Stockholms stift och reklamen

Av Anna Sophia Bonde 27 August 2012 om: Efterföljelse, Jesus, Svenska kyrkans identitet

Du är inbjuden

Lyssna till musik och föredrag

Delta i visningar och gudstjänster

Njut av gott fika och kulturarv

Kyrkan har sommaröppet

På detta sätt gör Stockholms stift reklam för sig i morgontidningar och tunnelbanevagnar. Jag bor för all del i landsorten men varje gång jag är i Stockholm så ser jag någon reklamskylt för stiftet som jag av någon anledning genast instinktivt ogillar. Reklamkampanjerna verkar följa två spår: antingen går de på den politiska linjen, med något antirasistiskt budskap som alltid verkar mer aggressivt än välkomnande (vilket, möjligtvis, är dess syfte). Eller, som i ovanstående rader, får de kyrkan att framstå i samma dager som det vitklädda par Woody Allens rollfigur möter i filmen Annie Hall. WA frågar hur de får sitt förhållande att fungera. Kvinnan säger: Well, I´m shallow and empty and have nothing to say. Och mannen fyller i: And I´m exactly the same way!

Varken det aggressiva eller det intetsägande torde vara en framgångsrik strategi för en kristen kyrka. Det sorgligaste av allt är att i båda fallen lyser vitsen med själva kyrkan – alltså Kristus själv – med sin frånvaro. I det första fallet är det vi människor som genom vår ansträngning ska göra världen bättre, i det andra framstår kyrkan som något småputtrigt trevligt – men knappast som något oumbärligt, något potentiellt livsavgörande för en människa(, än mindre för världen i stort). Man påminns om Paulus krassa konstaterande i ett av breven till församlingen i Korint: om Kristus inte har uppstått, ja, då är vår förkunnelse tom, och tom är också er tro. (1 Kor 15:14)