Bloggposter på ämnet Nomineringsgrupper i Kyrkan:

Flyktingarbetet – Motion 1

Av Jan Erik Amilén den 18 August 2015 om: Flyktingarbete, Folkkyrka, Frimodig Kyrka, Levande församlingar, Organisation, Struktur

Frimodig kyrka har skrivit ett antal motioner till Kyrkomötet 2015. De presenteras här på bloggen.

Dag Sandahl skriver i en motion om Svenska kyrkans ansvar i flyktingmottagandet. Ladda ner motionen här. Ur motionen citeras valda delar:

Att den lokala församlingen ska ta ekonomiskt ansvar för flyktingmottagande har kyrkomötet inte sett vara rimligt. Det är inte heller rimligt att det ansvaret ligger på stiften, när somliga stift får ta ett större ansvar för flyktingmottagande än andra. På nationell nivå måste det finnas resurser som enkelt kan rekvireras när eller om församlingen engagerar sig i ett flyktingarbete.

När 5 miljoner kronor efter kyrkomötesbeslut fördelades denna försommar fick inga församlingar i de s k storstadsregionerna några bidrag och verksamhet som inte startat prioriterades. Stiften hade fått se förslagen till fördelning men inte underlag och tydligen inte involverats i processen för övrigt. Det betydde att församlingar som satsat resurser på flyktingarbete blev utan medan de som sa sig skola satsa, kunde få.

Det tycks knappast vara ett riktigt rättvist system.

För att komma tillrätta med detta föreslås 35 mkr för församlingarnas flyktingarbete samt att Kyrkostyrelsen ges i uppdrag att skapa ett system som säkerställer att församlingar enkelt kan få del av medel för flyktingarbete.

Motionen innebär samtidigt en fortsättning på Frimodig kyrkas årsmöte 2015 i Västerås, då temat var “Nya svenskar – en tillgång i Sverige och i kyrkan”. I ett föredrag redovisades flyktingarbetet i Björketorps församling.

Barmhärtigheten är ett krav. Främlingen finns hos oss. Men den insats Svenska kyrkans församlingar ska göra, får inte frita kommuner eller stat från deras ansvar för ett anständigt flyktingmottagande.

Hur Kyrkomötet tar emot förslaget i motionen får vi redovisa i höst.

 

 

VARFÖR SKA MAN ENGAGERA SIG I KYRKOPOLITIK?

Av Jan Erik Amilén den 28 January 2015 om: Dagens Frimodiga, Frimodig Kyrka, Ideellt arbete, Ledarskap, Medlemskap i Svenska kyrkan, Partipolitisering

Nedanstående artikel, ur SPT, publiceras med tillstånd av Bertil Murray, gruppledare för Frimodig kyrka i Kyrkomötet.

 

Är det meningsfullt eller meningslöst att engagera sig i kyrkopolitiken? Innebär ett sådant arbete att vi slösar bort våra krafter till ingen nytta? Går det att förändra kyrkan i den riktning vi önskar eller är det dömt att misslyckas? Har besluten på kyrkomötes- eller stiftsnivå alls någon avgörande betydelse för kyrkans framtid? Är beslutsstrukturen där och för den delen även i församlingar och pastorat av det slag att vi ska lägga oss i den och därmed legitimera den?

Själv är jag engagerad i Frimodig kyrka (FK) och den här artikeln är skriven utifrån det uppdrag jag har som ordförande i kyrkomötesgruppen. Det innebär inte att den som delar de värderingar som SPT står för med nödvändighet ska rösta på eller engagera sig för FK, det finns många goda krafter i andra nomineringsgrupper. Men när jag av SPT blivit ombedd att skriva ett inlägg i frågan om det meningsfulla med att engagera sig kyrkopolitiskt kan jag inte göra det med någon annan utgångspunkt än den jag själv har.

Ingen av oss som för FK:s räkning är invalda i kyrkomötet har kunnat undgå att brottas med de inledande frågorna ovan. De reaktioner vi möter från dem som sympatiserar med det vi innehållsligt står för är av skiftande slag. Om än den vanligaste är tacksamhet och stöd för det vi gör finns emellanåt också en tveksamhet till det meningsfulla och riktiga i arbetet. Ifrågasättandet kan leda till att man helt avstår från att rösta i kyrkovalet.

Valet 2013 innebar en liten tillbakagång för FK i kyrkomötet och det ska erkännas att detta var en besvikelse. Från tidigare 13 mandat minskade antalet med ett. (2005, det första året i kyrkomötet hade FK 7 mandat.) En fråga som snart inställer sig är om drygt 10 mandat är det maximala som FK kan räkna med. Med andra ord, svarar det antal röster FK fick vid de senaste två valen ungefär mot vad som finns av kyrkotillhöriga som delar våra värderingar? Svaret på den frågan är definitivt nej. Väljare som delar värderingarna har ändå av skilda skäl valt att rösta på andra grupper. Det finns också ledamöter i kyrkomötet som delar FK:s värderingar och bedömningar i åtskilliga frågor. Vid ett antal voteringar har det visat sig att minoriteten (som FK då kommit att tillhöra) utgör ungefär en tredjedel av ledamöterna. Givetvis gäller detta dock inte samtliga ärenden som avgörs. Ibland står FK betydligt mer ensamt, ibland röstar vi med majoriteten.

Bland de invändningar som kan resas mot det kyrkopolitiska engagemanget vill jag återge några av de oftast hörda.

De beslut som tas i kyrkomötet i avgörande frågor går inte att påverka till vår fördel. Till det är vår storlek för liten och strukturerna alltför cementerade. Lyssnar man med företrädare för de politiska partier som dominerar kyrkomötet, skulle de förmodligen bekräfta denna bild. De accepterar minoriteternas närvaro i kyrkomötet utifrån ett demokratiskt perspektiv, FK ger i någon mening legitimitet åt själva systemet. Den minoritet som SPT:s sympatisörer utgör har en tydlig plats i beslutsapparaten, men förväntas givetvis alltid vara just en minoritet och alltid förlora avgörande omröstningar. I den utsträckning frågorna debatteras tycks det från majoritetsföreträdare i vissa fall angeläget att mycket starkt ta avstånd från den trosövertygelse som präglar FK.

Den som engagerar sig kyrkopolitiskt kommer att korrumperas. För att nå blygsamma framgångar leds minoriteten till att kompromissa med sin egen övertygelse. Den som vill nå framgång i en fråga kan behöva ge med sig i en annan. För att alls ha någon möjlighet att vinna en omröstning krävs taktiskt spel. Eventuell framgång i en mindre väsentlig fråga kan göra oss blinda för att vi i avgörande frågor befinner oss på ständig organiserad eller oorganiserad reträtt. Därtill finns på det personliga planet kanske en längtan att bli upptagen i ”värmen”. Integriteten hos minoritetens företrädare blir satt på prov, ibland också möjligen ifrågasatt av dem som röstade in sina företrädare.

Genom att överhuvud taget kandidera och låta sig väljas in legitimerar FK och andra i beslutsorganen invalda ledamöter, som delar samma övertygelse, ett system som i grunden är felaktigt. Kyrkomötet i sin nuvarande form är en konstruktion som inte förtjänar stöd. De förhoppningar som av många sattes till relationsförändringen mellan kyrka och stat kom på skam. Förändringen innebar att de politiska partierna stärkte sitt grepp om kyrkan. Detta grepp kommer partierna inte att släppa så länge det finns någon möjlighet att kyrkans väckelserörelser skulle flytta fram sina positioner. Det kyrkopolitiska spelet kommer dessa rörelser aldrig att vinna.

De som engagerar sig i kyrkopolitiken slösar bort sina krafter till ingen eller ringa nytta, krafter som hellre borde användas på annat sätt. Mycket tid och energi går åt till att hålla den felkonstruerade beslutsapparaten igång. Hellre borde kraften ägnas åt områden där det verkligen går att påverka. I den lokala församlingen, i husförsamlingar och i skilda ”glödhärdar” sker det som har verklig betydelse i dag och inför framtiden. Att förvalta en struktur som ändå till slut kommer att rasa samman är meningslöst.

Även Frimodig kyrkas ledamöter i kyrkomötet har brottats med dessa invändningar. Skulle värdet av vår medverkan i kyrkomötet enbart avgöras av i vilken mån vi påverkat utgången av fattade beslut skulle vi sannolikt ge upp kampen. Skulle vi arbeta med ett kortsiktigt perspektiv (ge det en mandatperiod, svänger det inte då så lägger vi ner) skulle vi på samma sätt modlöst tvingas lämna arenan. Om personliga påhopp fick någon att ge upp skulle gruppen successivt ha decimerats och kanske utplånats. Men i stället är det kampvilja och glädje mitt i kyrkopolitiska motgångar som präglat gruppen. Jag vill därför återge några av de reflektioner som burit och bär oss i gruppen och som är skäl till att både fortsätta och fördjupa kyrkokampen. Också den som förs i våra beslutsorgan.

FK är inte ensamma om att kraftigt ifrågasätta nuvarande beslutsordning. Motståndet mot de politiska partiernas engagemang ökar långsamt. Desperationen över detta kan ibland märkas i partigrupperna. Grupper som kandiderar på andra typer av listor än de som har koppling till riksdagspartierna utmålas som elitistiska och farliga för kyrkan. Riksdagspartierna ses som en garant för att kyrkan ska vara fortsatt öppen och demokratisk. Samtidigt inser allt fler att den enorma apparat som kyrkoval och kyrkomöte utgör blivit orimlig. Svenska kyrkan kan inte fortsätta hävda att beslutsapparaten helst ska vara en spegling av riksdag, landsting och kommun. Partiernas ogenerade försök att driva riksdagsfrågor i kyrkomötet måste på allt sätt motarbetas.

Om Svenska kyrkan alls kommer att finnas kvar om ett par generationer kommer förutsättningarna att vara mycket annorlunda. Det är osannolikt att beslutsfunktionerna då skulle likna dagens. Medlemstalet och de ekonomiska förutsättningarna kommer att vara helt annorlunda. Utgångspunkten för valen kommer att vara den lokala nivån (och möjligen stiftet) och därifrån kommer representanterna att väljas till någon form av kyrkomöte. Kyrkomötet kommer att ha en annan storlek och andra arbetsformer. Men detta medför på inget sätt med någon automatik att de

beslut som fattas blir bättre för kyrkan eller i högre utsträckning speglar Frimodig kyrkas värderingar. Idén med demokratin är att skilda synsätt ska ges utrymme och brottas med varandra. Om de värden och den tro som FK står för alls ska få genomslag, behöver det finnas människor som står för dem i våra beslutsorgan också i framtiden. Genom FK:s arbete inskolas våra sympatisörer till att ta ett ansvar också för beslutsfattandet i kyrkan. Skulle detta engagemang brytas blir vägen lång att åter bygga upp kompetensen. Två generationer känns som mycket utdragen tid men sannolikt kommer förändringarna i strukturen långt tidigare. Med nuvarande förändringstakt blir Svenska kyrkan en ”minoritetskyrka” med under 50 % tillhöriga om 10 – 15 år.

Det som sker i församlingarna, antingen det handlar om territoriella sådana eller om husförsamlingar av skilda slag, kan understödjas eller motarbetas av kyrkomöte och stiftsnivå. De avgöranden som fattas av dessa beslutsorgan är inte betydelselösa för församlingens förutsättningar. Vi tror ju också på en episkopal kyrka, inte på en kongregationalistisk sådan, där varje församling går sin egen väg. Vi har ett medansvar att verka för att kyrkan, också som stift och nationell enhet står upp för den tro som är hennes i enlighet med bibel, tradition och bekännelse.

I relation till såväl inomkyrkliga väckelser som till andra kyrkor har det betydelse att det finns en grupp (om än oftast nedröstad minoritet) som bärs av en annan övertygelse än den som kommer till uttryck genom kyrkomötets majoritet. Det kyrkopolitiska arbetet är inte det viktigaste uttrycket för vår tro och vårt engagemang men det är heller inte oviktigt. Det har betydelse att vi offentligt, också i kyrkomötet, står upp för det som är vår tro.

Som redan uttryckts finns företrädare för samma tro och värderingar också i andra grupper. Dessa befinner sig många gånger i en mer utsatt ställning än vad FK:s ledamöter gör. Inom Frimodig kyrka får vi, när vi möts som grupp, möjligheten att ge uttryck för vår frustration eller vår sorg. Vi kan samtidigt tillsammans lägga upp hur kampen ska drivas i skilda frågor, och ta till vara vars och ens alldeles särskilda gåvor. Inför gruppen behöver vi inte vara rädda för att vi är avvikare. Vi känner varandras stöd och bärs av varandras böner. Vi påminner varandra om den tro vi delar med större delen av den världsvida kristenheten. Därför kan vi också i någon mån agera vindskydd åt dem som är mer utsatta. Genom att vi som grupp står för det som annars mer bärs av individer, kan vi kosta på oss att ta emot en del av stormen när den bryter lös. Om andra därigenom får det minsta lilla beskydd att vara trogna sin övertygelse så är det i sig en god sak.

Åtskilliga förtroendevalda som i kyrkosynsfrågor röstar annorlunda än FK har ringa personlig erfarenhet av väckelserörelsernas betydelse för Svenska kyrkan. De kan uppfatta teologiska debatter som svårbegripliga och möjligen oväsentliga. Genom den politiska strukturen i kyrkomötet kommer de inom sin respektive nomineringsgrupp att få sin personliga uppfattning bekräftad, också genom de präster med läroansvar som finns representerade i gruppen. Det är viktigt att det i plenardebatten blir tydligt att kyrkans präster också argumenterar på annat sätt än det som de annars möter. Om FK:s röst skulle tystna tillsammans med deras som delar samma tro och övertygelse, skulle vi svika dem som behöver få sin egen tro och uppfattning prövad. Rösten från väckelsen får aldrig tystna i kyrkan. Att dessa förtroendevalda, som kämpar mot en del av det vi står för, får möta oss som levande människor av kött och blod kan i sig vara en god sak. Kanske kan några av nidbilderna rättas till runt en fika på dagen eller en öl på kvällen.

För Frimodig kyrka har på ett alldeles särskilt sätt också frågan om försoning mellan företrädare för skilda övertygelser kommit i förgrunden. I kyrkomötesgruppen är det tydligt att vi kommer från

många skilda sammanhang. Den inomkyrkliga väckelsen är långt ifrån enhetlig och gruppen långt ifrån konform. I vissa frågor tänker vi verkligen olika. Men vi har valt att driva arbetet tillsammans. Och vi har valt att leva i respekt för att det finns skilda övertygelser. Vi drivs inte av tanken att vi ska övertyga varandra i gruppen till dess att alla tänker lika. Men vi känner hos varandra igen viljan att söka Guds väg i våra egna och i kyrkans liv, och vi vill i detta gå tillsammans och bära varandra. I gruppen kan vi trösta varandra när vi blir tilltygade i debatten. Vi kan också tillsammans reflektera över och forma en strategi kring inom vilka områden vi ska driva en fråga hela vägen.  Andra gånger tycks det klokare att försöka nå ett samförstånd med andra grupper eller att helt enkelt släppa frågan och åtminstone för ett tag inte ödsla mer krafter på den.

Men finns det till slut någon fråga där Frimodig kyrka som Frimodig kyrka drivit och påverkat utgången av? Ja, även om det mer tillhör undantagen. Länge uppfattades det som omöjligt av kyrkomötets majoritet att bifalla en motion med FK som upphov. Eftersom man ändå sett att vissa förslag verkligen var kloka och behjärtansvärda har detta vanligen lösts på annat sätt. Antingen har man avslagit motionen ifråga men med anledning av motionen föreslagit något likartat men inte identiskt. Eller så har man avslagit motionen men något år senare från en annan grupp motionerat i samma fråga, en motion som då eventuellt kunnat bifallas. Eller så har man avslagit något som sedan ändå visat sig ha genomförts av Kyrkokansliet. Det är inte avgörande.  Vi kan aldrig upphöra att vilja kyrkan väl. Och allt som går i rätt riktning är värt vår tacksamhet oavsett vem som får äran för arbetet.

Några menar att Svenska kyrkan inte längre förmår fullfölja Jesu uppdrag till henne att vara evangeliets bärare som Kyrka i Sverige. De kan inte längre se det som rätt att bli kvar i samfundet. De som kommer till denna slutsats har skäl för sin övertygelse och ska respekteras i det ställningstagande de gör. Men för alla som väljer att stanna kvar i Svenska kyrkan finns utmaningen att också kämpa för det som vi tror på. Återigen, det kyrkopolitiska engagemanget är inte det viktigaste av allt men sannerligen inte heller oviktigt. I det arbetet behövs alla goda krafter.

 

Bertil Murray

Präst, Uppsala stift,  gruppledare för Frimodig kyrka i kyrkomötet.

Gör om Kyrkomötet i grunden

Av Jan Erik Amilén den 4 December 2014 om: Arbetsmiljö, Frimodig Kyrka, Kyrkans tidning, Kyrkomötet, Organisation

Debattartikel i Kyrkans tidning (2014-12-04) av Dan Sarkar, ledamot i Kyrkomötet för Frimodig kyrka. Artikeln i sin helhet kan du läsa här på bloggen:

 

Dagens arbetsformer för kyrkomötet är ohållbara. De måste förändras.

Årets kyrkomöte är slut. Så är också ledamöterna. Trots ett som vanligt mycket väl organiserat kyrkomöte fungerar inte den nuvarande arbetsordningen. 14 timmars arbetsdagar är inte optimalt: diskussionsviljan blir lidande (därmed vingklipps den demokratiska processen) när ärendelistan aldrig verkar ta slut och tiden för social samvaro blir minimal (vilket minskar tillfällena för samtal mellan grupper och människor av olika åsikter). När talartiderna blir så korta att ståndpunkter måste framföras utan grundligt argumenterande, går jag miste om chansen att få pröva mina argument mot andras argument och därmed kanske tvingas ändra åsikt. Trots ett skickligt presidium som gjorde det bästa av en omöjlig situation går det inte att bortse från att kyrkomötets arbetsformer måste ses över.

Och ändå är de yttre formerna inte det värsta. Frustrationen är stor hos både ledamöter och biskopar över att så mycket av kyrkomötets tid i år gick åt till att debattera riksdagspolitiska frågor: vi hade många och långa debatter om försvarspolitik, utrikespolitik, migrationspolitik och miljöpolitik. Viktiga debatter – men i fel forum. När kyrkomötet inte orkar diskutera kyrkans kärnfrågor (eftersom klockan närmar sig midnatt) för att frågor som handlar om trons konsekvenser lagt beslag på den piggaste tiden, har det fått många att upprört konstatera att detta är oacceptabelt. Det räcker inte att se över arbetsformerna: kyrkomötet måste göras om i grunden.

Vad kan då göras? Det finns många förslag bland ledamöterna kring hur kyrkomötet kan utformas. Som exempel kan nämnas:

  • Frågeinstitutet återinförs tillsammans med en möjlighet för ÄB att presentera läget i ett ”state of the nation”-tal som följs av spännande debatt. Förutom att man slipper utskottsberedning av frågor som egentligen inte hade behövt vara motioner, men som nu inte har någon annanstans att ta vägen, blir det gott om tid för ideologidiskussion, utvärderingsanalys och framtidstänkande. Det är ju just i meningsutbyten mellan människor som inte tycker likadant som nya tankar har en tendens att uppstå. Har vi egentligen råd att vara utan ett sådant forum i kyrkomötet?
  • Presidiet får fastställa en prioriteringsordning bland utskottsbetänkandena: det som inte med självklarhet hör till kyrkomötets centrala uppdrag hänskjuts till sämre debattid. Frågor som egentligen inte är kyrkomötets bord utan skall behandlas på stifts- eller församlingsnivå eller kanske ägs av riksdagen får därmed inte onödigt stort utrymme, även om varje motion också i fortsättningen skall tas på allvar.
  • Kyrkomötet sammanträder högst vartannat år, men då under längre tid. Naturligtvis behöver man hitta former för beviljande av ansvarsfrihet och andra formalia som måste tas upp årligen, men de tunga kyrkliga frågorna får härigenom gott om tid att analyseras, debatteras och funderas över. Historiskt sett är det ingen självklarhet att kyrkomötet måste sammanträda årligen.
  • Visserligen går både kyrkans och samhällets utveckling nu så snabbt att det är befogat med relativt täta kyrkomöten, men väldigt få beslut på kyrkomötesnivå är av så brådskande karaktär att de inte kan vänta ett eller flera år.
  • Motionsrätt högst vartannat kyrkomöte och däremellan gott om tid för demokratins grundförutsättningar: samtal och diskussion. Många av de senaste årens stora beslut hade behövt ännu grundligare genomlysningar (till exempel strukturutredningens församlingsbegrepp, kontraktets ställning och prostarnas roll) eller tid för de ekumeniska konsultationer vi förbundit oss att genomföra (till exempel innan äktenskapsbeslutet).
  • Efter att motioner lagts och reciter lästs drar sig kyrkomötet tillbaka för ett par dagars retreat i bön om Andens ledning innan samtalet, diskussionerna och beslutsfattandet börjar. Om debatter är demokratins livsluft är ju bön och reflektion kyrkans livsluft. Vi kan hämta mycket inspiration från andra kyrkors rika andliga fåror också när det gäller att utforma något så prosaiskt som ett kyrkomöte.Det finns naturligtvis för- och nackdelar med alla former. Men dagens arbetsformer är ohållbara och måste förändras. Och som en förberedelse inför jubileet 2017 borde vi också passa på att reformera kyrkomötets insida.

Dan Sarkar
Frimodig Kyrka, FK
Komminister i Broby-Emmislövs församling

Kristna i Mellanöstern, Motion 2014:035

Av Jan Erik Amilén den 22 November 2014 om: Ekumenik, POSK, Religionsdialog, Systerkyrkor i världen

Situationen för kristna i Mellanöstern engagerar! I denna motion, undertecknad av Anders Roos (POSK) m.fl., däribland Bertil Murray (FK) och Berth Löndahl (FK), märks ett starkt engagemang. Du kan läsa hela motionen här.

Även motion 65 och motion 84 handlar om kristnas situation i Mellanöstern. De tre motionerna bereddes tillsammans i Ekumenikutskottet, här.

Som ett resultat av arbetet med motionerna beslöt Kyrkomötet att göra ett uttalande, nedan:

Kyrkomötets uttalande: 

En humanitär katastrof utspelar sig i Mellanöstern. Miljoner människor befinner sig på flykt från inbördeskriget i Syrien och från den Islamiska statens (IS) brutala framfart i Irak och Syrien.

Vi ser en skoningslös förföljelse av religiösa minoriteter och de urgamla kristna församlingarna i Irak står inför utplåning. Skolor, sjukhus och bostäder har blivit till ruiner på många håll.

Våldet och förstörelsen har dramatiskt försämrat utsikterna för en varaktig fredlig utveckling i hela regionen.

Läget är så alarmerande att det krävs extraordinära insatser från FN och dess medlemsstater för att skydda människors liv, välbefinnande och religionsfrihet i Mellanöstern.

De mänskliga fri- och rättigheter som världssamfundet har enats kring måste försvaras.

Denna katastrof leder också till att några av de drabbade kommer till Sverige.

Som enskilda, som kyrka och som samhälle har vi ett uppdrag att efter bästa förmåga välkomna dem som tvingats fly och att i förbön och omsorg ge dem hopp om att det är möjligt att åter leva tryggt och åtnjuta de mänskliga rättigheter var och en har.

Kyrkomötet har idag beslutat:

  • om extra resurser för arbetet i Mellanöstern.
    Situationen  i Mellanöstern är mycket allvarlig och Kyrkomötet gav kyrkostyrelsen i uppdrag att avsätta extra resurser för det arbete Svenska kyrkan stöder i Mellanöstern.
  • att uppmana Svenska kyrkans stift att fortsätta reflektion och samtal med företrädare för judisk tro.
    Kyrkomötet beslutade att kyrkostyrelsen bör uppmana stiften att aktivt använda samtalsdokumentet Guds vägar. Guds vägar är ett inomkyrkligt dokument till stöd för Svenska kyrkans fortsatta reflektion och samtal med företrädare för judisk tro och bekännelse.

 

Vi konstaterar att en inte obetydlig del av dem som flyr krig och oroligheter i t.ex. Syrien och Irak, och som kommer till vårt land, är förföljda kristna.

Beslutet i Kyrkomötet avslog motion 35, men indirekt kan punkten 1 (i slutet av uttalandet) tolkas som ett stöd till den del som anges i motionens andra förslag.

 

 

Definiera “rikstäckande verksamhet”, Motion 2014:024

Av Jan Erik Amilén den 22 November 2014 om: Gudstjänst, Kyrkomötet, Levande församlingar, POSK

Motion av Dan Sarkar (FK) och Anders Roos (POSK). En av tre motioner som undertecknats av FK/POSK tillsammans.

I spåren av församlingssammanslagningarna (enl Strukturutredningen) ökar ofta avståndet till söndagens huvudgudstjänst. Dan och Anders skriver:

Borde det inte finnas någon sorts miniminivå, till exempel en gräns för hur stort avståndet till närmaste regelbundna gudstjänstmöjlighet får bli för en viss procent av församlingsborna för att vi fortfarande ska kunna kalla vår verksamhet rikstäckande? Läs hela motionen här.

Det kan man ju tycka!

Beredningen (och även Kyrkomötet) kommer fram till beslutet att motionen ska avslås:

Kyrkorättsutskottet konstaterar att ett tydliggörande av innebörden av begreppet “rikstäckande verksamhet” är en nödvändig del av den pågående utredningen om Svenska kyrkans fastighetshantering och utjämningssystem. Det är således inte angeläget att i dagsläget ålägga också kyrkostyrelsen att närmare definiera begreppet.

Motionen avslogs alltså. Men begreppet “rikstäckande verksamhet” kommer ändå att definieras (dock inte av kyrkostyrelsen)!

Så bra! Bra tänkt, i alla fall!

Frimodig kyrkas ledamöter är mycket aktiva!

Av Jan Erik Amilén den 22 November 2014 om: Frimodig Kyrka, Kyrkomötes-TV, Kyrkomötet, POSK

Årets kyrkomötesvecka är till ända. Dags att sammanfatta.

Frimodig kyrkas ledamöter hör till de allra mest aktiva i Kyrkomötet. Hela 20 motioner har undertecknats av ledamöter från Frimodig kyrka. Ibland med en undertecknare, ibland två eller flera. Tre av dessa motioner har lagts tillsammans med ledamöter från POSK, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, medan 17 är helt våra “egna”. Samtliga 109 motioner återfinner du på Svenska kyrkans hemsida.

Att Frimodig kyrkas ledamöter är flitiga motionärer i Kyrkomötet är ingen nyhet. Så har det varit hela tiden, ända sedan Frimodig kyrka valdes in första gången (2005). I år lades totalt fram 109 motioner, varav alltså 20 från just Frimodig kyrka. Det betyder att 18 % av motionerna kom från vår nomineringsgrupp med cirka 5% av ledamöterna.

Dessutom visas stor aktivitet, kompetens och engagemang i utskottsarbetet och ifrån talarstolen vid beslutsprocessen. Den som var intresserad kunde via webb-TV följa årets Kyrkomöte. Gör gärna det du också! Sändningarna ligger fortfarande på nätet.

 

Medlemmar som bär på ett uppslag till motionsämne får gärna lämna detta till kyrkomötesgruppens gruppledare Bertil Murray. Kanske kan dina tankar utvecklas till en ny motion.

 

Vi kommer i kommande blogginlägg att redovisa årets motioner.

Vi vill på detta sätt uppmuntra våra 12 ledamöter och tacka för goda insatser i Kyrkomötet 2014.

Rapport från provvalet i Hässleholm

Av Anna Sophia Bonde den 7 February 2014 om: Biskopsmötet, Efterföljelse, Frimodig Kyrka

UPPDATERING: På förekommen anledning behöver syftet med det här inlägget förtydligas. Inlägget innehåller Anna Sophia Bondes, som är Frimodig kyrkas representant i Stiftsstyrelsen i Lunds stift, personliga rapport och plädering från provvalet inför biskopsvalet. Frimodig kyrka som nomineringsgrupp har ingen gemensam hållning i valet. Om du skulle vilja ha din plädering från provvalet publicerad, är du mycket välkommen att höra av dig till webmaster@frimodigkyrka.se.

Idag, fredag 7 februari A.D 2014 var det provval inför biskopsvalet till Lunds stift. Nära tusen personer – präster, diakoner och förtroendevalda – samlades i Q-polen i Hässleholm för att lyssna till pläderingar och lägga sin röst. Jag och fyra med mig talade för Anders O Johansson, kyrkoherde i Broby-Emmislöv och kontraktsprost i Östra Göinge, tillika FK-man. Här följer mitt inlägg, som dock i denna form är något längre än de tre minuter varje talare fick till sitt förfogande.

Jag vill idag plädera för Anders O Johansson, kyrkoherde i Broby och kontraktsprost i Ö Göinge och det finns flera skäl till detta.

Först vill jag börja med det allra viktigaste: där vi är många som pratar har Anders länge (snart 25 år) och hängivet arbetat för att utvidga Guds rike i Broby. Detta visar sig i gudstjänsterna, varje söndag kommer till Broby kyrka mellan 100 och 200 personer, en brokig samling. En annan präst i församlingen, Dan Sarkar, beskriver det såhär:

Ett åttiotal helsvenskar, fyra tyskor, en kvinna från England, en kvinna från Ukraina, en man från Österrike, en libanesisk man, en albansk man, ett par från Etiopien, en kvinna från Zambia (kyrkvärd), en ensamstående kvinna med dotter från Nigeria, en dansk kvinna (diakon), en man från Afghanistan, någon med finskt påbrå och jag som är halvindier… Mängder av nationer, men vid nattvardsbordet ett rike!

Arbetslösa och direktörer, sjuka och läkare, unga och gamla, män och kvinnor, sörjande och glada, rullatorer och barnvagnar, helade själar i trasiga kläder och trasiga själar i hela kläder… Mängder av människor, men i Kristus är vi ett!

Sökare och finnare, andliga resar och de som ute på en andlig resa… Olika långt komna, men Jesus är Vägen.

Det visar sig också i trakten i stort. Anders har, både personligen och som kyrklig ledare, gått i Jesu fotspår till de människor som behöver se Guds kärlek i sitt liv. Till flyktingar, asylsökande, arbetslösa. För att nämna två projekt: Allt är Möjligt-verkstaden  som startades 1992 för arbetslösa och långtidssjukskrivna, i samarbete med kommun och Arbetsförmedlingen. AOJ ledde den under 12 år och är nu ordf. Den sysselsätter idag mellan 50-80 personer som är i utanförskap. Många har kommit tillbaka till studier och yrkesliv.

Vänskap i Broby, ett projekt för att integrera asylsökande – män, kvinnor och barn – i samhälle och församling.

AOJ har också varit drivande i det som kommit att bli ett stiftsprojekt, inspirerat av Church of Englands Fresh Expressions. Detta handlar om hur kyrkan idag ska kunna å ena sidan ”reparera gamla broar”, till de gamla medlemmar som kanske inte längre förväntar sig så mycket av kyrkan, och ”bygga nya broar”, vara kyrka på nya sätt, i nya miljöer – men med samma Jesu hjärta.

Anders har genom sitt goda ledarskap visat både hur en församling kan växa och bli en levande gemenskap där många får tillfälle att upptäcka och utveckla sina gåvor OCH hur församlingen sedan blir till välsignelse i omgivningen.  Han är en förebild för mig eftersom han i sin tjänst visar hur man kan vara lärjunge till Jesus idag i Svenska kyrkan, så att det märks och känns och gör skillnad i människors liv.

Anders har sagt: Bygger församling gör vi tillsammans, frivilliga, förtroendevalda och anställda. Det finns många tankar idag kring vad kyrkan ska syssla med, hur kyrkan ska nå ut och så vidare. Det kan verka så knepigt och svårt, som om Guds Ande inte längre vore verksam ibland oss. Församlingslivet i Broby inspirerar och påminner mig om att när kyrkan vet vem som är hennes centrum, då är det också väldigt mycket annat som faller på plats. Då är det Herren som bygger huset och då blir arbetarnas möda inte förgäves.

Resultatet av valet visade att Anders O Johansson fick 8% av rösterna och därmed går vidare till nästa omgång, en hearing, också den i Hässleholm, 7 mars. Låt oss be om Den Helige Andes vishet och beskydd över Anders.

Anna Sophia Bonde

En levande kyrka utan partipolitik

Av Jan-Anders Ekelund den 13 September 2013 om: Frimodig Kyrka, Nomineringsgrupper i Kyrkan, Partipolitisering, Struktur

I dagens Hallands Nyheter hade jag inne en debattartikel med rubriken “Vi vill se en levande kyrka utan partipolitik”.  Det kan knappats ha undgått någon som följer kyrkovalet att Frimodig kyrka tar avstånd ifrån partipolitiseringen av kyrkan.  Någon tycker kanske att vi trots allt är på rätt väg,  nu är det ju enbart socialdemokraterna, sverigedemokraterna och centern som officiellt ställer upp i kyrkovalet. De andra partierna har tonat ned sitt engagemang och låter “fristående” grupper sköta kyrkovalet men partiets namn är ändå med i namnet på nomineringsgruppen. Typ Vänstern i Svenska kyrkan, Miljöpartister i Svk, Krisdemokrater i Svk, Fria liberaler i Svk o.s.v.

Det finns en grupp som kallar sig för Borgerligt alternativ. Lite konstigt namn kan tyckas, borgerligt,  för en kyrklig grupp.  Denna grupp är de Nya moderaternas gruppering i kyrkan. Representanter för gruppen har sagt till mig att man inte har någon koppling till partiet längre. Men  moderaternas partisekreterares Kent Persson skriver i senaste nyhetsbrevet till alla moderatmedlemmar:   På söndag den 15 september är det kyrkoval. Om du som är medlem i Svenska kyrkan avser att rösta i kyrkovalet så kan Borgerligt alternativ vara något för dig!  

Inte nog med detta. Ifall en väljare skriver moderaterna på en valsedel då tillfaller den Borgerligt alternativ. På posks blogg kan man läsa:

“När moderaterna beslutade sig för att som parti inte ställa upp i kyrkovalet så bildade man inte en ny grupp. Man ändrade bara namnet på den redan existerande gruppen. Alltså är det bara moderaterna som har bytt namn och inte en ny obunden grupp.

Därför har valkanslierna beslutat att när man gör sammanräkningen och någon har skrivit Moderaterna (för hand, det kommer ju inte att finnas några tryckta valsedlar med detta namn) så ska dessa tillfalla Borgerligt alternativ. Eftersom det rent tekniskt är samma grupp.

På samma sätt som man valt att tilldela en handskriven röst på Folkpartiet till FiSK (Fria liberaler i Svenska kyrkan), en handskriven röst på Vänsterpartiet till ViSK (Vänstern i Svenska kyrkan) och så vidare.”

Där försvann alla illusioner om partipolitisk obundenhet. När kan vi få en kyrka utan partipolitik? Vi är många som längtar. Våra ekumeniska partners undrar också. Alla goda idéer har dock tiden för sig. I framtiden kommer den period under vilken Svenska kyrkan styrdes av politiska partier att anses vara en kort parentes. Det enda som kan hindra det är att Jesus kommer tillbaka innan.

Läs gärna Elisabeth Sandlund i tidningen Dagen. Elisabeth är aktiv i St Clara kyrka i Stockholm. I Dagen finns också en artikel av vårt folk i Linköpings stift, Kjell O Lejon och Marie Johansson.

Här följer min artikel i Hallands Nyheter.
(more…)

Är Frimodig kyrka en del av den kristna högern?

Av Gabriel Fjellander den 10 September 2013 om: Äktenskapet, Ämbetsfrågan, Jesus, Kulturdebatt, Nomineringsgrupper i Kyrkan, Partipolitisering

Är Frimodig kyrka en del av den kristna högern? Frågan dyker upp då och då på sociala medier och jag hoppas kunna reda ut den lite i det här blogginlägget.

Så sent som idag menade twitter-aliaset @jessicaschedvin att så var fallet och skrev att vi i Frimodig kyrka ”indirekt stödjer deras [den kristna högerns] åsikter” och skrev: ”Men berätta då vad du tycker: Är ni konservativa? Vad tycker ni om homosexuellas rättigheter? Abort? Kyrkans roll?”

Jag lånar in Wikipedias definition på vad Kristen höger är för något:

Den kristna högern är en beteckning på den kristet värdekonservativa politiska strömning som förekommer i USA, som ofta har allmänkonservativa inslag utan kristen grund, exempelvis av patriotism. Begreppet används ofta i förolämpande eller kritisk mening, och har i överförd bemärkelse – och i nedsättande syfte – också kommit att användas om europeiska kristdemokratiska partier.

Jag uppfattar, liksom Wikipedia-artikeln, att epitetet Kristen höger är ett nedsättande epitet, en kategori som man försöker placera in meningsmotståndare i. Den kännetecknas av både värdekonservatism och en politisk konservatism i hur staten ska styras och organiseras. I värdekonservatismen ingår ofta ett motstånd mot homosexuell familjebildning och aborter; i den politiska konservatismen ingår ofta en kritik mot välfärdsstaten, en önskan om att staten ska vara så liten som möjligt. Jag uppfattar att Kristen höger (i alla fall i USA) också ofta förknippas med en skepsis mot klimatförändringar och att få företrädare för den kristna högern menar att klassamhället bör bekämpas eller att könsmaktsordningen existerar.

Om man då gör en jämförelse mellan Frimodig kyrka och denna beskrivning av den kristna högern så uppstår vissa likheter, men som jag ser det flest skillnader. Vi i Frimodig kyrka är inom vissa frågor teologiskt konservativa, och det är något annat än att vara allmänkonservativ eller värdekonservativ. Vi delar vissa åsikter med värdekonservatismen, t.ex. frågan om homosexuella äktenskap där vi menar att det kristna äktenskapet är till för heterosexuella par, enligt Jesus undervisning. Dock har vi ingen åsikt om det juridiska äktenskapet, eller om huruvida homosexuella par, eller för den delen polyamorösa, ska särbehandlas i äktenskapsbalken i Sveriges lag, vi har bara åsikter om det kyrkliga äktenskapet och de är olika saker.

Vidare har Frimodig kyrka ingen åsikt om välfärdsstaten och vi är inte s.k. klimatskeptiker, såhär står det i vår valplattform:

I Svenska kyrkans uppdrag ingår att visa på den kristna förvaltarskapstanken gentemot skapelsen. Därför vill Frimodig kyrka att Svenska kyrkans arbete – lokalt, nationellt och internationellt – ska präglas av hänsyn till klimat och hållbar utveckling.

Vi har ingen samlad hållning om aborter och vi är inte patrioter. Flera av våra ledande företrädare har aktivt deltagit i aktioner för att gömma flyktingar och blockera flyktingdeportationer, sådana aktioner förknippas inte vanligen med Kristen höger. Vi förnekar inte vare sig klasskillnader eller könsmaktsordningen, det menar vi är allmänpolitiska frågor som våra medlemmar och sympatisörer får dra egna slutsatser om och rösta därefter i de allmänna valen.

Det starkaste argumentet mot att vi skulle vara en del av den Kristna högern är att vi inte är en allmänpolitisk rörelse, som den kristna högern är. Frimodig kyrka håller sig enbart inom kyrkopolitiken och går, till skillnad från Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna, inte över linjen mellan det kyrkopolitiska och det allmänpolitiska. Det tycker vi är viktigt. I Frimodig kyrka samlas medlemmar från alla riksdagspartier, den partipolitiska tillhörigheten är oviktigt för oss. Vi har en kyrkopolitisk valplattform som alla våra kandidater ställer upp på, det är det viktiga.

Det är sant att det i Frimodig kyrka finns de som omfattar alla de åsikter som redovisas ovan, men det är lika sant att det finns många som har rakt motsatt hållning. Att försöka placera in oss på en allmänpolitisk skala, och kalla oss t.ex. Kristen höger, låter sig inte göras.

Är du av en annan åsikt? Håller du inte med om min definition av Kristen höger eller tycker du jag angriper frågan från fel håll? Kommentera gärna!

Socialdemokraterna hjälper Sverigedemokraterna

Av Jan-Anders Ekelund den 7 September 2013 om: Partipolitisering, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna

I dag på Facebook kunde jag läsa om en händelse som Frimodig kyrkas ordförande i Göteborgs stift Tord Nordblom varit med om hemma i Ytterby utanför ICA.  Tord är sedan flera år tillbaks präst i Ytterby församling. Han är också känd för att jobba aktivt med att ta hand om flyktingar.

Läs hans korta berättelse om hur Socialdemokraterna går till väga i kyrkovalskampanjen. Alla medel verkar tillåtna för att  behålla makten över trossamfundet Svenska kyrkan. Den 15 september skall också, enligt Stefan Löfven, vara första steget mot regimskifte i Sverige.

Tord skriver:

Kan det bli värre? Nu får nog SD hjälp av S i kyrkovalet !! Idag när vi var på ICA och handlade stod det en man utanför affären och delade ut valmaterial för sossarna. Han uppmanade ivrigt alla att gå och rösta i kyrkovalet. Jag gick fram till honom och undrade stillsamt om han var intresserad av kyrkan. Jag kände ju inte igen honom trots att jag är präst i församlingen. Döm om min förvåning när han då svarade “Nej, jag går aldrig i kyrkan. Jag är muslim” “Tycker du då inte att det är lite märkligt att du som muslim står här och uppmanar folk att rösta i kyrkovalet om du inte själv ens är intresserad av den kristna kyrkan” Det tyckte han inte, han var ju engagerad i S.

Alla som känner mig, vet att jag inte har något emot muslimer. Jag har tagit strid för att skydda många av dem från orättfärdig behandling i det här landet. Men när muslimer, som inte är medlemmar i Svenska kyrkan, står och delar ut valinformation och uppmanar folk att rösta på S i kyrkovalet, då förstår jag mycket väl att folk blir arga – och i ren protest kanske lägger sin röst på SD i stället.
Vi måste få ett slut på det partipolitiska gisslet i Svenska kyrkan. Rösta Frimodigt.