Bloggposter på ämnet Svenska kyrkans lära:

Håkan Sunnliden om Svenska kyrkans queerutbildning

Av Anna Sophia Bonde den 24 October 2012 om: Svenska kyrkans identitet, Svenska kyrkans lära

Frimodig kyrkas Håkan Sunnliden, präst i Värnamo, kommenterar i en artikel i Världen idag den pilotutbildning i hbtq-frågor som tidigare i oktober hållits för Svenska kyrkans anställda i Sigtuna. Kursen har kommit till på grund av ett beslut i Kyrkomötet 2010 och innehåller bl a “queerbibelläsning” som, såvitt jag vet, går ut t ex på att David och Jonathan samt Noomi och Rut skulle haft homosexuella relationer. Sunnliden menar att det borde finnas mer behjärtansvärda ämnen att anordna kurser kring för kyrkans anställda. Det är lätt att instämma i den åsikten men det verkar samtidigt oundvikligt att Svenska kyrkan gör en sådan satsning, med tanke på vår tids upptagenhet, för att inte säga fixering, vid sexuell identitet. Den är nästan ett slags religion i sig själv, tron att friheten att leva ut alla sina drömmar och fantasier ska leda oss till större lycka och att vi på det sättet blir mer “oss själva” än vad än vad folk var förr, när samhällsordningen mer reglerade sexuellt beteende (t ex genom att ge preferens till monogama förhållanden). Frågan är om det är sant. Frågan är om kyrkan på detta sätt gagnar människor eller om en sådan här satsning inte tvärtom ökar vilsenheten, pekar med hela handen på en väg som kanske inte idag eller imorgon men förr eller senare kommer att visa sig vara en återvändsgränd.

Hen om Gud

Av Jan-Anders Ekelund den 6 October 2012 om: Gud, Helighet, Svenska kyrkans lära

I senaste numret av Kyrkans tidning förespråkar Brita Häll av vi skall använda “nyordet” hen när vi talar om Gud istället för han som den kristna Kyrkan alltid gjort. Svenska kyrkan fortsätter på den inslagna vägen att försöka övertyga den övriga kristenheten om en ny väg att vandra. Stefan Gustavsson kommenterar det hela på sin blogg. Det är inga märkvärdigheter eller några djupare funderingar som Stefan presenterar denna gång, utan det självklara. Men de elementära självklarheterna måste uttryckas mer än någonsin.

Dag Sandahl skriver på sin blogg:

I Torsdagsdepressionen får jag veta att “Kyrkan bör välkomna ‘hen'”. Vad ska höns i kyrkan att göra, tänkte jag – men fattade att nu ska Gud som är Fader, Herre och Konung bli hen. Gud som hen har framtiden för sig. Självfallet – men har “hen” uppenbarelsen med sig – fast vi vet att Gud är Ande så kanske det finns en poäng med att tala om Gud som uppenbarelsen avslöjar att vi kan tala och inte bara tala om Gud i språkkonstruktionernas termer? Fader och Son och Ande, Den Heliga Treenigheten.

Den kristna berättelsen och kyrkans sexualetik

Av Anna Sophia Bonde den 2 August 2012 om: Efterföljelse, Svenska kyrkans lära

När vi valde att skriva en artikel om sexualetik visste vi att vi tog en stor risk. Om man inte är väl förtrogen med den kristna berättelsen, utan utgår från ett sekulariserat perspektiv, framstår bibeltexterna lätt som såväl irrelevanta och legalistiska som obsoleta.

Vi gick i den fälla som många kristna ofta gjort när frågan om sexualitet kommer på tapeten: man tar etiken före berättelsen. Det är som filosofen Alasdair MacIntyre sagt: I can only answer the question ´What am I to do?´ if I can answer the prior question ´Of what story or stories do I find myself a part?´

Vi konstaterade själva i vår artikel att Svenska kyrkan förlorat makten över tanken.

Kyrkan, inklusive vi själva, kan inte förvänta sig medhåll från de stora skarorna i vårt land idag. De frågor vi ställer är just därför ytterst viktiga: Är detta en historiebeskrivning som kyrkan bör ställa upp på och bejaka? Måste vi applådera Pridefestivalens epater-le-bourgeois om vi vill ta avstånd från våldet mot homosexuella?

Det var just där vår artikel ville komma in: hur är vi trovärdiga kristna? Inte glädjedödare för vilka etik och moral alltid kommer i första rummet. Utan kristna som, utifrån vår berättelse, kommit till vissa slutsatser och därför måste säga: vi kan, som kyrka, inte ställa oss bakom en festival som

– uppmuntrar till sexuella experiment, bagatelliserar promiskuitet och de övergrepp som följer i dess spår

– just nu i Stockholms tunnelbana gör reklam utifrån slagordet ”Bli homo nu!”

– så aggressivt motarbetar den ”heteronorm” som vi inte kan annat än konstatera är Guds tanke för mänskligheten

Med detta sagt var det så väsensfrämmande för oss att vårt inlägg skulle tolkas som ett stöd för våld mot homosexuella eller straffbeläggande av homosexuella handlingar att vi inte ens tänkte på att detta behövde förtydligas. Vår utgångspunkt var ju varje individs ansvar inför Gud och sina medmänniskor för sin egen sexualitet och en stor tilltro till människors förmåga att med Guds och kyrkans hjälp ta detta ansvar. Vi kan omöjligt se människan som ett offer för sin egen sexualitet, det vore verkligen att förminska henne! Människan är långt mer än sina drifter och de arvsanlag hon fötts med. Hon är Guds avbild, allt hon är har hon fått av Gud. Det är därför vi går vilse om vi är stolta över vår egen förträfflighet, i vilket avseende det än är. Istället får vi begrunda och leva efter Paulus ord i 1 Korintierbrevet: ”Den stolte ska ha sin stolthet i Herren”.

Anna Sophia Bonde och Gunvor Vennberg

Kyrkans Tidning nr 9

Av Jan-Anders Ekelund den 1 March 2012 om: Äktenskapet, Frimodig Kyrka, Kyrkans tidning, Organisation, Struktur, Svenska kyrkans lära

Fyra kyrkoherdar, varav en är Frimodig kyrkas kyrkomötesombud Berth Löndahl, har skrivit en debattartikel om kyrkoherdens framtida roll enligt strukturutredningen, Direktör eller andlig ledare.
Artikeln avslutas med: Organisationsförändringar är i kyrkan också teologi – ecclesiologi. Vi är inte negativa till nödvändiga förändringar. Men de nu föreslagna organisatoriska omvälvningen innebär att man skapar ett annat pastoralt synsätt och en ny kyrkoherderoll som förvaltningschef som går stick i stäv med kyrkans tidigare syn.

En artikel handlar om biskopsvalet i Skara. Se förra blogginlägget. Det är ganska anmärkningsvärt hur snabbt löften bryts i Svenska kyrkan. Enbart Staffan Grenstedt håller fast vid löftena ifrån Kyrkostyrelsen och Kyrkomötet 2009.

Kyrkostyrelsens skrivelse 2009:6 Vigsel och äktenskap behandlar frågan. Där står på sid 32 bla.
Det råder enighet inom Kyrkostyrelsen i frågan om att ingen präst mot sin
personliga övertygelse om vad som är rätt ska tvingas viga par av samma kön.
Detta följer av att Svenska kyrkan bejakar att det inom kyrkan kan rymmas olika
syn på äktenskapet. Frågan om hur man ser på vigsel med par av samma kön ska
inte heller ha betydelse vid exempelvis prövning av prästkandidat
eller anställning
av präst, musiker, kyrkvaktmästare eller annan personal i kyrkans tjänst.

Kan det uttryckas tydligare?

Även Dagen skriver om biskopsvalet.

Anna Sophia Bonde, Frimodig kyrkas blivande inspiratör har en ny läsvärd “signeratartikel” med rubriken Walk-over till spökjägarna.

Kyrkans tidning nr 4

Av Jan-Anders Ekelund den 28 January 2012 om: Kyrkans tidning, Struktur, Svenska kyrkans lära

I Kyrkans tidning nr 4 finns en ledare av Brita Häll som citerar Martin Luther. Det är förklaringen till åttonde budet som citeras: Vi skola frukta och älska Gud, så att vi icke beljuga, förråda, baktala eller illa berykta vår nästa, utan urskulda honom, tänka och tala väl om honom och tyda allt till det bästa. Det är gott när Kyrkans tidning citerar Luther. Hon nämner två aktuella exempel som enligt henne är förtal. Ulla Karlsson och den nyvigde prästen som förnekade Gud i en intervju. Detta kommenteras mycket bra på bloggen Stillsam av Kyrkans tidnings tidigare chefredaktör Lars B Stenström.

På ledarplats i Kyrkans tidning tycker man synd om prästen Ulla Karlsson och en ung nyprästvigd man från Västerås. För att de får på skallen i sociala medier. För att de blir hårt ansatta. Kritiserade. Den ena för att hon ville avskaffa synden (lite förenklat). Den andre för att han inte trodde på Gud (ganska tydligt).

Men i en kyrka får man nog räkna med det. Att bli kritiserad. Om man hävdar något som står i strid med grundkonceptet. Paradigmet! Deras insatser skulle väl motsvara att man i det socialdemokratiska arbetarpartiet sade sig vara för många fler religiösa friskolor och extrem kapitalism. Eller ville att alla skatter skulle sänkas. Särskilt för höginkomsttagare, ja för de allra rikaste. Gissa om sådana åsikter skulle ha fått beröm? Kritik? Eller uppskattning?

Ger man sig in i leken kan man inte vara hur ömhudad som helst. Inte heller kan man vara halvdan i sitt ifrågasättande. Inte när det gäller fundamentet. Trosgrunden. Någon ordning får det vara. Även i en kyrka., Även om den råkar vara Svenska kyrkan!

Det märkliga i Hälls artikel är att hon inte nämner något alls om det förtal som komminister Markus Hagberg utsatts för av domprost Hermansson och ett antal andra präster på Gotland under de senaste veckorna. Hagberg har beskyllts för att ha kränkt kvinnor när han bevisligen absolut inte har gjort det. Kan vi inte kräva mer objektivitet av en ledare i Kyrkans tidning?

På nästa sida i KT är Anna Sophia Bonde delvis inne på detta tema i artikeln “Vänstertrafik även i kyrkan”. Svenska kyrkans ledning säger sig vilja stå för mångfald men ändå blir det oftast så enfaldigt. Läs Anna Sophias artikel här.

Det finns en bra intervju med kyrkoherde Annika Hansson i Längbro församling. Hon och hennes församling ställer inte upp på strukturutredningen stordriftstänkande. I faktarutan under artikeln står det så här:

Fakta Utredningen
Strukturutredningen Närhet och Samverkan, NOS, är en ny lokal organisation som ska träda i kraft den 1 januari 2014. Som en slags kyrklig kommunreform.

Förslaget innebär att samfälligheter omvandlas till pastorat. Församlingarna som ingår kommer inte att ha egna direktvalda kyrkoråd eller kyrkoherdar och beslutade församlingsinstruktioner. Istället tillkommer ett församlingsråd vars uppgift i princip blir att besluta om kyrkobyggnaderna. Pastoratet får en ny ”superkyrkoherde” med ett kyrkoråd varifrån det mesta i församlingens arbete styrs ifrån

Tydlig och bra faktaruta ifrån Kyrkans tidning!

Kyrkans tidning nr 47

Av Jan-Anders Ekelund den 24 November 2011 om: .kr Kristdemokrater i Sv Kyrkan, Centern, Fisk (Folkpartister i Kyrkan), Gudstjänst, Ideellt arbete, Jesus, Moderaterna, Organisation, Partipolitisering, POSK, Socialdemokraterna, Struktur, Svenska kyrkans lära

I dagens nummer av Kyrkans tidning finns en ”tvärkyrkopolitisk” debattartikel om strukturutredningen ifrån Solna församling. Författarna sågar utredningen jäms fotknölarna. Det intressanta är att den är skriven av representanter för alla de partier och nomineringsgrupper som enhälligt lagt fram utredningen (m, s, kd, c, fisk och posk). Artikeln heter ”Centralisering genom tvång”. Huvudpoängen enligt författarna är att utredningen riskerar att tömma församlingsbegreppet på innehåll och reducera den lokala demokratin och det lokala ansvarstagandet på ett oacceptabelt sätt. Jag tror att de har rätt. Genom att ta bort kyrkoordningens krav på att en församling måste fira gudstjänst varje söndag – kyrklig helgdag, så är risken uppenbar att vi avskärmar oss ifrån vad Kyrkan menar vara en församling. Genom att flytta upp besluten ifrån församlingarna till pastoraten så riskerar vi också att det ideella arbetet och engagemanget tynar bort.

Är det inte så att hela utredningen är en enda stor spretig kompromiss? Alla har fått i genom sina kardinalfrågor. Moderaterna tror sig ha fått försäkringar om att utredningens förslag kan trygga ekonomin. Sossarna vet att de kan behålla sitt inflytande över kyrkan, trots att allt färre vill engagera sig, genom att makten koncentreras till allt färre människor i de stora pastoraten. Maktkoncentrationen innebär naturligtvis också att “kyrkopolitiskt” ej korrekta åsikter kan kväsas effektivt. Centern får på pappret behålla församlingsnamnen och deras kamp för att tunna ut församlingsbegreppet har gett resultat. Folkpartisterna tror sig ha kommit en bit på vägen i deras mycket lovvärda arbete för fri församlingstillhörighet, genom att man inte behöver bo i församlingen, för att kunna väljas in i församlingsrådet. Vad kd och posk fått ut av utredningen det vet jag inte riktigt. Men jag känner till ett flertal mycket bekymrade gräsrötter ifrån dessa grupper.

Vad kan man mer läsa i dagens nummer i Kyrkans tidning? Jo, Anna Sophia Bonde gör debut som extern skribent. I detta nummer har hon till uppgift att kommentera dagens ledare som handlar om prästen Ulla Karlsson. Ni vet hon som så tragiskt förnekat hela försoningsläran i den kristna tron. Ulla Karlsson har gjort det enda riktiga och lämnat sin tjänst. KT:s ledare tycker dock att Svenska kyrkans forskningsenhet skulle ha stått upp bättre för Karlsson.
Anna Sophias kommentar är väl värd att läsa. Ni finner den här under rubriken ”Biskoparna borde sitta i krismöte” efter ledaren.

Anna Sophias bidrag kan också läsas här. (more…)

Mer om äktenskapet

Av Jan-Anders Ekelund den 3 November 2011 om: Äktenskapet, Frimodig Kyrka, Svenska kyrkans identitet, Svenska kyrkans lära

Frimodig kyrka har sammanfattat sina viktigaste “kyrkopoltiska uppfattningar” i en liten blå folder.

Det står följande om äktenskapet:

Frimodig kyrka vill att äktenskapet återigen utformas efter Jesus tydliga vägledning i Bibeln. Äktenskapet är en förening mellan en man och en kvinna. Svenska kyrkan bör lämna ifrån sig vigselrätten. Kyrkan skall stå för välsignelse, glädje, högtid och
kyrkbröllop medan samhället skall stå för myndighetsutövning. Vi tar avstånd ifrån
alla former av hat och förakt utifrån sexualitet och vill att Svenska kyrkan frimodigt
skall välkomna människor in i kyrkans liv och själavård, oavsett sexuell läggning.

Flera präster, en del av dem aktiva i Frimodig kyrka, har utifrån Svenska kyrkans förändrade äktenskapssyn också som enskilda präster lämnat ifrån sig sin vigselrätt. Kring dettta kan man ha olika uppfattningar. Det stora flertalet av präster som är aktiva i Frimodig kyrka har än så länge inte dragit denna slutsats. De vill invänta att Svenska kyrkan lämnar ifrån sig vigselrätten.

Tord Nordblom, ordförande i Frimodig kyrka i Göteborgs stift argumenterar för sin syn att lämna ifrån sig vigselrätten i tidningen Dagen. Läs Tords argumentering här. Håkan Sunnliden argumenterar på liknande sätt på sin blogg.

Tord börjar sin artikel i Dagen med följande:

I boken “Vägvisare” påpekar Magnus Malm i inledningen det maktfullkomliga ledarskapets svagheter. Också i kyrkan, skriver han, finns det klassiska mönstret för åsiktsförtryck. Orden är frommare, men mekanismerna känns igen från auktoritära regimer, där valet står mellan anpassning eller bestraffning.

Allt blir fel i äktenskapsfrågan

Av Jan-Anders Ekelund den 30 October 2011 om: Äktenskapet, Frimodig Kyrka, Kyrkohandboken, Svenska kyrkans lära

Domprosten i Stockholm, Åke Bonnier, är flitig bloggare. På sin blogg kommenterar han nu äktenskapsfrågan i Svenska kyrkan.
Kyrkomötet 2009 ändrade Svenska kyrkans syn på vad ett äktenskap är. Kyrkan har alltid lärt att äktenskapet är mellan en man och en kvinna enligt Jesus egen undervisning.

Innan beslutet togs lovade majoriteten, inklusive ärkebiskopen, att både den gamla och den nya synen skulle få leva sida vid sida. Vi var många som tvivlade på detta men man vill ju tro att kristna bröder och systrar talar sanning och att de ledande kyrkliga företrädarna solidariskt ställer upp på de löften som gavs i Kyrkomötet. Ifrån det kyrkliga etablissemangets sida har det framförts att detta är en ordningsfråga och ingen bekännelsefråga.

För min egen del har jag hela tiden hävdat att svårigheter kommer att uppstå när den nya äktenskapssynen förs in i handboken. I samma ögonblick riskerar det att bli en bekännelsefråga som prästkandidaterna inte får avvisa. När man har framfört detta, har majoriteten genast avvisat det genom att jämföra med vigsel av frånskilda. Den senare frågan har inte fått karaktären av att vara en bekännelsefråga. Men denna jämförelse haltar högst betänkligt eftersom handboken inte har behövts ändras. Det har fortfarande varit samma äktenskap mellan en man och en kvinna.

Redan efter två år har löftena som gavs på Kyrkomötet 2009 devalverats för domprost Bonnier. Så här skriver Bonnier:

Däremot kommer det att vara svårt att bli präst i Svenska kyrkan och inte kunna viga samkönade par. Idag är vigselordningen för särkönade par en del av Svenska kyrkans handbok. Handboken är i sin tur ett av flera uttryck för Svenska kyrkans tro och lära, d v s för bekännelsen. Om några år kommer vi med största sannolikhet att i handboken ha en vigselordning som gäller samtliga par som ska vigas i Svenska kyrkan, alltså inte som nu med en ordning för särkönade par och en sorts försöksordning (utanför den ordinarie handboken) för samkönade par. Om den senare blir en del av handboken, och handbokens status kvarstår, innebär det att präster måste kunna förrätta den typen av vigslar som handboken möjliggör, alltså både vigslar för samkönade och särkönade par.
Att helt avsäga sig rätten att viga är att säga att ”det finns ordningar i vår kyrkohandbok som jag inte kan ställa upp på”. ”Därmed finns det (med kyrkohandbokens status som en del av bekännelseskrifterna) en del av Svenska kyrkans bekännelse som jag inte delar”. Den typen av ställningstagande kan inte vara förenligt vare sig med Svenska kyrkans ordning eller Svenska kyrkans lära.

Hans argumentering är på sätt och vis högst rimlig. Mina farhågor har tyvärr besannats. Det blir svårt i längden att göra gällande att den nya äktenskapssynen enbart är en ordningsfråga. Men hur gör vi nu? Vilka löften i och från kyrkan är värda att lita på? Borde man inte kunna ställa minst lika höga krav på kyrkans företrädare som man gör på andra? Är inte löften till för att hållas? Detta är knepigt värre men det allra värsta är kanske att vi visste att det kom att bli så här. När man så uppenbart bryter mot Jesu egen undervisning så blir allt fel. Domprost Bonniers lösning finns ju alltid, präst- och diakonvig inte dem som vill stå upp för det Kyrkan i alla tider lärt, trott och bekänt. Ärkebiskopen har mycket att fundera över för att kunna infria sina löften. För Svenska kyrkans överlevnad måste han infria löftena. Men det är ju inte han som bestämmer i framtiden……

Nu är det klart, moderaterna lämnar kyrkovalen

Av Jan-Anders Ekelund den 22 October 2011 om: Frimodig Kyrka, Moderaterna, Partipolitisering, Svenska kyrkans identitet, Svenska kyrkans lära

Igår beslutade Moderaterna på sin partistämma att dra sig ur kyrkovalen på alla nivåer. Detta är naturligtvis den enda rimliga utvecklingen när kyrkan skall vara skild ifrån staten. Självklart så är alla kyrkliga moderater välkomna att engagera sig i Svenska kyrkan även i framtiden. Engagemanget skall bygga på den kristna tron och närvaron i den gudstjänstfirande gemenskapen och inte på partimedlemskapet. De andra partierna kommer att följa efter, frågan är bara när. Det kommer inte att accepteras i framtiden, i ett sekulärt samhälle, att de politiska partierna ställer upp i trossamfundens val.

Ryktet säger att moderaterna kommer att starta en ny nomineringsgrupp med ett partipolitiskt neutralt namn. Ett namn som nämns är “Kyrkoalliansen”. Självklart så står det dem helt fritt att göra det. Men det känns trots allt lite som en halvmesyr för att värna sina personliga positioner istället för att gå in i de redan existerande partipolitiskt obundna grupperna. Jag hoppas inte att den moderata partiapparaten skall användas för att distribuera valmaterial i nästa “kyrkovalrörelse” för en moderatgrupp med förtäckt namn.
Än en gång, ni som tidigare varit kyrkligt förtroendevalda för moderaterna och som ställer sig bakom Frimodig kyrkas valplattform, välkomna med i Frimodig kyrka! I Frimodig kyrka kommer ni att få möta människor med högst skiftande partipolitisk hemvist men som älskar Svenska kyrkan och dess bekännelse!

Svenska Dagbladet
Sveriges Radio
Kyrkans Tidning
Dagen
Dagen

Tillägg 2011-11-15
Dagen

Lära av andra kyrkor!

Av Jan-Anders Ekelund den 28 July 2011 om: Ekumenik, Mission, Organisation, Struktur, Svenska kyrkans identitet, Svenska kyrkans lära

I Frimodig kyrkas valplattform står det så här under rubriken Kyrkorelationer – trons utblick:

Ute i världen växer den kristna kyrkan. Samtidigt brottas Svenska kyrkan med vikande medlemstal. Svenska kyrkan behöver fler levande och växande församlingar. Kunskap behöver hämtas in och lärdomar dras om varför många kyrkor i världen växer och drar till sig både unga och äldre så att de kommer till tro på evangeliet. Frimodig kyrka menar att Svenska kyrkan omgående bör starta ett utbyte med avsikt att ta tillvara erfarenheter från dessa kyrkor……………

Vi vill att Svenska kyrkan skall lära av andra kyrkor, gärna våra systerkyrkor i tredje världen där flera av dem växer lavinartat. 2007 tog Svenska kyrkan initiativet till en konferens i Lund där man bjöd in sina systerkyrkor runt om i världen för att lyssna till och lära av dem. Det var ett mycket gott initiativ. Problemet är att det varit så tyst efteråt ifrån officiellt kyrkligt håll. Jag letade på Kyrkans tidnings hemsida men fann inget där. Jag hoppas jag har fel och att slutrapporten har offentliggjorts. Rapporten är viktig.

Men i senaste numret av SPT finns en mycket informativ artikel ifrån konferensen av Frimodig kyrkas gruppledare på Kyrkomötet Bertil Murray. Den är mycket läsvärd pga att rapporten ifrån lyssnarkonferensen är utmanande för oss i Svenska kyrkan.

Här kan du läsa hela artikeln:

Reflektion med anledning av Lyssnarkonsultationen i Lund 2007.
Bakgrund
I mars 2007 firades i Lund 60-årsjubileet av Lutherska världsförbundets skapande. Svenska kyrkan tog då initiativ till att i anslutning till firandet förlägga en så kallad lyssnarkonsultation. Man ville under ett par dagar (den 27 – 28 mars) få lyssna till vänkyrkors reflektion kring de utmaningar som möter Svenska kyrkan i dess framtida samverkan med andra lutherska kyrkor. Överläggningen ville vara ett uttryck för den ömsesidighet som Svenska kyrkan önskar ska prägla relationerna.
(more…)