Lära av andra kyrkor!

Av Jan-Anders Ekelund 28 July 2011 om: Ekumenik, Mission, Organisation, Struktur, Svenska kyrkans identitet, Svenska kyrkans lära

I Frimodig kyrkas valplattform står det så här under rubriken Kyrkorelationer – trons utblick:

Ute i världen växer den kristna kyrkan. Samtidigt brottas Svenska kyrkan med vikande medlemstal. Svenska kyrkan behöver fler levande och växande församlingar. Kunskap behöver hämtas in och lärdomar dras om varför många kyrkor i världen växer och drar till sig både unga och äldre så att de kommer till tro på evangeliet. Frimodig kyrka menar att Svenska kyrkan omgående bör starta ett utbyte med avsikt att ta tillvara erfarenheter från dessa kyrkor……………

Vi vill att Svenska kyrkan skall lära av andra kyrkor, gärna våra systerkyrkor i tredje världen där flera av dem växer lavinartat. 2007 tog Svenska kyrkan initiativet till en konferens i Lund där man bjöd in sina systerkyrkor runt om i världen för att lyssna till och lära av dem. Det var ett mycket gott initiativ. Problemet är att det varit så tyst efteråt ifrån officiellt kyrkligt håll. Jag letade på Kyrkans tidnings hemsida men fann inget där. Jag hoppas jag har fel och att slutrapporten har offentliggjorts. Rapporten är viktig.

Men i senaste numret av SPT finns en mycket informativ artikel ifrån konferensen av Frimodig kyrkas gruppledare på Kyrkomötet Bertil Murray. Den är mycket läsvärd pga att rapporten ifrån lyssnarkonferensen är utmanande för oss i Svenska kyrkan.

Här kan du läsa hela artikeln:

Reflektion med anledning av Lyssnarkonsultationen i Lund 2007.
Bakgrund
I mars 2007 firades i Lund 60-årsjubileet av Lutherska världsförbundets skapande. Svenska kyrkan tog då initiativ till att i anslutning till firandet förlägga en så kallad lyssnarkonsultation. Man ville under ett par dagar (den 27 – 28 mars) få lyssna till vänkyrkors reflektion kring de utmaningar som möter Svenska kyrkan i dess framtida samverkan med andra lutherska kyrkor. Överläggningen ville vara ett uttryck för den ömsesidighet som Svenska kyrkan önskar ska prägla relationerna.

Överläggningen hölls samman av biskop Ragnar Persenius, Internationella nämnden, och Margareta Grape, chef för Svenska kyrkans internationella arbete. Båda har senare lämnat sina dåvarande uppdrag för Svenska kyrkans internationella arbete. Inför överläggningen hade Svenska kyrkan arbetat fram ett eget dokument ”Åtta steg på väg mot ömsesidighet” (Eight steps towards reciprocity) som underlag för reflektionen. Tre kyrkoledare hade ombetts att förbereda en första respons på dokumentet. Därefter delades deltagarna in i sju grupper vilka var för sig fick samtala om dokumentet och ge en återkoppling. Samtalet i respektive grupp skedde under ledning av en svensk vars uppdrag var att lyssna, inte tala. Varje grupp skulle redovisa två viktiga frågeställningar eller synpunkter vid den gemensamma redovisningen påföljande dag.
En rapport från överläggningen publicerades senare med syfte att återkalla atmosfären från konsultationen och summera de internationella kyrkoledarnas budskap. Det betonas att överläggningen skedde i en atmosfär av öppenhet och ömsesidighet. Vidare understryks att ett syfte med rapporten är att understödja en fortsatt dialog mellan medlemskyrkorna i LWF.
Låt mig på en gång få uttrycka min djupa uppskattning över initiativet och över uppriktigheten i rapporten. Den som möjligen upplever att Svenska kyrkan hyser en viss ovilja att ta del av kritiska synpunkter, om än nästan alltid diplomatiskt och försiktigt framförda, från våra lutherska systerkyrkor och från andra kristna kyrkor, får sig här en tankeställare. Svenska kyrkan inte bara lyssnade, man bjöd aktivt in till kritik.
Och ett sådant gensvar man fick! Synpunkterna som gavs har i rapporten redovisats under åtta olika rubriker. En tiosidig rapport har av kyrkokansliet sammanställts på engelska (och spanska) och tillställts de medverkande kyrkorna. Någon svensk version har inte tagits fram. Här följer därför ett sammandrag i egen översättning.

Synpunkter från våra lutherska systerkyrkor

Ekumenik
Vad betyder ekumenik i Svenska kyrkans dokument? De lutherska kyrkorna står redan i gemenskap med varandra. För oss från mindre kyrkor är kyrkorelationer viktigare än ekumenik. Ekumeniska relationer kan vara enkla för en majoritetskyrka, men svåra för en liten kyrka.

Om (ekonomiska) resurser
Att tala om överförande av ekonomiska resurser leder till att man inte ser varandra som delar av samma kropp. Det handlar i stället om att dela de sammantagna resurserna. Pengar är en resurs bland många. De behöver användas till att förändra villkoren i världen med utgångspunkt i en gemensam strategisk nord-syd-diskussion. De förändringar som åstadkoms måste vara hållbara. Vi i syd behöver mer feedback på vårt arbete efter det att vi lämnat ekonomisk rapport från ett projekt, annars uttrycks Svenska kyrkans intresse bara som en fråga om pengaredovisning.

Ansvarighet och transparens
Ansvarigheten måste vara ömsesidig. Syd kan också fråga nord: Vad gör ni med era pengar? Er kyrkas pengar är blodet från våra martyrer. Resurser har flödat från syd till nord i 500 år. Nord-kyrkorna är inte transparenta. Ömsesidighet förutsätter ömsesidigt lärande och delande. Attityden att ni ska hjälpa oss är utslag för eurocentrism. Samtidigt är vi aldrig i ett läge där vi kan säga nej till denna ”hjälpism”.

Bilaterala relationer och följeslagare
Små kyrkor behöver gemenskap med de stora kyrkorna i världen. Det är viktigt att något sägs, inte alltid vad som sägs. Vi ska stå i solidaritet och älska varandra som Kristus kallade oss att göra. Vi behöver simma mot tidvattnet för att bli profetiska och ge röst åt de röstlösa. Ömsesidigt lärande är nödvändigt. Hur kan vi lära oss att gå tillsammans?

Andlighet
Svenska kyrkans måste fokusera mer på andlighet. Den behöver stärka sitt andliga engagemang, inte bara stödja projekt men också evangelisation, utbyte av personal och att stödja partnerns andliga växt. Jämfört med utvecklingsprojekt får dessa andliga projekt ofta väldigt lite ekonomiskt stöd av nord-partners. Större andlighet är vad de stora och mäktiga kyrkorna behöver. Ju rikare ni är desto mer måste ni fasta! I Europa och USA är tron mycket praktisk, inte så andlig. När ni kommer hem efter utlandsarbete, är ni förändrade och har ni stärkts i tron? Det är nödvändigt att Svenska kyrkan fortsätter att vara en missionerande kyrka och inte förvandlas till en utvecklingsagentur. En kyrkas styrka ligger inte alltid i antalet medlemmar men i att vara en vittnande kyrka. Om vi lyssnade till varandras missionserfarenheter skulle vi antagligen se att varje kyrka, rik eller fattig, i nord eller syd, öst eller väst, är ömsesidigt beroende av de andra.

Ömsesidighet
Är Svenska kyrkan villig att be missionärer komma från andra kyrkor för att hjälpa dem i Guds rikes växande i Sverige eller på annat håll? Svenska kyrkan saknar strukturer för att ta emot och för ömsesidigt medberoende.

Delad reflektion och information
Om Svenska kyrkan genom sitt demokratiskt valda kyrkomöte och styresorgan fattar beslut i teologiska frågor som kan resa frågor i en ekumenisk kontext runt om på jorden, hur uttrycks samhörigheten med andra kyrkor? Borde man inte åtminstone informera och kommunicera bättre? Svenska kyrkan borde dra in sina systerkyrkor i syd och på andra håll när man formulerar teologi. Teologi är inte bara lokal men också universell. Ömsesidighet innebär att vi skapar fora där teologiska frågor inte längre är en angelägenhet för Svenska kyrkan ensam. Men den traditionella demokratiska strukturen i Svenska kyrkan tycks inte passa för detta.

Sammanfattning
Vid överläggningen deltog företrädare för evangelisk luterhska kyrkor i Argentina, Brasilien, Colombia, El Salvador, Eritrea, Etiopien, Indien, Lettland, Liberia, Malawi, Malaysia, Nicaragua, Palestina, Peru, Slovakien, Sydafrika, Tanzania, Venezuela, och Zimbabwe.
Rapporten bör givetvis läsas i sin helhet. Där finns även det ursprungliga dokumentet formulerat av Svenska kyrkan, det som alltså ledde fram till ovanstående reaktioner och synpunkter. Lämpligen beställs rapporten ”The Listening Consultation in Lund” från informationsservice på kyrkokansliet i Uppsala.

Med anledning av ovanstående är några reflektioner på sin plats:
1. Den bitvis skarpa kritiken från våra systerkyrkor är ett starkt hälsotecken och i sig uppmuntrande. Svenska kyrkan har, Gud vare lovad, mist positionen som den storasyster ingen kan kritisera.
2. Det som sägs från våra systerkyrkor är sannolikt varken överraskande eller chockerande för SPT:s läsekrets, men inte desto mindre kvarstår att budskapet är mycket allvarligt.
3. Vi har all anledning att känna tacksamhet för den öppenhet Svenska kyrkan visade genom att låta denna överläggning komma till stånd.
4. Vi har också all anledning att ta till oss av kritiken, inte bara som något som gäller andra i kyrkan utan som något som gäller ett sammanhang vi själva är delaktiga i.
5. Vi behöver till oss själva ställa frågan vad vi omedelbart och på längre sikt kan göra med anledning av kritiken.
6. Illavarslande är att rapporten efter fyra år inte fått större spridning. Nog har Svenska kyrkans ledning i andra sammanhang visat att man har resurser att sprida material man anser angeläget.
7. Frågan måste alltså ställas även till Svenska kyrkans lednings- och styrorgan vilka åtgärder man avser att vidta med anledning av framförda synpunkter.

Eftersom jag deltog som representant för Uppsala stift vid överläggningen har jag rimligen ett medansvar för att rapporten inte fått större uppmärksamhet. Detta har jag i någon mån försökt gottgöra genom det inlägg som härmed publicerats.

Bertil Murray
Stiftsadjunkt, internationell samordnare, Uppsala stift