Vilken är nästa stora fråga i Svenska kyrkan som kommer att skapa starka motsättningar? Jag tror tyvärr att det gäller frågan om synen på andra religioner och en framväxande synkretism. Gäller Jesus egna ord i Joh 14:6 även år 2011: Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. För de allra flesta kristna över hela världen är det en självklarhet att det är så. Men i Svenska kyrkan är det inte självklart längre. Under senaste tiden finns det flera tecken på detta.
Prästen och professorn Kajsa Ahlstrand intervjuas i Kyrkans Tidning nr 48, 2010 på Uppsalas stiftssida angående det dokument som Kyrkomötet beställt om religionsdialog. Hon pekar på olika förhållningssätt som har präglat och som präglar mötet med andra religiösa gemenskaper och menar att vi har lämnat ett strängt inklusivt tänkande där vi hävdar att dop och kristen tro är nödvändigt för människans frälsning. I stället
har vi rört oss mot tanken att Gud finns i fler sammanhang. Och kanske vi till och med är beredda att tänka att alla religioner – bortom vars och ens språkbruk – har samma mål. Så långt Ahlstrand
Ett konkret exempel är att Dalai lama skall medverka i en gudstjänst i Lunds domkyrka inbjuden av domprost Håkan Wihlemsson.
Jag är övertygad om att religionsdialog är nödvändigt av två orsaker:
1. För att kunna uppfylla missionsbefallningen måste vi möta våra medmänniskor av annan tro i dialog och samtal.
2. För att vi skall kunna leva i ett mångreligiöst samhälle i en global värld, måste vi ha kunskap om och visa respekt för människor med en annan trosbekännelse.
Men innebär det att vi skall fira gudstjänst tillsammans med människor som inte bekänner att Jesus Kristus är världens frälsare? Var går gränsen mellan synkretism (religionsblandning) och religionsdialog? Här tror jag att vi måste vara väldigt observanta.
För min, Frimodig kyrkas och en överväldigande majoritet av den världsvida Kyrkan så är gemensamma gudstjänster religionsblandning. I gudstjänsten bekänner vi tron på en treenig Gud, vi ber till honom, läser hans ord, tar emot hans heliga nattvard och förväntar oss ett evigt liv tillsammans honom. Kyrka kommer av det grekiska ordet kyriakon vilket betyder ”det som hör Herren till”. Buddistisk religion tillhör inte Herren. Den buddistiska tron leder inte heller till Herren enligt Kyrkans bekännelse.
Det finns en stor blåögdhet i dessa frågor. Domprost Wilhemsson menar att alla ser upp till Dalai lama och att han har ett stort symbolvärde. Men det är väl inget skäl för att en religiös icke kristen ledare skall medverka i en kristen gudstjänst? Vilken signal sänder detta och vilket symbolvärde ger det? Svaret jag kan se är att detta signalerar utåt att Svenska kyrkan håller på att ge upp tanken på att Jesus är enda vägen till Gud.
Frimodig kyrka skriver följande om religionsdialog i sin valplattform:
FRIMODIG KYRKA önskar se Svenska kyrkan bekänna att Jesus är Vägen, inte en väg bland många, och att Jesus är Sanningen, inte en sanning bland andra. Som en konsekvens av detta skall inte s.k. mångreligiösa ”gudstjänster” firas i Svenska kyrkans lokaler eller med hennes personal inblandade. Alla människor, oavsett religionstillhörighet, är lika mycket värda. Religionsdialog kan vara ett värdefullt verktyg i arbetet för att främja fred och försoning