Jag och vi, om den kristna gemenskapens betydelse

Av Anna Sophia Bonde 31 August 2012 om: Efterföljelse, Jesus

Chefredaktör Anders Ahlbergs ledartext i denna veckas Kyrkans tidning verkar opretentiös men uttrycker vilken kraft det ligger i den kristna gemenskapstanken. Den “jag-kultur” vi lever i mår bra av att mötas av en levande, kristen “vi-tanke”: individuellt självförverkligande i all ära, men det finns också andra värden. Ahlberg skriver:

Kyrkan och förkunnelsen är inte en vaccinering mot extrem egoism, mot extrema handlingar och det vi ibland klär i begreppet ondska. Men i församlingens gemenskap blir min existens satt i ett sammanhang, livsfrågorna blir viktiga. ”Tillsammans” blir viktigare än ”jag” – mitt jag får en ny betydelse i kyrkans tillsammans.
70 procent av oss svenskar är medlemmar i Svenska kyrkan. Hur många skulle svara ”församlingen” på frågan om vilka grupper de tillhör och känner gemenskap i. Antagligen få.

Och, i så fall: varför är det inte så? Varför motsvarar inte församlingen-i-allmänhet bättre det ideal som Paulus tecknar i sina brev? Varför är vi så duktiga på att diskutera formalia (läs: strukturutredningsfrågor) men har så svårt att komma till skott när det gäller det allra mest väsentliga, insidan, församlingens trovärdighet?

Då kan det vara uppfriskande att läsa om en gemenskap som verkar bära rik frukt. I Dagen berättas idag om ett (huvudsakligen, men inte uteslutande, katolskt) nätverk, med sitt ursprung på Irland, som engagerar 50 000 personer runtom i världen och 800 personer i Sverige i bön för äktenskap och familj. Man använder sig av ett bönehäfte som innehåller

böner för dem som förbereder sig för äktenskapet, för redan gifta par, för familjer i olika skeden av livet, för par i kris eller sådana som slutat kommunicera med varandra, för dem vars partner gått bort eller som tampas med sjukdom. Man ber också för dem man tar vid efter och för kommande bedjare.

Initiativtagaren, Colette Johnsson, berättar:

I hela världen tror jag att det finns någon under varje timme på dygnet som ber för äktenskap och familj.

Vilken underbar påminnelse om ett arbete som pågår i det tysta, som aldrig får några stora rubriker, men som, i Kristi efterföljd, förvandlar relationer och ingjuter nytt liv i det som var dött!