Stordrift – nej tack

Frimodig kyrka går till val på att undvika ”stordriften” i Svenska kyrkan. Vi vill att en församling skall få leva kvar ifall den önskar det. Förutsättningen är naturligtvis att man firar gudstänst varje vecka. Däremot måste man hitta ett system som inte kräver orimligt många förtroendevalda för att få vara kvar som självständig församling. När gudstjänstlivet hotas så är det viktigt att extra resuser sätts in ifrån stiftets sida för att upprätthålla detta. Inte bara på landsbygden slås församlingar samman utan även i våra större städer.

Representanter för Frimodig kyrka i göteborgsområdet har skrivit en debattartikel kring sammanslagningarna i Göteborgs stad.

Tryck på ”Read more” för att läsa insändaren.

Störst är inte alltid bäst.

Hur stor skall en församling i Svenska kyrkan vara? Det är en i högsta grad aktuell fråga inför kyrkovalet den 20 september. En våg av församlingssammanslagningar sveper över Sverige. På 10 år har fler än 900 församlingar försvunnit och nu har trenden kommit också till storstaden Göteborg. Flera decennier efter de stora kommunsammanslagningarna håller kyrkopolitikerna på att göra samma sak med kyrkan. På Hisingen är beslutet redan fattat. De elva församlingar som nu finns, skall vid årsskiftet slås samman till fyra. I nästa etapp planeras sammanslagningar i centrala Göteborg och därefter i västra och östra stadsdelarna. Resultatet blir jätteförsamlingar, där närheten och gemenskapskänslan riskerar att gå förlorad. Frimodig Kyrka är en nomineringsgrupp i årets kyrkoval, och vi menar att stordrift i kyrkan måste undvikas. Den s.k. småkyrkorörelsen har varit till stor välsignelse för kyrkolivet i Göteborg. Nu håller detta på att raseras.

Det finns många skäl att så långt som möjligt bevara de församlingar som finns. Ett är att många församlingar faktiskt fungerar riktigt bra som de är. I flera av Göteborgs församlingar finns en levande församlingsgemenskap och en väl inarbetad verksamhet. Målet måste vara en kyrka = en församling. Anställda, frivilliga och förtroendevalda har ett stort förtroende i lokalsamhället och bland befolkningen. Här som i många andra sammanhang gäller regeln; Det går fort att riva ner, men det tar lång tid att bygga upp.
När en församling inte fungerar, kan en sammanslagning naturligtvis ibland vara en lösning. Men det måste i så fall ske i stor lyhördhet för den lokala församlingens behov och aldrig mot dess uttryckliga vilja. Men ofta är andra lösningar att föredra. Församlingssammanslagningar är definitivt inte det universalmedel i riktning mot mera liv i kyrkan, som de nuvarande makthavarna i kyrkan tycks tro. Kyrkomötet bör istället dra upp nya riktlinjer för församlingarna, riktlinjer som gör det lättare att behålla relativt små enheter. Det kan t. ex. ske med ett regelverk som kräver färre förtroendevalda och enklare administration. I Svenska kyrkan är det f.n. 3 förtroendevalda per anställd. I kommunerna finns det i snitt 50 anställda på varje politiker.

Ett annat skäl mot jätteförsamlingar är gemenskapen. Den är självklart central i den kristna tron. Man behöver känna sig sedd, lyssnad till och välkommen i församlingen. Ju större enheterna är, desto sämre är förutsättningarna att kunna bygga fungerande gemenskaper. Kyrkan styrs idag i stor utsträckning av de politiska partierna. Det vill Frimodig Kyrka ändra på. De politiska partierna vet hur man styr en kommun, men kyrkan måste få stå fri från partipolitiken. Om man ser kyrkan som en kommun, kommer den också att bli ungefär lika andlig som en kommunal förvaltning! Vi ser inte Svenska kyrkan i första hand som ett organ för religiös service utan som en plats för gemenskap och andligt liv. Och det är i de mindre gemenskaperna som tron kan få växtkraft och livsrum.

Också av kulturhistoriska skäl bör kyrkan om möjligt eftersträva att bevara de gamla församlingarna. Församlingen är viktig för bygdens identitet. Många församlingsgränser går tillbaka till medeltiden. Folkbokföringen bygger än idag på församlingarna. Radikala förändringar av dem, innebär att vi på några få år raderar namn och raserar gränser som funnits med i nästan tusen år! Detta har redan skett på Hisingen, där stora delar av den gamla landskapsgränsen mellan Bohuslän och Västergötland utraderats – det som före 1658 också var riksgräns mellan Sverige och Norge/Danmark! Svenska kyrkan måste ta till vara sin roll som bärare av vårt gemensamma kulturhistoriska arv, inte förskingra det.

Ett annat exempel på olycklig stordrift i kyrkan håller just på att genomföras inom Göteborgs kyrkliga samfällighet (som geografiskt sammanfaller med Göteborgs stad). Samfälligheten har beslutat att städ- och vaktmästeritjänsterna skall flyttas över från församlingarna till samfälligheten. Det tror vi är en olycklig centralisering och bäddar för nya problem i arbetsmiljön, inte minst psykosocialt. En församlingsanställd lokalvårdare eller vaktmästare känner ju sin församling. Han eller hon är viktig i arbetslaget. Kyrkan och församlingshemmet är inte bara en lokal eller arbetsplats vilken som helst, utan i många fall också ett andligt hem. Den lokalanställde har helt andra förutsättningar att också ”känna för” sin församling och bli en person som ser och bry sig om besökarna. En centralt anställd, kanske från ett städbolag, kan omöjligt bidra med samma mänskliga mervärden. Det är inte ens säkert att kyrkan sparar på denna omorganisation. Och allt är inte ekonomi. Det är också en fråga om människosyn och arbetsmiljö. Frimodig Kyrka vill ge lokalvårdare och vaktmästare omväxlande arbetsuppgifter, med en trygg förankring i en lokal församlings arbetslag, inte ett kringflackande liv i en anonym och pressad servicefunktion.

Frimodig Kyrka tror inte Svenska kyrkans problem löses genom stordrift och kommunalisering. Vad Svenska kyrkan behöver är andlig fördjupning, gemenskap och liv!

Faktaruta
Kyrkomötet (gul valsedel) med 251 ledamöter, är Svenska kyrkans högsta beslutande organ. Här avgörs bl.a frågor om kyrkans regelverk och gudstjänstordningar.
Stiftet (rosa valsedel) har till uppgift att främja församlingarnas arbete och ha tillsyn över församlingslivet i stiftet. Stiftet beslutar bl.a. om församlingsgränserna.
Samfälligheten (blå valsedel) är de lokala församlingarnas gemensamma organ för ekonomi- , personal- och fastighetsfrågor.
Församlingen (vit valsedel) ansvarar för den lokala församlingens gudstjänstliv och verksamhet i övrigt.

Tord Nordblom, Johannes Hellberg, Ingrid Bolander, Berit Simonsson, Eva Berntson-Gärtner, Anki Lidén, Mats Enander, Kerstin Staberg.
kandidater för FRIMODIG KYRKA i kyrkovalet.