Det tidigare statsrådet Margareta Winberg (S) skall enligt en intervju i Östersunds Posten göra comeback i politiken denna gång som ”kyrkopolitiker”. Comebacken skall ske i kyrkofullmäktigevalet i Östersunds församling.
Winberg säger: – Det är ett steg in i politiken, det ska bli spännande. Jag är inte troende, men de värderingar som kyrkan står för är bra och de vill jag gärna arbeta med. Hon utesluter inte att den politiska comebacken kan sträcka även till andra uppdrag, förutom kyrkofullmäktige.
Det hedrar henne att hon är ärlig men var går gränsen för socialdemokraternas övertagande av det evangeliskt-lutherska trossamfundet Svenska kyrkan? Många med mig har använt ordet ockupation och fått kritik ifrån (s) men jag har svårt att se att det är missvisande. Kyrkan står inte i första hand för värderingar, utan i första hand för en bekännelse, tron på Jesus Kristus som världens Frälsare.
Diakonen Inger Lindeskog Frimodig kyrka i Skara stift hade inne en bra artikel i senaste numret av Kyrkans tidning. Tyvärr så är rubriksättningen ifrån Kyrkans tidning missvisande, Kyrkan och politikerna behöver varandra. Det hon skriver är precis tvärtom. Fundera över denna formuleringen: Jag skulle vilja påstå att det är lättare att tillägna sig parlamentarisk skicklighet som nybliven förtroendevald än det är att som rutinerad politiker tillägna sig förtrogenhet med Svenska kyrkans tro och liv. Och – handen på hjärtat – vilket är viktigast?