsändare. Samtliga 90 motioner kan du hitta på Svenska kyrkans hemsida. När du klickar på rubriken för enskild motion (nedan) så kan du läsa motionen i sin helhet.

Tack till kyrkomötesgruppen för nedlagt arbete och välsignelse över höstens veckor i Kyrkomötet!

Motion nr 8_Rättssäkerheten i domkapitlen

Kjell Petersson (FK), Anders Roos (POSK)

 

Motion nr 18_Oberoende eller ömsesisdigt beroende – en kritisk studie av nationalkyrkan

Bertil Murray (FK), Leif Nordlander (FK)

 

Motion nr 19_Holistisk mission

Bertil Murray (FK), Fredrik Sidenvall (FK)

 

Motion nr 20_Om Svenska kyrkans flyktingarbete

Kjell Petersson (FK), Bertil Murray (FK)

 

Motion nr 21_Utvärdering av strukturutredningen

Berth Löndahl (FK)

 

Motion nr 22_Utvärdering av gudstjänstslivet

Berth Löndahl (FK)

 

Motion nr 23_Själavård, sekretess och IT

Berth Löndahl (FK)

 

Motion nr 52_Strategi för undervisning och mission bland invandrare

Dan Sarkar (FK)

 

Motion nr 53_Relationen till Mekane Yesus-kyrkan

Dag Sandahl (FK)

 

Motion nr 54_Kyrkomötets arbetsordning

Dag Sandahl (FK)

 

Motion nr 55_Innovationsarbete

Dag Sandahl (FK)

 

Motion nr 56_Avgångna och utköpta präster

Dag Sandahl (FK)

 

Motion nr 69_En kyrka grundad på nådens tecken, inte maktens redskap

Fredrik Sidenvall (FK)

Vårmånaden mars börjar med en valappell inför kyrkovalet 2017

Av Jan Erik Amilén den 1 March 2015 om: Dagens Frimodiga, Ideellt arbete, Ledarskap, Medlemskap i Svenska kyrkan, Partipolitisering, Svenska kyrkans lära

På Facebook hittar vi en appell av Nasrin Sjögren som är ledamot i Kyrkomötet för Frimodig kyrka, länkas här och kopieras nedan:

 

Vet att det finns många som är bekymrade, arga och ledsna över hur Svenska kyrkan avvecklar sig själv. Från en kristen kyrka med en tydlig och självklar bekännelse av Jesus Kristus till dagens socialdemokratiska lekstuga med synkretistiska och islamofila förtecken. Hur har det då kunnat bli så här?

Det finns många svar. Två av dem lyder lågt valdeltagande och dålig kristen uppslutning. I senaste kyrkovalet var 5 453 234 medlemmar i Svenska kyrkan röstberättigade. Det är knappt fem och en halv miljon människor. En väldans massa människor.

Av dessa valde endast 695 834 personer att ta sig hemifrån och avlägga en röst. Det är drygt en halv miljon människor. I hela landet. Det är ganska få människor, jämfört med alla som hade rätt och möjlighet att rösta. I procent räknat var det 12,8% som röstade. Låt det sjunka in en stund. Drygt var tionde kyrkomedlem röstade. I praktiken gjorde de det inte bara för egen räkning, utan också för de närapå övriga nio av tio som avstod från att vara med och bestämma vilka som skulle besluta åt vilket Svenska kyrkan ska utvecklas.

Socialdemokraterna, detta största kyrkomötesparti som sitter på nästan 30% av stolarna i Kyrkomötet och därmed gör lite som de behagar med Svenska kyrkan, fick 199 588 röster. Det är inte ens hela vägen till 200 000.

Min nomineringsgrupp Frimodig kyrka, som kämpar med näbbar och klor för att åter göra Svenska kyrkan till en kristen kyrka i stället för en lekstuga för sekulärt och världsligt ideologiskt motiverade partipolitiker, fick 32 313 röster. Det räckte till ett slutresultat på 4,76%.

Känns det nedslående? Med all rätta. Men i detta elände ryms ett stort hopp!

Förstå vad som skulle hända om alla vi som bryr oss om Svenska kyrkan och vill att hon ska vara traditionellt kristen började organisera oss! Inte gå ur och inte stanna hemma i protest. Utan istället: rösta på Frimodig kyrka i varje val, lösa medlemskap i närmaste FK-förening samt uppmana vänner och bekanta att göra detsamma. Kanske rentav gå med i Svenska kyrkan för att vara en del i återkristnandet.

Förstår ni hur lite som krävs för att få hela denna koloss på rätt köl igen? 167 275 röster till, utöver de som redan röstade på Frimodig kyrka i förra valet, skulle räcka för att bli lika stora som Socialdemokraterna. Det är inte många utslaget över hela landet.

Det är ingen naturlag att det som är också ska vara det som ska bli.

Gå med i Frimodig kyrka här: http://frimodigkyrka.se/medlem/

Gå med i Svenska kyrkan här: http://www.svenskakyrkan.se/blimedlem

Hör sedan av dig till mig, om du vill. Så startar vi en rejäl kristlig revolution som ger de där gamla politrukerna en rejäl helig skrämselhicka!

Dela detta inlägg vidare! (Om du kan göra det i Facebook, förstås! Länk här  en gång till.)

Hjälp till att mobilisera inför valet 2017! Det är drygt två år dit. Det är kort tid som behöver förvaltas väl om vi ska hinna få till en förändring.

VARFÖR SKA MAN ENGAGERA SIG I KYRKOPOLITIK?

Av Jan Erik Amilén den 28 January 2015 om: Dagens Frimodiga, Frimodig Kyrka, Ideellt arbete, Ledarskap, Medlemskap i Svenska kyrkan, Partipolitisering

Nedanstående artikel, ur SPT, publiceras med tillstånd av Bertil Murray, gruppledare för Frimodig kyrka i Kyrkomötet.

 

Är det meningsfullt eller meningslöst att engagera sig i kyrkopolitiken? Innebär ett sådant arbete att vi slösar bort våra krafter till ingen nytta? Går det att förändra kyrkan i den riktning vi önskar eller är det dömt att misslyckas? Har besluten på kyrkomötes- eller stiftsnivå alls någon avgörande betydelse för kyrkans framtid? Är beslutsstrukturen där och för den delen även i församlingar och pastorat av det slag att vi ska lägga oss i den och därmed legitimera den?

Själv är jag engagerad i Frimodig kyrka (FK) och den här artikeln är skriven utifrån det uppdrag jag har som ordförande i kyrkomötesgruppen. Det innebär inte att den som delar de värderingar som SPT står för med nödvändighet ska rösta på eller engagera sig för FK, det finns många goda krafter i andra nomineringsgrupper. Men när jag av SPT blivit ombedd att skriva ett inlägg i frågan om det meningsfulla med att engagera sig kyrkopolitiskt kan jag inte göra det med någon annan utgångspunkt än den jag själv har.

Ingen av oss som för FK:s räkning är invalda i kyrkomötet har kunnat undgå att brottas med de inledande frågorna ovan. De reaktioner vi möter från dem som sympatiserar med det vi innehållsligt står för är av skiftande slag. Om än den vanligaste är tacksamhet och stöd för det vi gör finns emellanåt också en tveksamhet till det meningsfulla och riktiga i arbetet. Ifrågasättandet kan leda till att man helt avstår från att rösta i kyrkovalet.

Valet 2013 innebar en liten tillbakagång för FK i kyrkomötet och det ska erkännas att detta var en besvikelse. Från tidigare 13 mandat minskade antalet med ett. (2005, det första året i kyrkomötet hade FK 7 mandat.) En fråga som snart inställer sig är om drygt 10 mandat är det maximala som FK kan räkna med. Med andra ord, svarar det antal röster FK fick vid de senaste två valen ungefär mot vad som finns av kyrkotillhöriga som delar våra värderingar? Svaret på den frågan är definitivt nej. Väljare som delar värderingarna har ändå av skilda skäl valt att rösta på andra grupper. Det finns också ledamöter i kyrkomötet som delar FK:s värderingar och bedömningar i åtskilliga frågor. Vid ett antal voteringar har det visat sig att minoriteten (som FK då kommit att tillhöra) utgör ungefär en tredjedel av ledamöterna. Givetvis gäller detta dock inte samtliga ärenden som avgörs. Ibland står FK betydligt mer ensamt, ibland röstar vi med majoriteten.

Bland de invändningar som kan resas mot det kyrkopolitiska engagemanget vill jag återge några av de oftast hörda.

De beslut som tas i kyrkomötet i avgörande frågor går inte att påverka till vår fördel. Till det är vår storlek för liten och strukturerna alltför cementerade. Lyssnar man med företrädare för de politiska partier som dominerar kyrkomötet, skulle de förmodligen bekräfta denna bild. De accepterar minoriteternas närvaro i kyrkomötet utifrån ett demokratiskt perspektiv, FK ger i någon mening legitimitet åt själva systemet. Den minoritet som SPT:s sympatisörer utgör har en tydlig plats i beslutsapparaten, men förväntas givetvis alltid vara just en minoritet och alltid förlora avgörande omröstningar. I den utsträckning frågorna debatteras tycks det från majoritetsföreträdare i vissa fall angeläget att mycket starkt ta avstånd från den trosövertygelse som präglar FK.

Den som engagerar sig kyrkopolitiskt kommer att korrumperas. För att nå blygsamma framgångar leds minoriteten till att kompromissa med sin egen övertygelse. Den som vill nå framgång i en fråga kan behöva ge med sig i en annan. För att alls ha någon möjlighet att vinna en omröstning krävs taktiskt spel. Eventuell framgång i en mindre väsentlig fråga kan göra oss blinda för att vi i avgörande frågor befinner oss på ständig organiserad eller oorganiserad reträtt. Därtill finns på det personliga planet kanske en längtan att bli upptagen i ”värmen”. Integriteten hos minoritetens företrädare blir satt på prov, ibland också möjligen ifrågasatt av dem som röstade in sina företrädare.

Genom att överhuvud taget kandidera och låta sig väljas in legitimerar FK och andra i beslutsorganen invalda ledamöter, som delar samma övertygelse, ett system som i grunden är felaktigt. Kyrkomötet i sin nuvarande form är en konstruktion som inte förtjänar stöd. De förhoppningar som av många sattes till relationsförändringen mellan kyrka och stat kom på skam. Förändringen innebar att de politiska partierna stärkte sitt grepp om kyrkan. Detta grepp kommer partierna inte att släppa så länge det finns någon möjlighet att kyrkans väckelserörelser skulle flytta fram sina positioner. Det kyrkopolitiska spelet kommer dessa rörelser aldrig att vinna.

De som engagerar sig i kyrkopolitiken slösar bort sina krafter till ingen eller ringa nytta, krafter som hellre borde användas på annat sätt. Mycket tid och energi går åt till att hålla den felkonstruerade beslutsapparaten igång. Hellre borde kraften ägnas åt områden där det verkligen går att påverka. I den lokala församlingen, i husförsamlingar och i skilda ”glödhärdar” sker det som har verklig betydelse i dag och inför framtiden. Att förvalta en struktur som ändå till slut kommer att rasa samman är meningslöst.

Även Frimodig kyrkas ledamöter i kyrkomötet har brottats med dessa invändningar. Skulle värdet av vår medverkan i kyrkomötet enbart avgöras av i vilken mån vi påverkat utgången av fattade beslut skulle vi sannolikt ge upp kampen. Skulle vi arbeta med ett kortsiktigt perspektiv (ge det en mandatperiod, svänger det inte då så lägger vi ner) skulle vi på samma sätt modlöst tvingas lämna arenan. Om personliga påhopp fick någon att ge upp skulle gruppen successivt ha decimerats och kanske utplånats. Men i stället är det kampvilja och glädje mitt i kyrkopolitiska motgångar som präglat gruppen. Jag vill därför återge några av de reflektioner som burit och bär oss i gruppen och som är skäl till att både fortsätta och fördjupa kyrkokampen. Också den som förs i våra beslutsorgan.

FK är inte ensamma om att kraftigt ifrågasätta nuvarande beslutsordning. Motståndet mot de politiska partiernas engagemang ökar långsamt. Desperationen över detta kan ibland märkas i partigrupperna. Grupper som kandiderar på andra typer av listor än de som har koppling till riksdagspartierna utmålas som elitistiska och farliga för kyrkan. Riksdagspartierna ses som en garant för att kyrkan ska vara fortsatt öppen och demokratisk. Samtidigt inser allt fler att den enorma apparat som kyrkoval och kyrkomöte utgör blivit orimlig. Svenska kyrkan kan inte fortsätta hävda att beslutsapparaten helst ska vara en spegling av riksdag, landsting och kommun. Partiernas ogenerade försök att driva riksdagsfrågor i kyrkomötet måste på allt sätt motarbetas.

Om Svenska kyrkan alls kommer att finnas kvar om ett par generationer kommer förutsättningarna att vara mycket annorlunda. Det är osannolikt att beslutsfunktionerna då skulle likna dagens. Medlemstalet och de ekonomiska förutsättningarna kommer att vara helt annorlunda. Utgångspunkten för valen kommer att vara den lokala nivån (och möjligen stiftet) och därifrån kommer representanterna att väljas till någon form av kyrkomöte. Kyrkomötet kommer att ha en annan storlek och andra arbetsformer. Men detta medför på inget sätt med någon automatik att de

beslut som fattas blir bättre för kyrkan eller i högre utsträckning speglar Frimodig kyrkas värderingar. Idén med demokratin är att skilda synsätt ska ges utrymme och brottas med varandra. Om de värden och den tro som FK står för alls ska få genomslag, behöver det finnas människor som står för dem i våra beslutsorgan också i framtiden. Genom FK:s arbete inskolas våra sympatisörer till att ta ett ansvar också för beslutsfattandet i kyrkan. Skulle detta engagemang brytas blir vägen lång att åter bygga upp kompetensen. Två generationer känns som mycket utdragen tid men sannolikt kommer förändringarna i strukturen långt tidigare. Med nuvarande förändringstakt blir Svenska kyrkan en ”minoritetskyrka” med under 50 % tillhöriga om 10 – 15 år.

Det som sker i församlingarna, antingen det handlar om territoriella sådana eller om husförsamlingar av skilda slag, kan understödjas eller motarbetas av kyrkomöte och stiftsnivå. De avgöranden som fattas av dessa beslutsorgan är inte betydelselösa för församlingens förutsättningar. Vi tror ju också på en episkopal kyrka, inte på en kongregationalistisk sådan, där varje församling går sin egen väg. Vi har ett medansvar att verka för att kyrkan, också som stift och nationell enhet står upp för den tro som är hennes i enlighet med bibel, tradition och bekännelse.

I relation till såväl inomkyrkliga väckelser som till andra kyrkor har det betydelse att det finns en grupp (om än oftast nedröstad minoritet) som bärs av en annan övertygelse än den som kommer till uttryck genom kyrkomötets majoritet. Det kyrkopolitiska arbetet är inte det viktigaste uttrycket för vår tro och vårt engagemang men det är heller inte oviktigt. Det har betydelse att vi offentligt, också i kyrkomötet, står upp för det som är vår tro.

Som redan uttryckts finns företrädare för samma tro och värderingar också i andra grupper. Dessa befinner sig många gånger i en mer utsatt ställning än vad FK:s ledamöter gör. Inom Frimodig kyrka får vi, när vi möts som grupp, möjligheten att ge uttryck för vår frustration eller vår sorg. Vi kan samtidigt tillsammans lägga upp hur kampen ska drivas i skilda frågor, och ta till vara vars och ens alldeles särskilda gåvor. Inför gruppen behöver vi inte vara rädda för att vi är avvikare. Vi känner varandras stöd och bärs av varandras böner. Vi påminner varandra om den tro vi delar med större delen av den världsvida kristenheten. Därför kan vi också i någon mån agera vindskydd åt dem som är mer utsatta. Genom att vi som grupp står för det som annars mer bärs av individer, kan vi kosta på oss att ta emot en del av stormen när den bryter lös. Om andra därigenom får det minsta lilla beskydd att vara trogna sin övertygelse så är det i sig en god sak.

Åtskilliga förtroendevalda som i kyrkosynsfrågor röstar annorlunda än FK har ringa personlig erfarenhet av väckelserörelsernas betydelse för Svenska kyrkan. De kan uppfatta teologiska debatter som svårbegripliga och möjligen oväsentliga. Genom den politiska strukturen i kyrkomötet kommer de inom sin respektive nomineringsgrupp att få sin personliga uppfattning bekräftad, också genom de präster med läroansvar som finns representerade i gruppen. Det är viktigt att det i plenardebatten blir tydligt att kyrkans präster också argumenterar på annat sätt än det som de annars möter. Om FK:s röst skulle tystna tillsammans med deras som delar samma tro och övertygelse, skulle vi svika dem som behöver få sin egen tro och uppfattning prövad. Rösten från väckelsen får aldrig tystna i kyrkan. Att dessa förtroendevalda, som kämpar mot en del av det vi står för, får möta oss som levande människor av kött och blod kan i sig vara en god sak. Kanske kan några av nidbilderna rättas till runt en fika på dagen eller en öl på kvällen.

För Frimodig kyrka har på ett alldeles särskilt sätt också frågan om försoning mellan företrädare för skilda övertygelser kommit i förgrunden. I kyrkomötesgruppen är det tydligt att vi kommer från

många skilda sammanhang. Den inomkyrkliga väckelsen är långt ifrån enhetlig och gruppen långt ifrån konform. I vissa frågor tänker vi verkligen olika. Men vi har valt att driva arbetet tillsammans. Och vi har valt att leva i respekt för att det finns skilda övertygelser. Vi drivs inte av tanken att vi ska övertyga varandra i gruppen till dess att alla tänker lika. Men vi känner hos varandra igen viljan att söka Guds väg i våra egna och i kyrkans liv, och vi vill i detta gå tillsammans och bära varandra. I gruppen kan vi trösta varandra när vi blir tilltygade i debatten. Vi kan också tillsammans reflektera över och forma en strategi kring inom vilka områden vi ska driva en fråga hela vägen.  Andra gånger tycks det klokare att försöka nå ett samförstånd med andra grupper eller att helt enkelt släppa frågan och åtminstone för ett tag inte ödsla mer krafter på den.

Men finns det till slut någon fråga där Frimodig kyrka som Frimodig kyrka drivit och påverkat utgången av? Ja, även om det mer tillhör undantagen. Länge uppfattades det som omöjligt av kyrkomötets majoritet att bifalla en motion med FK som upphov. Eftersom man ändå sett att vissa förslag verkligen var kloka och behjärtansvärda har detta vanligen lösts på annat sätt. Antingen har man avslagit motionen ifråga men med anledning av motionen föreslagit något likartat men inte identiskt. Eller så har man avslagit motionen men något år senare från en annan grupp motionerat i samma fråga, en motion som då eventuellt kunnat bifallas. Eller så har man avslagit något som sedan ändå visat sig ha genomförts av Kyrkokansliet. Det är inte avgörande.  Vi kan aldrig upphöra att vilja kyrkan väl. Och allt som går i rätt riktning är värt vår tacksamhet oavsett vem som får äran för arbetet.

Några menar att Svenska kyrkan inte längre förmår fullfölja Jesu uppdrag till henne att vara evangeliets bärare som Kyrka i Sverige. De kan inte längre se det som rätt att bli kvar i samfundet. De som kommer till denna slutsats har skäl för sin övertygelse och ska respekteras i det ställningstagande de gör. Men för alla som väljer att stanna kvar i Svenska kyrkan finns utmaningen att också kämpa för det som vi tror på. Återigen, det kyrkopolitiska engagemanget är inte det viktigaste av allt men sannerligen inte heller oviktigt. I det arbetet behövs alla goda krafter.

 

Bertil Murray

Präst, Uppsala stift,  gruppledare för Frimodig kyrka i kyrkomötet.

En levande kyrka utan partipolitik

Av Jan-Anders Ekelund den 13 September 2013 om: Frimodig Kyrka, Nomineringsgrupper i Kyrkan, Partipolitisering, Struktur

I dagens Hallands Nyheter hade jag inne en debattartikel med rubriken “Vi vill se en levande kyrka utan partipolitik”.  Det kan knappats ha undgått någon som följer kyrkovalet att Frimodig kyrka tar avstånd ifrån partipolitiseringen av kyrkan.  Någon tycker kanske att vi trots allt är på rätt väg,  nu är det ju enbart socialdemokraterna, sverigedemokraterna och centern som officiellt ställer upp i kyrkovalet. De andra partierna har tonat ned sitt engagemang och låter “fristående” grupper sköta kyrkovalet men partiets namn är ändå med i namnet på nomineringsgruppen. Typ Vänstern i Svenska kyrkan, Miljöpartister i Svk, Krisdemokrater i Svk, Fria liberaler i Svk o.s.v.

Det finns en grupp som kallar sig för Borgerligt alternativ. Lite konstigt namn kan tyckas, borgerligt,  för en kyrklig grupp.  Denna grupp är de Nya moderaternas gruppering i kyrkan. Representanter för gruppen har sagt till mig att man inte har någon koppling till partiet längre. Men  moderaternas partisekreterares Kent Persson skriver i senaste nyhetsbrevet till alla moderatmedlemmar:   På söndag den 15 september är det kyrkoval. Om du som är medlem i Svenska kyrkan avser att rösta i kyrkovalet så kan Borgerligt alternativ vara något för dig!  

Inte nog med detta. Ifall en väljare skriver moderaterna på en valsedel då tillfaller den Borgerligt alternativ. På posks blogg kan man läsa:

“När moderaterna beslutade sig för att som parti inte ställa upp i kyrkovalet så bildade man inte en ny grupp. Man ändrade bara namnet på den redan existerande gruppen. Alltså är det bara moderaterna som har bytt namn och inte en ny obunden grupp.

Därför har valkanslierna beslutat att när man gör sammanräkningen och någon har skrivit Moderaterna (för hand, det kommer ju inte att finnas några tryckta valsedlar med detta namn) så ska dessa tillfalla Borgerligt alternativ. Eftersom det rent tekniskt är samma grupp.

På samma sätt som man valt att tilldela en handskriven röst på Folkpartiet till FiSK (Fria liberaler i Svenska kyrkan), en handskriven röst på Vänsterpartiet till ViSK (Vänstern i Svenska kyrkan) och så vidare.”

Där försvann alla illusioner om partipolitisk obundenhet. När kan vi få en kyrka utan partipolitik? Vi är många som längtar. Våra ekumeniska partners undrar också. Alla goda idéer har dock tiden för sig. I framtiden kommer den period under vilken Svenska kyrkan styrdes av politiska partier att anses vara en kort parentes. Det enda som kan hindra det är att Jesus kommer tillbaka innan.

Läs gärna Elisabeth Sandlund i tidningen Dagen. Elisabeth är aktiv i St Clara kyrka i Stockholm. I Dagen finns också en artikel av vårt folk i Linköpings stift, Kjell O Lejon och Marie Johansson.

Här följer min artikel i Hallands Nyheter.
(more…)

Är Frimodig kyrka en del av den kristna högern?

Av Gabriel Fjellander den 10 September 2013 om: Äktenskapet, Ämbetsfrågan, Jesus, Kulturdebatt, Nomineringsgrupper i Kyrkan, Partipolitisering

Är Frimodig kyrka en del av den kristna högern? Frågan dyker upp då och då på sociala medier och jag hoppas kunna reda ut den lite i det här blogginlägget.

Så sent som idag menade twitter-aliaset @jessicaschedvin att så var fallet och skrev att vi i Frimodig kyrka ”indirekt stödjer deras [den kristna högerns] åsikter” och skrev: ”Men berätta då vad du tycker: Är ni konservativa? Vad tycker ni om homosexuellas rättigheter? Abort? Kyrkans roll?”

Jag lånar in Wikipedias definition på vad Kristen höger är för något:

Den kristna högern är en beteckning på den kristet värdekonservativa politiska strömning som förekommer i USA, som ofta har allmänkonservativa inslag utan kristen grund, exempelvis av patriotism. Begreppet används ofta i förolämpande eller kritisk mening, och har i överförd bemärkelse – och i nedsättande syfte – också kommit att användas om europeiska kristdemokratiska partier.

Jag uppfattar, liksom Wikipedia-artikeln, att epitetet Kristen höger är ett nedsättande epitet, en kategori som man försöker placera in meningsmotståndare i. Den kännetecknas av både värdekonservatism och en politisk konservatism i hur staten ska styras och organiseras. I värdekonservatismen ingår ofta ett motstånd mot homosexuell familjebildning och aborter; i den politiska konservatismen ingår ofta en kritik mot välfärdsstaten, en önskan om att staten ska vara så liten som möjligt. Jag uppfattar att Kristen höger (i alla fall i USA) också ofta förknippas med en skepsis mot klimatförändringar och att få företrädare för den kristna högern menar att klassamhället bör bekämpas eller att könsmaktsordningen existerar.

Om man då gör en jämförelse mellan Frimodig kyrka och denna beskrivning av den kristna högern så uppstår vissa likheter, men som jag ser det flest skillnader. Vi i Frimodig kyrka är inom vissa frågor teologiskt konservativa, och det är något annat än att vara allmänkonservativ eller värdekonservativ. Vi delar vissa åsikter med värdekonservatismen, t.ex. frågan om homosexuella äktenskap där vi menar att det kristna äktenskapet är till för heterosexuella par, enligt Jesus undervisning. Dock har vi ingen åsikt om det juridiska äktenskapet, eller om huruvida homosexuella par, eller för den delen polyamorösa, ska särbehandlas i äktenskapsbalken i Sveriges lag, vi har bara åsikter om det kyrkliga äktenskapet och de är olika saker.

Vidare har Frimodig kyrka ingen åsikt om välfärdsstaten och vi är inte s.k. klimatskeptiker, såhär står det i vår valplattform:

I Svenska kyrkans uppdrag ingår att visa på den kristna förvaltarskapstanken gentemot skapelsen. Därför vill Frimodig kyrka att Svenska kyrkans arbete – lokalt, nationellt och internationellt – ska präglas av hänsyn till klimat och hållbar utveckling.

Vi har ingen samlad hållning om aborter och vi är inte patrioter. Flera av våra ledande företrädare har aktivt deltagit i aktioner för att gömma flyktingar och blockera flyktingdeportationer, sådana aktioner förknippas inte vanligen med Kristen höger. Vi förnekar inte vare sig klasskillnader eller könsmaktsordningen, det menar vi är allmänpolitiska frågor som våra medlemmar och sympatisörer får dra egna slutsatser om och rösta därefter i de allmänna valen.

Det starkaste argumentet mot att vi skulle vara en del av den Kristna högern är att vi inte är en allmänpolitisk rörelse, som den kristna högern är. Frimodig kyrka håller sig enbart inom kyrkopolitiken och går, till skillnad från Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna, inte över linjen mellan det kyrkopolitiska och det allmänpolitiska. Det tycker vi är viktigt. I Frimodig kyrka samlas medlemmar från alla riksdagspartier, den partipolitiska tillhörigheten är oviktigt för oss. Vi har en kyrkopolitisk valplattform som alla våra kandidater ställer upp på, det är det viktiga.

Det är sant att det i Frimodig kyrka finns de som omfattar alla de åsikter som redovisas ovan, men det är lika sant att det finns många som har rakt motsatt hållning. Att försöka placera in oss på en allmänpolitisk skala, och kalla oss t.ex. Kristen höger, låter sig inte göras.

Är du av en annan åsikt? Håller du inte med om min definition av Kristen höger eller tycker du jag angriper frågan från fel håll? Kommentera gärna!

Journalistisk klarsynthet

Av Anna Sophia Bonde den 9 September 2013 om: Partipolitisering

Läsvärd artikel i Världen idag! Svenska Dagbladets ledarskribent Maria Ludvigsson resonerar kring Svenska kyrkan och det politiska inflytandet. Det känns onekligen som att Frimodig kyrkas övertygelse om det absurda i det kvarvarande partipolitiska inflytandet över Svenska kyrkan delas av vida kretsar – roligt att dessa kretsar också inkluderar ledarskribenter. Vi minns ju att Dagens Nyheters Susanna Birgersson i förra veckan var inne på samma tema. Uppfriskande med all denna journalistiska klarsynthet.

Socialdemokraterna hjälper Sverigedemokraterna

Av Jan-Anders Ekelund den 7 September 2013 om: Partipolitisering, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna

I dag på Facebook kunde jag läsa om en händelse som Frimodig kyrkas ordförande i Göteborgs stift Tord Nordblom varit med om hemma i Ytterby utanför ICA.  Tord är sedan flera år tillbaks präst i Ytterby församling. Han är också känd för att jobba aktivt med att ta hand om flyktingar.

Läs hans korta berättelse om hur Socialdemokraterna går till väga i kyrkovalskampanjen. Alla medel verkar tillåtna för att  behålla makten över trossamfundet Svenska kyrkan. Den 15 september skall också, enligt Stefan Löfven, vara första steget mot regimskifte i Sverige.

Tord skriver:

Kan det bli värre? Nu får nog SD hjälp av S i kyrkovalet !! Idag när vi var på ICA och handlade stod det en man utanför affären och delade ut valmaterial för sossarna. Han uppmanade ivrigt alla att gå och rösta i kyrkovalet. Jag gick fram till honom och undrade stillsamt om han var intresserad av kyrkan. Jag kände ju inte igen honom trots att jag är präst i församlingen. Döm om min förvåning när han då svarade “Nej, jag går aldrig i kyrkan. Jag är muslim” “Tycker du då inte att det är lite märkligt att du som muslim står här och uppmanar folk att rösta i kyrkovalet om du inte själv ens är intresserad av den kristna kyrkan” Det tyckte han inte, han var ju engagerad i S.

Alla som känner mig, vet att jag inte har något emot muslimer. Jag har tagit strid för att skydda många av dem från orättfärdig behandling i det här landet. Men när muslimer, som inte är medlemmar i Svenska kyrkan, står och delar ut valinformation och uppmanar folk att rösta på S i kyrkovalet, då förstår jag mycket väl att folk blir arga – och i ren protest kanske lägger sin röst på SD i stället.
Vi måste få ett slut på det partipolitiska gisslet i Svenska kyrkan. Rösta Frimodigt.

Människor och tro

Av Jan-Anders Ekelund den 25 August 2013 om: Flyktingarbete, Partipolitisering, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna

Fredagens radioprogram i P1  Människor och tro handlade om kyrkovalet och framför allt om Sverigedemokraterna.  Efter en intervju med riksdags- och kyrkomötesledamoten Margareta Larsson (sd) fick Erik Lindfelt, författare och journalist och kanske SR:s främste expert på kyrkopolitik komma till tals.

Han konstaterade att SD och Frimodig kyrka ligger väldigt långt ifrån varandra. I frågan om friheten ifrån staten är SD och Frimodig kyrka de nomineringsgrupper som har störst avstånd mellan sig. Lindfelt konstaterade att människor ifrån FK alltid jobbat för ett totalt skiljande mellan kyrka och stat. FK  och SD är motpolerna enligt Lindfelt. Någon svensk nationalkyrka har aldrig legat för FK.

SD använder kyrkovalet som en språngbräda in i de vanliga politiska valen enligt Lindfelt. De agerar alltså på samma sätt som Olle Burell och Socialdemokraterna. Valmaskineriet till framtida EU- och riksdagsval skall trimmas i kyrkovalet.

Lindfelt poängterade också att synen på flyktingar skiljer sig markant mellan SD och FK.  Lindfeldt påpekade att många av Frimodig kyrkas människor jobbar aktivt med att hjälpa flyktingar. Han påminde om att “Frimodig kyrka-präster” gömt flyktingar i sina kyrkor.

I slutet av intervjun med Larsson friade hon till FK för att få ett större inflytande i Kyrkomötet. Lindfelt var tydlig med att FK inte besvarat några frierier ifrån SD eftersom skillnaderna mellan grupperna är så stora.

Erik Lidfelt har helt rätt.  Det blir väldigt tydligt när man läser de olika nomineringsgruppernas valprogram.  Läs Micael Grenholms, för övrigt son till Svenska kyrkans chefsteolog professor Christina Grenholm, enkla undersökning  Hur många gånger nämner kyrkovalspartierna Gud och Jesus?  Än en gång kan vi konstatera att SD och Frimodig kyrka är motpolerna i “kyrkopolitiken”.

Läs också gärna Judith Fagrell  “Fädernas kyrka – igen” och Carl-Henric Jaktlund i Dagen.

Politisk kyrka vid vägs ände

Av Jan-Anders Ekelund den 22 July 2013 om: Frimodig Kyrka, Partipolitisering, Väckelse

I senaste numret av Kyrkans tidning hade vi i Frimodig kyrka inne en debattartikel. Läs den gärna här.

Tillägg: Läs även denna mycket viktiga artikel i samma tidning. Frågan ställs: Hur ska man kunna ta viktiga beslut i församlingen, i stiftet och på riksplanet om man inte tycker det är viktigt att fira gudstjänst på sön- och helgdagar?