Bloggposter på ämnet Svenska kyrkans lära:

Svenska Kyrkans syn på abort och oföddas människovärde – Motion 9

Av Jan Erik Amilén den 19 August 2015 om: Barn och ungdomar, Bibeln, Dagens Frimodiga, Frimodig Kyrka, Svenska kyrkans lära

Nasrin Sjögren är mycket engagerad i frågor som rör abortfrågor, på olika sätt. Till Kyrkomötet 2015 skriver hon en mycket välskriven och intressant motion som du kan ladda ner här.

Den långa motionstexten motiverar motionen genom fyra avsnitt:

1. Bibeln och kyrkohistorien

2. De mänskliga rättigheterna

3. Den tidiga feminismen

4. Vetenskapen

 

Förslaget till beslut:

Nasrin yrkar på att:

a. Kyrkomötet beslutar att Svenska Kyrkan tar tydlig ställning för att abortfrågan handlar om “två skyddsvärda individer” och att man tar avstånd från talet om “ett liv i vardande”, då detta innebär ett relativiserande av människovärdet.

b. Kyrkomötet beslutar att Svenska Kyrkan tillsätter en teologisk kommitté för att utifrån Bibeln och 2000 års kyrkohistoria utforma en konsekvent teologi för alla människors fulla människovärde, med särskilt fokus på abort och ofödda människors värde.

c. Kyrkomötet beslutar att Svenska Kyrkan tillsätter en kommitté för att undersöka möjligheterna att mer aktivt bidra till att minska antalet aborter i Sverige, exempelvis genom att stödja kvinnor i krisgraviditeter.

 

 

Det blir säkert en spännande debatt i Kyrkomötet. Beslutet kommer att redovisas i höst.

 

Kyrkohandboksarbetet – Motion 5

Av Jan Erik Amilén den 19 August 2015 om: Dagens Frimodiga, Frimodig Kyrka, Kyrkohandboken, Ledarskap, Levande församlingar, Medlemskap i Svenska kyrkan, Svenska kyrkans lära

Dag Sandahl lyfter frågan om den öppna kritiken som förekommer i arbetet med ny kyrkohandbok i en motion till Kyrkomötet 2015. Motionen kan du läsa i sin helhet här.

Motionen sammanfattas:

Dag skriver att det borde vara möjligt att parallellt med handboksarbetet ta vara på möjligheten att i församlingarna arbeta med grundfrågan vad Gud gör och vad vi gör när vi firar gudstjänst. Vad handlar gudstjänsten om och vad går den ut på? Hur gestaltas detta? Utan ett sådant grundläggande gudstjänstmedvetande i församlingarna spelar ett handboksarbete inte så stor roll.

En tillitsskapande medvetandeprocess gäller alla församlingar, inte bara de som svarar på handboksremiss. Församlingarna behöver därför få tillgång till material för studier och samtal – och det kan låta sig göras rätt enkelt för vad det handlar om är närmast ur gudstjänstmaterial de senaste decennierna hämta fram något som kan fungera för studiearbete om grundläggande liturgiska frågor. Här är en möjlighet för präster och kyrkomusiker att ta konstruktivt ansvar för en dialog om gudstjänsten i anledning av kyrkohandboksarbetet.

Motionens förslag är formulerat så att Kyrkomötet borde besluta att uppdra åt Kyrkostyrelsen att skyndsamt ta fram och distribuera ett studiematerial om gudstjänsten.

Vi får se hur tankarna tas emot och redovisa detta under hösten.

 

Ordning för bejakande av dokument – Motion 4

Av Jan Erik Amilén den 18 August 2015 om: Ärkebiskopen, Dagens Frimodiga, Folkkyrka, Frimodig Kyrka, Organisation, Svenska kyrkans identitet, Svenska kyrkans lära

Dan Sarkar har skrivit två motioner till Kyrkomötet 2015. Motionen om ordning för bejakande av dokument kan du ladda ner här.

Ur motionen:

I debatten kring TUs betänkande 2014:9 och den debatt som både föregick kyrkomötet och följde efteråt belystes den förvirring som råder kring hur statusen av bejakade respektive mottagna dokument skall bedömas. Det belystes vidare att Svenska kyrkan inte har någon fastställd ordning för bejakande av dokument.

För att undvika otydlighet om vad som är Svenska kyrkans lära och vad som är debattinlägg föreslås att det tas fram en modell för hur bejakande av dokument skall ske för att säkerställa nya dokuments status och auktoritet och att vederbörliga ekumeniska samråd äger rum.

Efter Kyrkomötets beslut med anledning av motionen ska vi återkomma med en redovisning.

 

 

Vårmånaden mars börjar med en valappell inför kyrkovalet 2017

Av Jan Erik Amilén den 1 March 2015 om: Dagens Frimodiga, Ideellt arbete, Ledarskap, Medlemskap i Svenska kyrkan, Partipolitisering, Svenska kyrkans lära

På Facebook hittar vi en appell av Nasrin Sjögren som är ledamot i Kyrkomötet för Frimodig kyrka, länkas här och kopieras nedan:

 

Vet att det finns många som är bekymrade, arga och ledsna över hur Svenska kyrkan avvecklar sig själv. Från en kristen kyrka med en tydlig och självklar bekännelse av Jesus Kristus till dagens socialdemokratiska lekstuga med synkretistiska och islamofila förtecken. Hur har det då kunnat bli så här?

Det finns många svar. Två av dem lyder lågt valdeltagande och dålig kristen uppslutning. I senaste kyrkovalet var 5 453 234 medlemmar i Svenska kyrkan röstberättigade. Det är knappt fem och en halv miljon människor. En väldans massa människor.

Av dessa valde endast 695 834 personer att ta sig hemifrån och avlägga en röst. Det är drygt en halv miljon människor. I hela landet. Det är ganska få människor, jämfört med alla som hade rätt och möjlighet att rösta. I procent räknat var det 12,8% som röstade. Låt det sjunka in en stund. Drygt var tionde kyrkomedlem röstade. I praktiken gjorde de det inte bara för egen räkning, utan också för de närapå övriga nio av tio som avstod från att vara med och bestämma vilka som skulle besluta åt vilket Svenska kyrkan ska utvecklas.

Socialdemokraterna, detta största kyrkomötesparti som sitter på nästan 30% av stolarna i Kyrkomötet och därmed gör lite som de behagar med Svenska kyrkan, fick 199 588 röster. Det är inte ens hela vägen till 200 000.

Min nomineringsgrupp Frimodig kyrka, som kämpar med näbbar och klor för att åter göra Svenska kyrkan till en kristen kyrka i stället för en lekstuga för sekulärt och världsligt ideologiskt motiverade partipolitiker, fick 32 313 röster. Det räckte till ett slutresultat på 4,76%.

Känns det nedslående? Med all rätta. Men i detta elände ryms ett stort hopp!

Förstå vad som skulle hända om alla vi som bryr oss om Svenska kyrkan och vill att hon ska vara traditionellt kristen började organisera oss! Inte gå ur och inte stanna hemma i protest. Utan istället: rösta på Frimodig kyrka i varje val, lösa medlemskap i närmaste FK-förening samt uppmana vänner och bekanta att göra detsamma. Kanske rentav gå med i Svenska kyrkan för att vara en del i återkristnandet.

Förstår ni hur lite som krävs för att få hela denna koloss på rätt köl igen? 167 275 röster till, utöver de som redan röstade på Frimodig kyrka i förra valet, skulle räcka för att bli lika stora som Socialdemokraterna. Det är inte många utslaget över hela landet.

Det är ingen naturlag att det som är också ska vara det som ska bli.

Gå med i Frimodig kyrka här: http://frimodigkyrka.se/medlem/

Gå med i Svenska kyrkan här: http://www.svenskakyrkan.se/blimedlem

Hör sedan av dig till mig, om du vill. Så startar vi en rejäl kristlig revolution som ger de där gamla politrukerna en rejäl helig skrämselhicka!

Dela detta inlägg vidare! (Om du kan göra det i Facebook, förstås! Länk här  en gång till.)

Hjälp till att mobilisera inför valet 2017! Det är drygt två år dit. Det är kort tid som behöver förvaltas väl om vi ska hinna få till en förändring.

Fobistämplarna är problematiska (Dagen 25 februari)

Av Jan Erik Amilén den 26 February 2015 om: Äktenskapet, Bibeln, Dagens Frimodiga, Ekumenik, Folkkyrka, Ideellt arbete, Kulturdebatt, Svenska kyrkans lära

Orden islamofobi och homofobi används för att stigmatisera dem som tycker annorlunda. Det skriver prästen Tord Nordblom.

Kulturminister Alice Bah Kuhnke har meddelat att hon vill se ”krafttag mot islamofobin”, i svallvågorna efter händelserna i Paris. Men hon har fått svar på tal från flera håll. ”Termen islamofobi omöjliggör alla vettiga samtal” skrev till exempel journalisten Lars Åberg. Han tycker det är viktigt att göra skillnad på en obefogad rädsla för religionen, och en välgrundad oro över islamismens praktik. Det måste vara möjligt att diskutera islam som livsåskådning och samhälls­fenomen, utan att för den skull ta avstånd från människor som är muslimer.

Den distinktionen är säkert viktig för en sansad debatt. I det sammanhanget kan man ju också fundera över det minst lika slarvigt använda begreppet ”homofobi”. Kan man i debatten klistra etiketten ”homofob” på någon, tycks alla sansade samtal om äktenskapssyn och sexualitet överflödiga.

I Göteborgs stift finns en tidskrift med titeln Korsväg. Nummer 3:2014 var i sin helhet ett temanummer, avsett att bana väg för den nya äktenskapssyn som ser enkönade relationer som lika naturliga som de mellan man och kvinna.

Utgångspunkten för argumentationen är ofta, förrädiskt nog, synen på alla människors lika värde. Så också i detta temanummer. Som om våra olika uppfattningar skulle vara en människovärdesfråga. Möjligen, om man accepterar hatbrott eller nedvärderande behandling. Och tyvärr förekommer det. Men vi alla som tar avstånd från varje form av våld, diskriminering eller trakasserier, oavsett om människors olikheter handlar om ras, religion, sexualitet eller något annat, vi borde självklart slippa stämpeln ”homofob”. Men kanske används den för att slippa samtalet?

Hos mig själv finns ingen överdriven eller irrationell rädsla i relationerna, varken till mörkhyade, muslimer eller homosexuella, inte heller till trånga hissar eller när jag korsar öppna torg. Fobisk är jag förmodligen inte. KBT är inte aktuellt med avseende på äktenskapssyn och HBT. Alla människor är skapade av Gud och därför oändligt värdefulla. Olikheterna mellan oss påverkar inte vårt människovärde.

Lika värdefulla har vi ändå ett ansvar att fundera över och diskutera vad som kan vara etiskt motiverat och moraliskt försvarbart utifrån en bibliskt förankrad kristen livssyn. Livsstil och handlingsmönster måste kunna övervägas utan att olikhet i uppfattning skall behöva klassas som en fråga om människosyn, och utan att det ena synsättet ska påstås vara bottnat i en rädsla för det okända.

Ändå är det precis det som sker i nr 3 av Korsväg. Och biskopen, Per Eckerdal, sanktionerar det när han skriver ledaren. Rätt skall vara rätt. Han använder inte ordet fobi, men skriver: ”Det är också viktigt att vi är medvetna om det psykologiska faktum, att minoriteter ofta upplevs hotande av majoriteten. Vi känner rädsla för det annorlunda, och föreställningar odlas om det annorlunda som en ’smitta’. Att sexuell läggning skulle smitta är lika orimligt som tanken att vänsterhänthet skulle göra det” (sid 5) Sic!

Tidigare i artikeln har biskopen skrivit om vägval i kristenheten som tyvärr blivit fel, och nämner att många präster tidigare tagit avstånd från fackföreningsrörelsen, andra hyllade på sin tid Hitler som kristendomens försvarare och han nämner också boerkyrkans försvar av apartheidsystemet i Sydafrika. När han sedan lämnar de historiska misstagen och tar ett nutida, används synen på homosexuell samlevnad som ett jämförbart exempel. Vi som har en annan uppfattning om äktenskapet än den som biskopen företräder, har alltså misstagit oss, på samma sätt som man gjorde när man hyllade Hitler eller försvarade apartheidsystemet. Och detta för att vi är rädda för det okända. Argumentationen ligger på den nivån.

Och nu kan vi ana att det inte är långt kvar, innan fasthållandet vid den gamla äktenskapssynen blir skäl nog att neka prästvigning och anställning (i vissa stift och i många pastorat är vi redan där, trots att både kyrkomöte och kyrkostyrelse uttryckligen sagt motsatsen).

Unga präster undrar i dag om det finns någon framtid för dem i Svenska kyrkan, samtidigt som en växande grupp kyrkoarbetare ser sig om efter alternativa försörjningar. En på bibelordet grundad uppfattning, den övertygelse om äktenskapet som varit och ännu är de stora kyrkornas, bemöts som ”en stark upplevelse av rädsla, oftast utan saklig grund” (definition av fobi). På så sätt stigmatiseras den som har modet att hålla fast vid en biblisk syn på äktenskap och sexualitet.

Lika angeläget som det är skilja rädsla för muslimer från en berättigad oro för islamismens uttryck, lika angeläget är det att inte förminska en välgrundad äktenskapssyn till en allmän rädsla för det okända.

Samtal med romersk-katolska kyrkan inför reformationsjubileet, Motion 2014:023

Av Jan Erik Amilén den 23 November 2014 om: Ekumenik, Kyrkomötet, Nattvarden, Svenska kyrkans identitet, Svenska kyrkans lära

Motionären är Dan Sarkar, ledamot för Frimodig kyrka från Lunds stift. Motionen kan du läsa här.

Ekumenikutskottet samlar svaret på Dans motion samt motion 3 i ett och samma betänkande. Även motion 3 handlar om relationen till romersk-katolska kyrkan. Båda motionerna avslås med motiveringen att ekumeniska samtal redan pågår. Ur motiveringen klipper vi:

Svenska kyrkans har ett s.k. öppet nattvardsbord dit alla döpta är välkomna, oavsett konfessionell tillhörighet. Den Romersk-katolska kyrkans nattvardssyn är en annan än Svenska kyrkans och en fråga för Romersk-katolska kyrkan. Den lutherska kyrkofamiljen finns i kontinuerlig dialog med Romersk-katolska kyrkan kring eukaristin/nattvarden och andra teologiska frågor där det finns olika syn. Utskottet anser att det vore kontraproduktivt för de ekumeniska relationerna nationellt och internationellt att approchera Stockholms katolska stift på det sätt som föreslås i Eu 2014:1 motion 2014:3.

Utskottet konstaterar att motionens intention och förslag till beslut i motion 2014:23 är uppfyllt i och med det dialogarbete mellan Svenska kyrkan och Stockholms katolska stift som pågår kontinuerligt. Utskottet understryker vikten av att Svenska kyrkan på nationell nivå stärker och utökar arbetet inför reformationsjubiléet 2017 samt säkerställer att detta arbete blir ekumeniskt förankrat. Kyrkostyrelsen bör även verka för att planeringen av reformationsjubiléet 2017 – av historiska skäl – förankras i det svenska samhället i stort.

Utifrån ovan förda resonemang föreslår utskottet att båda motionerna avslås.

Med glädje får vi (och inte minst Dan Sarkar) notera att utskottet och Kyrkomötet delar engagemanget för reformationsjubiléet 2017 (500 års-jubileum), genom formuleringen;

Utskottet understryker vikten av att Svenska kyrkan på nationell nivå stärker och utökar arbetet inför reformationsjubiléet 2017 samt säkerställer att detta arbete blir ekumeniskt förankrat. Kyrkostyrelsen bör även verka för att planeringen av reformationsjubiléet 2017 – av historiska skäl – förankras i det svenska samhället i stort.

Läs gärna hela Dan Sarkars motion för att fånga upp hans tankar om relationen till den största kristna kyrkofamiljen i världen, våra bröder och systrar i tron!

 

Information och evangelisation, Motion 2014:047

Av Jan Erik Amilén den 23 November 2014 om: Kyrkomötet, Mission, Svenska kyrkans lära

Berth Löndahl, Frimodig kyrka, motionerar om behovet av en missionsstrategi. Förslaget lyder:

Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att utforma en missionsstrategi för Svenska kyrkan.

Motionen bereddes i Tillsyns- och uppdragsutskottet, tillsammans med motionerna 2, 25 och 103. Samtliga fyra motioner avslogs. De starka argumenten för avslag betonar det redan pågående arbetet med satsningen “Dela tro – dela liv”, samt arbetet med församlingsinstruktionerna.

I detta betänkande behandlas fyra motioner, 2014:2, 2014:25, 2014:47 och 2014:103, med förslag om att kyrkomötet ska ge uppdrag till kyrkostyrelsen att vidta olika åtgärder avseende församlingsutveckling och mission. Utskottet pekar på satsningen Dela tro – dela liv. Eftersom detta arbete pågår bör inte nya uppdrag ges till kyrkostyrelsen på sådana
områden som ligger inom ramen för eller har en nära koppling till detta.
Utskottet lyfter också fram det lokala ansvaret och inte minst det arbete som behöver ske när församlingsinstruktioner tas fram i samverkan mellan församlingar, pastorat och stift.
Utskottet föreslår att kyrkomötet beslutar att avslå alla fyra motionerna.

Systematiskt kvalitetsarbete: internationell referensgrupp, Motion 2014:099

Av Jan Erik Amilén den 23 November 2014 om: Ekumenik, Kyrkomötet, Svenska kyrkans lära, Systerkyrkor i världen

Fredrik Sidenvall och Leif Nordlander, båda Frimodig kyrka, efterlyser en internationell referensgrupp. Motionen hittar du här. Motionens motivering avslutas:

Kyrkostyrelsen bör sätta samman och inbjuda till en internationell referensgrupp, bestående av kyrkoledare och akademiska teologer med internationell och ekumenisk bredd och kristen och mänsklig integritet. Gruppen bör förstås domineras av lutherska företrädare. Hur gruppen sammansätts, om den också får rymma företrädare som kan förväntas ge kritiska perspektiv på Svenska kyrkans nationella verksamhet, blir i sig ett tecken på kvaliteten i kyrkostyrelsens arbete. Rapporten från en sådan internationell referensgrupp bör årligen bli ett väsentligt inslag i kyrkans systematiska kvalitetsarbete och ett givet inslag i årsrapporten. På så sätt kan förutsättningarna öka för att Svenska kyrkan uppnår det mål som Kristus har
kallat henne till att uppnå, Gud till ära och människor till frälsning.

Resonemanget leder till tre förslag till beslut i motionen:

1. Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att utveckla det systematiska kvalitetsarbetet

2. Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att för detta arbete sammankalla en internationell referensgrupp, huvudsakligen av lutherska kyrkoledare och teologer men också representanter för andra kristna kyrkor att allsidigt och kritiskt granska det samlade intrycket av hur Svenska kyrkans, tro, bekännelse och lära kommit till uttryck på nationell nivå under ett verksamhetsår.

3. Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att i sitt systematiska kvalitetsarbete för Svenska kyrkans nationella nivå årligen föra in underlag från den internationella referensgruppen.

Motionen avslogs efter beredning i Budgetutskottet, där motionären Leif Nordlander reserverade sig till förmån för bifall till motionen. Någon referensgrupp behövs inte, tyckte man!

Mot bakgrund av de ständigt pågående ekumeniska dialogerna finner utskottet inga skäl till att en extern referensgrupp årligen ska granska hur Svenska kyrkans, tro, bekännelse och lära kommer till uttryck på nationell nivå. Utskottet föreslår att motionen avslås i sin helhet

 

 

Bekännelseskrifterna till kyrkomötets ledamöter, Motion 2014:097

Av Jan Erik Amilén den 23 November 2014 om: Kyrkomötet, Svenska kyrkans lära

Fredrik Sidenvall (Frimodig kyrka) är invald från Göteborgs stift. Här har Frimodig kyrka sitt starkaste stöd och hela tre invalda ledamöter (förutom Fredrik även Berit Simonsson och Hans Weichbrodt). Fredrik Sidenvall bidrar med tre motioner till årets Kyrkomöte. Motionen om att köpa in och finansiera bekännelseskrifterna till alla 251 ledamöterna i Kyrkomötet kan du läsa här.

Motionen avslogs med motiveringen att bekännelseskrifterna kan läsas på internet. Ur Kyrkorätts utskottets betänkande:

Kyrkorättsutskottet konstaterar inledningsvis att det finns en längtan efter och ett behov av fördjupning i luthersk teologi, inte minst med tanke på det reformationsjubileum som ska firas år 2017. En väg till sådan fördjupning är att ha tillgång till bekännelseskrifterna. En annan möjlighet är att erbjuda seminarier eller liknande utbildningar om bekännelseskrifterna och vår kyrkas tro, bekännelse och lära.
Utskottet finner att motionens intention är god, men mot bakgrund av att bekännelseskrifterna finns tillgängliga kostnadsfritt på internet kan det enligt utskottets mening inte anses prioriterat att avsätta medel för inköp av dem i bokform till kyrkomötesledamöterna. Utskottet finner därför att motion 2014:97 ska avslås.

Hans Weichbrodt, suppleant i Kyrkorättsutskottet, anmälde en särskild mening, citat:

Under utskottets diskussion framkom ett stort stöd för motionen. Man betonade under denna att motionen på ett värdefullt sätt kopplade samman fördjupning för kyrkomötets ledamöter i Svenska kyrkans bekännelse med tillgång till Svenska kyrkans bekännelseskrifter. Stödet bekräftades då man genomförde en preliminär omröstning som utföll 8–7 till bifall för motionen. På grundval av detta vill jag uttrycka mitt stöd till motionen.

Två av de 15 ledamöterna i Kyrkorättsutskottet reserverade sig mot majoritetens beslut: Gunvor Torstensson (POSK) och Peder Fohlin (Kyrklig samverkan i Visby stift).  (Hans Weichbrodt kunde inte reservera sig, de kan endast en ledamot av utskottet göra.)

Som framgår var det riktigt nära att utskottet valde att stödja motionen!

 

Svenska kyrkans bekännelseskrifter enligt Wikipedia kan du studera här. Här finns dock inte länkar till alla bekännelseskrifterna, inte heller säkert att alla dessa är sökbara via Svenska kyrkans hemsida! Kommentera gärna, du som hittar dem under Svenska kyrkans sida! Men de finns alla via Logos-mappen.

 

Herre, till vem skulle vi gå?

Av Anna Sophia Bonde den 14 October 2013 om: Ärkebiskopen, Kyrkans tidning, Läronämnden, Medlemskap i Svenska kyrkan, Svenska kyrkans lära

Detta har hänt: professor Eva Hamberg har utträtt ur kyrkan och därmed lämnat såväl sitt ämbete som sin plats i Läronämnden. En avgörande faktor, enligt intervju i Dagen, kom att bli ärkebiskopshearingen med kandidaternas många inlindande och otydliga svar till exempel kring vem Jesus är, hans börd och (vilket såklart har med börden att göra) huruvida han är mer gudomlig än Muhammed. Inte bara tidningen Dagen utan även Kyrkans tidning höjer på ögonbrynen kring (merparten av) ärkebiskopskandidaternas ovilja att bekänna Jesus som Herre i sina liv och i kyrkans liv. På ledarplats i Dagen undrar Elisabeth Sandlund om nu inte tiden börjar bli mogen för en ny, luthersk frikyrka i Sverige.

Det är tråkigt att Svenska kyrkans ledarskap inte bryr sig särskilt om att lyssna till de röster – och det är ju inte bara Eva Hamberg, Elisabeth Sandlund och Kyrkans tidnings Barbro Matzols – som påtalar att Svenska kyrkan alltmer verkar fjärma sig från en klassisk kristen bekännelse. Antingen bemöts sådana röster med tystnad eller så talas det (misstänksamt) om “konspiration” eller (föraktfullt) om “trospoliser”. Som om ögat inte behövde örat, handen inte foten, hjärnan inte hjärtat.

Nej, vi är många som längtar efter en annan Anda i kyrkan. Såhär svarar Frimodig kyrkas Gunvor Vennberg (i FK:s valbilaga) på frågan hur hennes vision för Svenska kyrkan ser ut:

Min vision är att Svenska kyrkan ska nå en fördjupad enhet i Kristus. En enhet i mångfald där all tillbedjan, oavsett vilken tradition den ger uttryck för, får sin givna plats i helheten. En enhet över nationsgränser och samfundsgränser. Min vision är att Svenska kyrkan ska stå fri från partipolitik och allt annat som binder henne och hindrar henne att vara en Kyrka efter Herrens vilja. Att hon får nåden att bli Herrens redskap för att återevangelisera Sverige genom omfattande Bibelundervisning och trovärdigt liv. Att de gudstjänstfirande församlingarna lokalt växer i tro och i antal människor som lever trons liv i gudstjänst och praktisk handling i vardagen.

I samma intervju uttrycker Gunvor en förhoppning om att Frimodig kyrka ska få vara…

– en mötesplats där kristna från olika inomkyrkliga rörelser träffas och lär känna varandra, där gränser överbryggas för att nå ett gemensamt större mål som är överordnat tidigare konflikter, och så vara ett hoppets och enhetens tecken i en kyrka där den enda lösningen ofta sägs vara att några försvinner.

Frimodig kyrka har i en liten grön folder formulerat några tankar kring den fråga som den senaste veckans händelser aktualiserat: Är det rätt att stanna kvar i Svenska kyrkan? Där skriver vi bland annat:

Nya testamentet visar oss att det aldrig har funnits någon “perfekt” kyrka. Jesus överlämnade nycklarna till samma lärjungar som svikit honom, lämnat honom, förnekat honom. Kyrkans möjlighet att uträtta något har aldrig hängt på hennes företrädares förträfflighet, utan på deras närhet till sin – och hennes – Mästare. Gud ville människans samarbete, med full vetskap om hur bräcklig hennes goda vilja är. Gud ville kyrkans samarbete, med full vetskap om vilket läckande såll hon var, redan från början. /…/

Sveriges identitet som världens lugna vrå blir alltmer porös. I denna svåra tid behövs människor som själva bärs av Hoppet. Som vågar tro att Ljuset övervinner mörkret, också det mörker som förekommer inuti kyrkan själv. För kyrkan hör till världen. Ingenstans i Nya testamentet finns det något löfte om att kyrkan ska kunna vara opåverkad av synd och ondska. Däremot har Jesus lovat att vara med oss till tidens slut. Och att där vi, om så bara två eller tre, samlas i Hans namn så är Han mitt ibland oss.

Så länge människor kommer till tro och därmed visar att den Helige Ande är verksam i Svenska kyrkan torde det vara möjligt att “vara kvar”. Så länge syndernas förlåtelse utdelas, mässa firas och dop förrättas är det möjligt att “vara kvar”. En sak är säker: Herren är kvar. För är det inte han som lämnar de nittionio rättfärdiga för att leta upp det bortsprungna fåret? Det är inte otänkbart att Svenska kyrkan är just ett sådant bortsprunget får.