Maja Bengtsson

Jag arbetar som lärare och bor i Ytterby tillsammans med min man och våra fyra barn. Jag vill verka för att varje lokal församling får bästa möjlighet att fira gudstjänster, undervisa, utöva diakoni och bedriva mission, och vill därför minska byråkratin och centraliseringen i Svenska kyrkan.

Jag är styrelseledamot i Frimodig kyrka i Göteborgs stift. Jag är också ersättare i kyrkomötet.

E-postadress: familjenbengtsson@yahoo.se

Blogginlägg av Maja:

Biskopsutfrågning

Av Maja Bengtsson den 29 February 2012 om: Äktenskapet, Bibeln

Det har varit biskopskandidatsutfrågning i Skara stift. Så här skriver Inger Lindeskog, en av Frimodig kyrkas representanter i Skara stiftsfullmäktige och diakon, om sin upplevelse av den:

“Nu är de sju biskopskandidaterna i Skara stift utfrågade. I Falköping fick de idag först svara på frågor en och en under varsin kvart. Därefter följde ett panelsamtal som såg ut att utveckla sig till ett skolexempel i konsten att vara överens och tycka lika. Flera hänvisade till ”Skara-stifts-andan”, som sades vara ett uttryck för en generös och tillåtande attityd mellan människor och fromhetsriktningar. Plötsligt förändrades bilden. Intervjuaren ställde frågan om kandidaterna skulle kunna tänka sig att prästviga en person som inte viger samkönade par. Hon ville att de skulle räcka upp handen när hon sade ”ja”, ”tveksamt” eller ”nej”. Hon började med ”ja”. Staffan Grenstedt räckte upp handen. Det ryckte i ett par händer till, men de ville då motivera sig. Kvinnan som intervjuade underströk att alla skulle få möjlighet att motivera sina svar senare, men först ville hon bara ha ”ja”, ”tveksam” eller ”nej”. Då var det ingen mer än Grenstedt som ville hålla sin hand uppe. ”Tveksam” – ingen. ”Nej” – två personer; Sonja Grunselius och Katarina Segerbank. Rädslan för att bli dömd alltför snabbt bredde ut sig. Alltså ett ja, två nej, resten frågetecken. Sedan fick de då möjlighet att motivera sina svar (eller sin brist på tydligt svar). Intervjupersonerna var snälla; alla fick uttala sig, även de som inte bekänt färg. Man hänvisade till människovärdet (allas lika värde), kyrkomötesbeslut som vi har att förhålla oss till, att det kan bli svårare att få tjänst, att tonåringar inte ska behöva utsättas för påverkan i en känslig period av sitt liv – ja, allt utom det som det verkligen gäller, nämligen sanningsfrågan! Jag menar: Människovärdet – Finns det någon i Svenska kyrkan 2012 som hävdar att människor är olika mycket värda i Guds ögon? Kyrkomötesbeslut – Vilket då? Att Svenska kyrkan nu viger samkönade par till äktenskap är ett faktum, men ingen präst tvingas att göra det. Svårare att ”vara anställningsbar” för att man ställer till det för andra – för en sak man ställs inför någon enstaka gång ibland? Påverkan under en känslig tid i livet – ja, om vi inte ser det som något positivt att få leda människor in på trons väg och att det innebär möjligheten att påverkas, då vet jag inte vad vi sysslar med i kyrkan. Evangeliet och den livsstil som följer av evangeliet är vägen till befrielse. ”Sanningen skall göra er fria”, säger Jesus. Tänk om vi kunde föra samtal om Guds ord och bud utifrån perspektivet att de ges oss av omsorg om människan, för att Gud vet vad som är gott för oss och kallar oss in på sina vägar. Och tänk om Svenska kyrkans präster kunde ha den utgångspunkten! En av sju biskopskandidater tror idag att den som tar Bibelns ord på allvar, i frågor som rör sexualiteten, kan vara kallad att bli präst.”

Lyssna till samtalet på Skara stifts hemsida. I  Dagen och Kyrkans tidning finns korta sammanfattningar av utfrågningen.

Släpp kyrkan fri!

Av Maja Bengtsson den 14 September 2009 om: Kyrkovalet 2009

Att partipolitiken i kyrkan är så stark är något som fler än vi aktiva i kyrkan reagerar på. De senaste dagarna har jag läst bloggar, insändare m.m. från flera icke frekventa kyrkobesökare, och de skriver alla om det absurda i att riksdagspartierna fortfarande krigar för makt i kyrkan. Läs t.ex. huvudledaren i dagens DN, miljöpartisten Emilia Hagbergs blogg eller denna insändare i Lidköpingsnytt.

Kyrkan och dess medlemmar

Av Maja Bengtsson den 1 September 2009 om: Gudstjänst, Ledarskap, Levande församlingar, Svenska kyrkans identitet

Så har röstkorten kommit. Med korten följer en liten broschyr om valet och om kyrkan, och när man läser den funderar åtminstone jag än en gång på hur de högt uppsatta i vår kyrka tänker.

Svenska kyrkan är till för oss medlemmar och behöver vårt engagemang. Så inleds texten om kyrkan, men så fel det är! Det är medlemmarna som ÄR kyrkan. En kyrka är ingen serviceinrättning som är till för dess medlemmar. Ingen skulle komma på tanken att säga”Idrottsrörelsen är till för sina medlemmar”, för det skulle vara lika absurt som att inför riksdagsvalet försöka nå engagemang hos väljarna genom att påstå att “Sverige är till för sina invånare”. Idrottsrörelsen utgörs av idrottarna, Sverige består av invånare i landet, och kyrkan är alla de människor som vill bekänna Jesus som sin Herre.

I nästa stycke berättas om Sveriges 3400 kyrkor, men hur tänker man när man innan man nämner att de är levande rum för gudstjänster skriver att de är unika byggnader och värdefulla kulturarv? Dessa kulturintressanta byggnader är byggda för gudstjänstfirande, deras främsta syfte är inte att locka turister p.g.a. sitt utseende, eller sitt konstinnehåll, utan att vara rum för den gudstjänstfirande församlingen. Självklart borde det vara det vi skyltar med och för fram.

Ytterligare några stycken senare handlar det om tro och tvivel: Svenska kyrkan erbjuder ett sammanhang där vi får möta varandra, dela tro och tvivel och närma oss Gud. Det som står där är inte fel – kyrkan ska vara en plats där vi får möta varandra och där vi kan dela tro och tvivel, men det ska också vara en plats där vi får MÖTA Gud. Svenska kyrkan måste sluta skämmas för att vara kyrka!

levande-kyrka

Folkkyrka, elitkyrka eller prästkyrka

Av Maja Bengtsson den 24 August 2009 om: Arbetsmiljö, Centern, Ideellt arbete, Kyrkovalet 2009, Levande församlingar

I förra veckans Kyrkans tidning intervjuades Maud Olofsson i tidningens serie om riksdagens partiledare och kyrkovalet. Hon säger där att hon vill att kyrkan ska vara en folkkyrka, inte prästernas kyrka. FRIMODIG KYRKA håller med! Självklart ska kyrkan vara en kyrka för folket, och självklart ska församlingens medlemmar få bestämma vilka som ska styra kyrkan. Problem uppstår dock när de styrande inte alls kommer från församlingen, utan utses av politiska partier. Medlemmar, kanske, men inte mer engagerade än så. Vad blir kyrkan då? Jo, en elitkyrka, en kyrka som styrs av en politisk elit utan förankring bland de aktiva i församlingarna. FRIMODIG KYRKA vill jobba för att kyrkorna fylls igen, att fler människor nås av budskapet om Jesus. Det är det effektivaste sättet att verkligen bli en folkkyrka.  

Det som Maud Olofsson ser som motsättningen till folkkyrka, prästernas kyrka, uppstår när det inte finns några aktiva i församlingarna, när människor inte känner att kyrkan har något att komma med. Då slutar lekmännen att engagera sig, och kyrkan blir en verksamhet som drivs av anställda. Botemedlet är att koncentrera sig på kärnverksamheten – att göra budskapet tydligare och låta allt som sker i kyrkan ta sin utgångspunkt i Jesus.

I Laholms tidning skriver ledarskribenten också om något slags rädsla för prästernas kyrka. Kyrkoherdarna ska, enligt henne, göra det de är bäst på – predika och möta människor, och kyrkorådet, underförstått folket, bestämma resten. Men varför se kyrkorådet och kyrkoherdarna som motpoler? Med ett kyrkoråd valt av den aktiva församlingen ur den aktiva församlingen får man en kyrka som styrs av människor som brinner för kyrkan och som brinner för att nå fler människor med evangeliet – en folkkyrka. Där ett sådant kyrkoråd finns bör motsättningarna mellan präster och förtroendevalda bli små (förutsatt att prästen också brinner för evangeliet, vilket borde vara självklart).

Att låta människor som inte har någon förankring i församlingen bestämma över kyrkan och dess teologi borgar för problem av alla de slag. Det gör kyrkan till en elitkyrka där människor engagerar sig för att det finns makt och pengar där, inte för att man vill nå folket med kyrkans budskap. Rösta för en äkta folkkyrka i kyrkovalet – rösta på FRIMODIG KYRKA.

Levande församlingar

Av Maja Bengtsson den 20 August 2009 om: Gudstjänst, Levande församlingar, Svenska kyrkans identitet

Kyrkan måste ha ett budskap att komma med! Under sommaren har jag läst flera förslag på hur  kyrkan ska profilera sig, senast Wanja Lundby Wedins idé om att arbetarrörelsens värderingar om allas lika värde borde gälla även i kyrkan. (Frågan hon kanske skulle ställa sig är väl varifrån arbetarrörelsen fått sina värderingar om allas lika värde – det är ju en av grundstenarna i den kristna tron!) Jag håller med! Visst måste vi ha ett budskap att komma med! Det jag inte förstår är varför alla dessa profileringsivrare försöker profilera kyrkan med allt annat än vårt egentliga budskap: Jesus Kristus är vägen, sanningen och livet!

I Dagen berättar statsvetaren Magnus Hagevi: En vän var nyligen på ett dop där prästen sa, typ: “Det finns ju olika religioner i olika delar av världen, beroende på kulturen. Här i Sverige råkar det vara kristendomen”. Då minskar incitamentet att gå, då kan man lika gärna gå var som helst.” Med sådana präster får kyrkan ingen profil över huvud taget!

I samhället finns föreningsliv för de flesta olika aktiviteter och åldrar, det finns meditationsmöjligheter på mängder av olika ställen, klassisk kyrkomusik kan man höra i konserthus och  vill man vara med i en samtalsgrupp finns det i många huvudmäns regi. Kyrkan ska inte, försöka vara en aktivitetsförening, en stilla plats, en konsertlokal eller ett forum för samtal. Kyrkan ska vara kyrka, komma med budskapet om Jesus. Det kan innebära det mesta av aktiviteter, musik, stillhet, samtal etc., men plockar vi bort Jesus gör alla de där aktiviteterna bara kyrkan till en profillös huvudman bland alla andra.

I Dagens artikel står det vidare: Lärdomen och utmaningen, enligt Magnus Hagevi, är att gudstjänster med ett tydligt centrum och fokus är mer eftersträvansvärt än att skapa “religiösa möten” med mer allmängiltiga budskap. FRIMODIG KYRKA vill att kyrkan slutar skämmas för det gamla beprövade budskapet om Jesus, och att det får prägla alla gudstjänster och allt församlingsliv. Så tror vi att församlingar kan växa, så tror vi att kyrkorna fylls och så tror vi att församlingen kan bli en verkligt levande gemenskap.

En ljum och profillös kyrka?

Av Maja Bengtsson den 19 July 2009 om: Okategoriserade

I kyrkans tidning berättas att statsvetaren Magnus Hagevi har skrivit en bok där han konstaterar att Svenska kyrkan förlorar stort i miljonprogramsområden.  I dessa områden finns många olika religioner representerade, och Hagevi menar att människorna där väljer aktivt: de som tar avstånd gör det tydligt.

Men varför förlorar Svenska kyrkan på det? Jo, enligt Hagevi beror det på att den upplevs som ljum och profillös. Jag tolkar det som att vi är för dåliga på att berätta vad det är vi tror på. Vi är mer måna om att föra dialog med andra religioner än om att låta människor lära känna Jesus. FRIMODIG KYRKA vill arbeta för att mission och evangelisation åter blir viktigt för kyrkan, och för en kyrka som frimodigt vågar stå för en tydlig tro. Religionsdialog är inte fel, men det är något helt annat, och kan inte ersätta, mission.

FRIMODIG KYRKA önskar se Svenska kyrkan bekänna att Jesus är Vägen, inte en väg bland många, och att Jesus är Sanningen, inte en sanning bland andra.

Tro/hyckleri

Av Maja Bengtsson den 11 June 2009 om: Jesus, Mission, Svenska kyrkans lära

Humanisternas pågående reklamkampanj togs upp i Höglund i P1 igår. Det man diskuterade var huruvida det är hyckleri att använda sig av kyrkan vid ceremonier av olika slag, samtidigt som man själv inte alls är troende. Representanten för humanisterna menade att det var en oerhört liten del av svenskarna som faktiskt trodde på något, medan kyrkans representant i programmet, Lennart Koskinen, trodde att de flesta människor bär på en tro av något slag, och att de därför inte alls hycklar när de väljer kyrkliga ceremonier.

På ett sätt tycker jag att humanisterna har rätt – människor som inte alls tror, och deklarerar det öppet, borde kanske inte vara medlemmar i kyrkan, inte utnyttja kyrkans traditioner och göra dem innehållslösa. Samtidigt tror jag att Lennart Koskinen har en poäng i att många av de som söker sig till kyrkan gör det för att de har en tro, eller kanske önskar att de hade en tro.

Svenska kyrkan har en enorm kontaktyta att förvalta i och med att så många människor fortfarande är medlemmar och kommer till kyrkan vid ex. vigslar och begravningar. Frågan är vad vi erbjuder dem. Vågar vi visa vad vi tror och föra ett samtal, eller säger vi bara “Du kan tro som du vill.”? Bjuder vi bara på tjusiga akter i vackra rum, eller har vi något mer att komma med?

I FRIMODIG KYRKA vågar vi tro att den kristna tron håller, att den är värd att föra vidare och att dess budskap fortfarande kan attrahera. Vi välkomnar ALLA till kyrkan! I valplattformen skriver vi om att fylla kyrkorna på nytt – inte genom att marknadsföra våra vackra ceremonier, utan genom ökad gemenskap mellan medlemmar, och genom att frimodigt förkunna Jesus som kyrkans Herre. En röst på FRIMODIG KYRKA i kyrkovalet är en röst för en öppen kyrka med ett tydligt budskap, en kyrka som inte kräver tro av sina medlemmar, men tydligt vill visa dem att det finns en verklig Gud att tro på.

Förrättningskyrka?

Av Maja Bengtsson den 25 April 2009 om: Svenska kyrkans lära

Den främsta anledningen till att vara med i svenska kyrkan är förrättningarna. Det hävdar i alla fall Elisabeth Arborelius, präst i Stockholms stift, som en slutsats av en några år gammal undersökning. I sin egen undersökning och avhandling kommer hon fram till att kyrkan måste låta sina medlemmar  välja förrättningspräster själva, annars kommer de inte längre att vilja vara medlemmar. Ett stort problem är, enligt Elisabeth Arborelius, att många präster ser som sin huvuduppgift att föra ut det kristna budskapet.  I slutet av  sin debattartikel i gårdagens DN skriver hon:

Om bortemot hälften av kyrkans präster har en inriktning som församlingsbor inte är intresserade av och inte frågar efter kan detta vara ett problem för kyrkan.

Svenska kyrkan har blivit alldeles vilsen! Inte konstigt att människor inte ser någon anledning att vara med, förutom förrättningarna, om det ses som ett problem att vilja föra ut det kristna budskapet. Elisabeth Arborelius vill att kyrkan ska utvärdera förrättningarna. FRIMODIG KYRKA vill istället ta människors andliga sökande på djupaste allvar och visa dem på den kristna tron. Kyrkans huvuduppgift är inte vigslar och begravningar, utan att bygga levande församlingar där människor kan komma till tro och växa som kristna.

FRIMODIG KYRKA anser att Svenska kyrkan alltmer har tappat sin frimodighet som kristen kyrka. Vi vill att bekännelsen till Jesus som Kyrkans Herre, skall vara tydlig i Svenska kyrkan.

Tro och pengar

Av Maja Bengtsson den 16 March 2009 om: Partipolitisering, Svenska kyrkans identitet, Svenska kyrkans lära

I slutet av förra veckan rörde Patrik Lindenfors runt lite i den kyrkliga röran. Får man tro hur lite som helst och ändå vara medlem? Ungefär samtidigt läste jag i en liten artikel på ledarsidan i min lokala dagstidning om hur viktig partipolitiken är för svenska kyrkan – utan den skulle kyrkan nämligen bli en elitkyrka där bara de mest troende får vara med och bestämma.

Efter Lindenfors artikel har kommentarerna varit många, och en kommentar som återkommer är “kyrkan är inte intresserad av din tro, bara av dina pengar”. Ja, om partipolitiken får fortsätta att råda är jag benägen att hålla med! Med den får vi bestämmande som mest är intresserade av kyrkan som politisk arena, kyrkan som makthavare och inte minst, kyrkan som en ännu så länge ganska rik institution. Vad är det om inte elitkyrka?

Frimodig kyrka vill inte mäta tro hos kyrkans medlemmar. Däremot vill vi frimodigt föra ut kyrkans budskap, så att alla medlemmar och alla andra människor får en chans att möta Jesus. Det sker inte genom att partipolitiker med sammanträden som sin vanligaste kyrkliga mötesplats bestämmer, utan när kyrkans gräsrötter, alla kristna, arbetar tillsammans. När Frimodig kyrka får bestämma är människors tro viktigare än deras pengar.

Ur valplattformen:

FRIMODIG KYRKA vill att Svenska kyrkan frimodigt skall dela med sig av evangeliet och inte skämmas för den kristna tron.

FRIMODIG KYRKA önskar se en frimodig tro i Svenska kyrkan, så att tomma kyrkor kan fyllas på nytt!

FRIMODIG KYRKA anser att Svenska kyrkan måste kunna fatta oberoende beslut, utifrån sin bekännelse, utan inblandning ifrån de politiska partier som styr i samhället.

FRIMODIG KYRKA önskar också införa obligatoriska församlingsmöten där den gudstjänstfirande församlingen och de ideellt arbetande kan få göra sina röster hörda.

Grund för engagemang i kyrkovalet

Av Maja Bengtsson den 27 February 2009 om: Frimodig Kyrka, Kyrkovalet 2009, Nomineringsgrupper i Kyrkan, Socialdemokraterna

Enligt sin hemsida har socialdemokraterna följande motiv för att ställa upp i kyrkovalet:

  • Tron  på alla människors lika värde som ledstjärna
  • Religion som del av den mänskliga kulturen
  • Svenska kyrkan som resurs i välfärdssamhället
  • Kulturarvet som angelägenhet för alla i Sverige

Det är bara att konstatera att engagemanget alltså bara grundar sig på kyrkans organisation. Visst, den första punkten handlar om människor, men går man vidare och läser vad partiet menar med den ser man att också denna punkt handlar om organisation.

Frimodig kyrka har en helt annan utgångspunkt för sitt engagemang i kyrkovalet: att budskapet om Jesus Kristus, som Vägen, Sanningen och Livet ska nå ut till alla.  (Se styrelsens förslag till valplattform.)Svenska kyrkan har enorma möjligheter att nå människor med sin stora organisation, men då krävs engagemang av människor som tror att kyrka är något mer än organisation, tradition och kulturarv. Sådana människor finns i Frimodig kyrka.